Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är ju svårt att veta vad som pågår längst där inne. Min erfarenhet är att de som mår dåligt psykiskt och dämpar det med alkohol har väldigt lätt att projicera på andra, det är lättare än att vara tvungen att se sitt eget beteende. Inget fastnar, liksom. Mitt ex kunde ha panikångest ena dan och andra dan när jag frågade honom vad som hände skyllde han sitt mående på mig, att jag inte hade svarat i telefonen till exempel, och att han därför trodde att något hänt mig. Som om ett missat telefonsamtal är en normal orsak till panikångestattacker. Det är helt absurt. Jag gav upp att försöka förstå, för det går ju inte. Man blir galen av att försöka fatta det.

@Åsa M Exakt. Fortfarande har jag så svårt att fatta hur denna sjukdom kan förvränga allt som, hur han faktiskt fått ett val (dvs mig och barnen alternativt fortsätta dricka och vara ensam) och faktiskt valt bort det som borde vara det mest självklara i världen. Undrar om han verkligen, innerst inne faktiskt ser på oss så som han säger? Att han är felfri och jag är den negativa, den tråkiga (som aldrig orkar göra något med familjen när vi är lediga)… Häromdagen sa han att han var orolig för mig, han undrade om mitt beslut om att flytta ut och min negativa inställning till honom kunde ha nåt med hormoner att göra? Jag tappade hakan. ”Nä, tyvärr tror jag inte det. Jag tror helt enkelt att det faktiskt handlar om att jag inte trivs i vårt äktenskap på grund av att du dricker”, svarade jag. Blev nästan full i skratt, han vägrar fatta att HAN är orsaken till vår situation! ”Hon MÅSTE vara i klimakteriet eller nåt, om hon inte är psykopat då… Hur kan hon annars välja att lämna ett sånt här fantastiskt äktenskap, en sån här perfekt man som JAG?!” Kan tillägga att jag nyss fyllt 40. 😏

Hej.
Tack för era svar. Ja, det finns olika åsikter i detta.
Det jag försökt mitt bästa med är att förklara vad tanken med mitt agerande grundar sig i. ❣️
Får se vad som händer ... 🙄

@Maruschka vi planerar separation nu och att sälja lägenheten. Mannen förhalar det nen hoppas det går att han går med på det utan tjafs. Måste samarbeta nu för att få han på banan och tyckta det är ok. Ser fram emot att bo själv och ha sitt eget.han jobbar hemma varje dag men kommer hem till kaos, varken tvättat handlat eller plockat undan här hemma.

@Samsung50 Massor av kramar till dig!

@Självomhändertagande Tack för pepp! Jag har faktiskt börjat med yoga. Helt utanför min comfort zone egentligen men upptäckte att det gör mig gott. Jag bryter ny mark på flera områden.

@Hallonpaj Tack för pepp! Japp jakten på nytt boende är påbörjad, likaså efter en advokat. /Lillanna

@Åsa M Tack för stöd o pepp! /Lillanna

@Snödroppen Tack för pepp!
En dag i taget. /Lillanna

Är det någon som fått vuxna barn vecka bekostnad av ex soc? Och hur bär man sig åt?

@Samsung50 Tack för du delar med dig. Låter hemskt att se total ilska i hans ögon och veta att ditt och barnens liv är hotat. Det är ju helt absurt att man ska uppleva hot hemma med sin man och barn. Den platsen ska ju vara den tryggaste. Det betyder mycket för mig att veta att jag inte är ensam men det ska inte vara så här. Vi måste få skydd någon annanstans. Jag kommer leta efter annat boende, det är mest akut nu.

@Nell Tack för dina ord. Du får gärna flytta mitt inlägg till min egen tråd. Är så tacksam för det stöd som du och andra gett mig. Man känner sig inte lika utsatt och det blir som om man har vänner i viken och skapar en egen fristat i ens medvetande.

Hej @Maruschka!
Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Precis som du och även Samsung50 skriver är det aldrig okej med våld. Det stärker dig samtidigt i din vilja till förändring. Du beskriver hur det blir allt tydligare för dig att du inte kan ha det så som det är nu. Vad behöver du just nu?

Vi vill gärna ge dig och andra i liknande situation en möjlighet att komma i kontakt med instanser som har fokus på det du beskriver i ditt inlägg. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/

Ditt meddelande hamnade nu i någon annans tråd. Vill du att vi för över dem till din egen tråd istället? I så fall får du gärna skriva det, så ordnar vi det.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Maruschka Du vet själv vad du behöver göra. Våld är aldrig ok.
Min man fick en snefylla i höstas när han drack sprit och gav sig på mig framförallt barnen. Kändes väldigt overkligt. Sen hade jag också druckit och provocerat honom men hans ögon var verkligen svarta. Vem vet när han dricker så mycket igen och har mycket ilska mot mig inom dig vad som kan hända. Han har också gett sig på barnen och slagit dem. Han ber aldrig om ursäkt heller utan låtsas som ingenting dagen efter. Det är nästan mest sjukt att vi aldrig pratar om det då efter ett tag undrar man om allt var en dröm.

OBS! Det är långt ifrån ok att han slåss. Och de anklagelser han slänger på mig är långt ifrån ok, trodde han kände mig efter 30 år tillsammans men icke sa Nicke. Känner starkt att det räcker nu. Måste lämna, kan gälla livet, mitt liv. Tacksam för kommentarer.

Hej! Min man har druckit alkohol så länge jag känt honom. Senaste ca 20 åren har han smygsupit. Han är helt klart kraftigt alkoholiserad. Nu har i a f ett steg tagits, där han hållt sig nykter i längre perioder. Dessa veckor njuter jag av. Vi kan göra saker tillsammans, gå och träna, ut och promenera, fika, gå på restaurang. Det som hänt nu på senare tid är att jag märker tecken på att han har druckit, nu senast 2 nätter i rad och han är på ett ganska otrevligt humör på morgonen. Om jag kontrar med att höj rösten så är ju jag ensam taskmörten och allt är mitt fel. Om jag då säger att han uppträder som om han har druckit blir han helt vansinnig och ger mig kraftiga knuffar och slag. Förmodligen har han druckit men hur kan han leva i en sån total förnekelse?

@Tröttiz
Helt rätt. Det är ett sätt att bry sig om. Om man låter skygglapparna vara där, vem ska annars se och anmäla, om inte du. Människor dör på grund av alkohol. På grund av att någon sätter sig bakom ratten och riskerar att köra ihjäl andra människor. Människor super ihjäl sig. Jag har varit på ett par begravningar av många som hamnade där på grund av alkoholen.
Vad ska man göra annars? Det handlar om liv och död. Och inte att sätta dit. Det är en omtanke. Det är alldeles för många som går med skygglappar, i vårt samhälle.
De vaknar när de själva drabbas.
Bra gjort. Jag applåderar dig.

Jag kommer från beroendesidorna. Jag tycker att du gjorde helt rätt som anmälde. Han är personlighetsförändrad av alkoholen och situationen är ohållbar. Jag tänker att det här skyddandet av en alkoholist eller en som är beroende är dumt. Den som dricker borde få stå för det själv. Som beroende är det såklart skönt att andra ”täcker upp” , men det är inte anhörigas ansvar och jag tänker att det inte gagnar någon att hemlighålla. Nu projicerar han sin ilska, kanske över sig själv, på dig. Du hotar hans möjlighet att dricka och han blir arg. Samtidigt när man läser på beroendesidorna finns det så många för som inte vill dricka längre och behöver hjälp att komma ur det. Kanske kan din orosanmälan bidra till det. Du får vara tydlig med ditt syfte med anmälan - att du är mycket orolig och bryr dig om och såg det här som en utväg. Kanske delar inte exet din uppfattning, men du har ändå gjort ett försök i ren desperation. Kanske får det inte den effekt du vill i slutändan, men du har inte bara sett på. Du har gjort något.

@ Kaeljlo
Hej!
Känner igen mig i all din vånda. Har även jag gjort misstaget att bli tillsammans, skaffa barn och gift mig med en alkoholist. I minst 20 år har han smugit och smusslat, gått ner i källaren och kommit upp full varit mer eller mindre ett par ggr varje vecka. Är dock mycket glad för våra barn som lyckligtvis inte ser sin pappa som en förebild när det gäller alkohol. Jag tänker fortsätta mitt liv med det som roar mig, konstnärer, utställningar, vänner, konserter m.m. Min mans starkaste fördel är att han verkligen tycker att jag ska göra saker som intresserar och roar mig. Blir han jävlig, sur och elak så lämnar jag, tar in på hotell el dyl. Han ska inte få förstöra mitt liv mer än vad han redan gjort. Bestäm vilket liv du vill ha och agera efter det. Jag vet. Det är lättare sagt än gjort men inte alls omöjligt.

Socialtjänsten har ansvar för frågor om missbruksvård. Om det är någon som vet hur man ska hantera personer med den problematiken så är det de.
Läs gärna mer om deras arbete, fördomarna om dem är skadliga och bidrar till att fler lider istället för att våga söka hjälp.

https://kollpasoc.se/vad-kan-soc-hjalpa-till-med/#241

Vilken hemsk attityd och vilka enorma sår han skapar 😞 Anfall är bästa försvar, heter det ju. Och det är så praktiskt att skylla sitt missbruk på någon annan. Det låter som om han har långt kvar till insikt och ännu längre till att be om ursäkt, om han någonsin kommer dit. Mitt ex har inte kommit dit ännu men när han ser mig på jobbet så smiter han. Så nog är det något som skaver, alltid.
Fortsätt hålla huvudet högt och ta inte åt dig. Att en nykterist per automatik är sur och jobbig och en alkoholist motsatsen är dessutom en helt absurd anklagelse...

@CarolineG
Det är väldigt bra att han får ta konsekvenserna för sitt leverne.
Din styrka är beundransvärd, hoppas du berättar här hur det går för dig.
Det berör och jag känner en sån igenkänning, så glad att du funnit kraften att göra val för din egen skull.

@CarolineG
Jag tänker på hur det är. När "våra" beroendesjuka anklagar oss för att de inte har råd, för att deras liv går åt helvetet osv. Det är inte klokt. Att känna sorg eller svårighet vid en separation är inte konstigt, inte ens om den är så önskad.
Det är inte en lätt övergång från att vara mitt uppe i ett medberoende till att plötsligt komma därifrån. Men det kommer att bli fint. Och det är mycket som sitter kvar i mig, hur det var. Jag har firat en födelsedag i helgen och åkte "tidigt" för dem och sent för mig. Min pojkvän körde. Och jag skulle ha kunnat köra, men jag har inte kört på länge, så jag ville inte köra hans bil. Men det var aldrig en önskan från honom. Vi drack alkoholfritt och även mina föräldrar. De flesta andra var märkbart påverkade av alkoholen. Och det är som det är.
Jag är tacksam varje dag för att jag slipper ha alkoholen i mitt liv. Och ibland undrar jag hur jag kunde slösa bort så många år på att vara medberoende. Men på ett annat sätt, så lever jag efter mina värderingar, kanske tack vare, att jag slösat tid på att just vara medberoende.
Det är ett så utbrett problem i samhället och jag ser många som lider. Jag kan se vem som har det som jag hade på ögonen och kroppsspråk. Jag kan också se vem som har det som mitt ex hade det.
Och jag kan se alla dessa unga kvinnor som tror att de har funnit sin man. Och hur de tror att de ska få honom att sluta.
Och jag tänker återigen. Problemet är gigantiskt. Gigantiskt.
Grattis grattis grattis till att du får tillgång till ditt nya hem snart!
Där du väljer vem som ska få din nyckel. Och där du väljer vem du släpper in, i ditt hem.
Njut. Och låt alla känslor komma. Men njut i varje ögonblick som du kan känna tacksamheten. Och friheten.
Processen fortsätter. Var snäll med dig själv.

Hej @Ishavet!
Jag blir rörd när jag läser det du skriver om hur du tog upp samtalet med din man i lördags. Du visade öppenhet och sårbarhet och berättade verkligen utifrån din egen upplevelse om situationen. Du sådde ett frö och sen släppte du ämnet och gav honom lite tid att samla sina tankar. Vad härligt att höra att det blev ett steg framåt för honom också. Men oavsett resultatet var det så fint och starkt gjort av dig!

Oj det var värst vad Lora är insatt i socialens sätt att arbeta, synsätt, kunskaper och att det är fördummande och förlegat m.m. Som du säkert förstår delar jag inte den uppfattningen och en orosanmälan kan vara det som behövs för att nå en person som totalt blockerat sig och gömmer sig med flaskan som Lora skriver. En orosanmälan kan ju om personen utsätter sig för allvarlig fara och inte samtycker till frivillig vård leda till tvångsvård. Jobbade många år med missbruk och minns bl.a. en man som var fysiskt i mycket dålig kondition pga sitt drickande. Han omhändertogs för tvångsvård. Efter flera år mötte jag honom och han bad mig vänta en stund. Gick därefter och hämtade sina föräldrar och sa - här är hon som räddade mitt liv.

Om man är av den åsikten att en orosanmälan inte leder någonstans så är mitt råd ändå att anmäl. Då hamnar ansvaret där det hör hemma och man har gjort vad man kan. Hellre en anmälan för mycket är min åsikt.