Senaste kommentarerna i forumet

Visst glorifieras det, alkohol liksom rökning, viss typ av knark, viss typ av beteende.
Jag tror man måste fatta ett beslut om hur man ska värja sig. Annars är det svårare.
Jag har t.ex. väldigt få sociala medier. De vänner jag har där är medvetet utvalda. Jag tar bort de vars beteenden jag inte trivs med. Jag söker inte upp "underhållning" på tv där folk super och beter sig som svin. Jag väljer t.ex. istället dokumentärer, naturprogram eller matlagningsteve.
Jag slipper omringas av människor med problematiskt förhållande till alkohol ständigt och jämt. Och det är jätteskönt. Lika skönt som att ha noll kontakt med exet. Det GÅR att göra, men man måste vara konsekvent. Bestäm hur du vill ha det, och se till att det blir så. Man måste inte ha gamla bekanta som super i sina sociala medier. Man kan rensa hårt till ens följare är personer man faktiskt delar värderingar med, och trivs med.
Några tips från mig på temat "ge dig själv en chans". Hade jag haft fyllon i min närhet dagligen hade jag inte orkat tillfriskna från medberoende över huvud taget. Det finns vänners sambos jag inte står ut med att träffa kvällstid för de blir fulla. Sår läker inte om man petar på dem jämt.
Man måste aktivt välja bort vissa saker, det är bara så. Efter att jag har gjort det är det färre triggers, och det är lugnare.

@Kärringen
Jag håller med dig och @has. Alkohol - Glorifiering, något som ska till. Tjo och tjim ..

Vi som 'hänger" här så har ju sett vad alkohol kan göra och det får ju sina konsekvenser på hur vi ser på situationer där alkohol är med tänker jag. 🤔

Jag upplever att alkoholens konsekvenser liksom ätit sig in i själen, fastnat där men är för mig nuförtiden hanterbart. Jag kommer nog alltid att reagera på den plats alkohol har i vårt samhälle. Och dricker man inte så ska man tydligen på jobb dagen efter typ, måste "finnas skäl" att inte dricka. 🙄

🌺🌺

@Prinsessan1
Grattis i efterskott! 🎶🌹
* * * * *
och så bra att du hade besök och att du tog mod till dig att ringa en kompis.
😊
Kanske bra att du har plantor att distrahera dig med, kanske att döpa dem också? Piff och Puff?

Vårda din tomat och dig själv! Det behöver ni båda. ❤️

@Tröttiz Igår köpte jag två tomatplantor. Det är en början.
Påsken har varit ok. Fyllde 51 år på påskafton, hade litet kalas med tårta mellan 15-17. Min gamla pappa och mina brödrar kom för att fira mig i min nya lägenhet.När mina besökare hade gått kände jag ensamheten komma. Tog min hund på promenad, men kunde inte hindra tårarna. Kände mig såååå ensam. Tog tag i mig själv och ringde en kompis och frågade om jag fick komma. Det hjälpte MYCKET!
Tänk! Jag har bott i min lägenhet i 3 veckor nu. Min son har ännu inte sovit där en enda natt…. Hoppas tålmodigt fortfarande.
Besökte mitt ex i helgen eftersom vi skulle hjälpa oss i trädgården med tanke på den kommande försäljningen.
Gick direkt in och kollade hans gömställe, helt sjukt! Men jodå, han dricker fortfarande ren sprit. Minst en halv flaska ren sprit varje dag.
Jag som trodde att mina hot, skiljs mässa och flytt skulle göra skillnad…..

@has du har nog alldeles rätt! Har blivit väldigt anti alkohol , för min del hade dom kunna förbjuda det. Men det är mycket som är bara pågrund av alkoholen, tjej gäng träffas....o dricker alkohol då dyker alla upp.
Men föreslår man nyktert, då har dom inte tid....jaha mitt liv ligger i mina händer 😜

Påsken var lugn och skön, umgänge med mitt vuxna barn.

Hoppas din var fin och lugn ❤️

@Kärringen jag har en känsla av att en blir mer observant gällande alkoholkonsumtion när man har upplevt alkoholism på nära håll.

Tycker att man romantiserar alkoholen rätt friskt även i medier (filmer och serier där tex det första som visas när huvudpersonen kommer hem efter en dag på jobbet är att hälla upp ett glas vin).

Det kanske alltid kommer att vara så att en reagerar mer när en vet vilket elände det kan skapa?

Hoppas du haft en skön och vilsam påskhelg!😊

@eva j bra! Skickar dig all styrka.

@Åsa M Tack snälla för dina ord💗jag har tänkt söka hjälp, men blundar och önskar att det ska bli ändring. Nu ska jag ta tag i MITT liv.

Hjälp behöver han helt klart, för alkoholmissbruk är en sjukdom. Sannolikt kan han varken välja eller välja bort att dricka. Han måste. Beroendet är starkt.
Det är lätt att som anhörig helt prioritera bort sina egna behov, bara önska att situationen var en annan, och inte söka hjälp för egen del. Men vad tror du om att söka hjälp för dig? Prata med någon om det här, hur det får dig att må, vilka verktyg du behöver? Nästa steg kanske är familjeterapi. Kommer ert liv ihop fungera så länge han dricker? Förstår han konsekvenserna? Han kanske behöver få höra från en neutral part hur alkohol påverkar relationen så han förstår hur viktigt det är att söka hjälp. Eller, precis som du säger, så märker han det den hårda vägen, genom att du lämnar. Det går ju inte att ha det som du beskriver. Om alla samtal och alla bråk handlar om samma sak har man ett problem som måste lösas.🤗

@Åsa M Tack för svar.
Det känns skönt att få skriva av sig och få andras perspektiv på hela situationen. Ja, vad vill jag själv?? Jag vill må bra och vara glad, men det sitter som en liten klump i magen..detta m drickandet. Jag älskar min man när han är nykter och jag hoppas nu att han kan förstå och också känna att detta är ett bättre liv. Men det kanske inte går sååå lätt? Han kanske behöver mer proffesionell hjälp? En vit månad, sen kanske det börjar igen, då kommer jag lämna honom.

Att drickandet är så centralt visar hur svårt beroende han har. Man kan dricka alkoholfritt och ha trevligt ändå - om man inte är alkoholmissbrukare. Då måste man ha sitt gift.
Det går inte att resonera någon frisk och inte heller att älska någon frisk.
Vad behöver du för att må bra? Han är som han är, han har den sjukdom han har, och du kan inte göra något åt det. Men vad vill du göra för dig själv?

@Tröttiz
Hej! Min dotter skrev ett fint SMS och förklarade hur de kände, hur jobbigt hon tycker det är och att han blir konstig när han blir påverkad. Jag visste att hon skickat …ändå så började han dricka på lördagen när vi var själva. Jag sa då vad JAG kände ..han blev så irriterad jag blev ledsen, tog bilen och åkte, sov hos min mamma. Allt blev så jobbigt, på söndagen pratade vi och han gick med i en grupp här..lovade en vit månad …men sen vet jag inte hur det blir. Han tycker att han vill koppla av m en öl!!! Tyvärr inte bara en, att han inte får vara sig själv om han inte får dricka öl…jag blev ju glad när han skulle vara utan alkohol, men han tycker ju inte att det är lönt att fira helg, gå på restaurang mm om han inte får dricka, ska vi bara vara hemma själva inte umgås m vänner ?? Nu i påska var barn och barnbarn här , det var mysigt ..ingen drack

@Kaya
Jag har i min närhet ett fall där en vän i bekantskapskretsen blev i princip tvingad till beroendevården av fru och 2 nära vänner. Vännerna kom hem till honom när han var full och tvingade in honom i bilen och körde till akuten. De stannade kvar i rummet medan han nyktrade till och gav honom ultimatumet (frun var med) att nu räcker det antingen beroendevård eller så får du supa ihjäl dig i ensamhet. Han tog vården och är nu efter 2 år fortsatt nykter, fortfarande gift, nybliven morfar och en son som är en nyutexaminerad civilingenjör. Viss skillnad mot vägen han var på väg mot. Till saken är att de 2 vännerna är personer han såg upp till och därför lydde. Han hade 20-30 år av risk/missbruk/spelberoende med vissa uppehåll. Hans pappa söp ihjäl sig i höga 40-årsåldern.
Så för honom funkade det med tough luck. Har du inventerat ibland hans vänner hur hierakin ser ut/vilka han ser upp till/är underställd? De kan vara viktiga redskap för hans hjälp.

@JHL
Jag har ju jobbat med missbruk och är själv utbildad inom just det området. Även diagnoser som ADHD, Aspbergers med mer.

Jag har fått kontakt med hans läkare som han går till och har kunnat prata med henne. Saker som hon inte visste om kom upp och även saker som han sagt som hon inte upplevt lika alarmande då han inte lagt fram det lika tydligt som jag.

Jag har även stöd från en del av hans vänner och av mina. Så känner mig ändå stark. Vet att jag inte kan förändra honom utan han måste vilja själv. Men han börjar må sämre och jag hoppas nästan han kollapsar så han får till sig av någon med pondus att han måste vara rädd om sig.

@Tröttiz Tack!!
Precis vad jag ville höra!
Råd för att liksom gå vidare!

Ja jag har förstått att jag nog inte ska påpeka det hela tiden. Ska nog istället kanske bara fokusera på det andra vi gör. Som att laga mat, kolla film.

Jag hittar ju på en hel del saker som inte involverar alkohol. Som att köra bil å göra utflykter. Umgås med vänner som inte alltid dricker. Eller…jag tar första drinken när vi kommer fram så han inte kan för han ska köra.

Kanske ska berättas att jag utreds för ADD och fick diagnos Bordeline som 15 åring. Men som togs bort vid 18 års för de ansåg att jag fått fel diagnos.

Så jag är inte heller alltid superenkel. Dock har jag aldrig tagit till dricka eller droger utan jag har tränat, skrivit, varit på platser och omgett mig av människor som ger mig positiva tankar.

Till hans försvar så har han inte varit lycklig i sitt äktenskap. Inte fått uppskattning, närhet och ömhet. Inte fått höra att han ser bra ut och är duktig.

När vi träffades sa han att han inte uppskattade närhet. Men med mig gör han det säger han. ”Det måste kanske vara med rätt person”

Tack!!

@Prinsessan1
Kryddor? Typ basilika? 🌱

@Tröttiz Tack , ja, jag är en trädgårds människa! Älskade mitt växthus och alla mina blommor.
Nu bor jag i lägenhet utan balkong. Funderade på att sätta några tomatplantor i fönstret…. Vad kan man mer ha?

@Kaya
Hej.
Jobbig situation.
Som jag upplever på det du skriver så är intaget ett sätt att självmedicinera sig. Säkert mycket att ta in för honom i och med en diagnos. Samtidigt är ni ju två i förhållandet, och bägge ska ju må bra, att känna sig trygga i förhållandet.

Jag förstår att andra skrivit att du ska lämna, och att de vill bara väl. På dig verkar det som att du inte vill ge upp honom och er.

Stöd jag själv fått är råd av nyktra alkoholister vilka jag gärna delar med mig av, och av dem tagit till mig lite här och där som passade min situation och som jag kände att detta kan jag göra. Jag resonerade som så att de ju vet på djupet vad det handlar om. Vi är alla olika, och som det är hos en person behöver ju inte vara för en annan. Detta är mina reflektioner.

Ett råd jag fick och som jag tog till mig, var att inte säga vad min anhörig ska göra, för att det ofta inte fungerar. Vill man inte sluta dricka så gör man inte. Ett annat råd var att försöka att inte hela tiden berätta att det dricks för mycket, för den med beroende bland annat nog vet vad du tycker.
Om man tar upp alkoholen då ta upp upplevelser och konsekvenser, " jag älskar dig väldigt mycket, men om samma sak som igår händer igen (förklaring för att kanske inte ens minns) finns risk att detta avtar oavsett om jag vill eller inte ... " Och framför allt att inte ta upp drickande då den anhöriga är onykter. Inte låna ut pengar. Att ta upp saker man gjort tidigare som varit roliga och nämna det, att det uppskattades, då nyktra aktiviteter, samt att göra saker du själv mår bra av. Glöm inte bort dig själv ...

Ovan var ju tips och råd som jag tog till mig och försökte navigera efter, vilka kändes rätt för mig och min/vår situation. Men jag vill igen nämna att vi alla ju är olika, och det som passar en person inte nödvändigtvis passar en annan och i den situationen personen är i.

Kram på dig!

Det finns säkert en massa logiska och goda skäl till att han har hamnat där han är. Men nu är han där han är och det verkar som att han behöver byta bana.
Du som känner honom, hur tror du han motiveras bäst? Morot eller piska? Dvs vad som kommer att ske (du/familj/vänner lämnar, jobb försvinner, körkort hej då odv)eller vad han missar (kärleksfull samvaro med dig, nykter relation till barn och vänner osv ).
Är hans barn och närmaste redo för att hjälpa med exvis intervention? Finns det stödgrupper för anhöriga där du bor? Har du ringt alkohollinjens telefon? De kanske kan hjälpa.
Som start kan det vara bra att samla på sig fakta och kunskaper om hans situation, tankeprocesser, mönster och beteenden så du vet vad som väntar.
Han verkar fortfarande lyssna på dig, jag tänker på spritdrickandet och kaffedrinken men det är väldigt enkelt att hälla i sig sprit när du inte ser.
Till syven och sist är det han som måste ta beslutet, det du kan hjälpa med är att initiera processen och stödja.

Som sagt, han är inte alltid så här. Jag jobbar, på ett jobb jag älskar. Har min fritid på det sätt jag önskar. Har flyttat långt för att få vara med honom. Och detta ”problem” visste jag om. Dock inte att det var lite mer i veckorna än jag visste då vi träffades på helgerna mest.

Jag håller med ovan. Koppla in socialtjänsten. De har verktygen att se till att han kan få vård som han behöver, antingen med samtycke eller med tvång. Bl.a. kan de ansöka om tvångsvård för missbruksproblem om personen inte själv klarar att hantera sin hälsa. https://www.domstol.se/amnen/tvangsvard/vard-av-missbrukare/vard-av-mis…
De kan också se till att ni anhöriga får stöd och hjälp.

Jag förstår det, men alla råd ovan syftar till att hjälpa dig. Vi är många här som har tuffa erfarenheter av att försöka "stå ut" och det går ut över oss själva som anhöriga. Du ska självklart göra det som är bäst för dig, men hur gör du det redan i dag? Gör du det?

Gärna någon som fått diagnosen som vuxen och som använder alkohol.

@Åsa M som jag skrev ovan. Han är så mkt mer. Vill ha andra råd än att bara lämna.