Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som läge för orosanmälan. Han behöver akut hjälp.
Ta hand om dig ❤️

@Hallonpaj Tack ❤️

@bella70 Du har helt rätt.
Det höll ändå inte speciellt länge.
Jag bestämde mig för att stötta och kom dit och möttes av det värsta jag sett.
Febrig, skakig, illamående, svettig, sprang konstant på toa. Fick knappt i sig ens vatten.
Jag sov kvar, han låg och pratade i sömnen hela natten. På morgonen tog han sig i ansiktet och kastade bort något som inte ens fanns, en spindel enligt honom.
Han hörde röster och fick för sig att det knackade på dörren osv.

Sen helt plötsligt 3 dagar senare var alla ”symtom” borta. Han hade börjat dricka, men ”lagom” så det inte märktes direkt.
Men på bara lite mer än 3 veckor så har han varit märkbart berusad vid säkert 10 tillfällen. Klapp kanon i fredags, men då grät han och erkände att han fått ”återfall”
Han grinade och berättade att han kändes sig ensam, misslyckad och ändå inte såg ngn framtid. Att han inte lyckas få jobb osv.

Han säger själv att han vet att han har 2 val, fortsätta dricka. Bli mer ensam och få sämre ekonomi. Riskera att bli utan a-kassa framåt våren. Och att han vill veta hur det blir. Han pratar om att ”supa ihjäl sig” om han måste gå på soc eller ev ta livet av sig.

Eller så vet han att han måste välja nykterhet.
Han förstår att jag inte kommer orka stanna.
Han var typ ”nykter” resten av helgen. Men igår drog han igång rejält. Blev otrevlig och imorse när vi pratade var han fortfarande full. Nu är det tyst och lugnt, antar att han hänger med likasinnade eller sover.

Jag blir galen. Jag vill hjälpa, jag älskar honom. Men samtidigt så orkar jag inte, det är sån stress och oro.

Jag måste verkligen söka hjälp för att reda ut mina tankar.

Han säger ju att han vill ha jobb, bli nykter, inte förlora mig.
Men ändå så uppgiven, och väljer alkoholen.

Faktum är att skammen griper tag i en så man är nästan redo att kasta in handduken och låta alla få rätt. En gång en alkis alltid en alkis. Sanningen är att tar man sig igenom det lilla sugröret så kommer folk tycka tvärt om. Det är bara sjukt imponerande med de som lyckas vända så tuffa situationer där det känns som om läktaren är full av pessimistiska åskådare. Det kräver en inre styrka att ta sig dit. Synd att detta är en så dold och skamlig sjukdom. Det dödar många.

@Uppgiven75 Känner såväl igen delar av din berättelse. Hur det lovas att bli bättre tex och sen pang så blir det nåt helt annat. Hur älskad man är, hur mkt personen "behöver" en osv osv å sen är man ute igen. I mitt fall var det tydligt (efter ett tag) att varje gång personen försvann, slutade svara, stängde ute osv osv så dracks det. När sen allt kom fram så var det såklart mitt fel att det dracks och jag skulle förändra någonting så kommer det gå bra. Det gick såklart aldrig bra då felet inte låg hos mig och oavsett vad jag förändrade eller gick med på så blev det alltid samma sak igen...

Varje situation är såklart unik och kanske kan det fungera för erd et vet jag inte. Men utifrån vad du skriver så är det enda rådet jag kan ge att springa för livet. En alkoholist som inte är klarsynt och skyller på andra osv kommer äta upp dig levande med lögner, svek och det kommer inte bli bättre. Den dagen han/hon vart nykter ett par år utan återfall, den dagen han/hennes liv faktiskt fungerar bra när hen är själv så finns det hopp. När jobb sköts, vänner är stabila, familjen fungerar och allt det 110% nyktert. DÅ och först DÅ finns det en chans. Det du beskriver nu är precis den jag var förut med min alkoholist. Tyvärr är den bittra sanningen i många fall att du kanske inte är ett stöd utan en möjliggörare. Någon som stöttar och "OKar" alla felsteg, förlåter och tror på osv. Det gör enbart missbruket starkare och kanske är det du som är den som gör det möjligt för hen att fortsätta.

Hade jag vart starkare för flera år sen hade min alkoholist sett dagens ljus mkt tidigare och antagligen vart nykter nu, istället så mörkade jag, ljög och ursäktade villket enbart resulterade i att det blev värre.

Tråkigt svar jag vet, och kanske inte stämmer in på dig men jag hade med den kunskapen jag har idag sprungit långt bort och inte kommit tebax förens personen vart nykter i flera år om ens det.

@Uppgiven75 Så klurig situation. Verkar ju som han verkligen vill men så går det inte riktigt. Vissa tar det längre tid för, vissa kommer aldrig i mål.

Har lite svårt att känna igen mig i det där av och på. Bestämmer jag mig blir det så. Jag visste när jag hade bestämt mig att det blir aldrig mer. För mig var del i den processen att berätta för typ alla hur det låg till. Sedan finns det ju andra här som applicerat helt andra strategier så som läsa på all fakta och nöta in nya vanor. Det finns ju massor av sätt. Det gäller att hitta sitt. Sjukt märklig drog egentligen. Att den sätter sig så olika.

Har du sett denna säsong av stjärnorna på slottet? Där finns ju två medverkande som berättar öppet om sitt missbruk, Lars Lerin & Anja Lundqvist. Båda har det ju gått rätt långt för innan de fick sitt uppvaknande. Det är nog så det är lite. Därför så himla svårt att råda någon 🤗

Träffade kärleken för 2,5 år sen. Det dröjde nog 4-5 månader innan jag insåg att kärleken hade grova alkoholproblem. Vi diskuterade mycket och han sa att han skulle sluta. Han gjorde uppehåll i 6 månader och under den tiden bestämde vi att vi skulle bli sambos. Då började han drick ordentligt och stängde mig ute precis vid inflytt. Jag fick kalla fötter och backade.

Har sedan haft perioder där vi varit ifrån varandra och med varandra. Men varje gång det känns bra och att han tar tag i sitt liv så blir det återfall med alkohol, stänger mig ute och anklagar mig hela tiden att jag är dum, elak medans han gör inget fel.

Nu hittade vi tillbaka igen efter drygt 3 månaders uppehåll och ifrån varandra. Vi har haft det jättebra och mysigt. Men förra veckan så stängde han mig ute och hade knappt någon kontakt alls. Han svarade ej när jag ringde och knappt svarade på sms.

Han säger att han inte kan leva utan mig och älskar mig. Han säger att allt blir bra om vi flyttar ihop.
Jag älskar honom men har så ont i magen till och från och undrar vad jag håller på med.
Mina vänner och familj vill att jag avslutar en gång för alla. Hans familj önskar inget annat än att jag ska ta ”över” ansvaret och han ska flytta ihop med mig.

Har sån ångest. Lämna eller fortsätta detta förtvivlande.
Han går sällan på AA. Han har gått tidigare för många år sen på 12-stegs programmet men vill inte riktigt göra det nu. Tycker inte det hjälper. Han har även haft samtalskontakt med en alkoholterapeut sen maj förra året. Men han slutar ju inte dricka ändå.

Ångest över vad jag ska ta mig till.
Lämna eller stanna

Hej @Dixi76,

Du berättar om en väldigt tuff situation med din äldre bror som varit med om en hemsk förlust av sin förra fru. Han verkar må mycket psykiskt dåligt och beskriver för dig/ er att han har tankar om att ta sitt liv. Han beskriver att han inte vill ta mediciner och att han självmedicinerar med alkoholen, kan ha långa minnesluckor. Utöver detta är det flera andra saker kring som är komplicerade och pågått länge, andra relationer, sonen som äger huset men inte kan få tillgång just nu, skulder med mera.

Hur blir detta för dig och er runt omkring? Det låter som det kan vara svårt att sortera kring allt och veta vad en kan göra och inte. Har du/ni något stöd för egen del?

Det låter också plågsamt att få sådana här meddelanden och kanske mitt i natten eller sent på kvällarna för dig och er, om han mår så pass dåligt skulle han där och då behöva professionellt stöd i sådana stunder och att du ni sedan skulle kunna prata med honom när han är nykter.

En tanke är om du skulle vilja prata med någon muntligen för att sortera i detta är att ringa till Alkohollinjen (020844448), där kan du få prata med en erfaren rådgivare, det går att vara anonym och det är både till för dem som är närstående och för dem som själva vill ändra på sina alkoholvanor.

En idé är också som gros19 är inne på att ringa kommunen, det går också att göra anonymt, höra med dem utifrån er situation vilket stöd ni kan få och om ni valde att göra en orosanmälan vad skulle hända då. Du känner ju såklart själv vad som känns mest hjälpsamt just nu.

När det kommer till att han uttrycker att han inte vill leva är det också där möjligt som gros19 skriver att ringa och rådgöra med akutpsykiatri eller ringa 112 om ni är oroade att han faktiskt gör något.

När det kommer till alkoholen och hans mående kanske det skulle vara hjälpsamt att prata med honom vid något tillfälle då han är nykter samtidigt är en gissning att detta redan hänt några gånger?

Fortsätt gärna skriva och läsa här, det var ett modigt och klokt steg på vägen i en väldigt tuff situation. Hoppas du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar, Rosette Alkoholhjälpen

@Åsa M tror inte jag råkar illa ut men låter bli o säga nåt i alla fall, tar det senare men tack gör råd o tips om det skulle behövas 😊

@Hallonpaj stort tack 😊

Ja, jag tror att jag säger det 2 v innan ungefär... han e en mjuk o harmlös man, går runt som en ledsen hund här hemma o säger ingenting. Tror inte han har styrkan att slänga ut mig när han inte ens kan prata med mig, troligen livrädd för att jag då ska säga att det är över....
2v innan flytt blir perfekt o stort tack för att ni ger mig tips o råd .
Tankar o känslor går upp o ner men jag lever mitt liv o tar hand om mig,SKA fixa detta 💪💪💪

Förlåt men varför åker du med på den resan?

Hans val är ju inte ditt lugn och din din trygghet. Avboka.. kram

🌻till dig!

Jag var i en relation där vi hade återkommande pauser för att landa och tänka. Nu i backspegeln vet jag att det var jag som tänkte och han som drack men då trodde jag vi jobbade på vår relation. Pah! Jäklar vad mycket tid, kärlek och känslor jag ägnade. Jag försökte hålla gränser att bara ses/prata när han var nykter men det blev bara dåligt. Jag visste till slut inte själv vad som var sant och var ständigt stressad av att pejla av.
Jag lämnade och rekommenderar dig varmt detsamma. Alkohol är skit att älska.

Jag hade nog gått så långt att jag lagt ett ultimatum, nyktert hade jag följt med för hur skön semester får du med oron över vad som ska ske när ni kommer hem?
Tilliten som redan är skadad av hans smygande behöver trygghet för att läka.
Kraft till dig! Ta ingen skit!

Förlåt om jag inte är så mjukt stöttande nu men blir så arg! Tolkar det som ni ska på en gemensam semester? Som ska handla om att han ska ’provdricka’ enligt honom? Idioti. Rövhatt. Jag tycker du ska föreslå att ni åker på en nykter resa ihop, när ni kommit hem kan han supa i två veckor och efter det se om han fortfarande har en familj kvar. Jag tycker det är grymt egoistiskt att lägga till alkohol på ER semester. Förstöra sitt liv kan han göra själv.

Låter vansinnigt tufft. Tycker din formulering ’backa och låta henne köra sitt och se att hon är nykter när hon har barnet” är det enda vettiga. Men hemsk oro att ditt barn behöver vara med missbrukande förälder.
Kraft till dig!

Heja dig☀️

Heja dig. Det är ett jkla arbete att lämna. För mig har det hjälpt att bryta med tankar att om han är nykter om ett år eller två kan vi se om vi ska ha en relation då.
Jag hade aldrig inlett en relation med ngn som slutat dricka för ett par månader sedan och därför bör jag inte heller gå tillbaka för tidigt. Vilket inte är samma sak som att känslorna inte finns :(
Det gör så ont men det går över, håll ut!

Låt dig inte manipuleras. Han säger rätt saker när han vill kontrollera dig. Du har sett hans mönster redan. Det är en osund dragkamp ni för och den kommer inte upphöra förrän en av er bestämmer att nu räcker det, eller ni båda är helt slutkörda psykiskt och fysiskt. Glöm aldrig att det är han som är sjuk. Inte du.

Jättegrattis till bostaden! Nu är du på gång! Lugnet är nära.

Om du tror att kan råka illa ut om du berättar för tidigt tycker jag du ska ha en plan B. Bo hos någon kompis? Släkting? Hotell?

Många företag som hyr ut förråd erbjuder rabatt om man hyr två-tre månader i sträck. Har du tänkt magasinera dina saker kan du flytta ut dem pö om pö. Ju färre kopplingar som binder dig till er gemensamma bostad, desto bättre.

Pratade med honom nu ändå, han har fortsatt skicka massa sms och ringt och på alla möjliga kanaler försökt nå mig. Han lät berusad, men skulle gymma. Det bryter mönstret. Men hur han lät och det han pratade om lät som det brukar när han druckit. Han sa också att han vill ses och få ett avslut, fast han inte vill ha ett avslut. Tänker att jag är skyldig honom det men det känns oclås som att han inte alls accepterat att det är slut. Sa att han ibland tänker att han respekterar att jag inte vill ha kontakt, men att han oclås ibland tänker, ”varför ska jag respektera det? Jag vill ju höra av mig.” Och att han tänker på mig hela tiden och älskar mig. Börjar också ifrågasätta mitt val att flytta, vilket makes senare för jag håller på att krackelera. Men känns som han försöker få mig att backa. Fast jag vill framåt men inte vet om jag klarar av det. Funderat på om rädslan inför altt nytt och allt som hänt gripit tag i mig, gjort mig sjuk och handlingsförlamad. Vill bara ha kraft att nu äntligen börja mitt ”nya liv” men känns som min kropp protesterar så högljutt den bara kan,

@SÖRMLAND71
EN sak jag har lärt mig i livet. Se till att se över "mitt eget hus". På alla sätt. Om du frågar dig själv. Kanske samma dag, när du redan flyttat över dina saker och katter!
Finns det risk för hotfulla ord eller otrygg tillvaro om du berättar tidigare?
Eller vad tycker du är rimligt?
Jag tycker att du ska tänka på dig i första hand. Och jag skriver det för att jag inte tänkte på mig själv i första hand i mitt tidigare destruktiva liv, då jag lät mig manipuleras av en tonårshjärna som levde i en vuxen mans kropp.
Det är viktigt att ta hänsyn till en eventuell hotbild.
Så tänker jag.
Stort grattis till eget hem!
Du är värdefull.

När ska jag berätta att jag fått lägenhet,bor hos honom o lägenheten e ledig 1/5... rädd o bli utslä gd tidigare om jag säger nåt nu

Ja, slits verkligen mellan. Han hörde av sig för några dagar sedan och vi har hörts lite sen dess, bara på sms, det har varit civiliserat och lite mysigt. Men sista dagarna har han legat på mer och mer om hur bra vi passar ihop och att vi borde vara tillsammans och att det bara finns jag för honom. Han säger att han inte druckit på en månad och vill tro på honom men nu har det hänt en massa grejer med några vänner till honom som är (väldigt) tunga. Sånt som gör att vem som helst inte pallar. Ikväll har han hört av sig och glömt grejer som han redan frågat om tidigare idag, och upprepar sig själv, saker jag kopplar med hans berusning. Nu har han plötsligt slutar svara när jag frågar om han är ok i allt det här. Tänker att han är berusad och väldigt nere. Har stålsatt mig för att inte ringa. Vill för att veta om jag har rätt. Vill för att det är helt sjuka grejer som har hänt och jag bryr mig ju fortfarande väldigt mycket. Men har inte ringt. Och känner mig dålig. Och förvirrad. Och orolig. Samtidigt har jag själv haft en riktig skitkväll av andra anledningar och blixtrande huvudvärk och fått tvinga mig själv till lugn och avslappnande… mjeee