Senaste kommentarerna i forumet

För att inte tala om filmerna de skickar till varandra när de är lagom lulliga. Mitt ex brukade skicka filmer när han gjorde armhävningar och annat "macho" som mottagande man liksom skulle kvittera på och skicka egen film. Obegripligt. Fylle-styrketräning...

Klokt av dig att vilja ta en paus. Det är svårt att hålla i, låt dig inte manipuleras av hans dåliga mående. Nästa gång han klagar så ge honom numret till vårdcentralen/jourhavande medmänniska/stödlinje för alkoholister och backa ur situationen. Du kan bränna ut dig totalt på detta om du inte drar och håller gränser.

Jag förstår att det är jobbigt, sårande och förkrossande ❤️
Alla anhöriga har rätt att få hjälp, skulle du kunna tänka dig att kontakta kommunen där du bor så och be om anhörigstöd?

Var rädd om dig!

Inatt låg jag halvnaken hemma då jag hörde någon utanför mitt fönster. Det var han....
Han pratade högt för sig själv och jag tittade ut genom fönstret och där stod han full och pissade mot en vägg. Väntade mig att han skulle plinga på här men han var nog för full för att kunna koden i det skicket så han försvann efter en stund i mörkret.

Hej snödroppen

Fick nyss veta av att jag frågat en kille som brukar vara ute,om han sett honom och han satt ute på krogen. Han valde krogen trots han hörde mig gråta av oro.
Ja han vill gå ut o dricka och det är inget jag mår bra av.
Jag har sänt sms om frågan om han va ute, inge svar, o heller inge svar när jag ringer heller.

Har skrivit att jag fått veta att han är ute på krogen vilket han vet jag får reda på närsomhelst jag frågar nån.

Inget kommer bli bättre

Hur går det? Har du o barnen kunnat komma ifrån lite?

Lita på din känsla 👍

@Kevlarsjäl62
Så mycket igenkänning i din livshistoria!
Våra barn har hunnit bli lite större innan alkoholen tog över min man, men den ensamma känslan är densamma. Ensam vuxen. Mest bara jag som väntat uppe för att hämta hem tonåringar på vift tex. Som haft koll att de kommit hem, som brytt sig.
Det är en stor besvikelse, känslan av att blivit övergiven. Ensamstående.

Jag är o snuddar vid insikten att jag inte kan påverka hans drickande. Flyktigt ännu, lätt distraherad i den tanken.
Det svåra är just det du skriver, för jag tänker precis de orden ofta, 'att sätta ner foten'! Jag vill vara stark o Sätta ner foten - Nu får det vara nog!
Men varför ska jag ens om det inte gör någon skillnad? Om det inte spelar någon roll?

Det går runt i mina funderingar om o om igen. Virrar runt vad som ska ske, hur o när o ens om!

Efter lite input här o mer tankar själv kring barnen vill jag inte vara sämre än att ta till mig råd. Så har stämt av med dem lite mer nu. Fått bekräftat att min känsla att de inte märkt av sin pappas missbruk hittills stämmer.
Det känns skönt att min kompass stämde men jag inser så klart att det inte kommer fortsätta så om mannen fortsätter sitt drickande.
Förhoppningsvis öppnat ett litet fönster för dem att ta upp detta om de undrar eller märker något framöver. Tagit bort en ev 'hemligstämpel'.

Så tacksam för dina råd!
Betyder så mycket!
Har varit en tuff vecka o jag är rätt slut känslomässigt.
Fullt förtroende för att du inte dömer oavsett utgång. Det känns att du är en snäll o förstående person.

Kloka och snälla du!
Kram 🧡

@Kameleont
Fint att vi kan hjälpa varandra ❤️
Var rädd om din fina energi.
Hoppas det känns bättre att komma in I rutinerna igen.
Stor kram och tack, jag fortsätter den slingriga vägen fram mot min egna fria hälsa.

@Wind
Jag tror inte du kommer få vad du vill av honom. Det bygger ju inte på ärlighet, omtanke och kärlek.
Han lägger sitt ansvar på dig och du väntar på att han ska ge dig det du behöver. Det kommer inte funka.
Inte meningen att vara hård men vad min uppfattning är iallafall.
Han vill dricka och vad vill du göra med det du kan göra nåt åt, ditt liv och dig själv?
Kram, det är jättesvårt. Det tog lång tid att lämna för mig och jag bearbetar fortfarande mig själv.

Skulle skriva att jag misstänker han går ut ikväll. Han sa jag vet inte, kanske typ

@Snödroppen
Kram o tack för ditt stöd ❤️
Har behövt det.
Har varit en tuff vecka, känslomässigt helt slut just nu.
Hoppas på bättre vecka nästa, o kanske bra med rutiner när jobbet kör igång.

Fortsätt din väg mot egen fri hälsa!
Kram

@Mari69
Tack 💛
(Ang Anhörigstödet se svar i din tråd)!

@Mari69
Hej!
Först vill jag tacka för den varma kramen du skickade i min tråd! Den värmde o jag behövde den mer än någonsin just då (och nu). 💛

Du undrade om Anhörigstödet även tidigare, o det finns här på alkoholhjälpens sida. Under Huvudmeny - Stöd.
Ett digitalt stödprogram att följa.
Lärorikt, stöttande o bra tycker jag. Har öppnat mina ögon en hel del.

Som du säger är det skönt att höra fler i liknande sits, även om man inte önskar någon annan detsamma.

Kram tillbaka 💛

@Snödroppen
Ja det var meningen att jag ville ta hand om mig men bara för jag ville va själv idag och kanske 2 dagar till framöver så väljer han att gå ut igen fast han va ute igår.
Det där med att sluta dricka o ha svårt med andning o ångest verkar som bortfluget

Nu är jag jätte irriterad o besviken.

Varför ska han gå ut på krogen så fort jag vill va för mig själv. Så fruktansvärt onödigt och psykande

Han säger att han slutade dricka i lördags. Säger att han känt sig lite sjuk. Märks inget på han alls.
Saken är ju den att han druckigt alkohol i ja ca 15 år. De senaste åren har det varit ren sprit. Senast i fredags köpte han i smyg 2 st 3.5. Så att han bara skulle känna sig lite sjuk känns ju konstigt.
Nu litar jag ingenting på honom så tror säkert han druckigt i veckan.

@Wind
Hej, vad fint att du tar hand om dig själv.
Så starkt av dig för det är så svårt när man är så inklistrad i varandra.
Det är DIN tid nu, det hjälper inte honom stort om du tar ansvar över honom.
Du hjälper dig själv först i att ta hand om dig själv, så får man hoppas han väljer detsamma för sig själv.
Kram 🩷

@Shootingstar Jag hade önskat att min son velat gå o prata med en en psykolog, detta då han bär på mycket skit som han använder som skäl till att dricka.
Han tar antidepressiva men det botar ju inte orsaken till det dåliga måendet.
Menar du att det finns en kurs här man kan gå som anhörig?

Det känns bra att ha en distans till han. Vinna lite tid och känna efter

Helt plötsligt så mår han dåligt och haft svårt med yrsel och andning. Han är orolig säger han. Det vart så efter jag sagt jag behöver distans.
Har dock ingen aning om det är för att få fokus på sig, eller om allt det här med oss väck ångest!!!
Känner en viss irritation över att det ska handla mer om han nu när jag behöver tänka på mig istället för att oroa mig över han 🙄🤔

Ja det är inte lätt. Har pratat med min son om hur dåligt jag själv mått få jag självmedicinerar med alkohol. Allt blir bara sämre. Man mår ännu sämre o för mig blev det många negativa konsekvenser. Man vill att de ska slippa gå igenom samma elände . Men de måste själva bli motiverade att sluta. Han säger ibland till mig. Du ska inte säga något. Tänk på hur du själv betett dig. Har försökt vända det till att jag verkligen vet vad det handlar om o att jag nu lyckats sluta dricka sen fem månader. Det är inte lätt men o skälla tror jag ej hjälper.

Det beteendet är så fruktansvärt normaliserat! Om bara tillräckligt många gör det så är det ok!? Min make gör på samma vis. Och jag vet att de snackat om det på jobbet innan "oh, fredag när jag kommer hem ska jag hälla upp en god öl". Sen kan dom sitta och ta selfies på sig själva med sin öl och lägga ut eller skicka till varandra. Medelålders män!? Sen är det lördag och så ska det drickas för det. Sen är det fotboll och sen är det något annat. Och det ses som helt normalt.

Känner igen mig. Min son erkände igår det jag redan visste... Att han har alkoholproblem. Inte ens 22 år fyllda dricker han bort sin stress och sin ångest och sitt dåliga mående som han kämpat med sedan han var 16. Reagerade på de gemensamma nämnarna med er andra som skrivit i denna tråden att det är snälla killar med stora hjärtan och dålig självkänsla. Min son säger att när han dricker blir han sitt "riktiga jag" vilket han inte klarar när han är nykter. Han dricker på vardagar för att varva ner efter jobbet. Han är alltid stressad. Och som alla våra unga: ständigt uppkopplade på någon skärm. Alltid passiv underhållning. Tömda dopaminförråd. G
Jag går kursen de har här och lär mig att jag inte ska göra något åt drickandet, och det är även det sonen bett mig om. Då han får dåligt samvete och ångest pga det.
Kram på er!@maria69

Hej igen @Kameleont!
Fint att du skriver om hur det blir för dig! Det låter som det blir mycket känslor, och en ambivalens kring vad som kan vara ett bra nästa steg. Att väga fram och tillbaka kring olika möjligheter innan en tar ett beslut är en vanlig del av förändring, men kan upplevas som väldigt jobbigt och känslosamt. Just nu funderar du på din roll som förälder. Och du tar det på stort allvar, att vilja vara en bra förebild och erbjuda den tryggheten som dina barn behöver.

Fortsätt gärna skriv här om alla tankar och känslor som går upp och ner. Använd gärna det här forumet som din ventil. Och ta till dig av det som känns bra i magen!

Hej @Tulpanflinga och varmt välkommet hit till forumet!
Vad fint att du är här och delar med dig och sätter ord på dina känslor och erfarenheter på ett så modigt och ärligt sätt! Du har fått många kloka svar här med råd och igenkänning i din den ilska och frustration du uttrycker. Det är vanligt att man som anhörig känner så som du beskriver!

Du skriver: "Hade dock mer än gärna tagit emot hjälp på något vis, jag vet inte hur bara. Eller av vem. Att träffa en terapeut är en idé såklart." Vad klokt att söka stöd utifrån i den här situationen!
Precis som du skriver kan en terapeut vara ett sätt av få stöd. Du har också fått tips om Al-anon-möten. Jag dyker in här med några fler tips, hoppas det känns okej! Andra alternativ till att få stöd och få prata om sin situation kan vara att ringa till Alkohollinjen (020-84 44 48) eller genom anhörigstöd via kommunen.

Hoppas att du kan hitta något stöd som känns hjälpsamt för dig! Om du känner att du skulle vilja har hjälp att hitta något i närheten av du där du bor eller bolla något annat, får du gärna skriva till oss rådgivare i frågelådan https://alkoholhjalpen.se/fraga

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

Hon har nu flyttat ut, jag har fått lägenheten och har sovit här i två nätter.
Det är tomt som fan men på nått sätt känner jag mig trygg här.
Hon har tömt allt sitt men lämnat lite kläder??! Inte lämnat nyckeln.
Sen alla sentimentala grejer som vi gett varandra hade hon placerat ut i lgh på olika platser så jag skulle se dom..
det va sjukt jobbigt… jag är väldigt ledsen jag hade hoppats på att vi skulle klara detta men de går inte.
Hon har vart väldigt elak mot mig på slutet, och jag tänker bara älskade hon mig aldrig.
Har jag tvingat henne till de här? Kunde jag gjort nått annat?
Hon har lagt mkt skuld på mig i mkt av våra bråk.
Jag vet att de är missbrukaren som pratar men fan va de tog hårt!
Jag har insett att jag levt ganska kontrollerat i hela min uppväxt och vart styrd med järnhand.
Det är liksom ett mönster jag börjar se… hos mig.
Är de därflr jag hamnat här? Är de därflr jag är så jävla ledsen?
För hur kan man annars bli så här jävla ledsen av att npn som gjort mig så illa lämnar? Jag förstår inte