Senaste kommentarerna i forumet

@Pan pan kram till dig också❤. Visst är det svårt. Skönt att veta att man inte är ensam🙏

@Självomhändertagande styrka till dig att du tog dig loss❤. Jag hoppas jag är där inom en snar framtid. Så skönt att höra att man inte är ensam. Ja jag ska ta en dag i taget och hoppas snart kunna landa i vad som är bäst för mig. Jag känner att jag på något sätt kastar bort mitt liv och får panik över alla förlorade år också. Jag känner mig så skör och förvirrad just nu men tänker att det är en del av processen jag behöver gå igenom. Kram till dig

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

@CarolineG vet precis hur det känns sitter i samma rävsax. Vill bara lämna men kan inte. Du är inte ensam om detta tyvärr så är vi många. Kram till dej😔❤️

Det verkar vara en bror totalt befriad från allt ansvar. I din situation hade jag gjort en orosanmälan till socialförvaltningen pga hans drickande. En anmälan kan även göras anonymt. Om du tror att han menar allvar med hoten att ta sitt liv kan du rådgöra med psykiatrin. Ring till någon öppenvårdsmottagning, men du kan även ringa psykakuten och få råd. I akuta lägen ringer du 112. I mina öron låter det mest som hot, men du vet ju bättre om han menar allvar. Jag hade börjat med orosanmälan, men självfallet pratat med din bror först för att få veta hur han ställer till frivillig vård för sitt missbruk.

Men du, så här kan du ju inte ha det. Livet rinner förbi och du mår dåligt. Vad vill du göra? Hur vill du ha det? Han kommer sannolikt inte ändra på sig. Välj dig själv före honom. 🤗

Hej alla, kom på att jag inte varit här på ett tag. Hur går det för er? Här har det varit ok och vi har inte bråkat om alkohol iaf. Har försökt att använda en annan strategi. Som jag nämnde i ett annat inlägg så läser jag och gör övningar i boken Get your loved one sober. Alternatives to nagging, pleading and threatening. Det har gått relativt bra, men han dricker ff.... och det gör han för det mesta bakom min rygg.... Tror inte att jag märker ngt, men oj vad det märks direkt. Han är kärleksfull mot mig, men det blir nästan för mkt när han har druckit. Känns inte genuint på ngt sätt. Jag får nästan "ångest" när han ska va så kramig och säga att han älskar mig stup i kvarten. Lite sånt där fyllesnack. Iaf, sen när han nyktrar till blir han mer loj och kan bli irriterad. Kanske är ngn slags "avtändning"? Vi är osams just nu. Jag är oerhört/extra lättirriterad just nu och tar åt mig p.g.a tiden på månaden 🙈. Men han kan vara så okänslig och respektlös och när jag säger att jag blir ledsen av det han säger så tycker inte han att han är "dum". Ikväll diskuterade vi och han "härmade" mig när jag var tvungen att tänka till vad jag skulle säga. Jag fick inte ut orden och då härmar han mig vilket jag tycker är helt åt fanders. Aldrig att jag skulle prata till han på det sättet. Sen vrider o vänder han på mina ord. Vad är det här??? Ska man bete sig så här mot ngn man älskar o har respekt för? Säger inte att jag är perfekt o har sagt ett par sanningens ord till han om drickandet, men det har varit totalt nödvändigt.
Ja, nu står jag här igen. Några bra veckor o så blir det fel igen. Vill inte att det skall vara så här resten av livet. Känns som detta aldrig kommer bli bra igen. Har så många ggr varit så nära att gå eller be honom dra... 😐

Stort tack alla ❤️

@Åsa M ne precis det kan man ju undra, men många människor tycker ju om att dricka..så e de ju bara tyvärr..och min man man har inte accepterat att han nog inte kommer återgå till normalt bruk igen. Hans plan har aldrig varit att aldrig dricka igen..men att inte dricka på samma sätt som innan. Jag vill ju att att han inte dricker alls men den insikten måste han komma till själv. Går de åt helvete efter Thailand har vi ett tydligt bevis på att de inte funkar…de blir svart på vitt..det är så jag måste tänka nu. Kan inte jaga honom och kontrollera honom då blir min och våra barns semester förstörd. Han äter medicin vid behov.

Det är en sund reaktion du har. Man ska inte känna sig knäpp för att man reagerar på något som känns fel. Du har rätt till dina känslor, och de är rätt för dig. Det är så lätt att acceptera mycket psykisk misshandel som medberoende. Allt accepterar man, hur ont det än gör, för man vill nå dem, man vill göra nytta i deras liv. Det är hemskt när man inser att det inte går. Det är som att man känner sig värdelös. Men det ÄR man inte! Man har bara valt att vara i en värdelös situation, och det kan kan välja att sluta vara. Att ha en relation med en missbrukare är hemskt. Man är maktlös. Ta tillbaka den makten när du kan och orkar, det är du värd. Ingen relation är värd två raserade individer.

@klaff123 skrev:"men tog sedan ett återfall i november men påstod då att han bara ville testa och se om han skulle bli sugen dagen efter."

Just det här i sig är lite oroväckande att han inte bryr sig tillräckligt för att hitta på en trovärdig förklaring åtminstone.

Men det är en svår sits du sitter i. Det är skönt att du inte behöver oroa dig för hur han blir när han dricker i alla fall. Som Kennie säger så är det ju inte omöjligt för honom att lära sig dricka måttligt, men baserat på vad du skriver är väl tyvärr chanserna att han klarar det på egen hand om inte obefintliga så i alla fall väldigt små. Så det bästa vore om du kunde få honom i kontakt med någon beroendeklinik.

Planerar man alkoholdrickande så tydligt när man haft problem tidigare tycker jag det låter oroväckande. Varför är det så viktigt att dricka? Tar han någon medicin för att dämpa suget?

@Niki18

oj, vilket elände. Beklagar. Bara lev vidare med andra människor.

"min" alkoholist säger precis som AA att det är en obotlig sjukdom, och att den är progressiv. Går att bromsa, ej att bota. Dvs man är missbrukare för livet. Det betyder ju inte att man missbrukar aktivt. Men har kan inte bruka alkohol. Nåja. för mig (och henne, vi har skiljts som vänner) så är det så narrativet är. Hon vill fortfarande inte ta fullt ansvar för vad som hände med vår relation. Men hon är bara nykter ett drygt år. Det kommer. Hon förstår inte att hon aldrig fått lära känna "riktiga mig" eftersom hon själv visade upp en fasad av lögner och manipulation. Vad jag har för del i det kan jag inte se. Och jag bryr mig inte heller. Inget bränner ut så mycket som att gå in i deras värld av resonemang. Även i de korta formella kontakter vi haft om kvarglömda saker eller oskyldiga tips om saker så känner jag hur vrickat allt är. Är så glad att jag äntligen är fri och har kunnat gå vidare.

Jag kan inte föreställa mig vilken smärta du går igenom. Men kanske, om han går i programmet och har en bra sponsor så kan han komma till insikt nån gång. Så du kan få en ursäkt. Men gå vidare. Gå vidare. Man lever bara en gång.

Hej igen. Jag vet att mottagningen Riddargatan 1 hjälper personer att lära sig dricka måttligt. Och omöjligt är det inte, det beror nog på hur drickandet sett ut innan. Som du säger så bestämmer han själv. Det du däremot kan kräva är ärlighet, att han står för det han gör och inte låtsas att han bara tar två öl och smygdricker när han är själv. Så att ni kan utvärdera hur det verkligen gått efter resan. Och personligen tror jag att ju grundligare man arbetar med sin relation till alkohol desto bättre förutsättningar har man att förändra sitt drickande. Det går sällan av sig självt.

@Kennie tack för svar och stöd! Han säger själv att han har svårt att se sitt liv helt utan alkohol, och jag kan förstå honom även om jag tycker att bör avstå helt, han vill hitta ett sätt att bruka alkohol på ett friskt sätt och på nåt sätt blir väl resan till Thailand ett test. Han har lovat att avstå helt och hållet om han märker att han inte kan hantera alkoholen i Thailand eller sen när vi kommer hem. Faller han tillbaka i dagligt drickande så får han ett tydligt kvitto på att det inte funkar för honom att dricka ibland. Kanske är helt fel o tänka så kanske är fel att jag går med på de?? Men vad ska jag göra??? Kan inte bestämma över honom…

Ah, vad svårt. Bara det att han i förväg planerar att han ska dricka på semestern tyder på att han har problem. Men som du är inne på själv så är det hans val. Han måste själv vilja vara nykter. Problemet som jag ser det är att han inte gjort upp med föreställningen om att alkoholen är nr 1 när det handlar om belöning och att unna sig. Så länge man har kvar det tänket kommer man känna att man avstår från något när man är nykter. Det går att jobba om sin inställning och komma till känslan att man slipper alkohol. Det går att lära sig njuta lika mycket av god mat, sol, vila, kaffe som man förut njöt av alkohol. Men man måste vilja det och jobba på det. Att läsa på fakta om alkohol och beroende är en del av det, och sen att aktivt jobba in nya nyktra vanor. Det tar tid, men det går. Att tänka att man ska unna sig att dricka på semestern blir därför ett tankefel som jag tror gör det svårare att vara nykter även i vardagen. Kan du få honom att prata med någon beroendeterapeut om detta? Eller be honom ringa Alkohollinjen. Vara tydlig med att valet är hans men att be honom prata igenom det med någon expert först?

@SÖRMLAND71
Det låter som du kommit dit, den punkten man fullt ut inser att man behöver komma vidare. Grattis.
Vi vet hur det är.
Önskar allt ljus på din väg framåt.

Jag kom på min man med att ha druckit i smyg för drygt ett år sedan. Han erkände direkt att ha. Hade problem, hela min värld rasade när jag insåg att hade druckit i smyg och för mig bakom ljuset under ca 1,5 års tid. När allt hade uppdagats sökte han hjälp och har verkligen kämpat. Han har tagit några återfall men framförallt i början. Han hade ett långt uppehåll mellan april och november men tog sedan ett återfall i november men påstod då att han bara ville testa och se om han skulle bli sugen dagen efter. Nu har han varit nykter sedan dess, vad jag vet…men har inte märkt något och vi är ju tillsammans varje kväll. När han drack varje dag skötte han ändå jobb och var en bra pappa. Han drack i smyg…jag fattade ingenting. Nu med facit på hand fanns det såklart tecken men ah..det man inte letar efter ser man inte eller iallafall inte jag. Nu är de så att vi ska till Thailand om ett par veckor och min man har bestämt sig för att han ska dricka där. Han säger själv att han vet att han måste ta de försiktigt, jag har sagt att jag inte tycker att han ska dricka men att det är hans val, tänker inte spendera min tid i Thailand med att kontrollera honom. Jag är inte orolig för hur han blir när han dricker…han blir inte dum, det som oroar mig är hur de ska bli när vi kommer hem..är vi tillbaka på ruta ett då?!? Usch så svårt o jobbigt de här…ah tacksam för era tankar eller om någon varit i liknande situation får ni gärna dela med er.

@SÖRMLAND71
Vi är många som vet hur det är. Kämpa på!
Önskar det bästa för dig och katterna!!

@Åsa M tack, även om det är som att gå i en myr just nu så ska jag klara mig ur detta 👍

@Tröttiz ja, han har gjort ett tydligt val och nät han inte ens inser att han har problem så fungerar det ju inte... 🙈

Hej @kakao! Det låter som att du befinner dig i ett väldigt sårbart läge just nu och du slits mellan två alternativ, att inte vilja vara utan och samtidigt försöka släppa. Du sörjer och samtidigt har du tagit ett beslut, att inte ha kontakt. Vad bra att du skriver här på forumet och ger andra möjlighet att hjälpa dig!

Styrka till dig!
Nell, Alkoholhjälpen

Funderar på om jag ska träffa honom. Undrar om jag blivit sjuk av hela processen och all stress och otrygghet innan eller traumat av separationen. Känns som jag slitits i två stycken. Fokus är att jag ska bli bättre och få mer energi, en stor källa till energi har ju varit min partner. Som jag nu inte ska ha kontakt med. Och jag sörjer samtidigt som hela kroppen skriker jag är tröttare än trött.

Just nu så behöver jag den här ventilen. Jag har tränat, jag har ätit mat, jag har mediterat. Och ändå, så är jag förbannad. Flera orsaker. Men jag "triggades" av en äldre dam som alltid är negativ. Alltid. Alltid. Alltid.
Hon är från Italien och har upplevt andra världskriget. Hon får ofta prata av sig för mig. Några minuter tar jag mig tid. Och hon är alltid negativ. Denna gång stod vi utanför min port och hon klagar på svenskar. Och då blev jag så förbannad och frågade vad menar du?
Och jag kunde inte hantera ilskan, utan hängde ut ägaren av en krog som försedde mitt ex med alkohol under flera års tid. Jag sa "hon där och pekade på restaurangen, hon såg till att mitt ex kunde fortsätta supa när hans pengar var slut och jag är så förbannad idag". Sedan bad jag om ursäkt för att jag höjde rösten.
Och vi såg på varandra och log. Sa hej då på ett anständigt sätt.
Men jag har nu funderat på det där. Vad det gör med en människa som hållit mycket inombords.
Jag sa, "det var dumt att säga så om ägarn, du är ju där och känner henne, så nu kommer det spridas" men samtidigt så var det skönt efteråt. De där kvinnorna som sitter och super, skvallrar om ALLT. Nu har de fått mer att skvallra om.
Och det känns inte alls bra att snacka så om henne, men hon borde vara tacksam för att jag aldrig anmälde henne.
Vinflaska på vinflaska kom upp med mitt ex, som han fått låna av krögaren.
Fy fan!
Nu ska jag ut och promenera och släppa taget om ilskan som förmodligen beror på min PMS.
Jag vet i alla fall om det. Och prövar vara så varsam jag kan.
Just nu.