Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen det låter logiskt att hjärnan försöker skydda kroppen, då är det kanske ok att det blir så så att man får ork och kraft att hantera alla praktiska saker som behöver göras med separationen. Jag tänker mycket vad som hände nu och vad som behövs göras närmsta två veckorna, tänker inte så mycket på framtiden.. Undrar då om det kanske kommer tillbaka sedan som en boomerang och att jag kommer bli ledsen och deppig när allt med flytten är klar och jag börjar landa i det nya.

Det var dagen efter.... bakis kan man säga

Spelar ingen roll nu...
Jag är redan psykiskt misshandlad och mycket är redan förstört

Var han nykter när han pratade om förändringarna, sluta dricka, gå upp tidigare osv?
Det är lätt att säga saker men att leva upp till det är svårare. Det som är viktigast är vika handlingar personen man lever med gör. Att säga att man älskar en person är lätt, men visar man det genom handlingar genom att man är ärlig, visar omtanke, ger trygghet osv.

@sliten61 Det är aldrig kört att ändra inriktning på sitt liv. Du har stöd av dina barn, du har sökt dig till detta forum. Även om det gått 46 år så kan åren som kommer bli bättre för dig, du är värd att må bra ☀️

Nu på morgonen har jag landat lite mer och tänkt på allt han sa igår.
Känns som det spelar ingen roll längre om det skulle bli så som han vill.
Jag är redan förstörd redan innan kvällen i förrgår....o vadå?! Tror jag på att jag kan ha en relation utan sex med han. Nej det går faktiskt inte.

Jag är förstörd,sårad,tom,ledsen,känner mig o kvinnlig, låg självkänsla, tappad livslust, förvirrad osv

@Snödroppen
Tack 🌹❤️

@Wind
Du gör det som du gör och när du är redo. Det är du som gör dina val.
Var rädd om dig.

@Snödroppen

Jag var svag igår kväll
Han kom hem till mig o sa han har tänkt ut hur vi kan göra sa han.
Han vill sluta dricka
Gå upp tidigare på dagen för att få mera tid med mig
Ändra på sig o angagera sig mer att vilja ha sex

Jag sa att det där med sex är inget han ska tänka på för det kan man inte pressa fram och det är nåt som inte han kan rå för i relationen. Jag sa att jag vill ändå inte ha sex med han nu längre, det ligger för mycket sorg o saknad i det med han

Alkoholen kan han göra nåt åt och den förstört o förstör mycket.

Att han ska gå upp tidigare är nåt som inte kommer ske.

Jag är för svag att lämna helt just nu, är för sårad och tömnd på energi, men tankar på att måste gå finns där och speciellt nu när jag inte kan ha sex med den jag älskar

Kram 🌹

@Wind
Hej Wind. Läste nu. Det verkar inte som du får mkt vett från Karln.
Jag vet att det inte är lätt, jag hade svårt att lämna till en dag då stack jag.
Vad du säger till honom spelar ingen roll.
Kan du inte vara hos dig och säga att du vill vara ifred?
Du är absolut inte ensam. Börja så..
Kram

@Saber
Förstår att det sårar. Det är han själv han pratar om. Men jag förstår verkligen att det känns tungt.
Man får ta ett steg framåt och försöka tänka att det är sjukdomen som talar.
Kram

@Kevlarsjäl62
Tack ska du ha, som jag skrivit tidigare så känner jag mig inte så stark ofta, tycker jag vacklar så mycket känslomässigt men jag vet att jag gör rätt med hjärnan.
Jag bara hoppas att allt det praktiska snart kan vara över och jag ska kunna andas ut ytterligare lite.

Tack för att du skriver trots att jag vet att du kämpar med. Det betyder mycket. 🩷

@Åsa M
Ja, ibland behövs det för att klara av allt, jag vill dock att allt ska vara färdigt, men han bara motsätter sig. Köper jag ut honom har han förlorat allt, att han inte fattar att han försatt sig i situationen själv?!
Tack för att du skrivit
🌺

@Snödroppen
Min krafter känns inte så stabila alls, men är väl som du säger att jag kommer se det när jag får mer distans. Just nu är jag för nära för att se det klart.

Ja han har gjort så mycket för mig och gården, jag har inte gjort något eller ytterst lite alltid. Jag har aldrig brytt mig om honom, jag har bara brytt mig om mig själv och barnen... även att jag vet att det inte stämmer så sårar det nu, framförallt när han säger det i nyktert tillstånd.😔
Men tar små steg så kommer det gå bra.
Tack för dina ord.🌺

Jag tror det där tänket är ganska starkt kopplat till medberoendet. När det avtar så kommer det te sig helt naturligt vad du ska lägga din tid på, och vad som får dig att må bra. När jag och exet var tillsammans tänkte jag bara på vad jag kunde göra för honom, vad jag kunde hjälpa honom med, hur jag skulle släta över hans snedsteg, hur jag skulle kommunicera gränser med honom. Det var som om jag hade den självpåtagna rollen att vara hans mamma. Nu så här efterhand känns det helt vansinnigt att jag satt och berättade för en vuxen man, pappa till fyra barn, att han måste boka tid på vårdcentralen eller att det inte var okej att ringa och fyllesvamla mitt i natten jämt och ständigt och låtsas om att inget hänt dagen efter.
Du kommer hitta dig själv när han inte snor ditt dagsljus längre. Tro mig ❤️

@Kevlarsjäl62 Jag kan verkligen sätta mig in i din förvirring ”vad blir min roll om han/hon slutar missbruka”

Jag har faktiskt tänkt på det med, jag har försökt få min mamma att ta behandling och nu sista gången fortsatte jag tänka hela vägen och kom fram till att jag ändå inte kan förbise mina egna behov för att umgås med henne. Det känns jätte egoistiskt. Men din man och min mamma måste om de lyckas bli nyktra skapa sig ett eget liv på egna ben. Vi kan inte agera stöttepelare och känna att ansvaret ligger på oss för då kommer vi också ta på oss skulden för om vi någon gång säger att vi inte kan komma till undsättning och det resulterar i ett återfall.

Sedan kan jag också sätta mig in i skillnaden på en mamma och ens make. Hade min man blivit nere i missbruket och jag behövt lämna honom hade nog alltid önskan legat där att han blev nykter och vi kunde fortsätta ett fantastiskt liv ihop, beroende på hur elak han varit såklart. Det är fruktansvärt svårt om hoppet finns kvar eller väcks till liv. Jag kan anta att du behövt gå igenom mycket innan du tog mod till dig att lämna honom och att du då tänkte att det var kört och nu kanske det inte är kört.

Men jag tänker ändå såhär: Om han blir nykter och om du har minsta hop om att du skulle få tillbaka din underbara man som han en gång var, ta det som det kommer. Han har en lång resa i nykterhet innan han kan bevisa något som helst. Man kan välja två nyktra vägar vad jag har lärt mig. Det ena är att sluta dricka på vita knogar, det innebär att man slutar men hela tiden kämpar och har sug och önskar att man kan dricka. Det andra sättet är att bli nykter i den bemärkelsen att man jobbar med alla sina känslor, bearbetar allt som behöver bearbetas och det arbetet måste fortsätta för alltid, man kan aldrig som nykter alkoholist sluta jobba med sig själv, den vägen har jag valt och den vägen gör att man inte behöver kämpa, kampen hade jag när jag drack, när jag slutade dricka var det ingen kamp mera för jag insåg att jag slapp att dricka och vill inte dricka. Men det är för den sakens skull inte lätt som en plätt att leva, livet bär med sig motgångar och jag hade inte bearbetat mina känslor någon gång. Jag har haft enormt mycket att bearbeta men jag har varit nyfiken på nykterhetsprocessen. När man utvecklat ett beroende har man väldigt många vanor vad gäller alkohol som man behöver göra nya vanor av och det tar tid.

Därmed vill jag uppmuntra dig till att inte lägga för mycket av dig till hans nykterhet. Ansvaret ligger på honom precis som mitt ansvar för min nykterhet ligger på mig.

Kram❤️

Vilket lidande ni anhöriga genomgår. Först och främst skulle jag rekomendera att du besöker ett alanonmöte. Leta på nätet efter lämplig grupp. Det är jätteskönt att ha stöd därifrån och inget du behöver vänta på. Kommunen brukar också erbjuda anhörigstöd i någon form. Ta emot all hjälp du kan få du behöver det verkligen. Ingen mening med att du också gå under.

Tror det är ofrånkomligt att ett sånt lidande och sån maktlöshet föder hat. Jag har själv genomgått en anhörigvecka på Nämndemansgården och det var oväderligt. Även sorgebearbetningsprogram tror jag skulle vara bra för dig. Att få sörja allt som inte blev som du hoppades.

Tror också att du åtminstone tillfälligt måste ta avstånd från din mamma och helt fokusera på ditt eget mående. Jag fick lära mig under anhörigveckan att innan jag gjorde något för en aktiv missbrukare skulle jag svara ja på samtliga dessa frågor.

Vill jag det här?
Kan jag det här?
Är det bra för mig?

Hoppas du insett att du inte kan påverka din mammas beslut. Logiska argument har ingen effekt utan det är konsekvenser som eventuellt leder till att din mamma blir motiverad att förändra sin situation. Du är maktlös och det är smärtsamt att inse men en befrielse när man väl gjort det.❤

❤️🌸

@Snödroppen
Skriver här hur kvällen vart
Tack 🥺❤️

Hej

Ojoj det vart ingen bra kväll alls
Han ville gå ut o jag klarade inte av att inte följa med.
Han fråga vad jag ville prata om och jag sa att jag tycker inte det är nån idé att göra det nu.han vart stött o sa att vi kan väl göra det ihop med att vi ses ute o tar ett glas. Då sa jag att det känns väldigt oseriöst så jag höll tyst...

Kvällen gick och vi stötte på nån man som bjöd oss på drinkar. Han jag träffar klarar absolut INTE sprit och har vid flera tillfällen vart aggressiv och speciellt mot mig. Han vart arg som jag befarade och jag minns nåt i stil med att jag hörde han kallade mig hora som han flera gånger tidigare gjort när han dricker för mycket. Jag blir aldrig otrevlig mot han.

Har ett svagt minne av att nån i närheten tröstade mig och jag ville inte vara vid min man pga sitt beteende 🥺

Det gick en stund och sen gick vi hem iallafall. Jag talade om vad han hade sagt och jag tog också upp att det känns som vi mer kommer fortsätta som vänner. Han tyckte att allt var hans fel att jag mår dåligt och vi prata om sex med och han förstod jag mådde dåligt av att han inte vill ha sex

Jag skäms över kvällen, skäms över att ses med honom speciellt nu när folk hört han kallat mig hora.

@Kevlarsjäl62
Tack. 💕
Klokt nog att ta det som det kommer som du säger och att ha de människor omkring sig som man uppskattar.
Därtill att inte tänka så mycket. Utmaning, för det är något jag och många med mig gör till förbannelse är jag rädd.

Ha en fin kväll.
Kram. 🌹

@hallmöbeln Jobbigt att läsa det du skriver och jag vill bara krama om dig och säja att allt blir bra, men det kan jag ju inte och inte heller vet jag hur det kommer att sluta. Vad jag däremot vet är att du och dina syskon behöver all den hjälp ni kan få, all den hjälp som er mamma fått, men som tyvärr inte lett någonstans, än i alla fall. Jag tror du måste bryta med din mamma för ett tag och vården behöver lägga fokus på er barn nu. Kan din pappa hjälpa er att ta kontakt med beroende enheten i din kommun, om du inte orkar själv eller kanske kan psykiatrin förmedla kontakt. Du/Ni behöver prata med någon som är expert just på missbruk och allra viktigast medberoende, för det är det du är.
Här på AH finns också många kloka människor med liknande erfarenheter och jag är säker på att många kommer att svara på ditt nödrop. Du behöver hjälp med något som du inte kan påverka och som du inte orsakat på något sätt. Du har all rätt att vara arg, ledsen, vansinnig och allt däremellan. Du far så illa i det här. Önskar jag kunde göra något för dig 🧡

Min mamma har i flera år självmedicinerat med alkohol. Hon ha varit med om mycket och vissa saker är verkligen hemska.. så hon ha inte mått bra alls, så alkoholen blev hennes bästa vän. Men hon glömde bort att hon har 3 barn.. min pappa ha fått sköta i princip allt här hemma. Vi alla är psykiskt ”förstörda” på grund av hon tusen gånger om ha svikit oss och valt alkoholen framför sin familj (även hennes egna syskon och mamma). Hon va på behandlingshem i 6 månader och jag var den som gjorde orosanmälan då det brakade lös ordentligt och att hon testade droger vilket jag aldrig trodde hon skulle göra då hon va så anti de. Hon blev såå personlighetsförändrad i slutet, ingen kände igen henne.
Hon kom hem i april, kände mig lite hoppfull ändå. Hon fick mer hjälp och tänkte att nu kan de bara bli bättre. Soc hjälpte och psykiatrin träffade hon oftare. Men tyvärr inte hjälpte inte de.. Nu är vi tillbaka på ruta 1 igen. Hon började dricka, och testade droger igen.. och nu är vi återigen sviken.
Jag och mina syskon har pratat med henne flera tusen gånger. Vi ha pratat lugnt, vi har skrikit på varandra, gråtit och varit arg. Men hon fattar inte ändå, hon vill inte ta åt sig, för hon gör tvärtemot ändå. Hon säger att vi aldrig hälsar på (bor hos pappa) och att hon är ledsen pga att vi har tagit avstånd, men hon fattar ju inte VARFÖR vi inte gör de? Att det är pga att vi numera nästan hatar henne, och är så fruktansvärt besviken och ledsen på att vi inte är prioriterad. Jag känner inte att jag har någon mamma, och typ aldrig haft. Mina kompisars mammor ha varit dom jag sett upp till. Idag köpte mamma en vindunk, och sa att hon nog tänker skita i allt och återigen ledsen för att ingen hälsar på eller visar något intresse.. inte heller under tiden hon var på behandlingshemmet. (Jag hörde dock av mig då och då) men snälla mamma, jag har förklarat VARFÖR. Är så fruktansvärt arg hela tiden, och gråter just nu när jag skriver dehär. Känner mig så förstörd, och vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag försökte stötta henne i början, men det går inte längre. För hon går emot allting, till och med när soc gör oväntade besök för att alkoholmäta, hon dricker ändå. Hon skiter i att betala räkningar, men kommer och tigger pengar och skjuts hit och dit (som hon inte betalt) och hon är skyldig pappa flera tusen. Hon ha Inge körkort då de blev indraget i och med att hon va på behandlingshem, men kör ändå och med en bil med körförbud.
Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer. Har ingen att prata med och ingen som förstår.. går själv på psykiatrin men för en annan grej.. är så utmattad, mamma tar all min energi. Förlåt för långt och kanske rörigt inlägg, och jag hoppas de ryms. Ha aldrig skrivit här förut..

@Himmelellerhelvette Tack för dina kloka tankar. Jag har läst flera gånger och ska gå tillbaka till ditt inlägg när något skaver. Det känns som om jag mår sämre nu när han bestämt sig för att försöka hålla sig nykter, helt obegripligt men kanske inte ändå. Kanske har jag lyckats ta till mig att jag inte kan påverka honom att sluta och vilat i det. Nu är allt osäkert igen, vilken roll ska jag ha nu. Kanske känner jag krav igen, att jag ska stötta, finnas och lindra. Han har ett skört socialt nät och ska vi umgås flera gånger i veckan nu? Så han slipper vara ensam. Jag känner mig trängd igen och börjar tycka att jag är självisk. Din kommentar kom i rättan tid. Tack än en gång.

@Snödroppen och Samsung Oj, det är väl jag som inte har koll på var jag svarar och "pratar" i fel tråd. Ska försöka bättre mig 🙈😘

Har hittat en ny rutin efter tips från@vår2022.
Varje morgon tar jag en 3 km promenad när jag vaknar. Det gör väldigt mycket för resten av dagen.
Har haft två samtal denna vecka med behandling, känner mig hoppfull för framtiden och stolt över mig själv.
Märker att det går åt rätt håll och är så oerhört tacksam för det.
Veckans övning har varit att vara omtänksam mot mig själv, det är jag och det har hjälpt. Känner ett lugn och har lättare för att vara i nuet. Går inte lika mkt in känslomässigt i saker.
Kram alla på detta fantastiska forum, ni är guld var och en.