Senaste kommentarerna i forumet

Inte varit mig, ledsen och trött och med det brutit min fyrkant som är så viktig. Att träna, äta rätt osv håller mig på rätt väg. Men haft ont och ingen lust alls, då fick jag lära mig något nytt postakut abstinens idag.
Hjärnan lagar sig långsamt och naturligt att hamna här.
Han är guld värd för för mig, att få ösa ur sig med någon som förstår och kan ge råd och förklaringar.
Så googlade och hittade en bra länk
https://www.sandrasockersyster.se/hjarnan/paa-symptom-post-akut-abstine…
Så nu tvingar jag in mig i fyrkanten och hoppas det hjälper även denna gången.

Kramar Strulan ❤️

Jag är där med Blomsterrabatten. Grov rattfylla förra veckan. Jag har bett min arbetsgivare om hjälp, men ska gå på Previa.... måttligt besviken över det faktiskt.

Just nu fokuserar jag på att göra positiva saker för mig själv och för att uppnå en stadigtvarande förändring i mitt liv. Kontakt med vc för medicinering och ansäker om alkolås.

Har även fått datum för tingsrättsfötgandling och en offentlig försvarare.

Förhoppningsvis så går rätten på min linje om att jag redan dagen efter påbörjade arbetet med att förändra mig på riktigt och det blir värt något även för påföljden.

Kram på dig och kämpa på. ?Om du vill så finns jag, i liknande situation som dig och mååånga fler väldigt kloka personer här på forumet att dela tankar och funderingar med i kampen.

på det där med ordentliga ungdomar! Vad är det för fel på dagens unga? :-) Sitter hemma på helgerna...och dricker gör de inte heller!
Tänk om det där slår bak ut och de börjar festa loss när de är 80! För inte kan man väl leva ett helt liv utan fylla??? :-;

Hoppas allt är bra och att du laddat dina batterier inför helgen????? .
Det ska bli ☀️ i min del av landet och det var ett tag sedan man såg den... Så välkommen fina solen?
Och Må kraften vara med dig Fibblan?
??
Kramar ???

Då ses vi om ett tag, Santorini ?
Kram ?

Hur nykter man ska vara och hur länge man ska vara det är nog olika från person till person. Jag, liksom du, har varit alldeles för förtjust i ruset sedan första fyllan. Då way back when, när man var ung och konsekvent i fuck-it-mode, så blev det mest karatefyllor. Jag gjorde bort mig hur mycket som helst, men sket högaktningsfullt i det. Sen blev man vuxen. Sedan dess har jag inte gjort bort mig eller så, men är fortfarande alldeles för förälskad i ruset. Och jag häller mer än gärna vin över obehagliga känslostämningar. Det kändes rätt sunkigt liksom. Jag gjorde alkoholhjälpens självhjälpsprogram och fick rådet att ge upp alkohol helt i tre månader efter att ha svarat på ett gäng frågor om mitt drickande. Då körde jag stenhårt på det. Under de månaderna kom jag fram till att jag lever ett rikare liv utan alkoholen, så jag bestämde mig för att fortsätta vara ”en sån som inte dricker”. För mig funkar det inte att tänka ”aldrig mer” för då fokuserar jag på vad jag INTE ska göra, och så börjar jag förhandla med mig själv gällande hur stora problem med alkoholen jag egentligen hade och om det verkligen är nödvändigt med total avhållsamhet. Det funkar bättre för mig att fokusera på hur jag vill vara. Jag vill vara en sån som inte dricker, för det känns coolt, uppnosigt och fräscht ? Lycka till med funderingarna!

Jag har fattat. Det är enklare att vara helt fri än ngt mellanting. I början av året trodde jag annorlunda, men nu senaste halvåret tänker jag inte så. Det är inget som gäller. Återfallet var inte ngt litet försök att dricka lagom eller inbilla mig att det var möjligt med två glas vin. Nu tog jag förvisso just bara två glas vin..men det gör inte att jag tänker att jag kan göra det nästa gång och nästa gång. Två glas, är två för mkt. Alltid.

Kanske blir det a.a framöver.., kanske skilsmässa.. Kanske, kanske en massa olika saker.. vet bara att jag inte kan ha det som jag har det nu. Trött, ledsen, uppgiven. Men nykter. Alkohol löser inget JAG VET det. Men ibland är livet bara så smärtsamt och svårt att jag inte vet hur jag ska hantera det. Men jag kommer att lära mig det. Hitta andra sätt. Jag är på väg, det har inte förändrats.
Kram
/Fibblan ?.

att du anmält dig !!! Lutar nog åt att jag också gör det....nån dag... :-))

Huvudsaken är att du är med på tåget!
Vi kan inte göra skillnad på oss, det är inte sämre att åka längre bak, vi är ju på väg till samma mål?
Men det verkar som det är nödvändigt med vissa återfall. Hur många är individuellt innan man fattar riktigt och kapitulerar inför faktumet att det är lättare att vara helt fri från alkohol än att tro sig kunna dricka enstaka tillfällen.
Och jag tror på dig Fibblan!! ?
Kram ?

Det blir omöjligt om du ska vela fram och tillbaka och förhandla med dig själv hela tiden. Många tar ett beslut varje dag. Men man måste göra det hårt, INTE idag. Så att du inte har något förhandlingsutrymme den dagen.
Det kan vara tufft att säga ett år direkt, eller aldrig mer. Men det funkar lite olika. I början när jag var full av ångest så var det en tröst att säga aldrig mer eftersom det gav mig en sorts vetskap om att jag aldrig skulle behöva må så igen. Men allt eftersom tiden gick och ångesten bortflugen så blev det mer och mer varje dag för mig. Nu tänker jag mer att jag ju är en person som inte dricker alkohol (tills vidare). Men det är också i behov av en daglig förstärkning då och då.

Jag har faktiskt anmält mej till träffen! Skulle vara jätteroligt att träffa er!

Vilken bra lista! Nu har jag ju inte direkt blivit nykter än så att jag fått alla de där positiva effekterna, men jag gillar att läsa.
Jag håller just nu på att utforska hur mitt beroende ser ut....Effekterna ovan hoppas jag kunna få om jag fortsätter precis just så här, vilket inte är 100% nykter utan att jag ska lägga ner ensamdrickande som förstör så mycket för mig. Att ta ett glas vin på lokal med vänner eller dela en flaska med k-kompisen är ju liksom helt ok (tror jag, men det är ju precis det jag håller på att utforska) men inte att sitta och ensamdricka hemma eller tillsammans med barnen.

Vi åker till Gran Canaria i slutet av nästa vecka. Det ska bli super skönt. En vecka med sol och värme är precis vad jag behöver. Alkohol behöver jag inte. Jag kommer ändå att välja att dricka med måtta. Gumman och jag har en öppen dialog om alkohol. Vi har redan pratat om hur vi vill ha det under semestern. Långa promenader, läsa böcker, bada, sola och käka god mat står högst upp på våran att göra lista. Vi kommer att dissa sena kvällar med barhäng och uteliv. Tänk va skönt och få lägga sig tidigt och sova tills man vaknar UTAN bakfylla. En dag i taget ?

Jag har har sedan jag drack alkohol första gången alltid gillat att tappa den där kontrollen.. alltid druckit lite för mycket, eller mycket för mycket.. inte varje gång men det kan bli vid vilken tillställning som helst vilket inte är så lyckat. Idag har jag två barn och efter att i lördags då jag o maken var ute o käka med några vänner, varpå jag sög i mig allt jag kom åt, vaknade jag o kände att nu får det vara nog. Ingen var arg men jag vet ändå att mannen, vännerna och mina föräldrar som hade barnen och såg mitt slitna jag dagen efter fick ångest. Att det händer igen. O jag hade bara tänkt att dricka lite fin o ha en trevlig kväll, det var inte fylla på schemat. Men när det är trevligt så vill jag ha det än mer trevligt..

Jag har alltid tidigare känt en sorg över att inte få dricka mer då jag funderat på att bli nykterist. Nu känner jag inte riktigt samma sak.. jag känner att livet med barnen fyller så mycket att jag kan leva med det. Jag vill leva med att mina barn aldrig behövde se mamma packad, att de i alla fall inte kommer minnas att de sett. Jag vet att jag har en social förmåga och klarar mig utan alkohol i det syftet.. att jag är trevligare utan massa alkohol i kroppen. Men jag är rädd att jag ska glömma bort detta. Hur håller man motivationen uppe? Ska jag tänka ett år och sedan ta ett nytt beslut? Just nu tänker jag ju på det hela tiden.. inte som sug men på buslutet, hinder, hur det ska bli, när jag gjort bort mig o allt.. det snurrar. Men motivation är ju en färskvara o man glömmer ju lätt o det kanske även omgivningen gör.. jag har ju inte varit så djupt i skiten att folk verkligen tänker att det får aldrig bli en droppe till.. även om jag verkligen tror att det är lösningen då det blivit samma igen efter graviditetsuppehåll ect. Jag tycker helt enkelt om känslan att vara berusad lite för mycket!

Har inte bestämt mig hur jag ska räkna fr.o.m. idag..?. Tog ett återfall. Så jag antar att jag ställer om räkneverket. Men det är ju verkligen inte det som är det viktiga. Jag kan lika gärna ställa om det, för de 37 vita dagarna som jag har bakom mig försvinner ju inte för det ☺️.
Och jag kör bara på som vanligt oavsett.
Och det vanliga är ju att jag inte dricker?!

Jag ser det som att jag steg av perrongen i några sekunder medan de skulle koppla på en ny vagn. I bästa fall fick jag med dig in i samma vagn, Pellis ?! Det blev ju bråttom in och tillbaka i den varma trygga vagnen igen. Glad att jag åter sitter på tåget och att det inte hann bli några skadeverkningar ?!
Jag vet vad som hände och vad jag skulle kunna göra annorlunda inför nästa liknande situation. För den kommer att komma, det vet jag. Men förhoppningsvis är jag ännu en erfarenhet rikare nu och än mer förvissad om hur jag kan förekomma den.
Djupare analys kommer senare.

Önskar alla en fin och nykter dag ??️!
Kram!
/Fibblan ?.

Varje dag som känns bra, varje stund som man känner glädje är en del av det fina i livet..Jättegött att basta och ha samtal där..Bättre terapi-lokal finns inte??

Afrikansk magdans skulle jag vilja se?
Vad kul att du känner sådana vänliga vibbar inom dig? du får försöka hålla dem kvar så gott det går.
Och sprida dem till omvärlden för det behövs i vårt cyniska och orättvisa samhälle ?
Det ska bli väldigt spännande och läskigt att komma på träffen tycker även jag...?
Kramar
???

Vaknade i morse och kände direkt att nått var fel. Inte förrän jag kom till jobbet började det klarna. Jag hejjade glatt (och märkte att jag menade det). Inga suckar i samband med mailläsandet. Jag behövde inte fejka engagemang när jag pratade med medarbetare och chefen. Men riktigt skumt blev det när jag svarade glatt och trevligt och med extra hjälp på ett askorkat mail. Så jag började misstänka att den där ovana konstiga känslan var glädje ?Även om jag givetvis är tacksam över det så betyder det inte att jag fattar någonting. Vart kom den ifrån? Vad är annorlunda idag mot igår? Jag har ätit lite mer B-vitamin på sistone, kan det vara det? Låter inte troligt. Det bara lättade. Kanske är jag mig själv (butter) igen i morgon ?.
Men det känns oförskämt bra att vara lite upp igen och det hade varit förbaskat skönt att fatta hur det blev så bra idag. Har funderat på hur mycket som är kemi, tankar och externa faktorer. Har inte hänt något speciellt externt, jag har inte tänkt speciellt annorlunda så möjligen kemi då. Kan annars vara min period som är på väg att gå över och att jag glömt att det här är normalt. Hur som, ovant men skönt! Jag vågar knappt röra mig känns det som, så jag inte sabbar det.

En kompis med egna demoner brukar komma över för lite bastuterapi då och då. Förr onykter sådan. Nu är i alla fall hälften av oss nyktra. Han tyckte att jag borde prova mer nya saker. Kanske hitta några saker som jag tyckte var ”inte likt mig” sen gå ytterligare ca 60% längre utanför komfortzonen. Så om jag tänkte lära mig spanska så kanske afrikansk magdans vore lagom. Han tänkte att det kanske skulle slita mig ur gamla hjulspår. Kanske vore något om jag jag vaknar cynisk och misantropisk igen i morgon. Inte afrikansk magdans men testa nått främmande. Att gå på träffen igen känns konstigt och lite läskigt så det ser jag fram emot.
Hoppas så många av er som möjligt dyker upp.

Jag blir varm inombords och gläds med dig. Vad skönt och lugnt det måste kännas som mamma?‍?
Önskar jag hade haft sådana fina minnen när mina barn var i den åldern..? men det var droger och annan skit som förstörde samvaron för det mesta.
Kram?

Jag känner alkoholsug från sena eftermiddagen fram till strax före middagen. Då är det som värst. Efter maten är jag mätt och då avtar suget efter hand under kvällen. Sent på kvällen, natten och morgonen har jag inget sug. Inte mitt på dagen heller. Antar att det är en slags betingning. I de situationer och vid de tidpunkter jag tidigare brukade dricka är suget som värst

Jag börjar tro att jag tillhör den sista coola generationen... Ni vet... punk, tjuvrökning, tisdagsfyllor, ett och annat slagsmål... Vad möter mig när jag kommer hem från jobbet? Tjugo-åringen och partner sitter på vardagsrumsgolvet, helt uppslukade av sina Pokémon-kort-samlingar. Småsyskonen sällar sig till sällskapet. De diskuterar värden, byter kort fram och tillbaka, söker info på nätet och i nån sorts böcker/kataloger... Jag fattar inget. I Don’t speak geek ? Men jag blir alldeles varm inombords när jag ser ungdomarna hänge sig så ohämmat åt detta oskyldiga som de mår så gott av. I varm gemenskap. Utan vare sig rus eller kemisk bedövning.

Bestod av 3 andra personer som ej heller drack på resan..Dessutom fick jag betalt..Tyckte det var kul faktiskt..Har alltid kunnat dansa nykter?.

dig !!
Jag klarar av att umgås med fulla människor ett tag men sen måste jag iväg !! Och vara inlåst på en buss och sen en båt med fyllona....näe...aldrig !!!

är ju både alkoholist och har db 2 nu på senare år. Som så många gånger med alkoholen så finns diabetesen i arvet, inte alltid, men precis som med alkoholen så är det lättare att "halka" dit om jag inte ser upp. Så länge man är ung och oförstörbar funderar man inte på framtida sjukdomar även om man vet att risken är större om det finns i släkten. Jag tragglar också med LCHF för att hålla mina värden på låga nivåer men som alkis har jag ju ett svårt sockerberoende :-(( Ibland, som nu tex när det är deppväder, så slänger jag i mig en macka istället för att laga riktig mat. Dåligt.

Det jävliga är ju att det finns så många goda recept som är enkla och snabba att fixa till men det är som när jag skulle sluta med spriten.....jag gör det i morgon. Blomkålsmos och dito ris med en riktigt gräddig sås är ju kanon !! Och krispiga grönsaker !!! Grönsakerna SKA vara färska och inte förstörda i en wokpanna med olja och kokosmjölk :-(( Jag blandar med riktigt kött och vego"kött"....same same but different ! Men jag gillar INTE att en del producenter kör med GMO soya eller rent av palmolja i sin produkter.

MEN...jag tycker helt sonika att det är lättare att vara en nykter alkoholist än att behöva se upp med min mat !! Alkoholen kan jag ge tusan i medan ett visst mått av föda är ett tvång att få i sig !

Kram på're och kolla blodsockret minst en gång per !

Snart har jag levt som nykter alkoholist i 365 dagar.
365 dagar av otaliga påminnelser om det ett nyktert liv ger, nästan aldrig någonsin vad det tar ifrån mig.
Det har varit ett år av rannsakan, självinsikt, distans, ångest inför hur det var, sorg, smärta, glädje och en kamp för att bygga upp det trasiga, främst relationer.
Här om sistens hörde jag en bekant sitta vid bordet och berätta om hennes diabetes och hennes ohälsosamma fetma, och det slog mig ganska så snabbt att hennes berättelse är inte mer komplicerad än min egen.
Den största skillnaden är kanske att jag lever med den där tabu-känslan kanske?
Så länge jag känt henne har hon alltid varit smal och hon har tränat och ingenting har direkt synts på henne som jag reflekterat över, men hon har en typ 2 diabetes efter år av kraftig övervikt.
Hon berättade för oss där vi satt vid bordet att det för henne är en kamp mot sockret varje dag, hon har fått lägga om sin kost totalt, och måste hela tiden tänka på konsekvenserna av det hon äter och se över vad hon äter. Hon sa att hon aldrig kan vara spontan och ta den där kakan till kaffet eftersom hon gått så pass långt tid med högt blodsocker att hennes kropp tagit en permanent skada.
Jag satt där och lyssnade på henne och reflekterade över vad hon sa samtidigt som jag på något vis bara ville utbrista att jag kände igen det hon pratade om så väl, fast för mig handlar det ju om att aldrig ta första glaset.

"Att lägga om kosten var ju egentligen inga problem när man lärt sig mer om kostläran och förstod vad som var bra grejer att stoppa i sig, men det många människor inte förstår är att det inte bara räcker med att lägga om kosten i ett halvår och gå ner de där farliga kilona, många tror att man kan bli av med sitt höga blodsocker och sedan köra på som vanligt, men den här sjukdomen varar mitt liv ut och jag kommer aldrig mer kunna äta det jag egentligen vill äta, och den förståelsen över den livstilen och att den ständiga kontrollen av kosten upptar stora delar av ens liv, saknas ibland hos mina vänner och bekanta. De tror ju att jag typ är botad nu. För min sjukdom syns ju inte längre på mig."

Läs och begrunda.
Det här är något man som alkoholist brottas med varje dag också. Många av oss tror att om man bara kan minska ner på drickandet så är man "botad", slutar man dricka under en längre period finns inte problemet.
Men det finns där. Varje sekund av ens liv. Precis som min bekantas kroppsliga oförmåga att städa undan socker i kroppen, så finns mitt beroende där. Ditt beroende. Vår gemensamma sjukdom.
Hade jag fått en enda önskan som skulle kunna underlätta mitt och ditt liv, så är det att slå sönder den här tabun och stigman som finns runtomkring att tala om alkoholbproblem.
Jag vet också mycket väl, att det bara är jag själv, du som sitter på andra sidan skärmen och läser, vi, som tillsammans kan göra en förändring.

Mod och styrka,
Dee