Senaste kommentarerna i forumet

Att erkänna inför mig själv att jag är alkoholist är bland det svåraste jag gjort i livet.
Jag gick in i behandling frivilligt i syfte att "de skulle fixa mig" och det tog några dagar att inse att jag själv hade förmågan att "fixa mig" om jag hade önskan om ett nyktert liv. När polletten väl trillade ner så blev mitt liv så mycket enklare.

Vad jag vill säga är att finns det ingen seriös önskan till förändring så är det rätt kört. En enda gång har jag sett en tvångsomvändelse av en alkis och det var på behandlingshemmet. Det var en skrämmande upplevelse under översikt av 3 st terapeuter medan vi andra i gruppen fick se på. Dagen efter var den mannen en helt annan människa som verkligen hade släppt alla sina hämningar. Så skönt att se.

Jag tycker att du så fort som möjligt ska rädda dig själv från ditt medberoende och flytta därifrån helst innan det första slaget kommer. Han försvarar sin kära alkohol med näbbar och klor och måste nå sin personliga botten innan han kan ändra sig. Eller supa ihjäl sig.

Kramar till dig och ta hand om ditt egna liv !

Om någon vägrar vård finns tvångsvård som alternativ, men det är mycket svårare att få till. Jag antar att hans journal, socialtjänstens bedömning, din beskrivning och läkares utlåtande skulle vara en bra början. Det låter fruktansvärt det du går igenom. Hur mår du i allt detta? Vad får dig att stanna kvar? Det låter oerhört otryggt att vara i den relationen, för att inte säga ohälsosamt. Tänk på DITT mående.

@vår2022
Hej 😀.
Ja, forumet är fantastiskt. Glad att jag kan få ge tips som andra kan vara hjälpta av.
Jag har fått såna fantastiska tips av bland annat dig här 🩷
Spännande hur du bygger vidare på det med mentalisering och relaterar till relationer. Det är så skönt när man sorterar, reflekterar och sätter riktig etikett på saker för då förstår man och släpper också.
Ha en fantastisk dag du med! ☀️
Bordet är av samma designer som gjort laminostolen och till ett pris som gör att det förmodligen är ett kap. 😀🙏👌🌸

@Snödroppen Vilket bra tips om att dela upp energin i fysisk, mental och emotionell. Det kan ge bättre avgränsningar på vilken energi som går åt i vissa situationer och hur man kan hitta en balans dem emellan. Och att sätta ord på sina känslor ger avlastning på det emotionella. Så är det ju verkligen. Mentalisering tycker jag är spännande, att nyfiket rikta blicken mot sig själv och samtidigt vara uppmärksam på hur vi påverkar och påverkas av
andra, att försöka se sig själv utifrån och andra inifrån. Vilka tankar, känslor, avsikter, behov och önskemål kan tänkas påverka oss och människorna i vår omgivning? När vi medvetet mentaliserar stannar vi upp och reflekterar över det vi känner och gör. Vi kan fråga oss själva, vad är det som ligger bakom denna känsla eller detta beteende? Just detta har jag stannat vid många gånger, vad är det som triggar min känsla just nu? Var kommer det ifrån? Fasiken vad jag fått jobba med detta gällande en kollega som triggar mig.

Tack för att du delade med dig av tipset, det fick igång mig gällande mentalisering, nu kan jag sätta ord på vad som sker gällande min kollega. Ska fundera vidare på detta, kanske blir det en reflektion i min tråd om det😁. Det är forum är så bra, det är utvecklande och ger så mycket.

Ha en fin dag, hoppas du blir nöjd med bordet från blocket❤️

@Saber
För mig har det hjälpt jättemycket att sätta ord på allt precis som jag känner det. Jag har lagt allt på bordet, berättat om vad jag var utsatt för i barndomen och i den senaste relationen för en psykolog och för en som jobbar inom kvinnojouren. Det har gett mig avlastning av det emotionella och gett mig andra perspektiv.
Då får man också mer mental energi.
Jag tror det är personligt och att man ska lära känna sig själv genom detta för att få balans.
Kram 🌸🩷

@Saber
Det kan han bara tycka, i själva verket är det ju gan som är det men det är ju ingen att idé att diskutera. Tycker fortsätta vara egoistisk 😂, eller mer rätt fortsätta ta hand och ta ansvar för ditt liv så kan han fortsätta som han gör.
Kram och tack för att du finns 🩷

@Snödroppen Detta var ett bra tips, ska prova göra detsamma.
Något bra tips på hur man får det i balans? Tycker mycket av min energi går till det emotionella och mentala vilket gör att jag känner att jag inte har ork för det fysiska.
Vore tacksam för tips
🌺

@Snödroppen Det är så mycket som jag har tagit åt mig av, många ord och även handlingar. Jag blir bara mer och mer säker på att jag tagit rätt beslut och att mitt liv kommer bli bättre utan honom.
Nu är snart bank kvinnan tillbaka och jag kan sätta det praktiska i rullning.
Han säger att jag är egoistisk och bara tänker på mig, kanske dags att jag blir det på riktigt så kan han få äta upp sina ord? 🙄
Tycker jag kommit ett ytterligare steg på rätt väg.
Tack för att du/ni finns.
Kram 🩷

@Tröttiz
Ja, det har du rätt i, tid att tänka i de banorna.
Hon delade upp energin i fysisk, mental och emotionell.
Så man kan få en bra balans.
Tack och kram 🌸😊

@Snödroppen
Så bra övning för dig då. 🌺 😊
Tid att du börjar tänka i de banorna.
Kanske jag också skulle prova.
Kram,
ha en bra lördag du med. ❣️

@Tröttiz
Ja,det tar tid. Även om man inte vill höra det ibland 🙉.
Det låter ändå skönt att du känner lugnet och vet att spännande saker som nytt jobb och bostad är på G 🩷.
Klokt att vara försiktig med sin energi och fundera vad man lägger den på.
Fick en bra lista av psykologen där jag under en veckas tid ska skriva ner vad jag gör och om det ger energi eller tar energi. För att bli mer medveten om sig själv. Det tycker jag är en bra övning för jag knappt tänkt i de banorna.
Kramar och hoppas du får en fin lördag 🌸
Själv ska jag åka och hämta ett bord som jag hittat på blocket 😀

Vad man dricker spelar ingen roll. Din man ska tala med läkare och jag förmodar din man väntar tills han gjort det innan han slutar. Läkaren kommer säkert att skriva ut medicin för att förhindra delirium och hallucinationer. Kanske kan även du prata med läkaren för att få lite råd. Ett alternativ är att din man ber att få bli inlagd på sjukhus under abstinensen. Skulle din man vara hemma och bli förvirrad och få hallucinationer får du ringa 1177 eller 112 för det är ett allvarligt tillstånd. Tror inte du behöver vara orolig för han har ju en läkarkontakt.

@Snödroppen
Klokt att röra på sig tänker jag och att vara på samtal. 🌺
Tack. Kände efter ... har ett lugn och känner mig liksom nöjd. Har nytt jobb, och ny bostad på G, och just idag känns det bra. 🤗 🙏 Samtidigt är jag infernaliskt trött samt är på min vakt vad jag säger ja till. Stort behov av egentid också. Men steg åt rätt håll, sådan jäkla tid det tar.

@Tröttiz
Hej 🤗
Det är bra idag. Jag har gått 8,6 km och varit på samtal. Utmattningen finns kvar och har redan gått och lagt mig för kvällen 😂. Väldigt skönt.
Hur är det med dig? Kram 🌸

@Snödroppen
Det har gått några dagar sedan du skrev senast.
Hur är det idag? 🌹

Tack för era svar!
Dom hjälper!
Jag har vart på aa möten själv 2 st hittills.
Fick kontakt med en kvinna som vart nykter i 10 mån. Jag har kunnat ringa henne under två veckors tid nu. Det har hjälpt mig så mkt att förstå!
Hon är så jäkla sjuk att jag inte kommer fram..
de sista som hände nu va att de blev en konflikt i något som jag alls inte förstod.
Det resulterade i att hon stod och skrek att jag vill inte va med dig jag älskar inte dig, jag är inte kär i dig.
Jag sa jag förstår de och det är okej men nu åker vi in t psyk. Du behlver avgiftning.
Vi åker nu.
Men hon ville såklart inte de, jag va schizofren och hora osv.
Slutade med att jag packade en väska och vi ska nu flytta isär
Det sista jag sa innan jag lämnade va jag tror de här är till det bästa. Jag hoppas att de kan bli nått bra utav det här och jag älskar dig!
Jag stod alltså och tog emot allt och fällde inte en enda tår där inne.
Då har de gått så jävla långt. Jag blir inte ens ledsen för de?!
Jag blir ledsen över drömmen om vårt liv som aldrig har hänt.
Jag blir ledsen för personen jag har framför mig är en jäkla aggresiv främling
Jag måste dra men det gör så ont att se de här.
Och de gör så ont att bli behandlad såhär.
Jag försöker ta mig framåt dag för dag💔

@Kameleont Ja, det kanske inte var så tydligt som jag trodde 😆 Jag reagerade nog väldigt starkt på att du grubblar på samma saker som jag gör och har gjort. Jag brottas så mycket med skuld över att jag inte "satt ner foten" eller vad man ska kalla det, för länge, länge sen. Jag kan inte låta bli att fundera över hur allt hade kunnat vara om jag bara.....Hade min man kommit till samma slutsats som nu och gjort ett seriöst försök att sluta dricka, hade vi varit en familj som håller ihop och inte splittrad som nu, med mycket besvikelse och sorg som murar mellan oss. Jag tyckte att jag kände hur du gjorde detsamma, att du lade alldeles för mycket ansvar på dig själv och hur du agerat/agerar. Er situation verkar vara så gott som identisk med den typ av missbruk vi levt med så länge. Ingen misär, ingen aggressivitet och inget våld. Min man var till 99 % hemmadrickare, oftast fredag till söndag. Han lullade omkring, stojade med barnen när de var små (de förstod inte då utan tyckte pappa var skojig), tjatade om och tyckte han var rolig. Något riktigt ansvar kunde han ju aldrig ta under sina onyktra dagar. Kommer ihåg en gång när vår yngsta skadade sig en lördag kväll, så vi behövde åka till akuten. Han var seg och trögtänkt och jag fick be en granne skjutsa oss. Så fortsatte det genom tonåren. Han höll på med sitt, spelade musik på hög volym i källaren och sov gott den drucknes sömn när jag låg vaken beredd att hämta hem ungdomar på vift. Jag var väldigt ensam, förstår jag nu. Han blev bara segare och tjatigare med åren, började dricka flera dagar och de sista tio åren gjorde det mig vansinnig att lyssna på dravlet. Jag blev sur och han blev faktiskt ganska spydig själv de sista åren vi bodde ihop.
Barnen upptäckte att något var fel någon gång på mellanstadiet och då hade också deras kompisar börjat kommentera när de sov över "är din pappa alltid full?" När de förstod så var det skojiga slut och alla minnen av lekstunderna blev värdelösa för inget var ju "på riktigt".
Jag tror att det värsta är när barnen förstår att de inte är det viktigaste i en förälders liv, utan alkoholen är viktigast. Det som gjort mest ont är de gånger barnen bett pappa att inte dricka, letat på gömda flaskor och hällt ut dem och hur pappa nästa torsdag köpt nya och fortsatt sitt missbruk. Jag vet inte om de mått bättre av att vi bott någon annanstans, säkert hade de grubblat och oroat sig ändå. Hur ska man veta?
Det här blev långt, men jag antar att jag ville få dig att förstå att det inte spelar så stor roll vad du gör. Jag ville nog få dig att inse det absurda i tanken att det DU gör styr din mans drickande. Vi råkar bara vara där, vi älskar och sörjer, förtvivlar och hoppas och inget av det påverkar situationen i sig.
Barnen har inget märkt, gott så. Du kommer att märka när de gör det och då får du agera utifrån det. Kanske på ett annat sätt än jag? Jag vet inte.
Men någonstans i detta behöver du börja fundera över din egen livskvalitet. Det är bara du som vet när gränsen är nådd för dig, ingen kan bestämma åt dig. Jag önskar att jag brutit upp tidigare, men egentligen vet jag ju inte hur det skulle ha påverkat oss allihop. Det vet ingen.
Jag finns här för dig och dömer inget av dina val. Kramar ❤

@heistheone
Det låter besvärligt. Min första tanke var att det låter mer som han blir psykotisk, har jobbat i många år inom psykiatrin och talar utifrån erfarenhet, jag är ingen psykiatriker.
Var försiktig för det låter som något psykotiskt i grunden som han sjölvmedicinerar med alkohol.
Det finns inget i det du skriver som tyder på att det finns möjligheter till förbättring men mirakel sker.
Hur mår du i det hela? Du skriver att du är avtrubbad? Det kanske inte är så konstigt med tanke på din situation.
Bra att du skriver av dig, och att du hittat hit! Välkommen in i gemenskapen.

Hej igen.
Ditt inlägg är väldigt känslosamt.
Du måste få hjälp med detta.
Du kan också berätta för din pappa att AA är för helt vanliga människor och det finns öppna möten där anhöriga för närvara. Du har säkert redan försökt..
Va nu rädd om dig..
Kramar✌️❤️

Jag behöver skriva av mig för jag känner att jag själv börjar trassla in mig i min partners alkoholmissbruk (som jag är fullt medveten om att det är, men om jag ser på mig själv utifrån så skulle jag kalla mig avtrubbad).

Utan alkohol är min man världens finaste, vi träffades mitt i livet och har vävt ihop våra liv till ett gemensamt som fungerar bra så länge han är nykter. Men när abstinensen och längtan efter fylla kommer så kommer Tankarna: jag är fake, jag är ute efter att skada honom och hans familj, jag har stött bort honom från hans familj, jag har stött bort honom från hans son, jag har gjort något mot hans son/släkt så de inte vill umgås med honom, jag är i konspiration med hans mamma, jag är i konspiration med exfruns släkt, jag ska stjäla hans pengar, jag stjäl hans idéer och säljer dem, jag skickar pengar till mina ex...

Listan kan göras lång över Tankar från hans sida. När han dricker så förstärks hans reaktion på dessa tankar. Skrik, hora, fitta, satansbarn, pedofil, djävulsdyrkare, ledare av prostitutionsringar, jag sålde till och med sex på en skola (?)... allt... mellan himmel och jord "är" och "gör" jag. Hans övertygelse är så stor att han skickade 2A4 med text till polisen om detta. De bad honom söka hjälp, men då är jag självklart i maskopi med polisen också för de tillåter mig fortsätta med ovan stående anklagelser.

Psykologer har försökt hjälpa honom, han tackade bestämt nej till vård. Läkare har försökt hjälpa honom, men han har tackat nej till vård. Läkarna och han är överens om att han dricker pga att alkoholen har för många bra effekter för honom. Så all vårdkontakt har upphört, för han har artigt men bestämt tackat nej. Han anser sig inte vara sjuk i alkoholism, han ser alkohol som ett kreativt verktyg. Soc gav upp, han använde sin rätt att neka dem tillgång till hans journal hos psykiatrin. Så all vård har runnit ut i sanden. Tre år senare sitter jag kvar här och vet inte vad jag ska göra. Kollar tillbaka på hur energisk och aktiv jag var innan alkoholen tog över helt. Vad gör man om någon vägrar vård???? När hela världen bara okejar att han får supa hur mycket han vill så länge HAN mår bra av det.

Kan ej ha samtal med honom för det har jag redan försökt. Det är Hans Liv, Hans Kropp och Hans Val. Spelar ingen roll att vi två har ett liv ihop för han vill "vårda sig själv i första hand"... vilket var ett argument han fick från psykologen ironiskt nog.

Han fick ett uppvaknande när lever och vitaminvärden var i botten, men sen kom han fram till att vården "ljög för honom" för de var också i maskopi med "oss andra" att göra honom till en sämre fungerande person genom att påtvinga honom nykterhet.

Är det hopplöst?

@Radis
Hej Jag vill bara säga att det det är enormt strongt av dig att vända dig hit. Tyvärr har jag ingen egen erfarenhet av detta. Du kan inte vända dig till dina mor eller fars föräldrar om detta? Eller nån släkting. Du hör ett fantastiskt jobb ska du veta.
Någon måste säga tio din pappa att han måste bryta sitt beteende. Du har verkligen försökt låter det som. Ring gärna socialtjänsten och hör som sagt du kan vara anonym.
Ta hand om dig
Kram❤️

@Kameleont
Fina fina du. Ja, jag tänker på dig emellanåt och undrar hur du har det.
Tycker att du är så klar, tydlig, empatisk och stark och känner för dig och din livssituation.
Hoppas hoppas du bryter dig ur detta känslomässiga fängelse, hur du än gör.
Var rädd om dig fina fina du ❤️
Du ska verkligen vara så otroligt stolt över vem du är!

@Radis Hej! Vad klok och modig du är som vänder dig hit ❤️ Du har redan fått många kloka råd och tips från andra . Jag undrar också om det finns någon annan i din närhet som du pratat med, som känner din familj antingen någon vän eller släkting som du kan dela med dig till? Får en uppfattning av att det är du som drar ett väldigt stort lass och ansvar och kanske kanske att du kan dela det med någon❤️ ? Du funderar på en anmälan till socialtjänsten och möjligen är det också något som du - om det finns någon annan närstående du kan berätta för - antingen kan få stöttning av med anmälan eller till och med att någon som inte är du söker stöd hos (anmäler till ) socialtjänsten ❤️ För övrigt går det också väldigt bra att ringa till socialtjänsten och höra sig för vilket form av stöd de kan tänkas gå in med i en sån här situation , vad som händer vid en anmälan osv . Man kan vara anonym när man ringer ett sånt samtal och frågar .
Varm kram till dig ❤️

Hej Radis!
Varmt välkommen hit till Alkoholhjälpen! Vad bra att du öppnar upp och berättar om hur du och dina syskon har det. Precis som andra användare skriver här så är det gripande att läsa ditt inlägg. Du känner dig besviken på båda dina föräldrar och det är så förståeligt. När de vuxna i familjen inte förmår ta den vuxna rollen så är det en stor risk att barnen kommer i kläm. Att växa upp som du och dina syskon har gjort kan göra att en tar ett väldigt stort ansvar på sina axlar som inte alls hör hemma där. Och du ska verkligen inte vara ensam i det här.

Du har redan funderat på att be om hjälp av socialtjänsten, men också känt en oro inför det, för vad skulle kunna hända sen. Det ligger lite i förändringens natur att vara orolig, att väga fram och tillbaka. Det kan vara en stor hjälp att få bolla med någon om både för- och nackdelar. Ring gärna till Alkohollinjen (020-84 44 48) där du kan få hjälp att prata om hur du har det och bolla vad du kan göra och hur du kan få hjälp så att ni kan få det bättre.

Du kan också nå oss rådgivare här på Alkoholhjälpen genom att skicka en fråga till oss https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Radis Välkommen hit. Har läst ditt inlägg som inte alls är för långt. Det är bra att du berättar om hur du har det och hur du tänker.
Kanhända finns här någon som jobbar med liknande frågor, men jag tycker absolut att du ska ringa Alkohollinjen, där kan du bolla olika sätt att hantera situationen. Du kan som sagt vara anonym.
Det jag undrar över är åldern på dina syskon?
När det gäller folk som är alkoholberoende så är det svårt att ändra på dem så länge de inte själva vill. Ofta handlar det om att hamna på sin personliga botten innan de tar hjälp.
Jag undrar därför om din mamma kanske är den som ändå kan ta tag i saken. Nu verkar hon vara medberoende men kanske hon kan vakna upp om hon får hjälp. Kanske kan du prata med henne ensam och även be henne att ringa Alkohollinjen (se fliken Stöd) eller någonstans som du fått tips om. Fortsätt också att skriva här.
Du och dina syskon har rätt till en trygg uppväxt. (Även utan våld kan det kännas otryggt med berusade föräldrar.)
Så bra att du kom hit. Kramar❤️❤️❤️