Senaste kommentarerna i forumet

@Samsung50 Heja! Bra av dig att sluta dricka själv och välja en väg framåt.
I hans mun talar alkisen som i panik ser att det brinner och vill släcka med mer alkohol. Så ledsamt! Och tufft att lyssna på.
This too shall pass. Heja dig!

Jag blir rörd, sorgsen och känner igen dina frågor och vilja till lösning ’vad ska jag göra, säga, inte säga?’ Stopp! DU kan inte hålla hans sjukdom och missbruk ifrån honom. Klart han skulle välja ett piller men tyvärr är det pillret inte enkelt (finns iof antabus så om han tar sin sjukdom på allvar är det en väg att leva nyktert)
Jag vill peppa dig att inte bli omhändertagande eller dalta med hans missbruk. Lätt att vara den som tar upp samtal, strategier och lever så att elefanten i rummet inte ska trampa ner för mycket.
Ni verkar ha en fin relation! Om han också tycker det behöver han ta tag i sin sjukdom.
Ber om ursäkt om jag låter krass men allt jävla lidande i skuggan av kung alkohol är bortkastat liv. Så många av oss kunde levt bra den tiden istället för att gå bredvid en sjuk älskad.
Heja dig, värme🌻

@Ishavet
Funderar på självmedicinerar han för någon diagnos han kanske har, men som inte känner till.
Jag har själv erfarenhet av ADHD och bipolär typ 2. Jag dricker inte alls, sedan många år tillbaka. Vet att många med mina diagnoser självmedicinerar med alkohol. Har gjort det själv då jag stod på litium i några år och då jag kände inget alls, så jag ville känna något.
Och det finns förstås många andra anledningar eller diagnoser som kan ligga bakom. Men kanske värt att se på.
En del mår bättre av medicin. Andra mår bättre av fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil.
Oavsett, så är det bra att du tar hand om dig och gör det som du kan för att hjälpa dig och dina barn.
Hoppas att samtalet ikväll går bra och att ni kommer vidare.
Det är en process som tar tid, särskilt med barn.
Allt gott.

@CarolineG nej nej. Detta är ditt och din sons hem. Fritt från alkohol och oro. Verkar som om han vill fortsätta att kontrollera dig.

@CarolineG nej nej. Detta är ditt och din sons hem. Fritt från alkohol och oro. Verkar som om han vill fortsätta att kontrollera dig.

Tack Självomhändertagande, Åsa M, Lora och Hallonpaj för att ni tar er tid att skriva till mig. Tack för er fina stöttning och för att ni delar med er ❤️ det betyder så mycket! Tusen tack!

Min man kom upp på benen och åkte iväg med barnen som planerat förra lördagen. Dock mycket senare än tänkt… men ändå. Det är också det som är så förrädiskt. Han har ett enormt driv så även om han druckit så kan han ändå genomföra jobb och andra åtaganden. Han håller sig ovanför vattenytan.
Men det är också jag och barnen som bär honom. Utan oss hade han varit helt försupen, och det säger han själv också.

Igår kväll drack han igen. Men han försöker tygla sig. Imorse gick jag på en tidigt promenad med hunden och lyssnade på p1:s ”Fatta familjen”. Det handlade om hur man får relationen att hålla under småbarnsåren och om kommunikation, och om behov. Min man vaknade lagom till att jag kom tillbaka och jag tog upp det med honom. Berättade om programmet och samtidigt som ordnar frukost, sen sa jag också att jag vill prata om alkoholen. För jag känner att vi faller tillbaka. Hans första reaktion är försvar. Även om jag är väldigt ödmjuk och fin mot honom. Ingen ilska, ingenting. Bara öppenhet och sårbarhet. Mina tårar kommer för jag är väldigt ledsen. Särskilt när han inte tar emot mig utan slår ifrån sig. Det säger jag till honom. Att jag ser att han är i försvar, och det gör mig ledsen, men jag förstår det. Så säger jag att jag kan vänta in honom, så pratar vi när han är redo. För jag behöver prata och bli mottagen, det är mitt behov. Han går upp och börjar stöka i köket. Jag ska iväg på ett ärende så jag går till badrummet och försöker sminka mig mellan tårarna. Så kommer han till mig. Försvaret har han lagt åt sidan. Han vill inte att jag ska vara ledsen och han vill inte dricka. Vi pratar lite och bestämmer oss för att prata mer ikväll. Jag säger att han är mer alkoholberoende än vad han själv vill tro. Det är steg ett, att han inser det och erkänner det. Det gör han. Samtidigt vill han inte erkänna det för mig för då kommer har jag det emot honom sen när han vill dricka igen. Han säger som han sagt tusen gånger genom åren, att om det fanns ett piller som han kunde ta som gjorde att han aldrig mer ville ha alkohol så skulle han ta det. Herregud, han är fortfarande alkoholberoende. Jag vet om det, men har samtidigt velat tro på honom när han tidigare sagt att han är fri från alkoholen sedan behandlingen. Men som jag sa att det är inte att han dricker, utan HUR han dricker. Vi flyttade till vårt nya hus för ca 2 månader sedan och högst upp i ena köksskåpet står kanske 5 tomma whiskyflaskor. Vilken jäkla resa detta är! Jag kan inte fatta. Om ni visste vad tacksam och lycklig jag var när han fick sin behandling och vi såg hans förändring från alkoholberoende till ”frisk”. Men sen kommer alkoholen smygande, ökar på. Tills det blir för mycket och han drar i handbromsen. Sen börjar det om. Och jag åker med. Gör vad jag kan för att stötta. Och ta hand om mig själv.
Idag sa han att han vill sluta dricka helt. Det säger han ofta efter en period med mer alkohol, men sen ändrar han sig när han får ”anledning” att dricka igen. Jag bad honom fundera över hur han vill att jag ska stötta det. Vad ska jag göra när alkoholen åker fram nästa gång och vad ska jag INTE göra? Vi ska sätta oss ikväll och prata, se om vi kan hitta vägar framåt. Igen. Resan mot hans nykterhet fortsätter…

Han sa igår: ge mig en nyckel så jag har, inte för att jag vill veta vart du bor men ifall det händer dig något

@kakao
Tack. 🌺

Lite snurrigt ser jag pga lite trött, men heja dig för att summera. Nu får du pyssla om dig själv lite.

Jag tror han känner sig hotat och kanske blottad och förmodligen skam. Då är det lättare att reagera med ilska. Och angående eran bekantskapskrets så har du också rätt att förklara dig och din sida. de borde vara tacksamma att du gjorde det så att de ”slipper” men om de inte förstår så betyder det inte att du gjort fel. Utan snarare att de inte förstår eller vill förstå hur illa det är ställt med honom. Jag tänker att du har tagit mer ansvar nu än du egentligen behöver, och nu behöver och kan du inte göra mer.

@kakao
Tack för ditt svar. 🌹

Jag var beredd på alla möjliga reaktioner, men denna ilska är jobbig då jag blivit The evil bitch fastän jag vill honom "bara" allt gott.
Men,som beroende kanske det är självbevarelsedriften som slår i och man reagerar som man gör?

Inser att han möjligen kommer att svartmåla mig till max i vår gemensamma bekantskapskrets men det får jag väl ta...

Att han är arg och inte förstår varför du gjorde det talar väldigt mycket för att det var vettigt av dig att göra en anmälan. Förstår om det kommer jobbiga känslor nu men det är på grund av hans beteende, inte ditt. Någon dag kanske han kommer förstå och vara tacksam att du hade mod nog och bryr dig tillräckligt för att göra det. Kram 💕

Hej.
Jag har orosanmält mitt ex, det tog emot väldigt mycket men kändes samtidigt som en nödvändig sak att göra.
Jag upplevde läget ohållbart, både för honom och andra anhöriga till honom. Han blir liksom som en demon, och utåtagerande och man får inte "kontakt".

Men nu ... Var det värt? 🤔 Känns lite som att det varken gjorde till eller från liksom. 😔

Då jag gjorde den kändes det som att jag måste göra allt jag åtminstone kan.
Hade uttömt allt annat.
Men nu känns det som rubriken, var det värt? Och han är väldigt arg har jag fått veta och att jag "satt dit" honom hos sociala myndigheter. Kan ju kanske förstå den reaktionen också ...
Men en orosanmälan handlar ju om något helt annat ...

@Tröttiz ❤🙏

@kakao 🙏❤

Tack snälla alla ni som skriver här och delar med er och tack för era fina ord. Så skönt att skriva med folk som verkligen förstår och är/har varit med om samma sak❤❤

@Snödroppen tack snälla för dina fina ord❤🙏

@Åsa M tack snälla🙏🙏 ja nu jädrar för han känna på kaffedoft minsann

Vilket manipulativt ordbajs det kommer ur munnen på idioten här hemma. Han lägger över all skuld på mig, det är mitt fel att det blivit så här. Han förstår verkligen inte varför vi flyttar. Han har tjafsat och babblat ikväll. Han är helt verklighetsfrånvänd. Han kan inte förstå hur vi kan göra så här mot honom att flytta. Han har ju inte gjort något fel och det är mitt fel att relationen mellan honom och mina föräldrar är som den blivit (jag har självklart pratat av mig med dem och lättat mitt hjärta). Han anser att allt som händer ska stanna mellan honom och mig. Han säger att när jag drar in andra gör jag honom till åtlöje. Han säger att han verkligen förstått denna gång ang hans drickande och han tycker att vi är elaka som lämnar honom. Han förstår inte att vi inte kan lita på honom för nu har han verkligen visat att han förstått och ska ändra sig (han har varit nykter någon vecka). Jag förklarar och förklarar för honom att han hållit på så här under så många år att jag och min son inte längre kan lita på honom. Han förstår på fullaste allvar inte varför vi flyttar. Nu tjuter han, är förbannad och anklagande om vartannat. Jag är så trött mentalt. Det känns som någon tagit en dammsugare, gjort hål i mitt huvud, tagit dammsugarslangen och sugit ut min hjärna. Jag inser en sak i alla fall och det är att ett sundhetstecken från min sida är att jag genomskådar allt jidder och skitsnack, något jag tyvärr inte gjorde som medberoende. Längtar till 17 mars då min son och jag flyttar in i vår lägenhet utan denna manipulativa alkoholist

@Snödroppen Tack! ❤️❤️❤️

@Självomhändertagande Tack för dina varma ock stöttande ord! ❤️❤️❤️

Hej @kattunge12 och välkommen hit till Alkoholhjälpen och forumet!
Du är i en svår situation just nu där du mår dåligt och även funderar över hur andra mår på grund av din situation. Det krävs mod att ärligt titta på och skriva om sitt eget beteende. Att vara här och läsa andras berättelser och även skriva om sina egna tankar kan vara ett steg på vägen för att komma framåt. Klokt och modigt av dig att göra det!

Ditt inlägg hamnade nu i forumet för anhöriga. Vill du att jag flyttar det till ett forum för användare, så att det blir lättare att få stöd från andra som funderar över sitt drickande? Skriv gärna det i så fall.

Hur som så hoppas jag att du hittar mycket hjälpsamt här!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Barn förstår mer än vad man tror. Det du behöver säga är att pappa är sjuk och det gör att han ibland beter sig konstigt eller luktar konstigt. Och att tills han är frisk är det bäst att pappa tar hand om sig och får lugn och ro. Det viktigaste är att lyssna på barnen.
Min erfarenhet är att barnen växer upp med en stor otrygghet om ena föräldern dricker och det är svårt att sätta ord på det. Socialtjänsten kan hjälpa barnen också.

@Ecatrina
Så starkt av dig att lämna! Grattis.
Förstår din oro för dina barn. Du är mamma. Och nykter. Du måste nog följa din modersinstinkt och göra det som är rätt för dig, sen får du be om hjälp av socialtjänsten och vården, så att allt blir bra för er alla.
Den enda som kan skydda barnen är du.
Då pappan har sitt beroende. Och det är som det är.
Man kan bara hoppas att han tar sig ur det och blir en närvarande pappa.
Du har valt dig och dina barn. Det är så fint att höra.
Ta hand om dig, på alla sätt.
För du ska ju orka med denna cirkus.
Jag fick aldrig barn med mitt ex, ville inte, så det i tid, men det var en jävla cirkus, att bara få honom att flytta ut.
Och jag har förstått de senaste åren, att det är en anledning att tacka mig själv för, varje dag.
Så tacka dig själv, för att du satte dig och dina barn främst.

@Ecatrina
Förstår att det är en väldigt tung situation för dig.
Precis som de nämnt här ovan så kan det vara ett stöd att prata med någon på socialtjänsten oavsett om han dricker just denna gång eller inte. Det är för att du ska få stöd inte för honom.
Bra att du skriver här, det hjälpte mig mycket under den tiden jag levde som anhörig.
🌸