Senaste kommentarerna i forumet

Min man dricker med varje dag. Blir aldrig kanonfull men onykter. Jag tror att han även dricker och kör bil.
Nu precis sa jag att söker du inte hjälp så lämnar jag. Du tänker inte söka hjälp sa jag.
Nej sa han då.
Så här står jag nu med hus å två små barn å tänker lämna efter sommaren. Han ska dock inte få ha barnen på kvällar å nätter. Vågar inte lämna dem till honom. Nånstans hade jag hoppats på att han skulle ta hjälp. Att vi betyder så mycket men tydligen är spriten viktigaste. Jättetråkigt.

Hej @lindaab,

Du har varit här en tid och startat flera trådar nu den senaste med en mer tydlig frågeställning som du dealat med en längre tid. Du sätter tydligt ord på gång på gång hur många olika sidor av myntet det finns och hur detta påverkar dig.

Han utsätter dig för psykiskt och fysiskt våld på olika sätt. Du beskriver själv hur du förskönar och hittar förklaringsmodeller till detta, vilka anledningar det var till att det skedde, hur hans beteende var och liknande. Oavsett hur eller vad anledningen är får du lika ont, oavsett om det var ett fysiskt slag eller om det var hårda ord eller smärtan efter all den oro du bär. Detta är du tyvärr inte ensam om och att prata om det såhär är steg på vägen mot att få det annorlunda, bra och modigt att du skriver och berättar här för oss.

Såklart är detta inte lätt, han har fina sidor, han kan ångra sig han kan vilja ha hjälp, frågan är när och om. Hjälp finns för honom att få på flera sätt om han vill ta emot den. Du vet allt det här redan. Det jag funderar på är vad du vill och behöver.

Du skrev att du funderar på samtalsstöd och det låter ju som en god idé, få hjälp att sortera lite i detta, vet du vart du skulle vilja vända dig för att få tag i det?

Du har tidigare tagit stöd av kvinnojour tänker du dig något liknande eller är det något annat du tänker dig denna gång?

Rätt beslut för dig behöver inte vara rätt beslut för honom. Det låter som om du redan har bestämt dig på ett sätt, och jag förstår dig. Du har en relation med honom, men han har en relation med alkoholen. Sådant funkar inte i längden. Jag hade aldrig orkat ha en relation med någon som värderade alkohol högre än allt annat. Det låter som om du redan önskar att ditt liv ska innehålla annat än alkohol. Då blir det nog så att du måste omvärdera relationen och lämna den om han inte klarar av att trappa ner på drickandet markant, eller sluta helt.

@Kameleont Kommer från andra sidan. Den som slutat dricka. Fattar inte hur du orkar. Känner igen mig i mycket. Levde länge ensam i ett förhållande där vi båda drack mer eller mindre. Det jobbigaste var dock ensamheten. Vad är en relation om man inte är två? Inget kan uppväga det, varken hus eller annat fint. Hellre bor jag påvert tillsammans med någon som älskar mig. Att få vara två. Ja, det tog mig 20 år att lämna. 20 förlorade år…
Jag borde ha tagit steget tidigare.
Finns han inte kvar för dig så kanske det är alternativet, att leva ensam även i ”verkligheten”. Jag gjorde det och fick det bra. Hittade kärleken. Även slutat dricka som sagt.🌸

@nybliven.sambo Om han redan dricker så mycket och ofta är risken stor att han fortsätter… i synnerhet när han inte förändrade något trots att du tagit upp saken. Han dricker så mycket att han har ett beroende och det sätts i första rummet, före dig och barnet. Ni har just börjat er gemensamma resa, ändå är han/klarar han inte att sluta dricka. Du kommer förmodligen få uppleva många helger med starköl framöver om du stannar.
Om jag var dig skulle jag ställa ultimatum: antingen dig eller alkoholen. Och då menar jag att han fimpar den helt så att han blir fri från beroendet. Att ”dra ner” är oftast omöjligt när det gått så långt.
Och även om det finns en pytteliten möjlighet så är det inget jag skulle hänga upp mitt liv på….
Och det där med att han är snäll kan tyvärr också förändras. Alkohol förändrar personligheter…
Beroendet kan han bara bryta själv, när och om han själv vill.
Du kan inte göra det.
Han måste vilja. Ett ultimatum gör stt du får svar på om han vill eller inte.
Jag har själv varit alkoholberoende och är nu nykter och det är vad jag lärt mig.
Du har bara ett liv. Släng inte bort det.🙏🏻❤️🙏🏻

@lindaab jag är orolig för dig. Snälla, tänk på ditt eget mående. Tänk på hur du ska orka leva ett långt liv. Det där är inte kärlek!

@lindaab Det låter precis så som misshandlade kvinnor berättar. Misshandel, sen ångerfull sen börjar allt om igen.
Hade han velat sluta så hade han gjort det. Du skriver att han fick hjälp första gången för åtta år sedan… vill du fortsätta så här?

@Kevlarsjäl62 Oj… väldigt känslosamt och jobbigt att läsa din tråd. 😔 Livet är inte alltid rättvist och snällt. Fy f-n…

Du ska verkligen inte ha dåligt samvete, för någonting. Du har kämpat, både hemma och på arbetet. Fyra dagars sjukskrivning är absolut ingenting i sammanhanget… Det viktiga nu är du! Du ska läka, landa på fötterna, och bygga nytt.

Läste i tråden om att inte använda vin som bedövning nu. Vet att du vet, men det vet vi ju egentligen alla. 😊 Ändå åker vissa av oss dit… Alkohol är värdelöst, iaf i fel händer. Ta inga imaginära genvägar nu, på något vis, utan låt saker och ting ta tid och bygg nytt med rätt riktning.

Det kommer bli bra, du gör rätt, se framåt. 🌸

@Åsa M
Jag hade bett min vän springa och aldrig vända om. Precis vad mina vänner säger.

Ingen av mina vänner har liknande erfarenheter. De frågar mest hur jag kan stanna och vad han ger mig. Och att jag är värd bättre. De flesta tycker han är ett hopplöst fall och en idiot.

Men jag ser hans fina sidor också… vet inte om det är medberoendet som pratar då kanske. För som han behandlar mig, så är han inte ens värd en tanke egentligen.
Men sen kommer nån dag eller två som är bra, då glömmer jag allt.

Vet inte hur många ggr jag kommit dit och han är blåslagen, för full. Ofräsch och hemmet ser ut som en riktig kvart. Han skriker, spottar på mig och förnedrar mig totalt. Jag åker därifrån och tänker aldrig mer!! Men sen kommer fjäsket, han är nykter, städar, tvättar och är kärleksfull och vill hitta på saker. Bjuder på mat och vi har normala dagar. Hoppet väcks, men dag 3 är han full och otrevlig igen… så snurrar det typ. Nu har han druckit dagligen i 1,5 vecka.

Förstår ju att jag är lika sjuk som han, han är min drog.

@gros19 Ja, jag antar att du har rätt. Det är fruktansvärt illa.
Men någonstans är det som att jag efter ett par dagars kaos förskönar allt. Så fort han nyktrat till så tänker jag att nu blir det bättre. Och att jag kanske överdriver…

Samtidigt säger huvudet att det är illa, att han gör mig illa och att jag är värd bättre och måste börja fokusera på mig.

Men vad händer med honom då? Super han likadant, blir det värre. Eller kommer han sluta o h jag går miste om en bra kille…

Svårt att lämna ngn man älskar och såg en framtid med…
Kan nog behöva samtalshjälp. Ska kolla upp vad som finns i min kommun. Tack för svar 🙏🏽

@Samsung50
Mina vänner och familj har stöttat mig så länge, men har nog gett upp hoppet lite. De är nog väldigt trötta på att höra. Så numera pratar jag aldrig om det.

Det är väl det som är problemet, att jag inte ens vet om jag vill stanna eller gå…
Stanna, för hjärtat hoppas och vill. Och jag tänker att jag ibland överdriver. För han kan ju om han vill. Om han har nåt inbokat kan han oftast skärpa sig.
Men huvudet säger att det blir ingen förändring. Bara att han har bättre och sämre fylleperioder men att det mesta styrs av ekonomin. O h att jag vet att han blandar annat.

Han har sökt hjälp 2015, 2020 och 2022. Fått samtalshjälp och mediciner och ändå så vet han inte om han vill.

En del av mig tänker att det nog inte är så farligt, en annan del tänker att jag är helt dum som inte förstår. Klart det ör allvarligt att dricka sig berusad 25 av 30 dagar på en månad.

Jag förstår att fokus borde ligga på vad jag vill. Och en del av mig vill lämna. Men svårt att lämna ngn man älskar…

Det värsta är ju också att jag och mina barn har tagit avstånd från sin mormor. Dom vill inte åka till sin mormor på grund av hennes sambo. Vi vill inte åka dit och få taskiga och nervärderande kommentarer av honom, höra samma upprepande samtal…
Innan han kom in i bilden har jag och min mamma haft en sån fin relation men den är som bortblåst nu. Allt på grund av att hon lever med honom..

Vet inte hur jag ska gå tillväga. Min mamma lever i en relation med en man som är alkoholberoende. Jag har under denna helgen försökt prata med henne om detta i lugn och ro men istället för att ta till sig fick jag massa skit. Jag vet inte hur man ska gå tillväga för att få henne att förstå och lämna.

@Naturell
Hej.
Så bra att du skriver här, att få ur dig 💞 och vi är ett gäng som förstår varandra. Det är jobbigt jo att stå bredvid.

Som du nog nämner kan du inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det ligger hos honom.

En sak som en numera nykter alkoholist sade till mig då jag undrade hur kunna hjälpa min dåvarande pojkvän ; " vad du än gör, låna inte ut / ge ej pengar ... , fråga om han kommer med på evenemang (där man inte får dricka) "tjat, vädjan hjälper inte, du anses bara jobbig ... ".

I allt kaos, maktlöshet och ledsenhet,
försök göra något för dig. 🌹 💕

Sköt om Dig.

Men kära du! Om din bästa vän hade skrivit det där, vad hade du rått hen att göra? Det går inte att köra slut på sig själv på grund av en annan vuxen människas beslut. Han har en beroendesjukdom som är behandlingsbar. Även ditt tillstånd - medberoende - är behandlingsbart om du är villig att sluta fokusera 100% av din energi på honom och lägger det på ditt eget mående istället. Kära du, ta hand om DIG först.

@nybliven.sambo

Helt förståeligt att det blir rörigt, det är ju rörigt kring alkohol.
Jag lämnade själv när jag bara nådde min egen botten, det var inte mycket av mig själv kvar och jag var tvungen att rädda mig själv.
Det låter som du är klok och reflekterande kring din egna situation, tro på din känsla och agera på den.
Du har inte ansvar för hans barn, det har han. Hur blir det med drickandet när barnen flyttar till er?
Jag får vara ärlig och säga att jag får lite varningsflagg kring att han kompenserar med att dricka mer på helgerna.
Var rädd om dig och ta ansvar för dig själv så får han ta ansvar för sitt, annars finna risken att du får ta hand om barn och en supande karl.
Kram

Hej! Har skrivit ett inlägg här tidigare och varit fundersam över min sambos risk-eller missbruk. Jag tog till slut upp mitt problem med honom och han sa själv att det blivit till en ful ovana att han dricker så ofta.
Nu har det gått några veckor efter det och till viss del tycker jag att det har blivit bättre. Han dricker mindre på vardagarna men på helger upplever jag att han nu dricker mer än tidigare. Nu är det tredje helgen i rad som han köper hem en kartong öl, alltså 24-pack starköl. Detta dricks upp under en och samma helg ( jag har druckit Max 2-3 av dom ölen). Jag funderar mer och mer på att lämna relationen men tycker det är svårt av flera olika anledningar. Han är som sagt aldrig elak mot mig när han dricker men jag tänker att vi har olika värderingar i livet, jag har tråkigt om helgerna för jag vill göra annat än att bara dricka alkohol. Det som också tar emot är att hans barn från ett tidigare förhållande ska flytta hit till oss och därmed byta skola (hans mamma bor i en intilliggande kommun) vilket gör att jag känner att jag sviker hans barn om min sambo inte kan bo kvar här om vi måste flytta till varsin lägenheter.
Känner att det blir ett rörigt inlägg, vill skriva så mycket och få ut all min frustration över allt. Men det jag vill ha hjälp och stöd med är egentligen hur jag ska gå till väga? Hur tar jag mig vidare? Gör jag rätt beslut? Hur har ni lyckats gå vidare?

@lindaab

Du har fått bra råd från föregående inlägg.
Jag vet av erfarenhet att man lämnar när man når sin egen botten.
Så frågan är egentligen var din botten är?
Var rädd om dig.

@lindaab Du kan inte hjälpa honom. Du kan nu bara hjälpa dig själv. Gör det innan det är för sent.

Kan det bli värre?
Du behöver hjälp skulle jag säga, oavsett vad han gör. Den dagen du blir fri känslomässigt kommer du att förbluffas över det inferno du valt att stanna kvar i. Försök att ha fokus på dig själv för du är minst lika "sjuk" som din sambo och egentligen vet du det.

Börja med ett alanonmöte är mitt förslag. Leta efter lämplig grupp på nätet. Kommunen brukar erbjuda anhörigstöd vilket du även kan få här på alkoholhjälpen. Sedan finns det ju kuratorer, även kyrkan kanske har något att erbjuda. Alltså fokus på dig själv. Du är maktlös inför hans missbruk och ta emot all hjälp du kan få. Det kan bara bli bättre☺

Så ska du inte behöva leva och ha det. Du har rätt att känna dig trygg och må bra. Hoppas du har vänner och familj du kan prata med som kan stötta dig. Av det du beskriver lever du i ett väldigt destruktiv förhållande. Jag har valt att lämna min relation och jag mår så mycket bättre nu när jag vet att jag kan leva mitt liv och slipper lägga all min fokus på honom. Det var ett svårt beslut men nu när det är taget och bollen är i rullningar känns det 100 % rätt och jag känner mig fri. Fortsätt gärna skriva hör så får du stöd ❤️

@Tröttiz tack för ditt svar 🙏🏽

Man känner sig så förvirrad.
Jag vet inte hur många ggr jag fått nog, men ändå står jag kvar.
Tvivlar på verkligheten. Är det så illa, överdriver jag…
Trots att han sökt hjälp och är fysiskt beroende. Han dricker så gott som dagligen, de få ggr per månad han inte dricker så är han ett totalt vrak med svettningar osv…

På nåt vis har jag accepterat att han har valt alkoholen. Så nu är frågan om jag ska stanna eller gå. Huvudet säger en sak, hjärtat en annan. Han säger ibland att han vill sluta, och ibland att han inte tänker sluta just nu..

Under våra 7 år så har det hänt så mycket. Jag har kämpat så mycket, stått vid hans sida när han förlorat jobb, körkort, suttit inne 2 ggr. (Misshandel och rattfylla)

Han är världens snällaste nykter, inbillar jag mig. Och de ggr han är elak då, så skyller jag på abstinensen.
All svartsjuka och projicering skyller jag på att han tappar kontrollen pga alkoholen.

Känns som att vara ihop med ett trotsigt barn. Som man måste stötta, är han inte för full så mår han dåligt. Sjuk eller deprimerad. Ända gången han mår bra är med ”lagom” alkohol.
Förra helgen var han nykter i 2 dagar utan abstinens, jätte märkligt. Misstänker mediciner då… Jar hittat en del opiater och nåt som hette lyrica. Han var lugn och ”normal”. Då har vi det fantastiskt.
Men sen i måndags har han varit full dygnet runt… idag nyktrade han till o h är på dåligt humör och anklagar mig för allt möjligt märkligt.

Han gömmer, ljuger och pendlar i humör från vanlig, hysteriskt skratt, hysterisk gråt eller arg som ett vi på 2 sekunder.
Igår ville han inte leva längre, men idag är livet på topp och han vill ut och äta.

En del av mig vet att jag måste lämna, han vill inte ens ta tag i problemen. Och allt är enligt honom mitt fel. Jag är så trött på att han drar en vinare, 35 cl sprit och massa öl dagligen. Han som aldrig har pengar….

Men samtidigt går jag sönder av oro när han är full, när han skadar sig och inte vill lev mer. Hjärtat säger att han har fantastiska sidor och att jag vill leva med honom nykter.
Men han är ju inte nykter, så då borde valet vara lätt….

@Snödroppen
Tack. Så är det ju. 🌹
Vet att jag säger det till andra, det där att inte vara så hård mot sig själv ... 🙄 Kanske man skulle tänka på det mera också för egen del ...
Önskar dig en fin midsommardag.
🌞

@Tröttiz

Var inte hård mot dig själv. Du ville ge det en chans och hoppades att du skulle få en trevlig kväll eller hur?
Stor kram och var snäll mot dig själv, vi är inte mer än människor vi heller 🤗

@lindaab
Hej,
jobbig känsla, känner med dig. 🌹

Den inledningen "träffade" mig direkt. En fråga som nog många gifta män / kvinnor, sambos ... frågat sig själva - vi som levt / lever tillsammans med en beroende.
Den beroende har ett helvete, men även vi anhöriga.

Din inledning här frågade jag mig sååå många gånger - till slut var det bara stopp. Jag orkade inte.
Den dagen började förnuft och känsla slåss mot varandra, men jag ångrar mig inte. Snarare tänker jag så här i efterhand hur jag kunnat anpassa mig till destruktiva galna saker så länge. Och att känna sig så ensam. Det var ju som en demon man hade att göra med emellanåt. 😔

Ditt svar finns inom dig.
Inget svar du önskar, dock ser jag det så.
Styrka till dig önskar jag,
Och kom ihåg att ta hand om DIG.
🙏💞🙏
Kram.