Senaste kommentarerna i forumet

@carinaka jag känner igen argumenten från din sambo väl.

Min man kom efter otaliga samtal och att jag lämnat honom själv fram till att han var alkoholist. Men när hans beroende var aktivt hade han alltid motfrågor i stil med de du nämner: varför ”klagar/ifrågasätter du mig när jag aldrig gör det med dig?” Var en av de vanligt återkommande.

Jag tänker att en frisk person utan ett problematiskt förhållande till alkohol inte skulle låta sina barn känna sig otrygga för att man dricker, utan ta till sig feedbacken och justera beteendet.

Manipulation, bortförklaringar, lögner gör något med oss som finns runtomkring den som har problem. Man blir förvirrad och har svårt att lita på sitt eget omdöme.

Min erfarenhet säger mig att om någon oroar sig för en anhörigs alkoholkonsumtion så bör vi ta det på allvar, speciellt som den som dricker ofta smyger och försöker ”mörka” situationen, så det den anhörige upplever är ofta inte hela sanningen som tyvärr ofta är värre än vi tror.

Jag höll på att tappa förståndet av allt mitt analyserande kring huruvida min man hade problem, att han var alkoholist var ett för långt steg att ta i mina funderingar och jag tänkte mer år riskdrickande hållet.

När min man blivit nykter visade det sig att han faktiskt drack vid varje givet tillfälle han fick. Till och med under dagtid mitt i veckan om jag tex lämnade hemmet för att handla.

Jag hade inte alls fattat hur illa det var, men vet nu att han var en högfungerande alkoholist.

Så ta dig själv på allvar. Fokusera på vad som funkar/inte funkar för dig och barnen. Och minns att manipulation, lögner och bortförklaringar är vanliga symptom på alkoholmissbruk.

Ta hand om dig❣️

@Känner mig ensam vet hur det känns! Jag har pratat med vänner, och skrivit dagbok. Andra blir hjälpta av stödsamtal eller Alanon. Pröva dig fram.

Lita på dina egna känslor, är det första jag vill säga. Och det andra jag vill säga är att om du vill ha ett hem där det inte dricks framför barn så behöver du nog överväga att byta sambo. Det är uppenbart att han har alkoholproblem och det är du som är den friska föräldern och kan skydda era barn. Alkoholmissbruk är inget man kan diskutera bort, man måste agera. Tyvärr är alkohol väldigt normaliseras i vårt samhälle men jag hade inte heller, särskilt med tanke på resan jag haft med mitt ex, tolererar fylla hemma av NÅGOT skäl. Fylla är oacceptabelt, punkt.

Hejsan! @carinaka, kunde inte sova och såg ditt inlägg här på sidan. Jag som relativt ny-nykter med bara ännu lite drygt ett år som helnykterist bakom mig, borde väl inte tala i frågan liksom. Men har inte kunnat somna och roar mig med att skriva lite. Då jag som helt alkoholfri väl jagade upp min kropp lite väl hårt igår med cykling och annan träning i större omfattning än på år och dar.

Det är väl lite lustigt att jag nu väljer att kommentera andras alkoholbruk, jag som druckit som en svamp i så många år. Dock för det mesta helt i min ensamhet och då aldrig tillsammans med barn. Har inte ens köpt ut alkohol åt minderåriga fast man väl fick frågan ibland under sin tidigaste karriär så att säga.

Brukade faktiskt säga åt ungdomar, att sånt där som öl och vin ska ni inte hålla på med, köp godis i stället. Men i alla fall. Berusningsdrickande där barn tvingas se eländet ser jag väl närmast som en psykisk misshandel av barn. Så nog har du då helt rätt i och väl även skyldighet att säga ifrån, och att det är helt åt skogen att dricka som din sambo gör när barn tvingas vara mitt i smeten så att säga.

Nu när det går mot julhelger så är det så många barn som får lida av alkohol på så många otrevliga sätt under bedrövliga omständigheter, det är då ett som är säkert. Så stå på dig och skydda dina barn från den otrygghet som superi inom hemmets väggar för barn innebär. Fråga din sambo om han skulle kunna tänkt sig att sitta och dricka 12 stycken alkoholfria öl för skojs skull liksom.

Ha en fin söndag!

Hej på er!

Jag lever i en sambo relation sedan ca 10 år tillbaka. Vi har 2 gemensamma barn under 15. Vi har alltid haft det bra, vi bråkar sällan. Kärlek finns det gott om. MEN .. de gångerna vi oftast tjafsar är pga alkohol, speciellt kring barn. Min sambo har (enligt mig) en osund relation till alkohol. Kan vara värt att nämna att han haft spelmissbruk samt använt droger när han var yngre (inget med det nu) . Han kommer även från en missbrukarfamilj.

Han dricker gärna på helger, men även på veckorna. Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger vi diskuterat att jag tycker att han dricker alldeles för mycket, speciellt på helger. Han dricker sällan ”normalt” utan blir ofta sluddrig, kan inte hålla blicken still och vinglar. Detta i sällskap med barn hemma. Varför vi tjafsar om detta är för att han gång på gång lovat mig att det inte ska hända igen. Men så händer det, en gång till och en gång till och en gång till…

Det är också lite dubbelt. För Samtidigt som att han lovar att det inte ska hända igen, kan han inte fatta varför jag reagera och blir arg. Då måste det enligt honom alltid finnas en underliggande orsak som ”har det hänt något ikväll eller?? Eller varför reagera du så som du gör, varför blir du så arg?” . Jag kan inte bara få vara besviken, arg och ledsen över att han sviker löftet, för det ”måste ju finnas andra orsaker”. Han tycker också att ”jag ställer ju aldrig några krav på dig, så varför gör du det med mig?”. Frågar honom då vad det är för krav han skulle behöva ställa på mig, men då får jag inget svar. Det kanske är så att jag överdriver, är jag dum?? Jag tycker att mitt ansvar som vuxen och mamma är ATT reagera. Min dotter har uttryckt att hon tycker det känns otryggt när vuxna /pappa blir berusade.

Ikväll var jag i väg, barnen och sambon är hemma tillsammans med en annan person på besök. När jag kommer hem har de delat på ett flak öl, alltså 12 öl var. Jag blir tokig , båda är uppenbart berusade. MEN han kan inte förstå min reaktion eftersom det varit så lugnt och trevligt, de har lagat mat och spelat spel. Jag frågade min dotter hur det kändes ikväll och då säger hon att ”det känns otryggt när vuxna dricker”.

Jag vet egentligen svaret själv, men jag måste bara få nåt slags kvitto. Överreagera jag? Är det sunt /ok att dricka så här , oavsett om det inte händer varje helg? Övrig tid är allt jättebra, men detta stör och förstör väldigt mycket oavsett hur bra det är övrig tid.

Jätteglad om någon vill svara

Mitt ex lever nu ensam, och man vet inte om han lever eller vad som händer när han ligger där däckad.. har viss koll av anhöriga som fått ringa ambulans flera ggr. Jag försöker släppa det men svårt.

@Känner mig ensam
Hej! Jag är i samma situation och känner mig också ensam. Läser därför inlägg här och känner stöd. Svårt att prata med utomstående tycker jag som inte förstår hur det är, vilken ångest man har när man lämnat. Katastrof tankar har jag dagligen men kan inte göra något åt situationen vilket känns oerhört tungt.. hoppas du kan känns stöd här på sidan 🌟

Jag har just kommit ur en 10 årig relation med en högpresterande alkoholist och mår superdåligt. Jag borde vara lättad men känner mig bara tom och som ett offer. Han har självklart en ny relation vilken var en förutsättning för att jag skulle kunna lämna. Jag tror inte att det kommer hålla med tanke på förutsättningarna så jag måste bli starkare för att inte trilla tillbaka. Har ett stort behov av att prata om det här men vet inte var jag kan vända mig. Någon som har tips?

Min man är högfungerande alkoholist och hade ljugit och smusslat för mig i åratal innan jag förstod att han hade ett beroende. Det som hjälpt mig är att få stöd som anhörig i hur beroende fungerar samt vad jag ska lägga min energi på och inte. Nu har jag insett att det är utanför min kontroll om han blir nykter eller inte.

Jag tror att du behöver fokusera mer på dina egna behov. Han är sjuk. Du är medberoende.

Det låter som att du mår mycket dåligt, både av att vara i den här relationen, men också av den känslomässiga misshandel han utsätter dig för. För ja, det är vad det är. Jag skulle vilja föreslå att du söker stöd för egen del i ett första skede. Samtalsstöd, stöd hos VC, prata med en stödlinje. Om du är så mentalt nedbruten att du inte orkar se ditt eget värde utan honom så kommer inget att bli lättare. I all välmening.

Hans sjukdom kan du inte rå på, precis som du själv konstaterar. Men ditt eget mående äger du, och kna förbättra, helt oberoende av honom. Många kramar till dig!

@cupcake9 Hej och välkommen hit. Jag har varit i detta forum i cirka 1, 5 år och det har hjälp mig mycket, då jag trodde att jag var ensam med mitt medberoende. När jag läser ditt brev, så känner jag igen mig själv. Du skriver att:-"Jag kan inte lämna". Precis så tänkte jag.. OM jag lämnar står jag utan inkomst, inget hus och utan en man jag älskar väldigt mycket. Under dessa 1,5 åren har min man varit nykter delvis, men aldrig sökt stöd, behandling eller bearbetat varför han dricker så mycket. Jag har gett honom ultimatum, vilket har fungerar ett tag, men han trillar dit igen.
Trots allt detta har jag nu sagt orden att jag vill skiljas och därigenom satsa på mig själv.
Det är ingen som kan säga till dig vad du ska göra, det är något du måste komma underfull med själv. Men av ditt brev att döma, så mår du inte bra i din nuvarande situation, vilket är något du behöver fundera på. Vad vill DU?
Vi finns här som stöd om du behöver skriva av dig. Ta hand om dig

@Saber Har läst mycket av din tråd...Befinner mig i samma situation.. Har sagt att jag vill skiljas efter 22 år, men älskar honom såååå. Det gör så ont, samtidigt vet jag att jag måste lämna för att bli fri. Dina rader av text hjälper mig! Hoppas du finner din ro, så att du får läka och känna lyckas igen:-)

@Åsa M Tack, får tänka på det viset, är väl det som skrämmer med att det kommer ta tid innan man är helt på banan igen. En dag i taget.🌺

@Tröttiz Ta dagen som den kommer och ett steg i taget är bra och så som jag försöker jobba, det svåra i det är att det inte känns som jag kommer någonstans. Men det är väl bara till att fortsätta med det, tids nog så blir det nog bra.
Tack för värmande ord.🌺

@Ullabulla
Känns igen.
Mitt på bröstet samlas alla trådar från känslor o förtvivlan. Spänner o spretar. Innanför pumpar hjärtat o försöker förstå.
Din beskrivning sa så mycket...

Fint att du funnit frid.

@Saber grattis, nu väntar förhoppningsvis och ro så du kan läka! Låt det ta tid, tänk på dig själv som en veteran som just kommit hem från kriget. Nu är det fred och du är kvar i krigszonen mentalt ett tag till. Så var det för mig ganska länge.

@Saber
Kram på dig, och jag tänker på dig i ditt kämpande 💜
Gör vad du tycker bäst om, om du önskar hasa omkring i morgonrock och det är möjligt en hel dag då gör du det ... 🤗
Lyssna vad du behöver.
Kanske en bra idé ändå att ta dagen som den kommer och att skynda långsamt, vad tror du om det?
🌺

Så kom dagen då jag nu verkligen kan kapa all kontakt. Idag hämtades de absolut sista från min tomt. Det är en frihetskänsla, men samtidigt inte. Att allt hela tiden ska vara så tudelat, att jag inte bara kan tänka på det bra i det hela? Kan ju kanske ha att göra med det sista mailet han skrev igår där han å ena sidan la skuld på mig men å andra sidan bedyrade både kärlek och saknad till mig.
Fick den bekanta klumpen i magen igen och en impuls att svara honom som jag som tur var kvävde.

Jag vet inte riktigt hur jag mår än, att det ska ta sån tid, vet inte hur eller om jag läker riktigt. Funderat på vad jag kan behöva för jag känner att jag behöver framåt. Står mest still än känns det som, undviker sociala tillställningar än om jag inte måste. Gillar att vara hemma i mitt hem, det är framförallt något positivt i det hela att jag har möjlighet att bo kvar här.

@Åsa M Tack Åsa. Jag hoppas att han kan hitta rätt form av behandling.

Mitt enda råd är att inte se löften som bevis. Alkoholmissbruk är en behandlingsbar sjukdom, men man måste söka behandling, ta emot den och genomföra den för att ha en chans. Man kan tyvärr inte älska någon frisk.

Hej.

Jag lever sedan 3,5 år med en hög fungerande alkoholist, något som varit känt för mig i 3 år.
Det har gått upp och ner. Han har sökt hjälp och mått bra i perioder.

I under sommaren föll han tillbaka ordentligt. Drack i nästan 3 veckor, förstörde jobbresor och löpartävlingar för mig som behövde gå runt med klump i magen istället för att njutna av det roliga. Ljög något otroligt och fick mig att framstå som galen som påstod motsatsen.

Efter det har det varit bra. Oron har funnits men den gången gick det så långt att det var droppen. Vi köpte en bostad som vi väntar på tillträde till, en vändning och nystart.

Men så i helgen gick allt snett. Orkar inte beskriva det hela med plötligt blev både min och hans familj indragna i hans lögner. Äntligen kunde jag berätta för hans familj, något han strikt förbjudit mig för att göra. Han har fått vara hemma hos sina föräldrar för att jag ska få andrum. Drack tydligen idag när hans föräldrar var iväg och de fick inse allvaret.

Jag klandrar mig själv för att jag kunde ha hopp. Jag ångrar att vi köpte bostaden. Just nu vill jag mest av allt lämna, men jag vill inte lämna hans bra sidor. Tyvärr har ju de dåliga sidorna förstört så mycket för mig.

Är vårt förhållande, och jag, för ungt för att det ska vara värt att satsa ändå? Min värsta mardröm är att vi i framtiden har barn som påverkas. Jag förstår nu att löften om tillfrisknad inte är löften.

Är förvirrad och ledsen.

@tvillingmamma känner igen mig så i din sits. För mig brakade allt också ihop plötsligt och allt kom upp till ytan. Familj med barn. Och jag visste inget. Jag gjorde som du, berättade för folk omkring oss. Satte även ett ultimatum, sök hjälp så kanske det kan bli vi igen. För mig fanns det inget annat alternativ. För även om du tror att han inte har druckit över sommaren och andra tillfällen så har han med största sannolikhet gjort det. De är grymma på att ljuga och smussla. Googla högfungerande alkoholist. Det funkar ett tag men sen brakar det samman till slut och då brakar det ordentligt. Och barnen har påverkats och märkt mer än vad du kan tro även om de inte fattar vad det är. Tro mig, det har jag fått veta.
Iallafall, min partner sökte hjälp, vi bodde isär ett bra tag och sen blev det vi igen. Men det var mitt val.

..märks.
Och gör orosanmälan till socialtjänsten, så de kan hjälpa dig och barnen. Alkoholmissbruk är något som hela familjen måste då hjälp med att hantera.

Det går inte att veta om han kommer lyckas bli nykter. Han måste göra jobbet själv, inte bara söka vård utan aktivt ta emot behandling, och kanske också fundera på VARFÖR han dricker.
Det här är också en fråga om dig och barnen, inte bara om honom. Har orosanmälan gjorts till socialtjänsten? Om inte, gör det. Det gör att ni kan få mer hjälp som familj. Barnen måste skyddas och du behöver stöttning.
Att han har lyckats hålla näsan ovanför vattenytan kan både uppfattas som bra (han har förmåga till kontroll) och dåligt (han kan dricka kopiösa mängder innan det

@tvillingmamma så tufft! Känner verkligen med dig och förstår din oro.

Din man verkar haft stunder av insikt, så kanske kan han komma dit på riktigt nu när allt har fallit.

Jag tycker du gjort helt rätt som öppnat upp för de människor som står er nära. Det är väldigt tungt att bära på ”hemligheten” själv.

Om din man nu kommer att klara av ett nyktert liv är förstås omöjligt att sia om just nu. Du har gjort det du kan för att försöka nå fram till honom.

Så fast det är svårt, tänker jag mig att det kanske skulle vara mer hjälpsamt för dig att fundera på vad du och barnen behöver nu?

Det är så svårt när det känns som hela ens värld plötsligt rämnar. Kanske behöver du lite tid att landa i allt.

Det allra viktigaste är att du ser till att du och barnen mår så bra som det går och fattar beslut utifrån det längs vägen framåt❤️