Senaste kommentarerna i forumet

Det har ju gått några dagar sedan jag drack 1,5 öl. Känner ingen längtan efter att dricka. Visserligen är det bara tisdag. Har kanske funderat något mer på A än innan men är lika bensäker att fortsätta vara nykter på heltid men kanske ta något någon gång. Har inget inplanerat framöver, vilket känns skönt och vill inte heller dricka mer just nu. Gissar att nyår blir nästa test. Brukar ofta vara ensam då, vi får väl se hur det blir i år. Men är jag ensam så blir det nykter i alla fall. Aldrig mer onykter ensam, det är mitt no.1 motto.

Annars mår jag ganska bra just nu, får snart flytta in i lägenheten, lite jobbigt med pengar men inget som är panik eller kaos. Det kostar så mycket att flytta som man inte budgeterar för. Inget att stressa över i alla fall.

Jobbar bara 2,5 vecka till på jobbet, sen tar jag låååång julledighet i ca 3 veckor pga. flytt och ofantligt mycket övertid. Förr var en sån period maxad av A och annat unnande. Nu ska jag unna mig att köpa ett gymkort för mitt friskvårdsbidrag istället. Har 2 tjejkompisar som jag kan gå med till ett gym i nya staden, ska bli skönt faktiskt.

Längtar så ofantligt till flytten faktiskt, vet inte exakt när det blir, hantverkare liksom, men inom 2 veckor hoppas jag på att ha kommit in i lägenheten.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag jobba järnet i kväll så jag kan ta en ledig dag i morgon :)

Återkommer??

Är på kryssning i jobbsammanhang..Mycket alkohol både på bussen och båten..En kvinna trodde på ditvägen att hon redan varit på kryssningen och ville bli avsläppt på hemorten!! Då var vi på väg mot Stockholm och båten!! Helt absurt att jag varit en av dessa ”festprissar” Faktiskt intressant att iaktta folk som är fulla..Tyvärr har väl dom också anhöriga som lider av alkoholens följder..Bra för mig att vara på barer och resturanger där alkoholen är i centrum på ett osmakligt sätt för de flesta..??

Var och en får göra som den vill, både med tideräkning och eventuell etikett på sig själv..Varm kram till dig som visade att det går att förändras????

Intressant det där med ”etiketten”. När man varit nykter så länge som du så kan man väl inte behöva dras med en etikett som är 7,5 år gammal. Man är väl inte anorektiker eller bulimiker eller nikotinist när man varit frisk i så många år. Man har väl kvar en försiktighet eller ett inte regelverk men det är ju en del vem man är. Jag tycker du stolt kan titulera dig vad fan du vill :) Härlig framgångsstory!

Det är så inspirerande att läsa att du ger aldrig upp!
Det gör mig så glad att det går bättre för dig igen!

är rätt skön !! Slipper drama och urusla mornar ! Och jag hoppas också att få se dig på träffen !

Jag tänker på dig och hoppas du har någon som stöttar dig i allt det tunga.
Så mycket praktiskt som måste fixas gör ju också att man skjuter upp sorgen.
Men den kommer så småningom när begravningen och det sista avskedet är gjort.
Föräldrarna är ju alltid något speciellt och att mista båda inom ett år är såklart extra tungt.
Men vad bra att du har siktet inställt på att nästa år ska bli ditt.?
Det låter positivt och det kommer nog bli jätteskönt för dig.
Kramar ???

Vad glad jag blev att se dig!?
Skönt att du mår bra och är nöjd med den nyktra tillvaron.
Som du vet är jag en av dina följare och blivit inspirerad och klok efter att ha läst din långa tråd.
Jag är nu så säker på att aldrig dricka mer och har till och med tänkt komma på forumträffen i februari!
Hoppas verkligen att du också vill komma dit ??
Kram ?

Tänkte kommentera lite, veteran som jag börjar bli. Gått sju och ett halvt år sen jag sist drack alkohol. Sist ja. Det är det nog. Min identitet är förändrad. Jag anser inte att jag är alkoholist. Inte heller vill jag kalla mej nykter alkoholist. Möjligen nykterist men snarare är jag en som inte dricker alkohol numera. Liksom jag är icke-rökare så är jag icke-alkoholdrickare. Fast etiketten är oviktig. Det viktiga är att jag ändrats. Det är länge sen nykterhet var en kamp. Länge sen jag var euforisk också. Det har blivit vardag och det är väldigt skönt. Inga sug, ingen önskan att kunna dricka, ta ”ett glas”. Så det går att låta bli och vara nöjd med det. Jag är inte rädd att trilla dit men också på min vakt, medveten om att jag aldrig får tro att jag är säker.

Hej kära Vinäger,

Så fint att läsa hur du har landat.

Jag har sökt psykologisk hjälp för mitt skeva dryckesmönster, och i samband med det kommer jag att utredas för ptsd. Detta krävde att jag pratade om hur mycket jag drack och när vilket satt enormt långt inne, men jag orkar inte dricka för mycket 3 - 4 ggr/månad och må dåligt psykiskt för att jag gjort det. Det känns som en enorm lättnad och som en chans att äntligen komma tillrätta med det.

Styrkekramar ?

Det här jävla gråmörkret är ju inte klokt. Skönt att man inte är ensam om att orka absolut inget. Jag misslyckades med att vila efter en intensiv arbetsperiod och nu är jag fast i nåt förlamande halvläge. Kroppen tar slut så fort jag går upp men hjärnan speedar på.
Jag snubblar över nycklar. Börjar förstå vem jag är och i korta stunder vem jag vill vara.
Häromdagen i ett meningslöst gräl med min älskade trillade en tegelsten ner i skallen på mig. Det är som att jag börjar höra mina inre försvar, som en röst som tar över och säger att den kan läsa situationen, men om jag lyckas backa ut och fråga vad den egentligen menar så fattar jag att den har fel. Och den går för det mesta ut på att göra mig väldigt, väldigt liten. Mitt trassel är mitt vapen. Om jag hotar med att gå sönder vågar ingen göra mig illa. Fan vad pinsamt.
Men stenen som trillade ner var den här: ingen har älskat mig för att jag är stark. Jag tror att jag bara får kärlek om det är synd om mig.
Jag blev glad för jag tycker om att hitta vad jag kan jobba på att förändra. Och sen blev jag matt för att det kommer ta tid. Och rädd för att jag inte har någon annan bild av vad trygghet är.
Minns en kväll som kanske var förra vintern, när jag trillade ner på köksgolvet och bara låg. Och att jag plötsligt bara visste vad jag måste göra: jag måste bli starkare. För det är bara så man gör. Jag får svårt att se det ibland för att det fortfarande snurrar till sig då och då, men sen den kvällen har det ju faktiskt hänt en hel del:
Jag tänker nästan aldrig att jag vill dricka längre. Jag har slutat göra illa mig själv. Jag äter mat och låter den vara kvar. Jag litar för det mesta på att jag är en bra förälder.
Så jag är ju ganska bra på att bestämma mig för förändring. Nu behöver jag bara förstå hur man gör. Lita på att den här personen i sig är nåt att ha liksom. Jävla läskigt.
Jag undrar om det är dags att flytta över min tråd. Hur gör man det?
<3

Förstår att du har det jobbigt..Dödsfall är ju så slutgiltigt..Mycket minnen både på gott och ont..Sköt om dig när du har möjlighet??Varm kram..?

Gott att höra från dig, tänkt på dig mycket...

Alvedon och jobb. Längtar tills jag är hemma igen och kan lägga mig..?.
Ha en fin dag ni andra!
Och kryakramar till dig katten ?!

Kram
/Fibblan ?.

o tillfrisknande önskas dig i denna gråa novembermånad??

Efter att den första chocken och paniken lagt sig är jag till baka igen. Jag drack samma dag som jag hittade, (det var) min pappa. Att finna honom död och inse att han dött straxt efter att jag var där sist och legat död en vecka i sängen, var hemskt. Den synen har plågat mig dag som natt men de senste nätterna har jag fått sova iaf 6 timmar. Nu är det så mycket praktiska saker at ta tag i, så jag hinner inte sitta och grubbla. Jag försöker ta en sak i taget och inte tänka på allt som måste ske, för då blir det för mycket för mig.

De här två veckorna har jag druckit vin vid 4 tillfällen och det har gått åt en BiB, 1 glas bubbel och en folköl. Det får räcka så. Jag har inte druckit sedan minnesstunden i mitten i förra veckan.

Jag är trött men jag har fått frid nu. Jag behöver inte längre oroa mig för mina föräldrar. De är tillsammans igen och allt är som det ska vara. Det här året har varit väldigt svårt för mig. Mamma dog för 10 månader sedan och jag har tagit hand om pappa (han vägrade annan hjälp) varje dag först, sen varannan och i höst var jag endast där 1-2 ggr/v. Nu ska lght röjas, tömmas, städas, lght sägas upp, jurist ska kontaktas, gravsättning mm.

Om en månad är det jul och det blir tid för vila. Nästa år ska bli mitt år. 2020 ska bli året då jag ska ge mig själv det jag behöver.

Tack alla för era stöttande ord!
Kram <3 <3 <3

Krya på dig vännen! Att vara sjuk är ju så tråkigt och hemskt. Skickar en massa krya krya... Kraaam

Jag tycker du ska komma. Det är inte farligt, visst kan någon känna igen en men då lär de vara där av samma anledning. Och det var/är helt ok att kalla sig vad man vill. Ingen kommer gräva i vem du egentligen är eller vart du bor etc. Du väljer själv. Jag tvekade förra gången också men det handlade mest om att det skulle kännas konstigt att omvärdera vem jag trodde alla var. Men det var inte ett problem. Men om intresset finns så kanske det är några som är fortsatt kaffesugna så kan man ta en fortsättning i egen regi.

Undra om jag inte baske mig, skulle ta o bege mig till träffen jag med..☺️! Tänk vad härligt o få träffa dig, Vinäger, FinaLisa m.fl. IRL..?!
Vi får se..fegis är jag..
Skulle gärna ses på café efteråt, vad nu skillnaden skulle bli..??! klurar vidare..☺️
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Hade som en grej att på 100-dagen flytta över till "det vidare livet", men vet i tusan om jag inte måste flytta över tidigare..?. Vi var ju ett gäng som tog armkrok, efter semestern, kan man säga, denna omgång. Och det har funkat fint. Men jag är fortfarande trevande i att hitta vad som blir bäst för mig här på forumet (och "i det verkliga livet" (!)..?
Så fort jag får minsta energi till övers, så är jag inne i väldigt många trådar. Inte minst, hos dem som för den jävligaste kampen..
Och jag säger detta med anledning av att du hade en tanke om att de närmre den omedelbara kampen skulle ha mer att tillföra. Jag säger tvärtom! Jag vet inte vad det är med dig, vad du väcker i mig. Men jag har som du kanske minns, gärna vänt mig till dig när saker och ting står på sin spets. DU bidrar med så ofantligt mycket ?! Tycker jag iaf! Och med detta sagt vill jag förstås inte att du ska känna ngt krav på mer skrivande..? Håller min ståndpunkt om att du, liksom var och en av oss här, gör det som passar en själv bäst. Ville bara att du ska veta att för mig är det betydelsefullt att du tar dina ryck emellanåt ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Här har jag varit borta ett tag och så.... EN MÅNAD! Hallå?! Hurra!!! Grattis!!!
Och så himla underbart att höra hur bra det går och om alla goda saker det har fört med sig hittills. Jag blir verkligen inspirerad - har inte alls börjat äta bättre eller träna, och känner att jag verkligen behöver det! Så nu jäklar!
Eller, nej, inte nu. För jag är också sjuk... BUHUHU. Men så fort jag blir frisk, då ska jag bli lika duktig som Fibblan! ❤️❤️❤️

Jag vet inte om det är så du känner, men jag blir så sprallans glad av att du är mer aktiv här igen och tagit nya tag mot nykterheten ?!
Önskar dig en riktigt god natts sömn!
Stor kram!
/Fibblan ?.

för krya-hälsningar och omtanke ❤️!
Kram
/Fibblan ?.

Du äger rätten till dina känslor och tankar. Du äger rätten till hur du vill ha det i ditt hem och ditt liv. Du äger rätten att bedöma om du har det bra i relationen. Såklart han väljer sitt liv om han tycker det är bra och du äger precis samma rättighet för din del. Att välja hur du vill ha det i ditt liv.
Fortsätt skriva, rakt ut bara... det hjälper en att klargöra sina egna tankar. Kram, kram / mt