Senaste kommentarerna i forumet

@lindaab Du kan inte hjälpa honom. Du kan nu bara hjälpa dig själv. Gör det innan det är för sent.

Kan det bli värre?
Du behöver hjälp skulle jag säga, oavsett vad han gör. Den dagen du blir fri känslomässigt kommer du att förbluffas över det inferno du valt att stanna kvar i. Försök att ha fokus på dig själv för du är minst lika "sjuk" som din sambo och egentligen vet du det.

Börja med ett alanonmöte är mitt förslag. Leta efter lämplig grupp på nätet. Kommunen brukar erbjuda anhörigstöd vilket du även kan få här på alkoholhjälpen. Sedan finns det ju kuratorer, även kyrkan kanske har något att erbjuda. Alltså fokus på dig själv. Du är maktlös inför hans missbruk och ta emot all hjälp du kan få. Det kan bara bli bättre☺

Så ska du inte behöva leva och ha det. Du har rätt att känna dig trygg och må bra. Hoppas du har vänner och familj du kan prata med som kan stötta dig. Av det du beskriver lever du i ett väldigt destruktiv förhållande. Jag har valt att lämna min relation och jag mår så mycket bättre nu när jag vet att jag kan leva mitt liv och slipper lägga all min fokus på honom. Det var ett svårt beslut men nu när det är taget och bollen är i rullningar känns det 100 % rätt och jag känner mig fri. Fortsätt gärna skriva hör så får du stöd ❤️

@Tröttiz tack för ditt svar 🙏🏽

Man känner sig så förvirrad.
Jag vet inte hur många ggr jag fått nog, men ändå står jag kvar.
Tvivlar på verkligheten. Är det så illa, överdriver jag…
Trots att han sökt hjälp och är fysiskt beroende. Han dricker så gott som dagligen, de få ggr per månad han inte dricker så är han ett totalt vrak med svettningar osv…

På nåt vis har jag accepterat att han har valt alkoholen. Så nu är frågan om jag ska stanna eller gå. Huvudet säger en sak, hjärtat en annan. Han säger ibland att han vill sluta, och ibland att han inte tänker sluta just nu..

Under våra 7 år så har det hänt så mycket. Jag har kämpat så mycket, stått vid hans sida när han förlorat jobb, körkort, suttit inne 2 ggr. (Misshandel och rattfylla)

Han är världens snällaste nykter, inbillar jag mig. Och de ggr han är elak då, så skyller jag på abstinensen.
All svartsjuka och projicering skyller jag på att han tappar kontrollen pga alkoholen.

Känns som att vara ihop med ett trotsigt barn. Som man måste stötta, är han inte för full så mår han dåligt. Sjuk eller deprimerad. Ända gången han mår bra är med ”lagom” alkohol.
Förra helgen var han nykter i 2 dagar utan abstinens, jätte märkligt. Misstänker mediciner då… Jar hittat en del opiater och nåt som hette lyrica. Han var lugn och ”normal”. Då har vi det fantastiskt.
Men sen i måndags har han varit full dygnet runt… idag nyktrade han till o h är på dåligt humör och anklagar mig för allt möjligt märkligt.

Han gömmer, ljuger och pendlar i humör från vanlig, hysteriskt skratt, hysterisk gråt eller arg som ett vi på 2 sekunder.
Igår ville han inte leva längre, men idag är livet på topp och han vill ut och äta.

En del av mig vet att jag måste lämna, han vill inte ens ta tag i problemen. Och allt är enligt honom mitt fel. Jag är så trött på att han drar en vinare, 35 cl sprit och massa öl dagligen. Han som aldrig har pengar….

Men samtidigt går jag sönder av oro när han är full, när han skadar sig och inte vill lev mer. Hjärtat säger att han har fantastiska sidor och att jag vill leva med honom nykter.
Men han är ju inte nykter, så då borde valet vara lätt….

@Snödroppen
Tack. Så är det ju. 🌹
Vet att jag säger det till andra, det där att inte vara så hård mot sig själv ... 🙄 Kanske man skulle tänka på det mera också för egen del ...
Önskar dig en fin midsommardag.
🌞

@Tröttiz

Var inte hård mot dig själv. Du ville ge det en chans och hoppades att du skulle få en trevlig kväll eller hur?
Stor kram och var snäll mot dig själv, vi är inte mer än människor vi heller 🤗

@lindaab
Hej,
jobbig känsla, känner med dig. 🌹

Den inledningen "träffade" mig direkt. En fråga som nog många gifta män / kvinnor, sambos ... frågat sig själva - vi som levt / lever tillsammans med en beroende.
Den beroende har ett helvete, men även vi anhöriga.

Din inledning här frågade jag mig sååå många gånger - till slut var det bara stopp. Jag orkade inte.
Den dagen började förnuft och känsla slåss mot varandra, men jag ångrar mig inte. Snarare tänker jag så här i efterhand hur jag kunnat anpassa mig till destruktiva galna saker så länge. Och att känna sig så ensam. Det var ju som en demon man hade att göra med emellanåt. 😔

Ditt svar finns inom dig.
Inget svar du önskar, dock ser jag det så.
Styrka till dig önskar jag,
Och kom ihåg att ta hand om DIG.
🙏💞🙏
Kram.

Here we go again ...
Var på ett uteställe ikväll, följde med vid förfrågan. Tvekade först men följde med. Kände mig rätt "obekväm" och for därför hem rätt fort. Mycket drickande där för många.

Varför ger man sig in i något då jag från början nånstans inom mig vet att det inte blir bra? Emellanåt blir jag så trött på mig själv ... 🤯😔

Hoppas ni haft en fin midsommarafton. 🌞 🎵

Kram. 💕

@Liljekonvaljen80
Glad och skön midsommar önskar jag dig.
🎵🌞

@Liljekonvaljen80

Tack detsamma 🌿❤️🌸☀️
Önskar dig en avkopplande och glad midsommar 🙏

Glad midsommar på er allihopa. Jag hoppas att ni får en midsommar allihopa och att ni slipper uppleva massa drickande och fylla🙏jag hoppas ni får en lugn och fin midsommar som ni är värda❤❤🙏🙏

@Kevlarsjäl62, tack för att du frågar ❤️. Ibland känns det som att jag är ute på ett stormande hav i en liten roddbåt, utan någonsomhelst riktning. Himmel och helvete. Glädje och oro. Kärlek och ångest. Vi kommer av olika anledningar inte ses nu på en dryg vecka och det skär i mig av oro över vad som kan hända. Jag tror att det är de tvära kasten som är jobbigast. Jag har sagt att nu är det sista gången, att det är upp till bevis att ta tag i problemet. Sista gången. Annars går jag. Jag tänker att jag faktiskt nog gör det, men jag bävar för den sorg som jag vet jag kommer känna.

Bra val, heja dig ❤️

Låter som rätt beslut. Han valde alkoholen och det kan bara sluta på ett sätt. Du valde dig. Bra gjort!

@xxx_93
Klokt val 🌸🌿

@xxx_93 Så starkt av dig! Jag förstår ju att du är ung än och att du har hela livet framför dig med allt vad det innebär. Om det inte blir med honom, så blir det fantastiskt ändå. Spännande att se vad som väntar dig nu när du kan fokusera på dig själv. Önskar dig allt gott 🧡

@xxx_93
Så det gick så ...
Du är stark som lämnar. Detta fixar du! 💕
På detta forum finns vi - med alla möjliga erfarenheter och känslor.
Finns för varandra och förstår varandra.
🌹

Hej alla.
Tack för alla svar, vi har pratat om de igen och då ångra han sig och ville inte sluta dricka.
Så jag beslutade att lämna.
Tack för allt stöd!

Vånda gällande midsommar.
Ja, det känner jag. Som det ser ut nu, finns det goda utsikter till att bli en rätt lugn tillställning med tanke på inbjudna gäster hos en god vän. De brukar liksom sköta sig.
Inom mig finns ändå en vånda om det ändå kan dra iväg och bli rörigt då alkohol går ner hos människor. Man har ju liksom varit med tidigare där alkoholen inte kunnat hanteras , och det lett till totalt absurda situationer. I mitt medberoendehuvud blev det normalt.
Jag vet ju - jag har rätt nära hem och kan fara hem till den lugna vrån om det blir jobbigt, men ändå så finns det en molande känsla inombords. Att hur ska denna helg gå.
Håller tummar och tår att det blir en trevlig midsommar.
Kram.

@Kameleont
Du är inte ensam, stor kram till dig 🌿🌸

@Snödroppen
Säger även till dig, för jag känner värmen, att det är så oerhört fint med den omtanke ni ger ❤️
Och jag uppskattar att du är rak. Jag litar på ditt omdöme o värdesätter dina råd mycket.
Jag kan dock inte se mig lämna detta liv jag har här med min familj. Även om jag i perioder bara vill dra härifrån. Slippa allt. Vara ifred.
Ser ingen utväg just nu.
Och det ger ännu mer tyngd åt den maktlösa känslan. Hopplöst.

Din uppmaning om att sluta räkna burkar har följt med mig. Fastnade o grodde lite.
Idag efter jobbet kollade jag upp läget, räknade, av bara farten. Ger på något sjukt vis ett lugn. Om det skulle vara noll burkar skulle jag bli orolig o tro att han lagt dem någon annan stans bara. Och börja leta ny 'gömma'.
Men tanken om att byta räknandet (ser ju mitt medberoende i detta) mot något för mig, som gör mig glad, var en fin tanke. Lite tid o kärlek till mig själv helt enkelt. Ska testa.
Stort tack för den tanken!
❤️🥰

@Kevlarsjäl62
Ni är så fantastiskt fina o jag blir rörd till tårar av er goa omtanke här ❤️

Jag är en person som trivs att vara själv o behöver det emellanåt. Men det är som du säger hemskt o öde att vara ensam i en tvåsamhet. Att känna hur den andre glider bort mer o mer. Att bli bortvald, bortprioriterad. Saknar o längtar fast han är här bredvid mig. Blir ledsen av att formulera detta tragiska.

Någon jämförde tidigare med att leva med en person drabbad av alzheimer. Ser likheter.

Jag kan inte förstå hur det bara kan fortsätta som det gör här hos oss. Och jag förstår inte varför det är så förtvivlat svårt att ta upp detta problem med honom. Ser mig inte som en kuvad person, är inte rädd för honom.
Så varför väjer jag ständigt för alkoholen, konfrontationen, för det samtalet? Varför är jag så rädd för det?!
Jag hoppas nå min gräns snart, men svårt att se det. Det går ju så upp o ner o fram o åter. Tvivlet kommer så snabbt på om det verkligen är så farligt... Räckte med en nykter (bakis?) lördag. Fast fredag o söndag extra mycket istället. Så vad är det jag inte fattar?!

Den varma kramen hade jag så väl behövt men jag tar emot den digitalt iaf. Det värmer också gott!
🥰

@Samsung50 han har blivit mitt normala, vilket är skrämmande då jag på ett litet sätt längtar tillbaka, tillbaka till det "trygga" som inte är tryggt på något sätt, utan jag som intalat mig det.
Men jag ska göra mitt bästa för att vara stark och stå på mig.

@Tröttiz jo jag vet det och jag vet att jag kommer må bäst av detta i längden då jag misstänker att det kommer eskalera nu, bli som der var för 2 år sen eller om det är 3 och det vill och ska jag inte uppleva igen.

Jag är inne och läser och känner igen mig i det som skrivs. Fattar inte varför jag är kvar egentligen, men känslor far omkring hit å dit. Känner ändå att känslorna börjar komma ikapp huvudet. Går i terapi och börjar se på förhållandet på ett annat sätt än innan, vilket för mig är bra och omtumlande förstås. Har varit väldigt trött och mest orkat det vardagliga, hoppas att lite semester kommer få upp energin något. ☀️