Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen
Bra - jag förstår att du gör allt du kan 😊

Men..

Barnen far alltid illa ändå om en förälder befinner sig påverkad i hemmet..

den nyktra personen finns inte just nu. Om man dricker morgon lunch och kväll, hur ska man då kunna ha en relation. Det blir ju bara som en mamma som tar hand om sitt barn. Inte en klar tanke. Min man dricker inte varje dag men de kvällar han kommer hem o har druckit så vill jag inte prata med honom. Jag hör hur han pratar i telefon men sin familj eller vänner. Lovar att hjälpa dem och fixa massa saker. Inget att detta blir något av. Bara massa svammel som den berusade personen tycker låter bra och rimligt dålig säkert glömt dagen efter. Jag är själv så trött på detta svammel och planer som aldrig blir något av.

Jag vill leva med honom, den nyktra honom. Han är mitt livs kärlek, har aldrig upplevt sån passion och haft så kul ihop med ngn.
Utan alkoholen är han fantastisk.

Men får helt enkelt inse att han är fast och just nu inte vill ha hjälp.
Jag måste välja mig.

Jag vill leva med honom, den nyktra honom. Han är mitt livs kärlek, har aldrig upplevt sån passion och haft så kul ihop med ngn.
Utan alkoholen är han fantastisk.

Men får helt enkelt inse att han är fast och just nu inte vill ha hjälp.
Jag måste välja mig.

@Kennie Tack, ska kolla upp det.
Man är så korkad så hade nästan hoppats att nån här inne skulle svara. Oj, ja han är nära botten. Snart söker han hjälp. Nej skämt och sido.
Men jag ska kolla upp samtalshjälp. Innan jag intalar mig själv att det inte är så farligt.

Hej,
Det finns ju anhöriggrupper för medberoende. Googla, det finns nog både online och fysiskt. Sen kan du säkert få samtalsstöd enskilt om du vill. Ta hand om dig och ge dig själv tid att fundera på vad du vill och inte vad han behöver.

Min partner har problem med alkohol. Jag skulle kalla det riskbruk, har även pratat med alkoholrådgivningen om detta och de har också sagt att det låter som ett riskbruk.
Vid storhelger, semester eller fest sker det alltid igen. Och oron i min mage inför är såklart gigantisk, nu blir det såhär igen. Jag kommer få stå ut med en partner som häller i sig alkohol och sen däckar någonstans eller bara ska fortsätta supa och sluddra runt och blir en helt annan person. Sen vet jag att dagarna efter blir fyllda med ångest och självhat hos honom, och att han aldrig vill utsätta mig för detta igen bla bla. Jag pratar om att han behöver hjälp, han säger mm kanske bla bla. Samma skit varje gång.
Jag står absolut i valet om jag ska stanna eller gå, tänker att livet måste vara mer och bättre än såhär. Men sen är det ju att det är jävligt bra när det är bra. Jag är fullt medveten om att jag inte kan tvinga honom till något, men mitt problem nu är: hur kan jag sluta vara oro och ha katastroftankar - även när det är bra?
Han vill ju bättra sig, och då vill jag tro på det. Går det att bygga upp tillit för någon som ständigt sårar en (pga alkohol och lovord) gång på gång?
Någon som varit i liknande situation?

Han har varit nykter sedan sist jag skrev. Vi har gått i terapi. Allt verkade bättre.
Så rasade korthuset nu, han kom in påverkad. Sa att han skulle ut till stallet men kom upp från källaren.
Hittade en vinflaska och ölburkar, bara 3,5. Men ändå.

Vad gör jag? Vad ska jag göra nu?
Jag vet inte hur jag ska tänka eller vad jag ska göra. Jag känner mig helt bortdomnad.

@Kennie
När jag åkte därifrån var han nykter.
Han har ringt och smsat massor, nu tyst 1 timma. Jag får direkt ont i magen och orolig. Ser ju på hans sms att han börjat dricka.
Men jag vet, han är vuxen. Bara han själv kan bestämma. Bara han själv kan ta ansvar.

Jag måste nog söka hjälp. Men vet inte hur eller vart.
Jag förstår ju att jag är medberoende.

@Kennie
Ja det är nog så, många som underlättar för honom.
Men som nykter är det så svårt att förstå hur han kan välja att fortsätta dricka när han förlorat jobb, körkort och barnen knappt hälsar på. Vi har stora relationsproblem och han påstår att han älskar mig och att jag får honom att må så bra. Förstår inte hur man kan tycka att man inte har problem när livet rasar.
Han pratar om andra som super för mycket eller är alkoholister.

Jag får höra ibland att han får utbrott på folk på affären osv. Så det är inte bara mig han bråkar med. Han rycker ihop med andra familjemedlemmar.

@Kennie Ja jag har ställt det kravet till min mamma att om hon ska komma och hälsa på så vill jag inte att hon ska dricka. Jag märker att hon faktiskt försöker hålla sig till det och att hon kan ”sköta sig”. Men jag misstänker att hon smygsuper även om hon inte uppenbart är full när hon är här. Allt detta är en process för mig med och tidigare när jag märkt att hon faktiskt är full så har jag konfronterat henne ang det och sagt att det inte är ok. Det är ingen hemlighet för någon att min mamma är alkoholist och det är en insikt hon också har.

Jag har som ett sätt att visa att jag bryr mig om vad min fru känner begränsat antal gånger min mamma får komma på besök och varit ännu tydligare inför min mamma att det inte är ok att hon dricker när hon kommer på besök. Att hon dricker när hon är själv hemma är jag väl medveten om och jag har sagt att jag tycker det är tragiskt hur hennes missbruk ser ut. Hon är 65 år och varit alkoholist hela mitt liv. Sen pappa gick bort för några år sedan så har hennes missbruk förvärrats och hon har pga sitt drickande ramlat hemma och brutit höften så hon tvingas gå med rullator.

Min fru vill att jag ska vara hårdare och inte ha kontakt med henne så länge mamma inte tar emot behandling och genomgår 12 stegs-program samt kommer till insikt hur hennes missbruk påverkat oss och ber om ursäkt.

Jag har sedan länge accepterat att mamma är alkoholist och för egen del så är det inget som påverkar mig personligen vidare mycket då det blivit så normaliserat i min värld. Jag skulle ha väldigt svårt att bryta helt med henne då det ändå är min mamma. Även om min uppväxt kunde varit mycket bättre så klart så kan jag förlåta henne och jag har aldrig tvivlat på att hon älskar mig och mina syskon. Jag förstår att hon måste komma till insikterna själv och själv söka hjälp om hon vill ha det. Jag är rädd för att hennes missbruk skulle förvärras ännu mer om jag vände henne ryggen och helt bröt kontakten.

Men min fru anser att jag bara är medberoende. Min syster har helt brutit kontakten med mamma och min syster anser att jag stöter bort henne också eftersom jag inte gör som hon då jag väljer att ha kontakt med mamma.

Min mamma vill inte komma på besök längre eftersom hon inte känner sig välkommen pga min frus ståndpunkt och min fru vill inte hänga med ner till Kalmar. Vilket jag accepterar och är ok med. Men jag tycker det är att gå för långt att jag helt ska bryta kontakten med mamma. I min värld så vill jag hellre tro att jag kan få mamma att bättra sig genom att visa att jag bryr mig om henne och öppet prata med henne om hennes problem.

Men jag vet inte om jag bara är så pass medberoende att jag blivit förblindad av allt och istället stöter bort min fru och syster.

Ja, svår situation. Du och barnen kanske skulle ha det bättre om ni bodde själva och träffar honom vid begränsade tillfällen med krav på att han då är nykter. Så kan du och barnen få ha en trygg hemmamiljö och fina ledigheter som inte blir pannkaka. Du har en möjlighet att ge barnen ett stabilt hem utan fylla. Han verkar ändå inte delta i familjelivet, så varför inte ta steget fullt ut och flytta isär. Kan du prata med honom när han är nykter och förklara läget? Utgå från det du ser och upplever och vad du drar för slutsatser av det och vad som är oacceptabelt för dig. Om han försöker få det till att han inte har problem så får det stå för honom.

Ta det lugnt nu och låt det landa. Och tänk att om du går tillbaks nu kommer det fortsätta som förut. Och så vill du inte ha det. I mina öron låter han väldigt manipulativ och ser till att ha flera personer som möjliggör hans drickande. Med er som skyddsnät behöver han inte ta fullt ansvar för sin situation. Har du någon du kan prata med? Han har ett val- han kan söka hjälp för sin alkoholism. Och du kan inte göra det åt honom, han måste vilja själv.

Oj vad svårt.. Men kan man tänka sig att ni ställer kravet att hon ska vara nykter om hon hälsar på e? Och du kan ju hälsa på henne utan de andra ibland om du vill stötta din mamma och samtidigt respektera din fru. Har frun sagt ifrån tidigare att hon inte vill att din mamma ska bo hos er? Du kanske behöver fundera på hur mycket plats din mamma ska få ta i ditt liv. En paus med din mamma för att rädda ditt äktenskap och visa att din egen familj med fru och barn är viktigast för dig kan kanske vara värdefull? Din mamma har ett val och ett ansvar för sitt eget liv. Fundera på vad du vill, om du inte tar hänsyn till vad andra vill...

Jag är en man på 37 år. Har växt upp med en alkoholiserad mamma som varit aktiv i sitt drickande hela mitt liv. Beroende är något som genomsyrar hela min släkt, min morfar var alkoholist, min mormor var det, två av mina tre systrar är missbrukare och varit inne på behandlingshem flertalet gånger. En av dom har nu lyckats vara nykter i 10 månader och har kommit en bra bit på vägen. Den andra är inne på behandlingshem nu. För mig och min tredje syster så har inte denna problematik funnits på samma sätt, vilket jag är väldigt tacksam för.

Men min mammas aktiva missbruk är något som nu gått ut över mitt äktenskap samt min relation till min tredje syster. Både min fru och min syster anser att jag är så pass medberoende att min fru nu vill skiljas och min syster inte vill ha kontakt med mig. Jag och min fru har varit tillsammans i 13 år och har 3 barn ihop samt att min fru har en dotter sen tidigare.

Jag kommer från Kalmar men flyttade till Stockholm för snart tjugo år sedan. Min mamma och systrar bor kvar i Kalmar.

Min fru anser att jag utsatt henne för trauman genom att låta min mamma komma upp på besök genom åren och att jag satt min mammas känslor framför min frus. Vi träffar min mamma ca 1-2 gånger per år. Hon kommer upp vid någon födelsedag eller jul och vi åker ner till Kalmar på sommaren.

Min mamma är krävande och känner sig bortstött om hon inte för bo hemma hos oss. Hon har också varit full stora delar av tiden hon kommit på besök. I samband med att våra barn fötts och då min fru varit nyförlöst så har min mamma kommit på besök och bott hos oss.

Jag har full förståelse i efterhand för att dessa situationer varit väldigt påfrestande för min fru och att det är något som hon upplever som trauman för henne.

I efterhand har jag kommit till dessa insikter och har jobbat med att sätta gränser gentemot min mamma. Bland annat begränsat hur ofta hon kan komma upp samt sagt att hon inte för dricka när hon umgås med mina barn.

Jag har sedan länge accepterar faktumet att mamma är alkoholist och även om min uppväxt var problematiskt så har jag aldrig tvivlat på att mamma älskar oss barn. Min fru anser dock att min mamma måste påbörja behandling och komma till insikt och be om ursäkt för sitt beteende innan hon vill ha något med henne att göra. Min syster känner samma sak. Båda anser att jag stöter bort dom istället när jag inte vill vända mamma ryggen.

Jag vet inte hur jag ska hantera situationen och vill gärna ha råd och feedback

Jag är en man på 37 år. Har växt upp med en alkoholiserad mamma som varit aktiv i sitt drickande hela mitt liv. Beroende är något som genomsyrar hela min släkt, min morfar var alkoholist, min mormor var det, två av mina tre systrar är missbrukare och varit inne på behandlingshem flertalet gånger. En av dom har nu lyckats vara nykter i 10 månader och har kommit en bra bit på vägen. Den andra är inne på behandlingshem nu. För mig och min tredje syster så har inte denna problematik funnits på samma sätt, vilket jag är väldigt tacksam för.

Men min mammas aktiva missbruk är något som nu gått ut över mitt äktenskap samt min relation till min tredje syster. Både min fru och min syster anser att jag är så pass medberoende att min fru nu vill skiljas och min syster inte vill ha kontakt med mig. Jag och min fru har varit tillsammans i 13 år och har 3 barn ihop samt att min fru har en dotter sen tidigare.

Jag kommer från Kalmar men flyttade till Stockholm för snart tjugo år sedan. Min mamma och systrar bor kvar i Kalmar.

Min fru anser att jag utsatt henne för trauman genom att låta min mamma komma upp på besök genom åren och att jag satt min mammas känslor framför min frus. Vi träffar min mamma ca 1-2 gånger per år. Hon kommer upp vid någon födelsedag eller jul och vi åker ner till Kalmar på sommaren.

Min mamma är krävande och känner sig bortstött om hon inte för bo hemma hos oss. Hon har också varit full stora delar av tiden hon kommit på besök. I samband med att våra barn fötts och då min fru varit nyförlöst så har min mamma kommit på besök och bott hos oss.

Jag har full förståelse i efterhand för att dessa situationer varit väldigt påfrestande för min fru och att det är något som hon upplever som trauman för henne.

I efterhand har jag kommit till dessa insikter och har jobbat med att sätta gränser gentemot min mamma. Bland annat begränsat hur ofta hon kan komma upp samt sagt att hon inte för dricka när hon umgås med mina barn.

Jag har sedan länge accepterar faktumet att mamma är alkoholist och även om min uppväxt var problematiskt så har jag aldrig tvivlat på att mamma älskar oss barn. Min fru anser dock att min mamma måste påbörja behandling och komma till insikt och be om ursäkt för sitt beteende innan hon vill ha något med henne att göra. Min syster känner samma sak. Båda anser att jag stöter bort dom istället när jag inte vill vända mamma ryggen.

Jag vet inte hur jag ska hantera situationen och vill gärna ha råd och feedback

@Samsung50
Han försöker, men hur aktivt vet jag inte.
Han har fått ngn utbildning på distans via arbetsförmedlingen. Han är aktiv där när han måste. Typ loggar in i tid, har på datorn under föreläsningar.
Men gör bara det han absolut måste och kanske knappt ens det.
Den veckan vi inte ses som sagt så är det extremt mycket fylla.
Den andra veckan är det lugnare.
Men jag tror jag lurar mig själv.
Han har oftast en vinflaska några öl och en liten spritflaska i kylen, det mesta är slut på morgonen. Och ofta innan vi ska äta frukost tar han en öl eller två i ”smyg”.

Jag tror att när jag tror han är nykter så har han ändå druckit. För när han vaknar har han ju sjuka abstinenssymptom.

En vecka försökte han sluta dricka, han skakade, svettades, sprang på toa, kräktes, hallucinerade på nätterna.
Trodde han hade en spindel i ansiktet, trodde det knackade på dörren. Hög feber, tills han började dricka efter 3 dagar.

Åkte precis dit, han stank gammal fylla. Var lite lätt skakis. Grina när jag hämtade mina saker och lämnade hans. Kramade mig och sa att han älskar mig.

En del av mig är lättad, den andra vill bara skrika och tjuta.

Vet inte om jag kommer klara att bryta.
Varit hemm en kvart och redan fått 2 sms. Vill bara bryta ihop.

av det du skriver tyder inget på att han nått botten eller kommer förändras. Söker han jobb aktivt? Jag tror han bör ta hjälp först med alkoholen innan han kan få ett jobb.
Var går din gräns? Är det värt att vänta på en ev förändring. Hur ser ert liv ut om tio år?
Jag lever själv med en man som dricker för mycket. Vi bor ihop och har barn så svårare att komma ifrån och bryta.

Jag kan också lägga till att i all kommunikation och bråk om drickande så har han aldrig medgivit att han dricker för mycket eller har alkoholproblem. För två år sedan efter att jag hittat att han druckit öl efter han hämtade barnen från dagis blev det en stor sak och första gången jag insåg att han drack på ett osunt sätt. Då gick han med på att dra ner drickandet men att sluta helt fanns inte på hans karta.

@bella70 barnen tas om hand. Han är väl en sk fungerande alkoholist. Som inte dricker varje dag. Har jobb, bil etc men dricker för mycket som går ut över familjen och hälsan men fungerar ändå pga att jag täcker upp och sköter hem och barn och aktiviteter. Men finns en elefant i rummet som gör att ingen riktigt mår bra. Även om det också finns bra stunder. Känner att han lever ett dubbelliv där han levt familjeliv när det passar honom och sticker iväg och dricker när det passar honom. Han är nog väldigt nöjd med situationen.

@Kennie Har börjat prata med familj och en vän. Dock endast berättat en liten del av allt som händer. Man skäms ju också själv hur man har det och vad man släppt igenom för beteende i många år. Nu när jag ser mer klarsynt över hela situationen inser jag att detta med alkohol har kanske varit ett problem under hela relationen fats jag inte förstått det. Jag har trott det varit andra orsaker bakom lögner, att han försvinner och inte svarar i telefon etc.
Jag både vill och inte vill. Vill ha en familj men inte under dessa omständigheter. Blir tydligare också under semester och lov då jag ser framför mig tid och aktiviteter med familjen men blir bara pannkaka. Han har inte planer om familjeaktiviteter utan sitter i soffan eller ligger i sängen och tittar på telefon eller film hela dagarna. Barnen är så stora nu så de märker av att han dricker och att vi bråkar om det.
Jag har tagit beslut om att inte dricka med honom eller barnen. Har tänkt sluta helt under en period för att bli piggare och mer klarsynt, börja träna gå ner i vikt och må bättre. Kanske det kan påverka honom att också vilja bli mer hälsosam.

@Samsung50 Han har syskon som han träffar ibland. Men de dricker bara ihop.
Han har vuxna barn som han träffar sällan, mest på hans villkor när han behöver hjälp med ngt. Men han har en exfru som handlar, tvättar och lånar ut pengar. Även hon skjutsar runt på honom. De är lika medberoende som mig.
Jag lånar dock aldrig ut pengar.

Men du har rätt, skulle han ändra sig så kan vi återuppta kontakten framöver.

Men jag hoppas ju så innerligt att han ska skärpa sig, blir nykter och ta tag i livet.
Jag älskar den nyktra, snälla goa personen. Om han ens finns.
Man tycker han är så när botten man kan bli snart. Borde han inte vakna upp och förstå.
Han tror ju själv att bara han får jobb. Men hur ska han kunna få det. Och isf hur ska han ens kunna behålla det.

Du kan inte ansvara för om han tappar allt, det är hans val och skulle förmodligen ske även om du är kvar i bilden dock ev med längre tidsperspektiv.
Om han bättrar sig kan ni ev ta upp kontakten igen om du fortfarande är intresserad dvs.
Om han har alkoholproblem, utan jobb och inget kontaktnät. Han behöver själv ta ansvar och lösa sina problem. Ta varningssignalerna på alvar och bryt denna kontakt. Livet är fört kort.

Men ofta tänker jag, kan jag göra nåt. Kan jag hjälpa honom.

Tänk om han tappar allt när jag ger upp.
Eller tänk om han bättrar sig, och jag går missar om det.

Du hör ju hur skadad jag blivit av allt.

@Kennie
Nej du har rätt. Alkoholen går i första hand. Men samtidigt den veckan vi ses, då väljer han ändå att dricka mindre (ljuga om att han dricker iof)
Han håller alltid tider, prioriterar alltid att umgås med mig. Jag behöver aldrig bli besviken på ngt vi bestämt. Känns som han försöker verkligen. Men att ibland tar känslorna över, just att han pendlar i humöret.
Men så fort jag åker därifrån så kommer tjafset, hoten och ilskan och han dricker nästan dygnet runt.
Samtidigt som han tappar all kontroll och bli maniskt svartsjuk och anklagar mig för allt möjligt.

Jag hör själv hur det låter.

Jag lever ett ordnat liv med jobb, bil, och ekonomi.
Han gör det inte. Knappt några vänner kvar, inget jobb sen ngr år tillbaka och inget körkort. Hans dagar får ut på att gå till bolaget, Ica och ta en öl på ett fylleshak. Sen hem till ensamheten och dricka.

Jag är nog värd bättre.