Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttiz
The time will show.

@Kevlarsjäl62 tack, skönt o höra någon säga att jag är värd något mer. Självkänslan är nere på botten just nu. Han är aldrig fysiskt dum, men han kan vara såå vass i munnen o sänker mej på tre minuter med ord. Hur gick det för dej? Är du kvar?
❤️

@Självomhändertagande
Jag är också nitisk vem jag släpper in. Det jag funderar kring är om man blir övernitisk och så att säga missar bra människor? Men, hur kan man veta egentligen?
🤔

Han hörde av sig. På midsommarafton. På en mail som jag inte hade blockerat. Han hade skickat till flera av mina mailadresser. De som jag glömt bort att jag ens hade.
Han var väldigt sjuk. Det lät som läkarna hade gett honom en dödsdom. Jag har haft så mycket stress under våren då jag arbetstränat och önskat en anställning. Jag kunde inte ta in hans eventuella dödsdom. Jag visste inte ens vad jag kände. Jag var så avstängd. Av stress.
Så jag har tagit hand om mig så bra jag kan.
Jag fick anställning. Jag tar vid behovs medicin. För att en uppvarvning var på gång. Nu hanterar jag den stress jag upplevt och tar det lugnt. Jag har semester.
Och så svarade jag honom. Att jag hoppas och önskar att han ska bli frisk. Att han också varit en viktig människa i mitt liv. Jag frågade inte hur han är sjuk.
Jag ville inte ha någon fortsatt dialog, men han fortsatte att skriva. Och det han skrev visar att han fortfarande är totalt utan självinsikt.
Jag "avrundade" vår dialog och visade att nu återgår jag till min otillgänglighet, för honom.
Det var och är fortfarande märkligt. Att bli påmind om mitt tidigare liv. Att skriva till någon fast man inte vill. Jag bollade med min psykiater då jag hade regelbunden kontakt med henne. Hon har träffat mitt ex.
Och hon gav mig "instruktion" eller förslag på hur jag kunde svara.
Jag såg inte alternativet att nonchalera hans mail där han skrev att han är allvarligt sjuk.
Jag behåller detta för mig själv och delade tankarna med min psykiater.
Ingen annan skulle förstå.
10 år av mitt liv delade jag med honom.
Om döden är nära vet jag inte.
Jag förstår att han inte har så många att prata med.
Liksom jag gällande dessa tankar.
Därför skriver jag här.
För att jag kan.
Och får.
Och för att det är skönt att formulera orden.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska känna.
Jag är inte helt i harmoni.
Då jag kämpat så länge.
I sviterna av en undergång.
Ekonomiskt.
Då jag gav honom allt.
Men nu väntar en lön snart.
Jag är på väg.
Upp.
Upp upp upp.
Från botten har jag tagit mig till ytan.
Och nu har jag simmat i land.
Jag ska bygga upp allt.
Som jag behöver.
Igen.
Och jag behöver bara.
Harmoni.
Och balans.
Med allt.
Peace.
Detta liv.
Detta liv.
Tack.
Jag överlevde.
Denna kamp.

@Snödroppen
Hej, gick in och läste bara de senaste kommentarerna. Har tänkt på dig och många andra forum "vänner".
Fastnade för "Kommer hädanefter vara nitiskt noggrann med vem jag släpper in i mitt liv för det är avgörande för mig." Det är något som jag själv tänker mycket på. Vad jag delar. Och till vem jag delar. Och "vem jag bjuder in till min trädgård". Till mitt hem. Till mitt liv.
Det gäller att vara varsam med sig själv. Vilka man har i sin närhet och vilka man vill ha en relation till. Det är inte alltid så enkelt. Men det kan vara intressant. Att upptäcka andra människor och även sig själv, i situationer där man behöver förhålla sig till olika situationer, som exempelvis på ett arbete.
Jag tänker att det tar tid att bygga upp nya relationer. Jag har vid flera tillfällen valt att bromsa hastigheten i olika relationer som med grannar eller andra som man träffar på regelbundet. Och då jag normalt skulle blivit "vän" med någon mycket fortare. Jag skaffar gärna fler vänner, men jag känner inte att jag behöver fler.
Jag är försiktig. Det handlar helt enkelt om min erfarenhet som medberoende. Det måste få ta den tid det tar. Jag är inte den naiva, snälla och positiva för "alla" längre. Jag är snäll med mig själv.
Och det tänker jag fortsätta att vara.
Allt gott! 🌸

Jag kommer följa med på mötet med läkaren och han ska lämna blodprover. Sen hoppas jag att han kan få gå till tex en psykolog. Han har mycket i bagaget med sig från sin uppväxt och med sin mamma. Men vi får se vad läkaren säger med.
Så får jag ju helt enkelt se om han menar allvar med det. Jag gör det iallafall.

@Saber
Den ska jag lyssna på idag har inte hört låten innan. 😊👌 Tack för tips.
Önskar dig Grattis och en fantastisk dag 🌸⭐️

@Snödroppen Ja den gör det, lika som Magnus Ugglas Försvinn ur mitt liv.

Idag ska jag fira min första födelsedag på 6 år utan honom, men det kommer gå fint, redan en massa planer så det känns fantastisk faktiskt.

Hoppas att ni har en bra dag.🩷

@Huffelpuff365
Det är dags då att du kommer tillbaka till den person som är "du". 💜
Ja, man dras med i deras snurr och destruktivitet. Bägge parter mår dåligt på olika sätt. Den gemensamma komponenten är dock alkoholen ...
Man kan vädja, hota m.m men det måste finnas en inre motivation.
Kram.
Tänk på dig nu. 🌹

@Tröttiz 💛 Som svar på din fråga; Underlig och jag vet inte riktigt....
Jag har varit i mitt gamla hem, lagat mat, ätit och tittat på film tillsammans med min man som jag separerat från. Det var nyktert, naturligtvis, och trevligt. Men jag vet inte vad jag känner, en slags tomhet tror jag. Jag känner mig som ett skal utan innehåll som pratar och skrattar mekaniskt. Jag vill ju att vi ska kunna umgås så här som vänner i nyktra stunder, man suddar ju inte ut 30 år bara så där, men jag vet inte varför det känns så underligt och tomt. Det är inte mycket som är solklart just nu.

@Avalonesome Tack 🧡 Det måste vara väldigt jobbigt att se sin förälder "försvinna" mer och mer. Hur har du tacklat det? Det blir ju så fundamentalt fel, eftersom en förälder ska vara tryggheten.

@Åsa M ja jag tror också det egentligen.. men känner mig bara så less på att börja om på nytt det känns inte som om att jag har orken. Och jag är väl också rädd för att bli ensam. En del av mina vänner har dragit sig undan upplever jag iaf sen jag blev tillsammans med honom.. andra har skaffat familj och så vidare..
så är kanske mer ensam nu egentligen. Och så tänker man att ha men då kan jag ju lika gärna vara med honom o hans vänner …

@Snödroppen tack för dina ord. Jag har inte åkt tillbaka och han är fortfarande blockerad på mobilen, känns ändå som framsteg.. men ska ut och jobba imorgon igen… antagligen blir det en repetition på senast.. men ska försöka att inte åka med honom hem. Jag glömmer så fort eller såklart, förtränger för jag orkar inte att livet ska kännas såhär.

@Kevlarsjäl62
Hej,
hur har dagen varit?
🌺

Hej! Vill skicka massa kramar till dig och alla som känner igen sig. 🩵

Du formulerade sorgeprocessen och känslorna inblandade så väl, känner igen dem väl tyvärr... min pappa är nog inte lika långt gången i förfall- processen, men vissa symptom märks av redan nu och verkar inte bli bättre.

Har läst hela tråden och vill säga att du verkligen fångar nyanserna och detaljerna så väl, allt är väldigt observant och tydligt skrivet. 🫂

Hoppas du snart upplever dagar med, kortare och mindre frekventa "trasiga stunder". De känns betydligt längre än minuterna som går... när allt känns unket och tungt vill jag påminna om att du inte alltid har mått som du gör; bättre dagar kommer. 🩵🫂

Avslutnings-kram 🫂

Men du. Det är inte dig det är fel på! Tro aldrig det. Det är han som är sjuk. Mitt ex kunde klämma 9 glas vin på en kväll, han kallade alltid Systemet för "Apoteket" och tyckte han var jätterolig. Ständigt kassar med tomburkar och flaskor i hallen.
När man är mitt uppe i det ser man inte allt men så här i efterhand undrar jag hur jag orkade. Karln har supit halva livet och är en mästermanipulatör. Du reagerar helt normalt på en sjuk situation!

Hur gick det? 🤗@Euology

@Saber
En låt som spelat en del i högtalaren 😊
Ger kraft!

Hur går det?🤗

@Snödroppen Nä detta forumet visar att jag verkligen inte är ensam. Tack, det känns som ett stort steg att ha tagit faktiskt, känner mig något stärkt.
Ja på nått sätt kommer allt lösa sig och det kommer gå bra. " Res dig efter varje smäll..." Håkan Hellström, Din tid kommer.

Det som är det jobbigaste är just när han går ut till garaget, där öl och sprit finns, och bara på en väldigt kort stund kan ha svept i sig en större mängd alkohol. Det som hände igår gjorde mig så ledsen. Jag hade äntligen fått ledigt från jobbet och såg framemot en kväll tillsammans. Det har varit väldigt stressig period på min arbetsplats och jag har fått jobba extra på grund av det. Just därför kände jag igår, när jag kom hem och glädjen över att ÄNTLIGEN få vara ledig, att jag även behövde ta en vila. Annars hade jag med risk gått och lagt mig klockan 20.
Det tar på extra att både ta hand om sig själv, hus och hem, samtidigt som jag vakar över han och hans drickande som en hök! Ibland har jag tänkt att jag släpper det för den gången, men blir också att räkna framåt när jag vet om inbokade middagar eller annat som kommer att göra så att han dricker.
Jag anser inte att alla ska vara nykterister eller att alkohol är djävulens påfund, men det som gör det jobbigt är att vissa helt enkelt inte kan ha en sund relation till alkoholen. Hade han t.ex. tagit ett glas whisky och sitta och sippa på den, för att njuta och det tagit en timme att dricka en 6cl whisky, ser jag inte som problem. Eller njuta av en välkombinerad maträtt med ett gott vin, ser jag inte som problematiskt, men i hans läge så kan han svepa ett glas vin som en själv gör med ett glas saft eller vatten.
Har vi haft vin till middag, så häller han upp ett glas under tiden maten tillagas. Jag kanske smakar lite och sen har det glaset och den mängden till själva måltiden. Han dricker ett helt glas före, fyller på, och sen blir det kanske två glas till middagen som han dricker. Där sitter jag med ett som samma glas när han redan druckit upp sitt tredje.

Läste lite andra inlägg inatt och märkte att det är flera vars partner har samma eller liknande mönster i deras drickande som min partner har.
Jag hatar också att jag blivit den jag är idag, nästan bitter, sur, tråkig kärring...

Hej mammamarre! Det finns lite olika alternativ för att prata med någon. Du skulle kunna börja med att ringa till Alkohollinjen eller till Kvinnofridslinjen för att bolla med dem. Som anhörig till någon med alkoholproblem har du även rätt till stöd från din kommun, så du kan ringa höra vad de kan erbjuda för stöd. Som många andra har skrivit så är det viktigt att inte börja acceptera hot eller våld från honom. Oavsett om han har druckit eller inte. När han faktiskt har druckit så har du inte heller någon möjlighet att påverka eller diskutera. Spara eventuella samtal till när han är nykter och sätt dig själv i säkerhet istället och åk därifrån.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Du kan ringa kvinnofridslinjen 020-50 50 50. De har erfarenhet, du är anonym och jättebra att prata med.

Förstår dig så väl! Tyvärr spelar det ingen roll hur många flaskor du tar från honom. Han kommer bara köpa nya å gömma.
Lever själv med en alkoholist och gjort det i ca 15 år. Senaste 7 åren har det varit ren starksprit som han dricker flera gånger i veckan.
Jag tröttnade och orkar inte mer. Har blivit en person jag inte vill vara längre. Orken är slut. Har med haft utmattningssyndrom. Så han fick välja. Familjen eller spriten.
Han har bokat tid till läkare för hjälp men har varit en tuff väg dit. Ska ge honom en sista chans att lösa detta.
Jag har med fattat nu att det går inte att hjälpa en som mår dåligt som de gör. De måste verkligen vilja själva. Spelar ingen roll om man skriker, gråter bönar och ber.
Jag ångrar att jag sveptes med i detta. Att jag inte satt ner foten tidigare innan man själv försvinner helt.
Hade jag varit dig hade jag gått och pratat med någon. För att lätta ditt hjärta lite.

@Saber
Starka du, du är inte ensam och det är enormt det steget du tar nu.
Du skriver så fint att "det kommer gå bra tillslut" precis så 🌿.