Senaste kommentarerna i forumet

@Kevlarsjäl62 så starkt av dig att ta klivet, hejja dig❤. Jag önskar dig allt gott och att du får må bra. Kämpa kämpa. Massa kramar till dig❤❤

@Snödroppen jo jag har vänner jag kan prata med och så går jag till en samtalssköterska också. Skönt att du mår bättre och bättre. Kram

Acceptera aldrig våld! Har du pratat med någon om detta? Man ska inte behöva vara rädd i sitt eget hem. Oavsett om någon tagit återfall eller inte.

Känner så väl igen allt detta som skrivs. Är själv i ett "sjukt" förhållande med lögner, stor alkoholkonsumtion i perioder. Gömmer undan burkar och flaskor. Man blir så trött och dränerad och känner en uppgivenhet och frustration. Han säger att han inte vill ha det så här men fortsätter ändå. Jag har hotat med att flytta men vet inte om det går in i hans medvetande. Man försöker hålla uppe ett normalt liv både för sig själv och utåt. Det känns så skamligt och vill inte prata med någon och känner mig otroligt ensam i detta. Känns ändå bra att man inte är ensam i det här..
Jag har konfronterat, gråtit, och bett om förändring utan resultat. Får se hur länge man orkar med detta??

@sommar2023
Tänker att det är ditt val, just du och ingen annans val.
Det är jättebra att han söker hjälp och det är många som klarar av att leva ett nyktert liv MEN det är inte alls ovanligt att man som anhörig blir inovlerad när man satt ultimatum, om han inte vill själv så rasar det troligtvis.
Vill han få hjälp så är det fantastiskt men nu är det DIG det handlar om:
1. Bestäm dig för var din gräns går. Vad kan du acceptera innan du lämnar? ( du behöver inte säga det till honom men du bestämmer dig för dig själv, för din egen skull.)
2. Du har säkert gått igenom mycket själv och behöver stöttning själv, kanske ska du prata med någon.
Det är helt och hållet dina val och jag talar endast utifrån mina egna erfarenheter och inte som nån expert.
Var rädd om dig 🌸

Våld är aldrig ok. Om han fortsätta dricka alkohol och ta droger måste du ta dig därifrån. Var inte med honom om han är påverkad.
Han måste ju förstå att han tagit återfall och återgå till att vara nykter.

Okej så även om han nu väljer att ta kontakt med läkaren och ska skaffa hjälp så ska jag ändå inte lita på det å skilja mig ändå?

@mammamarre
Lyckades inte, blev indragen i ett djupare medberoende och blev totalt blind för att jag hade ett eget val.
Han gjorde mig väldigt illa, jag jobbar med konsekvenserna idag och det kommer ta tid.
Så mitt råd till dig är att börja lyssna på din magkänsla, den vet.
Det var många som sa till mig att lämna men jag valde att inte lyssna.
Var rädd om dig, kärlek skadar inte, kärlek bryter inte ner. Tvärtom 🌸

Bra uttryckt. Så enkelt är det. (Sen tar det tid att acceptera / gjorde det för min del iaf)@Snödroppen

Mmm.. men du kan nog sätta ner foten hur mycket du vill
Han vill inte och då måste du acceptera det. Lycka till 🤗@sommar2023

(Har själv sysslat med samma grej - men vet nu att det inte funkar.
Personen själv måste vilja, inte du)

Min sambo har varit alkohol och drogfri nästan 1 år men i fredags fick han återfall.. Jag har aldrig varit med han när han druckit och när jag fick träffa han full så var jag livrädd! Han gjorde illa mig, sa riktigt hemska saker, sen ville han lämna mig för att kunna ta droger igen.. Jag litar inte alls på han längre och jag är rädd för han men jag vill så gärna vara med han för älskar han. Hur har ni som varit i samma sits lyckats reparera förhållandet?

Jag har satt ner foten rejält å sagt att jag lämnar honom om han inte tar hjälp. Sagt det flera gånger å pratat med honom att denna gången är det allvar.
Idag har han pratat med läkare och ska få hjälp. Han ska även lämna blodprov.
Vet inte om hans extremt höga blodtryck å problem med kroppen med har hjälpt till. Men känns på honom som att något ändrats. Vet inte vad. Men jag ska med på mötet hos läkaren med.

Jag har satt ner foten rejält å sagt att jag lämnar honom om han inte tar hjälp. Sagt det flera gånger å pratat med honom att denna gången är det allvar.
Idag har han pratat med läkare och ska få hjälp. Han ska även lämna blodprov.
Vet inte om hans extremt höga blodtryck å problem med kroppen med har hjälpt till. Men känns på honom som att något ändrats. Vet inte vad. Men jag ska med på mötet hos läkaren med.

En sådan häftig reaktion tyder på att du träffat en känslig nerv! Jag tycker det är stort av dig att säga att du önskar att du hade hanterat det bättre. Så kan jag också känna ibland, för jag gör samma som du - går och funderar på något för länge, låter det gro och växa, och sen bara exploderar det. Jag tror både du och jag behöver lära oss att ta upp frågor löpande istället för att hålla saker inne, sluta försöka vara till lags jämt. Tycker vi något känns fel så ska vi säga det. Och vi måste våga inte bara säga, utan också göra. Man kan fundera ihjäl sig när man har en relation med en alkoholist, det går inte att göra rätt. Hoppas du finner ro i det nya läget och att du faktiskt tog upp problemen.

Känslan av att komma tillbaka till sig själv igen och börja känna sin styrka igen, hitta sin röst och se sig själv ur ett annat ljus är ganska befriande.
Har stängt ute allt i några månader och det har hjälpt. Kommer hädanefter vara nitiskt noggrann med vem jag släpper in i mitt liv för det är avgörande för mig.
Nu har jag valt en ny väg framåt i yrkeslivet också, jag behöver inte bara jobba för att lösa det ekonomiska (överlevnadstänk) utan jag vill jobba med det som engagerar mig och ger mig energi (leva livet).
Känner mig bara så tacksam idag!

@Dodgy22
Tvärtom tänker jag; så bra att du äntligen talade om hur du kände! Så bra att din röst kom fram.
Du skriver att det inte påverkat dig så mycket eftersom ni inte bott tillsammans men jag tänker att har man en kärleksrelation med någon som är i ett missbruk så påverkas man i allra högsta grad, alkoholen är viktigast.
Var stolt över dig själv och låt inte någon få dig att känna något annat.
Han förnekar att hans trygghet (alkoholen) skulle vara problemet och det självbedrägeriet kommer han förr eller senare få känna konsekvenserna av.
Stor kram, du är värdefull och inte alls krävande tvärtom. Det kommer du känna när du börjar umgås med friska människor.

Jag tror att jag bara behöver få sätta ord någonstans där någon annan läser. Det har blivit så infekterat med min familj och de orkar inte längre och är dessutom arga på mig. Och då vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig..

Jag har länge inte velat lämna, men samtidigt behövt åka iväg i panik till mina föräldrar .. char haft ett klassiskt medberoende i allt också tror jag.. jag har dryck ut med honom för att normalisera slippa vara nykter när han är full och det där..

Men nu har jag i ett halvår sagt att jag vill att han flyttar ut. Det är sen han tryckte kudden mot mig ansikte och jag inte fick luft, och när jag till slut fick puttat undan honom flög han på mig igen och tog stryptag på mig när jag satt på golvet.. och den gången, var liksom.. för absurd för att ens kunna lägga locket på och kunna normalisera. Dagen efter åkte jag till akuten och fick allt nedskrivet. Men har sen åkt tillbaka och jobbat..

Jag har med jämna mellanrum sagt att jag vill att han flyttar sen dess. För det är min lgh (den står på mig) och jag känner att jag då kanske hade kunnat få andrum med hur jag ska göra med allt det praktiska. Det är bara det att han inte lyssnar. Då har jag hört av mig till hans familj som har svarat. : ”jag hoppas att ni löser era problem”.

Är de lättade att slippa ta hand om honom? Han har ständigt hoppat mellan jobb och alltid lånat pengar av sin mamma och hon har en del så hon har bara fört över och fört över.. trots att hon vet att han bara dricker upp dom.

För det är det råd jag har läst att man ska göra! Lyssnar han inte - prata med hans familj, och vänner, det har jag inte gjort än. Men vill inte då de är mina vänner med och det känns för … nära och invecklat. De flesta lägger ju benen på ryggen när de hör om sånt här..

Ibland har jag sagt det allvarligare och gråtit och sagt att jag absolut inte vill ha det såhär eller leva såhär. Vill han leva så så fine gör det själv då, men jag vill inte! Han är 16 år äldre.. och jag tycker , eller trodde han skulle ta sitt förnuft till fånga och dra liksom.. att det skulle bli för mörkt även för honom att göra så mot mig..

Man litar inte på en aktiv alkoholist.
Ta hand om dig ❤️

@Tröttiz Tack, ska snart försöka blunda och vakna till en ny dag.

@Åsa M Jag ska försöka skaka av mig det, ska försöka att inte låta mig påverkas av det.
Jag är mer än väl medvetna om att vi inte ska vara ihop, han är inte bra för mig, men det är svårt när känslor finns kvar att inte reagera. Men han bara spelar och det är tomma ord, han vill ha nått att komma tillbaka till när hans pengar tryter desto mer.
Vidrigt beteende är det dock.

@Saber
Sänder varma tankar.
Hoppas denna natt blir bättre.
💕

@Samsung50 Jag gick upp till grannen, blev en pratstund. Jag har ett bra socialt nät omkring mig, nackdelen är att de bor en bra bit ifrån.
Jo den filmen såg jag igår morse när jag inte kunde sova.
Den var rolig.

Han beter sig vidrigt, och han gör det förstås för att han vet att du reagerar på det. Det är hemskt när man blir utsatt för psykningar av den man litade mest på. Man får liksom lära om. Kanske blir man mer cynisk, men jag tror att man också blir mer rädd om sig än vad man var innan. Man låser sig inte förledas.
Jag hade en vän en gång som lät sig behandlas som skit av sin man i åratal bara för att hon var rädd för att vara ensam. Det var så sorgligt att se. För henne var det viktigare att ha en relation, oavsett hur dålig den var, än att hon själv skulle må bra. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att hennes psykiska hälsa tog rejält stryk av det. Jag lärde mig av henne att man inte ska låta det gå så långt.
Önskar dig styrka 💕

@Saber har du en vän du kan ringa? Tror inte han är ett bra stöd för dig.
Har du Netflix, kan tipsa om en ny film ” The out-laws ” som jag såg igår, skrattade högt flera gånger i min ensamhet 😀

En våg av ensamhet skjölde över mig. Den känslan är inte kul och jag vet att jag måste distrahera mig, men min ork är slut. Vill mer än något ha någon här precis just nu. Vet att jag måste lära mig att vara själv, men idag är det jobbigt.
Har varit mest arg hela dagen, arg på honom då han å ena sidan bedyrar sin kärlek för att i nästa äta middag med en ny dejt. Jag vet att han gör det för att komma under mitt skinn, men det gör mig mest arg och äcklad.