Senaste kommentarerna i forumet

att inte jag hör till dem som verkar tro att jag har svar på allt? I så fall har jag formulerat mig olyckligt!
Ha det bra, kram / mt

Den sjöng jag som 12-åring på min fina morfars begravning..:-)

hälsar Mulletanten

Ikväll har jag hört Pianomannen, dvs maken min, spela. Alltså, jag hör ju honom spela mest hela tiden, men då är det mest lite klinkande för att förbereda någonting eller så... Men ikväll spelade han på en konsert, och det var så vackert.

Bland annat spelade han en av mina (och hans?) favoritpsalmer (ni får tänka er jazziga, mustiga harmonier):

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då...

Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder
tills jag nått det goda land.

Inte helt olikt AA-mantrat om att ta en dag i taget, eller hur? ;-)

Dessutom har vi ju haft en kanonfin sommardag idag. Nu är klockan strax tio på kvällen och vi vädrar tvärdrag genom huset. Det har varit så varmt idag att luften fortfarande är en bra bit över 20 grader, men ändå känns den svalkande jämfört med inomhustemperaturen. Det är sommar, mina vänner!

Livet är fint.
/H.

föregående talare. Båda! Kram! / mt

föregående talare. Båda! Kram! / mt

Vilken plan!
Skönt att få det på pränt, eller hur?!
Ska hålla tummarna för dig!!
Kram!
/k

Wow! :-)

/H.

Igår bestämde jag mig för att jag ska bli projektledare för min egen förändring. Jag skrev en handlingsplan med 10 punkter. Sista punkten i planen skrev jag först, den låter så här:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Sedan arbetade jag mig bakåt till idag (igår), jag ska inte redovisa hela planen, men den första punkten var ungefär såhär:

1: Idag, i morgon och i övermorgon.
Jag ringer mina två bästa kompisar och berättar hur jag har det och om denna planen. Sova ute i "lilla huset" om nätterna.

Detta har jag redan börjat med, jag har pratat med mina kompisar och det var jätteskönt! Idag har jag varit på vårdcentralen och suttit och gråtit en stund hos läkaren, som var snäll. Fick remiss till samtalsterapeut! Det är dock ca två månaders "väntetid".

Nu känner jag mig ganska lugn, för första gången på flera veckor, och kan jobba på bra på jobbet idag.

Kram till er alla!

Att få vara inspirerande :-). Nu vet jag inte hur saklig jag är, nyfrälst och allt, men har du funderat på en anhöriggrupp? Själv var jag på mitt första Al-anon-möte igår och det kändes så bra. Jag har själv gått hos psykolog några gånger, men det går inte att jämföra med att sitta i en grupp som vet vad man är med om. Att få bekräftande mummel och nickar tillbaka när man gläntar på det som man tycker känns skamligt och förbjudet att tala om. Att få gå till en grupp och prata om sig själv efter så lång tid med fokus på alkoholisten. Ovärderligt. Jag skulle kunna gå varje dag. Jag längtar till nästa gång.

Ännu en stark kvinna som tar stora steg framåt!
härligt!
och jag håller med Lelas, skriv när du får chansen, så vi vet att du mår bra!!
ta hand om dig!!!
kramkram!
/k

Vet du, jag tror att du kommer att hitta frid i allt. Men det tar tid, låt det ta tid. Jag var så ensam förra sommaren, hittade inte ro. Jag tyckte att alla andra verkade så lyckliga, alla hade planer, alla verkade känna samhörighet och tillhörighet. Den första sommaren efter uppbrottet plågar mest.

I år känner jag mig lugnare. Min sommar får bli en sommar med spontana inslag. Du måste ge dig själv tiden att läka, att komma till ro. Du hade styrkan att gå då, du har styrkan att stanna kvar i din känsla nu. Det tar sin tid att hitta tillbaka till sig själv igen, det tar tid till försoning med sig själv och det man erfarit. Du är starkare än vad du tror min vän, du kommer att få se ;-)

Styrkekram Märta

Företagshälsovården gick inte, så nu försöker jag med vårdcentralen. Fick en läkartid på onsdag och ska försöka bli remitterad till en terapeut som är knuten till dem. Vad ska jag säga till läkaren? Jag känner till läkaren litegrann och har lagom förtroende... Jag vet ju att jag bara vill ha remissen, men jag har hört att läkaren har i allmänhet en "pjosk!" attityd. Nåja, hoppas att han bara skriver ut remissen direkt! Kanske får jag inte börja där förrän efter sommaren, men då har jag det att hålla mig i under tiden...
Tish: du ger mig mycket inspiration.
Tack Lelas, för värmen i dina ord! Kramar!

Hej!
Så bra att du börjar ta reda på vilken hjälp du har rätt till och vilka vägar som finns!

Skriv gärna någon rad när du kommer åt, så att vi får livstecken från dig... ok? Vi är många som tänker på dig, vet du.... Kram!
/H.

..Vilka är det? ;) Jo, det finns väl några, men jag lever så väldigt isolerat. Jag flyttade ganska många mil för ca 4 år sedan och har inte byggt upp något nytt kontaktnät här. Min ursprungsfamilj har jag dålig kontakt med. Jag ska dock träffa en del gamla goda vänner ganska mycket i sommar hoppas jag. Sista veckan före 5 veckors semester nu, och det skrämmer mig. Jag kommer att vara så mycket med bara honom... och så barnen förstås! Känner mig annars som en ganska otillräcklig mamma just nu. Jag kommer inte heller att ha tillgång till detta forum så lätt.

Just nu läser och läser och läser och läser jag på "tuvaforum" och får den ena aha-upplevelsen efter den andra! Jag har gjort några bra saker till idag: försöker få en samtalsterapeut av något slag. Jag försöker flera vägar, någon stans ska jag väl få hjälp till slut. Jag börjar förstå att det kommer att vara alldeles nödvändigt för mig att få det, annars kommer jag inte att klara mig hel ur det här.

Tack Mie för dina ord! Kramar!

Jag tror att du kommer att trivas i din ensamhet, ge den en chans och lär känna dina egna behov, det kan bli spännande...

/Berra

jag vill ha en stoooor gilla knapp som jag kan trycka på !!!!!!!

Jag vet i alla fall en eller ett par saker som jag hoppas blir av på din semester.

Hej.
har åkt ut till havet idag, till kallbadhuset, en nätt cykeltur på en halvtimme...
legat på solvarma klippor, lyssnat till vågornas skvalp, segelbåtarnas
segel som slår i vinden, och kärringarnas skvaller...
och känt mig oändligt ensam.

tvivlen kommer över mig igen.
ska det vara så här?
är detta allt?
vad är det meningen att jag ska göra med mitt liv?
för inte kan det bara vara att gå till ett jobb som kräver mer än jag egentligen
orkar, där arbetsglädjen och kamratskapen försvunnit i omregleringar,
ombyggnader och omstruktureringar, för att sedan åka till en tom lägenhet,
utan lust eller energi att ta mig för nåt kul eller konstruktivt alls?

och jag fasar för min semester...
4 veckor utan en enda plan, nog för att jag tänkte åka och hälsa på hos mina
föräldrar längre upp längs kusten, åka båt, plocka svamp och bär och bli lite
bortskämd, men mer?! kan ju inte tvinga mig på mina vänner mer än en dag
här och där, de har ju fullt upp med sina liv...

ja ja, det ger sig nog, jag överlever, jag kommer nog på nåt.
åtminstone får jag leta svamp istället för ölburkar...
åtminstone får jag lyssna till kärringarnas skvaller på kallbadhuset och inte
till en arg och ilsken iskall man som känner sig förorättad...
egentligen har jag inte ett skit att klaga på, jag lever mitt liv, och just nu låter
jag ingen sätta sig på mig, trycka ner mig eller förminska mig...
känns nog bättre i morgon redan!

är så oändligt tacksam för att jag har möjligheten att få skriva här, och få läsa
era berättelser och ta del i era resor...
TACK!!!
/k

Mina tankar finns hos dej i ditt årsfirande... du har hittat lugnet & harmonin i livet... KRAM <3

Barbalala... våga ta emot hjälp från dina nära & kära... du måste inte vara den som håller ihop hela tiden. Ta hand om dej.
Kram från Mie.

Va söta ni är!! :D Jag försöker verkligen hålla modet o kämpaglöden uppe, men ibland är det svårt.. det har blivit många tårar idag men imorgon är en ny dag och då hoppas jag att det känns bättre! :)

Det är första gången jag ska bli mamma så det är stort :))

många kramar till er :)

Vickis - du kanske också märkte att vi som är starka och positiva nu inte var det när vi började våra resor här? Jag menar, vi har alla sökt oss hit för att vi har mått otroligt dåligt. Därför är vi också levande bevis på att det går att ta sig upp ur gropen! :-)

Kram kram!
/H.

Skönt att du fått en lugn och skön midsommar! Kanske precis vad du behövde?
Vi kan låta starka och positiva idag, men det fanns en tid för inte allt för länge sen
som i alla fall jag kände mig allt annat än stark och positiv... och de dagarna kommer
fortfarande...
vi är nog mer lika än du tror, Vickis!!
Jag har också fått höra att jag är hysterisk och överdriver, och kontrollerande, och
mycket annat... ett tag trodde jag på det.

Ta nu hand om dig och det liv som gror!!!
om du bara visste vad jag är glad för din skull, och kanske lite avis, för du ska
bli mamma!!! =D
Stora kramar!!
/k

Hej på er!

Och glad midsommar i efterskott!

Jag har haft en lugn och fin midsommar i goda vänners lag utan alkohol vilket kändes underbart! :D

Tyvärr har jag inte konfronterat min sambo än, känner att jag inte vill ta det över telefon, det är så mycket annat som spelar in nu och jag mår inte bra överhuvudtaget..är rädd att vi kommer braka åt skogen.. :(

Men trots att jag går och är smått orolig hela tiden så vill jag ändå tro att det går att komma ur detta och att han ska förstå mitt tänk också!

Jag har suttit och läst era inlägg och gråtit och förundrats över hur oerhört starka och positiva ni är!! Beundransvärt!!! :)

Kram på er!!!