Senaste kommentarerna i forumet

och allt måste få ha sin tid. Ta hand om dig och stanna kvar här och skriv. Det hjälper mer än man kan tro. Kram / mt

Just nu är jag medberoende till mannen pga känslor...

går det över på en vecka eller en månad eller mera så är det bara så...
det får ta den tid det tar.. kan inte skynda på...

allt handlar om att samla kraft till att ta sig därifrån o det är där jag är nu

så tror jag det här är en kanonbra dag:Torbjörn Alderfalk & Carina Bång håller workshop för anhöriga 3/11 i Stockholm kl. 10-17.
Plats: Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31 Stockholm, T-bana Slussen
Anmälan senast: Fre 26/10 genom att betala 250 kr till Anhörigföreningen NärRingen, PlusGirokonto: 527429-5. Skriv förnamn och mailadress alt. telefonummer. Anmälan är bindande.
Kostnad: 250 kr

och många andra delar den erfarenheten. Det går att bryta mönstret, forumet är en bra plats, Carina Bångs blogg en annan och tuvaforum. Har du hittat dem? Sök dig gärna till en Al-anon grupp.
Öva dig gärna här att skriva om dig själv, att sätta ord på dina erfarenheter och drömmar inför framtiden. Det goda livet finns! Kram / mt

ja vet att det kretsar runt mannen... det är pga av min uppväxt... det är ett mönster som återupprepar sig...jag vet inge annat än det här

ja måste lära mig vad som är sunt o inte

när jag läser din tråd tänker jag att dina tankar kretsar nästan helt runt den där mannen (som verkar utnyttja din välvija). Det är så det blir med oss medberoende - vi tappar lätt bort oss själva och alla tankar, all vår energi fokuseras på den person som missbrukar. Den personen kan du inte förändra, inte ens förstå (tror jag). Det är bara dig själv och ditt eget liv du kan ta makten över. Jag menar absolut inte att du ska avslöja din identitet, men jag vill ge dig tipset att fundera över dig själv: Vad tycker du om att göra? Vad drömmer du om? Vad är viktigt i ditt liv, för din egen skull? Kramar / mt

tänkte skriva av mig, känns bra då som ja bearbetar nåt...

han ringde igår men ja svarade inte... kändes som det här med mitt senaste sms, om att han inte verkade vilja ha nåt seriöst kom upp i mitt huvud... då han ringt efter det smset, har han inte sagt nåt alls om det( bara babblat om sig själv)..vilket ja tar som att han låtsas som det regnar/vill ha det som han haft...

ja skrev igår att vi hörs senare.. ja hade redan bestämt att nej ja kommer inte höra av mig...
kl 3 i natt kom ett sms... att det hoppas jag att vi gör skrev han

rent spontant tänkte jag flera tankar...

han är full, han tar det inte seriöst det här, han beter sig som en 20 åring efter krogen, han försöker få kontakt nu... ( han är över 40 år )

ja tappar respekt vilket är bra för mig...
ja fattar inte hur man som människa kan sända jag älskar dig... prata med mig om framtiden o oss ena stunden o sen bete sig som han gör sen....

va fan sysslar han med???? hade han velat vart tillsammans o satsat på oss hade han gjort det...
han har det bra nu... han har fått exakt det han velat...

så tänkte ja på hur han resonerar med det här med oss när ja sagt att han dricker för mycket!!! att han har problem med det... o sen är han dum nog att höra av sig som inatt= ja fattar han är full.....

inget går in i hans hjärna

- ja, vilken resa vi gjort! Krama Lilla Blå från mig också! / A

Det kommer mycket kärleksförklaringar på fyllan...

ibland har det kommit smått när han skickat sms på dagen....

han ringde igår när han va nykter, det förekommer ibland men då är det bara om han.. han ska berätta va han gjort för roliga saker, prata av sig mm...

totalt ointressant är det...

Han utnyttjar dig medvetet och hans kärleksförklaringar som alltid är på fyllan är inget han menar.
Vi med aktiva alkoholproblem säger och lovar vad som helst på fyllan för att saker och ting ska fortsätta vara som vanligt. Förmodligen minns han inte ens vad han sagt dagen efter.
Nej, släpp inte in honom mera.

är det medvetet det han gör. Han utnyttjar dig till max. Han är precis som tuggummipapperet som "vill.sluta" skrev, en väldigt bra liknelse !!

Hans stora kärlek är alkoholen, du duger som sovplats.

oberoende vilket så är hans beteende skamlöst! Om han inte förstår det behöver han lära sig det.
Önskar dig inre kraft att lämna den mannen. Ta hand om dig, gör goda saker som du mår bra av, gå gärna till Al-anon. Läs och skriv här!

Det finns män som respekterar sin kvinna och visar sin kärlek och uppskattning i handling, jo de finns! Öppna dina ögon och spana ... men kom ihåg att viktigast i ditt liv är DU!

Styrkekram! / mt

hej tack för ditt svar Vill sluta

ja både ser o inte att han utnyttjar... vill inte det ska vara så för insikten gör för ont... men det är exakt så här det vart o är =(

o hela tiden ursäkter till hans beteende....
det har vart några få gånger han suttit sig o talat med mig(på fyllan) o vart allvarlig... sagt att han tänkt o talat om vilken skithög han är.... att han är rädd för att binda sig...
sagt att han inte vill förlora mig... det är just när han säger sånt här jag faller tillbaka... o speciellt nu när våra vänner ser att han pussar offentligt!!!!

det är hjärtan o ord som jag älskar dig... men det som fattas är umgänge... DET FIIIIIINNS INTE!!!!!
hyra film nej, gå ut o äta middag nej, vara med mig en dag kväll natt nej, ringa säga kan jag komma jag vill umgås med dig nej,åka iväg nån dag med mig nej, gå på stan o handla o gå hand i hand nej, bio nej, har ja frågat o försökt det här med han JAAAAAAAAAAA!!!!!!
Gör han sånt här med andra (inte gå hand i hand med nån annan) JAAAAAAAAAAAAA

Om det är att han utnyttjar mig omedvetet för att det är bekvämt är det fel, o ännu värre om det är medvetet.....

Hej flickan, har suttit och läst denna tråd nu och jag förstår inte problemet?
Lämna idioten för han utnyttjar dig till max, du är värd så mycket mer.
Det kan vara svårt för dig just nu i stunden, men varken du eller han mår något bra i eran relation.
Han utnyttjar dig till max, som trollet sade.
-Äta kakan och fortfarande ha den kvar,.'

det ringer varningsklockor högt och tydligt, det är bara DU som mår illa i eran relation.
Han bryr sig inte, och efter vad jag har läst hur han behandlar dig så kan du ge honom en riktigt fet smäll på näsan så den börjar blöda. Sparka honom sedan i skrevet så nötterna blir obrukbara.
Vad jag menar är att om ni har den minsta relation så skall ha sätta dig i centrum ALLTID!
Du är hans ALLT, han skall avguda marken du går på och göra minsta vink åt dig.
Du skall vara hans prinsessa, som det är nu av intrycket jag fått efter allt du skrivit så behandlar han dig som ett tugummipapper. Bra att ha men inget man sparar på.
Du är så mycket bättre än allt han står för, du skall ha det bästa! Eller hur?
-Han är INTE det bästa, tyvärr. Mer som skit, vad gör man med skit?
-Spolar bort och tittar inte efter det mer.

Lycka till!
Hälsa från mig innan du ger honom en feting i trynet! (jag kan nog till och med göra det åt dig!)

Ja trollis det är skitjobbigt =(

mitt i allt har ja ändå gjort mera bra saker för mig fast jag känner mig ledsen....

tror att ja kanske vet att det är en ledsenhet som kommer avta mer o mer...
inte nån känsla som kommer vara bestående!!!

tycker det är jobbigt att han inte hört av sig, det är som att ja får en bekräftelse på att han inte vill nåt seriöst(men å andra sidan kan en alkoholist vara seriös ???)

älska mig kanske men älska sitt liv med all alkohol det tror ja bestämt han gör mera!!!!

kram

Det är en jobbig tid, när man försöker bestämma sig. Våra känslor är tyvärr inte rationella..
Men i längden, vet du ju att det skulle göra ännu mer ont att fortsätta som förut..
Fortsätt att skriva av dig, du får ta det dag för dag!
Tröstkram / trollis

Kram, vännen.

/H.

skriver av mig idag

sitter o gråter...

har blivit stressad av de här o får ont i huvud o mage!!!
känns tungt... att bära den här ledsamheten är fruktansvärd...
jag vill det går över... vill vara en månad fram nu...
sån kamp varje dag... det sliter i mig....

Jag finner inspitation och styrka att läsa din tråd och dina iakttagelser..
Du har så rätt i att barn inte gör som vi säger, utan barn gör som VI gör!

Det här gäller inte bara droger och alkohol... Utan allt annat i livet också..
Tyvärr, verkar det som om vuxna inte vill vara vuxna, utan låtsas vara nästan jämnåriga med, åtminstonde tonårsbarnen..

Mina barn, och deras kompisar, tyckte att jag var väldigt sträng som mamma, fast "rättvis".
Jag försökte ha klara regler och inte tjafsa i onödan.
Vad gällde alkohol, sa jag att jag givetvis inte kunde kolla om de drack, när de var ute, men att det INTE var okej.
Jag var den som aldrig köpte ut! Det var inte lönt att de tjatade, för det fanns orsaker till att det fanns en åldersgräns..
Hörde min yngste säga i telefon en gång: Nä, jag tror inte det.. morsan skulle bli skogstokig.. , när en kompis ringde och ville ha sällskap till en FF-fest..(då blev jag faktiskt, inte så lite, stolt!)
Likadant har det varit med tobak.
Argumentet: "Men du röker ju.." Har fallit platt, när jag förklarat att JUST DÄRFÖR, tillåter jag inte DIG att röka!
Men enligt devisen härovan, har jag bara lyckats till 50%.. Ett av mina barn röker, den andre gör det inte.. ;-)

trollis

Häromkvällen var jag och lyssnade på Annika Östberg. Hon berättade sitt livshistoria, med droger, prostitution, misshandel... och till slut morden som hon bevittnade och som gjorde att hon satt 28 år i fängelse. Men berättelsen genomsyras av ärlighet, förlåtelse, värme, livsvisdom... Helt fantastiskt.

Hon LEVER tolvstegsprogrammet. Allt hon gör och säger relaterar hon till de olika stegen. Hon är ett levande bevis på att det fungerar, och att när man når till det tolfte steget så återstår bara (nåja) att ge vidare till andra. Det är därför hon är runt och föreläser. Inte för att tjäna pengar på sin bok, utan för att det tolfte steget kräver det av henne. (Stegen finns här om du vill kika: http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/De-Tolv-Stegen/)

En bild ur hennes berättelse som fastnade i mitt huvud var hur hon som nybliven mamma väljer att börja knarka igen. När sonen är nästan två år gammal ser hon hur han leker med en penna och sätter den till armvecket, som han sett mamma göra.

Hennes, och min, poäng är: barnen ser. Och förstår. Vi kanske inbillar oss att det är på något annat vis, men icke.

Godnatt, vänner.
/H.

tack markatta

jag har också sagt att ja finns att ja kan ha ett förhållande med han om han tar hjälp utifrån, terapi osv...

men som ja ser det kommer han inte det...

sist skrev ja att han inte verkar vara intresserad av att ha ett förhållande o att han missbrukar förtroendet hela tiden... du sårar mig gång på gång skrev ja...

han har inte svarat eller tagit tag i det... hade han vart normal o velat det här, hade han tagit tag i det.,...hört av sig o kommit hem till mig nykter o pratat

han orkar inte göra det... är för stor förändring för han, o ja kan inget göra...( som höstrollet skrev, han är ingen prins)

ja måste släppa ansvaret... o inte lägga ner all min energi för att ta hand om han när han är full, bakis, o vill ha närhet o pratat om oss o hans problem som ja återupptar hela tiden...

jag får bara ont o blir ledsen...

det som har funkat bra mellan han o mig, är när jag lägger vår nivå på samma våglängd som våra gemensamma vänner.... men så fort vi pratar om oss, så blir det så här tokigt o tungt =(

ja VET att han kommer höra av sig som innan... på natten när han är onykter... det gäller att hålla han kort då...

eller inte svara...han är van att ja låter han komma över o det blir samma mönster då

Du hade rätt, många kramar...

Jag känner en stark ödmjukhet inför min pappa just idag. Nu när jag fick uppleva hur jävla svårt det var att ta det där steget och gå in på al-anon(det tog mig ju flera år) så tänker jag, vilken jävla cool farsa jag har! Efter att ha supit och brottats med sig själv i så många år så valde han att kliva över tröskeln till AAs lokal, visa sig sårbar.

Vågar inte berätta för honom om al-anon, än. Tänker att han kommer bli ledsen, känna att det är hans fel att jag gick dit när det egentligen ska vara något positivt. Hoppas vi kommer kunna snacka om det här en dag, vore så skönt att inte behöva känna sig bitter men jag skulle ändå behöva, tror jag, få berätta för honom hur jag upplevde det när han drack, utan att behöva oroa mig för att han ska må så dåligt att han får ett återfall.

att du gick emot dina rädslor :-)) Nu kan det bara bli bättre ! Välkommen i gänget :-))

Jag älskar bröderna Lejonhjärta, mycket bra bok/film, även om jag i vuxen ålder snarare skrattar när jag ser papier mache Katla än gömmer mig bakom fåtöljen som när jag var liten. Astrid har lämnat efter sig många fina citat.

"Skorpan Lejonhjärta," sa Jonathan, "är du rädd?"
"Nej...jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå, Jonathan, jag gör det nu...nu...och sen blir jag aldrig mera rädd."