Senaste kommentarerna i forumet

Oj, kära värld! Vilken jobbig sits. Har du funderat på att prata med hans familj, hans chef, någon utomstående som kan nå honom?
När mitt ex sjönk djupt ner i missbruk och psykisk ohälsa fick jag rådet här att prata med hans chef. Hen tog tag i honom, såg till att han fick behandling och lades in på sjukhus. Han sjukskrevs, och verkar nu två år senare fungera bättre. Jag ångrar ingenting och hade gjort samma igen.

@Tröttiz Precis så är det, så himla svårt att vara stark o bara gå.....
Jag försöker när jag längtar som mest, försöka påminna om all han sagt o gjort...ibland blir det bättre o ibland funkar det inte alls.

Mina gränser för vad som är ok o inte, är borta. Vet att man kan ha det så mycket bättre med en snäll man som behandlar en väl o med respekt.

Tänk om man bara kunde vrida som på en kran o stänga bort känslorna och då bara ..poff! Borta....🙂

@J.G
Ja, helt otroligt hur man flyttar gränsen. Och grejer, situationer som uppstår blir normaliserat. Saker som jag berättat för vänner som blivit så att säga "vardagsmat" för mig, nästan svimmade de av att få höra ... 🙄
Sakta men säkert förs man in i deras snurr. Och det blir väldigt destruktivt
...
Kram. 💐

@Åsa M @sliten61 Ja, detta är svårt. Jag skrev ett brev till honom., ett långt där jag försökte på ett bra sätt beskriva hur han agerar o hur jag känner mig då, att det inte är normalt att vara så elak o nedvärderande.
Men det är som det inte går in, han förstår inte hur elak han är. Han säger bara tillbaka att jag är lika elak, jag startar mm. Lite bad han om.ursäkt för men han sa inget om att försöka dra ner på alkoholen, utan skyller det på stroken.

Ja sa att jag ser ett samband, för mycket alkohol o du blir en annan person 7 av 10 ggr.

Men nä, då har jag pms o är känsligare mm..

Suck..som.att prata med en vägg.
Jag kan inte ändra honom el vi kan inte ändra våra partners, gör ont i hjärtat, men som.ni säger det sårar så fruktansvärt när de håller på, man dräneras på energi.

Vet om.jag går tillbaka, att det kommer igen o igen och då tänker jag alltid, detta var sista gången.!! Sen kommer den trevliga nyktra personen som man blev kär i fram då o då, ochdå är det skitjobbigt...

Försöker lev på utan honom just nu...men det är tufft....
@sliten61, så många år, hur har du orkat? Har länge var du ifrån honom som längst?

@Åsa M, så rätt du har, man acceperar o flyttar sina gränser hela tiden. Skulle jag berätta hela sanningen för vänner så skulle dom nog bli chockade, och säga gå aldrig tillbaka.

Kram på er❤️

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen, @ledsentjej! Du beskriver verkligen bra hur det kan bli när alkoholen kommer in. En fantastisk person som du bryr dig mycket om, och samtidigt har er relation förändrats i grunden. Du spenderar mycket tid med att oroa dig och behöver regelbundet ta hand om honom på ett sätt som du inte trivs med, som inte passar den partnerrelationen som du önskar.

Du ber om råd hur man kan få någon annan att förstå. Har du sett att det finns ett självhjälpsprogram för anhöriga här på Alkoholhjälpen? Du hittar det här: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet. Hoppas det kan ge dig någonting. Och fortsätt gärna skriva här! Här finns mycket omtanke och goda råd.

Hoppas något av det kan bli hjälpsamt! Hälsar Nell, Alkoholhjälpen

@ledsentjej
Jo, och en till sak. Kanske du skulle känna stöd i andra i liknande situation? Som förstår på djupet? Anhöriggrupp? Vad tror du om det? 🌹
Vi finns ju här på forumet, men om du önskar "fysisk" närvaro tänkte jag.

@ledsentjej
Hej. Så jobbigt du har det och enligt mig har han ofantligt stora problem.
I början nämnde du "några" öl, 6 st är inte några. Så nämner han anledning att dricka, det finns alltid skäl liksom.
Det där att göra någon nykter, nja tänker jag spontant. Min upplevelse är att man inte kan göra någon nykter om det inte finns inre motivation.
Det jag i nuläget uppfattar läget är vad du behöver? Du har börjat snurra med i hans snurr, försök snurra lite tillbaka och fokusera på dig. 💓💓

För fyra år sedan träffade jag den mest charmiga, roliga, smarta människan någonsin. Har aldrig känt mig så älskad utav någon. Han är verkligen den finaste själen jag känner som ger allt utav sig själv och ger av sig själv till 110%. En riktig karriär man som kämpat sig till där han är från ingenting och är positiv till tusan och tycker att allt är möjligt. Har aldrig haft ett sånt här fint förhållande med någon.
Vi har ett problem dock, redan innan vi lärde känna varandra på riktigt så noterade jag att när vi jämt sågs om kvällarna så hade han en bärs i handen. Detta var något jag tog upp redan när det började bli lite seriöst då jag själv haft lite problem med alkoholen. (Inte varje dag drickande, utan druckit väldigt sällan men inte kunnat sluta när det väl har hänt. Har dock fått hjälp för det och har insikt om mitt problem och gjort något åt det). Han sa då att att han tar några bärs varje kväll för att chilla efter jobbet. Ca 6 st. Det har han varit ärlig med och sagt att han gjort sedan 13 år tillbaka då han älskar känslan och det gör honom avslappnad och skön. Men!! nu 4 år in i vårat förhållande dricker han ungefär 15-17 st bärs om dagen. Det börjar när han vaknar runt 7-8 och fortsätter tills han lägger sig, allt mellan 23-03. Och så här ser det ut varje dag. Och har gjort under det senaste året eller två.
Han har olika ursäkter för det varje dag. ”Jag har det tungt på jobbet idag” ”dina barn är extra jobbiga idag” ”jag är trött idag” ”jag behöver få ha det lite gött idag” osv osv . Han lovade mig för 13 månader sedan att börja trappa ner i långsam takt då han eskalerat iväg under corona tider då han kunnat jobba hemifrån. Det ledde till kramp anfall då och då på grund utav abstinens. Nu har han även fått psoriasis som läkaren tror beror på alkoholen. Han har redan innan våran tid blivit diagnostiserad med fett lever, haft i många år. För ett år sedan tog hans familj med honom till utlandet och ”gjorde honom nykter” i två månader. Han började dricka igen 30 minuter efter han klivit innanför dörren.
Allting började eskalera när det blev corona restriktioner. Han fick jobba hemma och började då dricka dagligen istället för bara om kvällarna. Han jobbar fortfarande hemma, därför fortsätter han. Vi har en väldigt öppen dialog om hans drickande och han är väl medveten om det. Och även vad jag tycker. Men ofta förnekar han saker som händer, som att han gömmer öl på olika ställen i hemmet, att vissa saker hänt eller inte osv. Det jag får höra oftast är att han inte är stimulerad nog och därför dricker han.
I genom mina ögon ser jag bara någon som inte ens kan gå in och hämta en take away lunch utan att ta två snabba shottar medans han hämtar maten. Och detta börjar tära hårt på vårat förhållande.
Han är inte skit full varje dag utan bara vissa dagar. Ofta de dagar då vi går ut på stan.
Eller då jag ber honom låta bli att dricka.
Oftast behöver han 2-3 bärs på morgonen för att ens bli ”som vanligt” folk, därefter börjar han dricka för att bli påverkad. Som jag sa blir han aldrig riktigt full förens kvällen kommer utan bara lite lullig. Sedan kör han på. Han bortförklarar det med att: jag blir inte elak mot dig, jag sköter mitt jobb, jag är inte annorlunda mot någon vi känner, jag gör inte bort mig, så vad är problemet med att jag unnar mig lite, man lever bara en gång?
Jag vet inte vad jag ska svara på det.
De gånger jag verkligen tycker det är ett problem är när det spårar iväg, ca en gång i veckan. Då är jag hans mamma. Han är så full så han knappt kan gå, har inga hämningar över huvudtaget. Och jag har hjärtat i halsgropen över vem som ska se det dvs grannar osv.
Vad i hela världen ska jag göra? Kan någon snälla ge mig något råd? Hur får man någon att fatta på riktigt? Jag har bett honom gå på AA möten. Att jag kan komma med. Han är motvillig men kommer göra det för min skull säger han. Jag vet att jag är det enda som är viktigt för honom, han har kastat bort sin familj då dom varit på honom om just detta. jag upplever honom som lite deprimerad, han utrycker ofta att vad spelar någonting för roll, vi ska alla dö snart endå.
snälla säg hur jag kan hjälpa honom att hjälpa sig själv på något vis? Någon strategi? Jag förstår att han är sugen, att det förmodligen är en vana sedan lång tid tillbaka , han är inte villig att sluta helt på en gång eller kanske aldrig, det förstår jag. Men hur fan får jag honom att minska på skiten till en början iaf?

@Pan pan kram till dig också❤. Visst är det svårt. Skönt att veta att man inte är ensam🙏

@Självomhändertagande styrka till dig att du tog dig loss❤. Jag hoppas jag är där inom en snar framtid. Så skönt att höra att man inte är ensam. Ja jag ska ta en dag i taget och hoppas snart kunna landa i vad som är bäst för mig. Jag känner att jag på något sätt kastar bort mitt liv och får panik över alla förlorade år också. Jag känner mig så skör och förvirrad just nu men tänker att det är en del av processen jag behöver gå igenom. Kram till dig

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

@CarolineG vet precis hur det känns sitter i samma rävsax. Vill bara lämna men kan inte. Du är inte ensam om detta tyvärr så är vi många. Kram till dej😔❤️

Det verkar vara en bror totalt befriad från allt ansvar. I din situation hade jag gjort en orosanmälan till socialförvaltningen pga hans drickande. En anmälan kan även göras anonymt. Om du tror att han menar allvar med hoten att ta sitt liv kan du rådgöra med psykiatrin. Ring till någon öppenvårdsmottagning, men du kan även ringa psykakuten och få råd. I akuta lägen ringer du 112. I mina öron låter det mest som hot, men du vet ju bättre om han menar allvar. Jag hade börjat med orosanmälan, men självfallet pratat med din bror först för att få veta hur han ställer till frivillig vård för sitt missbruk.

Men du, så här kan du ju inte ha det. Livet rinner förbi och du mår dåligt. Vad vill du göra? Hur vill du ha det? Han kommer sannolikt inte ändra på sig. Välj dig själv före honom. 🤗

Hej alla, kom på att jag inte varit här på ett tag. Hur går det för er? Här har det varit ok och vi har inte bråkat om alkohol iaf. Har försökt att använda en annan strategi. Som jag nämnde i ett annat inlägg så läser jag och gör övningar i boken Get your loved one sober. Alternatives to nagging, pleading and threatening. Det har gått relativt bra, men han dricker ff.... och det gör han för det mesta bakom min rygg.... Tror inte att jag märker ngt, men oj vad det märks direkt. Han är kärleksfull mot mig, men det blir nästan för mkt när han har druckit. Känns inte genuint på ngt sätt. Jag får nästan "ångest" när han ska va så kramig och säga att han älskar mig stup i kvarten. Lite sånt där fyllesnack. Iaf, sen när han nyktrar till blir han mer loj och kan bli irriterad. Kanske är ngn slags "avtändning"? Vi är osams just nu. Jag är oerhört/extra lättirriterad just nu och tar åt mig p.g.a tiden på månaden 🙈. Men han kan vara så okänslig och respektlös och när jag säger att jag blir ledsen av det han säger så tycker inte han att han är "dum". Ikväll diskuterade vi och han "härmade" mig när jag var tvungen att tänka till vad jag skulle säga. Jag fick inte ut orden och då härmar han mig vilket jag tycker är helt åt fanders. Aldrig att jag skulle prata till han på det sättet. Sen vrider o vänder han på mina ord. Vad är det här??? Ska man bete sig så här mot ngn man älskar o har respekt för? Säger inte att jag är perfekt o har sagt ett par sanningens ord till han om drickandet, men det har varit totalt nödvändigt.
Ja, nu står jag här igen. Några bra veckor o så blir det fel igen. Vill inte att det skall vara så här resten av livet. Känns som detta aldrig kommer bli bra igen. Har så många ggr varit så nära att gå eller be honom dra... 😐

Stort tack alla ❤️

@Åsa M ne precis det kan man ju undra, men många människor tycker ju om att dricka..så e de ju bara tyvärr..och min man man har inte accepterat att han nog inte kommer återgå till normalt bruk igen. Hans plan har aldrig varit att aldrig dricka igen..men att inte dricka på samma sätt som innan. Jag vill ju att att han inte dricker alls men den insikten måste han komma till själv. Går de åt helvete efter Thailand har vi ett tydligt bevis på att de inte funkar…de blir svart på vitt..det är så jag måste tänka nu. Kan inte jaga honom och kontrollera honom då blir min och våra barns semester förstörd. Han äter medicin vid behov.

Det är en sund reaktion du har. Man ska inte känna sig knäpp för att man reagerar på något som känns fel. Du har rätt till dina känslor, och de är rätt för dig. Det är så lätt att acceptera mycket psykisk misshandel som medberoende. Allt accepterar man, hur ont det än gör, för man vill nå dem, man vill göra nytta i deras liv. Det är hemskt när man inser att det inte går. Det är som att man känner sig värdelös. Men det ÄR man inte! Man har bara valt att vara i en värdelös situation, och det kan kan välja att sluta vara. Att ha en relation med en missbrukare är hemskt. Man är maktlös. Ta tillbaka den makten när du kan och orkar, det är du värd. Ingen relation är värd två raserade individer.

@klaff123 skrev:"men tog sedan ett återfall i november men påstod då att han bara ville testa och se om han skulle bli sugen dagen efter."

Just det här i sig är lite oroväckande att han inte bryr sig tillräckligt för att hitta på en trovärdig förklaring åtminstone.

Men det är en svår sits du sitter i. Det är skönt att du inte behöver oroa dig för hur han blir när han dricker i alla fall. Som Kennie säger så är det ju inte omöjligt för honom att lära sig dricka måttligt, men baserat på vad du skriver är väl tyvärr chanserna att han klarar det på egen hand om inte obefintliga så i alla fall väldigt små. Så det bästa vore om du kunde få honom i kontakt med någon beroendeklinik.

Planerar man alkoholdrickande så tydligt när man haft problem tidigare tycker jag det låter oroväckande. Varför är det så viktigt att dricka? Tar han någon medicin för att dämpa suget?

@Niki18

oj, vilket elände. Beklagar. Bara lev vidare med andra människor.

"min" alkoholist säger precis som AA att det är en obotlig sjukdom, och att den är progressiv. Går att bromsa, ej att bota. Dvs man är missbrukare för livet. Det betyder ju inte att man missbrukar aktivt. Men har kan inte bruka alkohol. Nåja. för mig (och henne, vi har skiljts som vänner) så är det så narrativet är. Hon vill fortfarande inte ta fullt ansvar för vad som hände med vår relation. Men hon är bara nykter ett drygt år. Det kommer. Hon förstår inte att hon aldrig fått lära känna "riktiga mig" eftersom hon själv visade upp en fasad av lögner och manipulation. Vad jag har för del i det kan jag inte se. Och jag bryr mig inte heller. Inget bränner ut så mycket som att gå in i deras värld av resonemang. Även i de korta formella kontakter vi haft om kvarglömda saker eller oskyldiga tips om saker så känner jag hur vrickat allt är. Är så glad att jag äntligen är fri och har kunnat gå vidare.

Jag kan inte föreställa mig vilken smärta du går igenom. Men kanske, om han går i programmet och har en bra sponsor så kan han komma till insikt nån gång. Så du kan få en ursäkt. Men gå vidare. Gå vidare. Man lever bara en gång.

Hej igen. Jag vet att mottagningen Riddargatan 1 hjälper personer att lära sig dricka måttligt. Och omöjligt är det inte, det beror nog på hur drickandet sett ut innan. Som du säger så bestämmer han själv. Det du däremot kan kräva är ärlighet, att han står för det han gör och inte låtsas att han bara tar två öl och smygdricker när han är själv. Så att ni kan utvärdera hur det verkligen gått efter resan. Och personligen tror jag att ju grundligare man arbetar med sin relation till alkohol desto bättre förutsättningar har man att förändra sitt drickande. Det går sällan av sig självt.

@Kennie tack för svar och stöd! Han säger själv att han har svårt att se sitt liv helt utan alkohol, och jag kan förstå honom även om jag tycker att bör avstå helt, han vill hitta ett sätt att bruka alkohol på ett friskt sätt och på nåt sätt blir väl resan till Thailand ett test. Han har lovat att avstå helt och hållet om han märker att han inte kan hantera alkoholen i Thailand eller sen när vi kommer hem. Faller han tillbaka i dagligt drickande så får han ett tydligt kvitto på att det inte funkar för honom att dricka ibland. Kanske är helt fel o tänka så kanske är fel att jag går med på de?? Men vad ska jag göra??? Kan inte bestämma över honom…

Ah, vad svårt. Bara det att han i förväg planerar att han ska dricka på semestern tyder på att han har problem. Men som du är inne på själv så är det hans val. Han måste själv vilja vara nykter. Problemet som jag ser det är att han inte gjort upp med föreställningen om att alkoholen är nr 1 när det handlar om belöning och att unna sig. Så länge man har kvar det tänket kommer man känna att man avstår från något när man är nykter. Det går att jobba om sin inställning och komma till känslan att man slipper alkohol. Det går att lära sig njuta lika mycket av god mat, sol, vila, kaffe som man förut njöt av alkohol. Men man måste vilja det och jobba på det. Att läsa på fakta om alkohol och beroende är en del av det, och sen att aktivt jobba in nya nyktra vanor. Det tar tid, men det går. Att tänka att man ska unna sig att dricka på semestern blir därför ett tankefel som jag tror gör det svårare att vara nykter även i vardagen. Kan du få honom att prata med någon beroendeterapeut om detta? Eller be honom ringa Alkohollinjen. Vara tydlig med att valet är hans men att be honom prata igenom det med någon expert först?