Senaste kommentarerna i forumet

@wasgij ja, jag kan verkligen rekommendera dagböcker. Jag har alltid skrivit dagbok, sedan jag var liten, och det fungerar bra för mig. Ibland läser jag om dem, men oftast inte. Har en papperstugg hemma så när de har blivit för många till antalet så river jag ut sidorna och förstör dem i tuggen. Känns renande på något sätt!

@Åsa M
Mitt liv liknar ditt från barndomen. Anknytningsproblematik. Relationer genom åren. Att vara en omhändertagande person och hjälpsam. Att till 100 procent ge allt jag har till någon. Vilja hjälpa när det stjälper mig själv.

Jag tackar för dina rader och dom hjälper. Kanske ska börja skriva ner allt. Som du. För att kunna gå framåt.

Vet inte om detta är extra svårt för att denna relationen gav mig 1 år. När alla andras varat så mycket mer.

@wasgij ja du.. jag har skrivit enormt mycket i mina dagböcker. Ältat allt fram och tillbaka. Hans misstag, mina misstag. Mina tidigare relationer. Jag har fått lära mig mycket om mina egna reaktioner, varför jag accepterar att bli behandlad som skräp trots att jag är en omhändertagande person som är snäll och hjälpsam. För mig har det landat i att jag bär med mig en massa osäkerheter från barndomen som gör att jag har en otrygg anknytningsstil. Jag tror inte att man kan ha en bra anknytningsstil om man är tillsammans med en missbrukare, det faller liksom på sin egen orimlighet att man skulle acceptera en så dålig relation om man var van vid mer fungerande relationer. För mig är det enklast att avbryta all kontakt med en person som gör mig illa, för flera åt sedan hade jag nog suttit kvar och lidit och försökt förståååååå dem. Men nu har jag kommit till den punkt att jag utgår från mina egna behov, och inte deras. Det har gjort hela skillnaden.

Mitt ex hankar sig fortfarande fram på jobbet efter sin omplacering, är impopulär, asocial och lat. Verkar inte må bra. Har förstås inga möjligheter till karriär kvar. Träffar honom varje dag på jobbet. Det har varit en jäkla resa men jag ångrar inte att jag pratade med hans chef om hans drickande. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv. Eller som man också kan formulera det: stå på dig, annars gör någon annan det.
Alkoholism är en fruktansvärd sjukdom och för mig var det först när jag insåg att jag inte KAN hjälpa honom som jag kunde gå vidare. Han vill inte ha hjälp han älskar sin alkohol och har noll sjukdomsinsikt. Jag var tvungen att mentalt bara släppa det. Det går inte att bearbeta medan man hela tiden blir manipulerad hit och dit, man får ingen ro. Man kan väl säga att istället för att jag försökte lappa och laga hans liv så har jag försökt odla mitt eget. Det är det enda jag kan kontrollera...

Det kanske gäller att hitta kickarna, de riktigt roliga tillfällena, i helt andra situationer. Att må bra helt enkelt, göra det man trivs med och tycker om i livet. Min för tillfället nyktra alkolist jobbar mycket med sitt mående. Yoga hjälper honom en hel del. Djuren vi har, hästarna framför allt, är viktiga och ger riktiga lyckorus.
Att tillsammans jobba på relationen, närhet, sex och att ha bra stunder tillsammans tror jag är viktigt. För båda parter. Det ger bekräftelse och stärker närheten, som så väl behövs när tillvaron vacklar ... Önskar er lycka till!

@mollykatt kan du prata med socialtjänsten eller en kvinnojour och få hjälp med boende? Du kommer slita ut dig av att stanna i den där situationen. Om hm skadar sig pga drickande är det hans eget ansvar. Du kan orosanmäla honom till socialtjänsten om du tänker att han kan göra sig illa pga drickandet, men du kan också fundera på att hitta stöd till dig själv. Har du funderat på att söka hjälp för egen del - förutom att vara här, förstås😊

@Åsa M
Läser olika trådar. Då en annan också fastnar. Men hur var dina 2 år av att ta hand om dina känslor i din resa? Vill du dela med dig?

Du har besvarat flera av mina inlägg förut och är klok. Olika erfarenheter hjälper att läsa sig till.
Blockerade också min nuvarande make (ligger i skilsmässa), det tog 1 v innan jag bröt den för att tankarna i hjärnan satte spratt… Sedan kommer ångesten och hela bibban!

@mollykatt
Hej.
Det där med hans cyklande. Man kan ju försöka lugnt säga konsekvenserna, men drar man ändå iväg på cykel så är det den andras beslut, det är ju vuxna människor det handlar om och då får man ta det. Låter hårt, men så ser jag på det. Och som du skriver, du kan inte hindra honom. Man kan inte ta beslut i vad andra gör.
Är det så att hans agerande i olika situationer är en fara för andra och sig själv, då är det ju polis eller nödnummer som gäller tänker jag.

KRAM.

@mile1967
Hej.
Vad behöver du stöd i? Finns så många olika aspekter ...
KRAM.

@mile1967
Hej.
Vad behöver du stöd i? Finns så många olika aspekter ...
KRAM.

Släpp oron över risken för olycka helt, hans ansvar.

Finns det inget sätt att lösa ditt boende verkligen?
Hyra i andra hand eller liknande? Hos en släkting? Allt är ju bättre.

Ja, anhöriga tröttnar när de inte känner att man vill agera. Det är många av oss som upplevt och jag kan förstå dem också.

Var rädd om DIG!

Jag bor med min sambo som är alkoholist, periodare. Jag har försökt flytta men får ingen lägenhet pga skulder. Nu är han ute och cyklar berusad och jag får panik över att det kan hända en olycka, han har skadat sig förr. Hur ska man tänka kring detta för jag kan inte hindra honom att ge sig iväg ju. Är rädd att han ska dö. Har tidigare tillfällen ringt polisen men de gör ingenting. Man får vara så full hemma säger dem bara. En gång var han inlagt akut 10 dagar. Det är svårt då han är en mycket snäll person som nykter men vill ändå lämna och flytta men det är svårt som sagt trots jobb. Vill mest ha stöd här tror jag då anhöriga tröttnat känns det som..

(Om det gäller din man)

Hej
Vilken form av stöd tänker du?
För att lämna? För dig, drabbade barn, eller för alkoholisten?
Det sistnämnda kan vi anhöriga tyvärr inte ordna, mannen i fråga måste vilja själv.. och även då är det en tuff resa som anhörig.
Beskriv lite mer så får du säkert bra råd här - men tänk på dig själv o ditt fortsatta liv i första hand 🤗

Behöver stö

Behöver stöd lever med en alkoholist

Jag är också från "andra sidan" och jag håller helt med vår2022 här ovanför !
Och även med alla andra som skriver i princip samma sak !
Hot från en alkis ska man INTE ta med en klackspark för du vet aldrig hur det slutar.

Ta hand om dig !!!!

@Maja70
Ok men separerar och flyttar du eller kommer du att fortsätta leva såhär?
Samtal är bra oavsett absolut
Stå ut håller ett kort tag. Misstänker att du redan gjort det länge.

Givetvis upp till dig men du har ett val

@bella70 Försöker stå ut så gott det går går på samtal för att må bra hoppas det hjälper mig ett tag framöver.

Låter inte roligt alls…
Bra med beroendecentrum i hans planering men hur ser din plan ut för egen del?

Idag kom jag ut i köket undrade vad som luktade min man inte dushat på en månad håret jätte fett han som brukar vilja raka håret bara drickandet i skallen det dröjer innan han får hjälp av beroende centrum i slutet på Augusti han måste duscha måste nog lirka som man gör med dementa fy fy vidrig lukt

@Kärringen
Jamen så bra att du börjat se män på nytt. 😄💜

Fin idé, denna tråd. Så härligt och inspirerande att läsa inläggen. Tänk att vi är så många som glömt och gömt våra egna behov så länge!
Talade med min son en timme i telefon igår. Han är en pragmatisk person, men jag vet att han fått kämpa med sig själv för att nå dit.
Jag hulkade och grät (givetvis), men efteråt kändes det som att jag är väldigt färdig med det nu. Nu ska jag:
# Säja nej när jag inte känner mig bekväm
# Fokusera på mitt "lilla" liv, dvs mig själv, min hund och mitt egna lilla hem
# Sluta vara sambandscentral för en familj som faktiskt inte existerar längre. Alla får sköta sina relationer själva, eller avsluta dem
# Laga god mat, sån mat som JAG gillar. (Frossar i recept på vegetarisk mat 😊)
Ja det här borde väl vara en bagatell att klara, eller vad tror ni 😜🙈

Vilken härlig tråd😊
Jag ska prioritera mig själv främst genom att tillåta mig vila. Utflykter. Strand. Vara spontan. Umgås med vänner och familj.

Tack @bella70
Jag är lite orolig, kanske helt i onödan, för att skriva detaljer då en eventuell svaghet eller sårbarhet skulle kunna användas mot mig ifall det kommer fram till honom. Det har hänt förr.

Men i alla fall är det rent praktiska grejer som behöver klaras av först, som inte går att hoppa över.

Det går verkligen upp och ned, när jag har en kompis att umgås med så är det förstås lättare, men det är bara ett fåtal jag kunnat vara öppen med om min situation också, då jag fått svårt att lita på folk.

@Cheezus kära vän, jag förstår att du vill hitta en lösning. Det har vi alla velat. Problemet är bara att man kan inte bestämma hur en annan persons sjukdom ska utvecklas bara för att det ska passa en själv. Risken att han blir sämre är betydligt större än att din dröm besannas, alkoholism är en progressiv sjukdom. Ta hand om DIG först. Det är viktigast!