Senaste kommentarerna i forumet

Å tack snälla finalisa ❤️❤️

Idag när jag kom hem från jobbet var mannen typ som förut mot mig. Alltså förut som innan skilsmässan och allt elände efter det.

Han kramade mig och höll om mig i soffan. Inget ont i det. Vi tittade även på lägenheter samtidigt. Men så sa han plötsligt att han vill att jag ska komma ihåg att det är jag som vill skiljas. Och att vi inte har så stora problem egentligen. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att problemen är visst stora. Jag menar (men sa det inte för jag orkade inte) han drack senaste IGÅR. Men han vet inte att jag vet det.

Senare frågade han mig när jag tog av mig vigselringen. Jag sa att det gjorde jag för länge sedan och jag berättade även att han vid den tidpunkten ville att jag skulle ge den till honom så att han kunde förstöra den. Men det mindes han inte. Han var ju full.

Är han på väg in i ett förhandlande med mig? Hoppas inte. Inte för att jag kommer att ge med mig utan för att om han misslyckas så tär det på egot och det i sin tur kan leda till ilska.

Det behöver inte vara så. Men jag ska nog vara lite försiktig nu och inte få honom att tro att allt är glömt och förlåtet. Det är denna balansgång som är så sjukt komplicerad när man fortfarande bor ihop. Man vill vara vänner men inte så bra vänner att den andra känner att det är ett dumt beslut att gå isär. För vi har det trevligt ihop.

Han sa häromdagen att det kommer bli så tråkigt att bo ensam. Jag skrattade till för mig själv. Han är ju orsaken till att han ska bo själv. För det är värre än tråkigt för mig att bo med en aktiv alkoholist.

De lägenheter han tittat på hittills har alla varit fina och bra och det känns i alla fall jättebra. Då vet jag att flytten i alla fall blir det en bra bostad.

Börjar han förhandla med mig ska jag påminna honom om hur tråkigt han skulle få det med mig. Just nu har han kakan och kan äta den. Han bor här och är sams med mig och kan samtidigt fortsätta vara ute och dricka osv. Undrar om han just nu glömmer bort det.... Att jag inte säger stopp är ju för att jag tänker att vi inte är tillsammans. Skulle vi vara det hade jag krävt nykterhet och bråkat med honom nu. Just exakt nu har han det bra. För jag ställer inga krav. Men så skulle det INTE vara om vi skulle fortsätta tillsammans. Jag måste nog påminna om detta. Han inbillar sig nog att livet skulle vara såhär med mig. Att han skulle få dricka så länge han inte bråkar med mig. Men så är det inte.

Varje gång jag tänkter aktivt på hans kommande flytt blir jag nästan tokig. Då känns allt så fruktansvärt overkligt. Kommer det ske? När? Hur? Var?

Just nu är det behagligt hemma och det är också läskigt nästan. För det är då man börjar undra vad man gör...

Men!! Det räcker att tänka på den kommande helgen och känna klumpen i magen jag kommer ha då när han med stor sannolikhet är ute och dricker med sina kompisar. Den klumpen ska ut ur mitt liv. Så är det bara.

Snälla håll tummarna för besked om lägenhet denna vecka eller nästa. Håll tummarna för positivt besked.

Kramar!

Du är fantastisk så du kämpar med dig och dina barn. Du är så värdefull och jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få lugn och ro snart.
Kramar och lycka till dig???
???

Hoppas din dag har varit bra såhär långt ?
Vissa dagar är lite tristare och man undrar varför allt känns grått.
Nu när vi inte lurar oss själva längre med Alko (som gör oss ännu gråaare till sinnet ?) så får vi hitta på något annat bättre alternativ.
Jag ska fika med en kompis i eftermiddag, det är alltid trevligt☕?

Ha en fin kväll, fina Fibblan?

Kram ?

Tack miss lyckad, Ler och knaskatten för era ord ❤️ jag läser hos er med men är dålig på att skriva. Men jag vet att du har 100 dagar knaskatten och stort grattis till det! Och du miss lyckad är min målbild.

Jag och mannen är otroligt sams... Om man kan säga så. Det är väldigt skönt. Det gör att jag inte ältar och tänker så mycket längre. Och det är skönt för själen. Det var dock bra när jag ältade allt för det är därför jag kan stå fast vid mitt beslut trots att vi är vänner och på samma sida. Hade det varit för ett par månader sedan hade det gjort att jag drog tillbaka skilsmässan.

Han har tittat på fler lägenheter. Väntar på svar. Det blir det när det blir.

Igår när jag lade mig för att sova hörde jag att han öppnade ölburkar i vardagsrummet. De hade han faktiskt smugglat in helt utan min vetskap. Jag var faktiskt förvånad över att han inte skulle dricka för han är ledig idag och han dricker alltid kvällen innan ledighet. Han var fullkomligt lugn och störde inte så varken jag eller barnen påverkades denna gång. Och jag måste sluta bli besviken. Han fortsätter dricka och det kanske är lika bra att jag hörde ölen öppnas igårkväll. För trots att vi är sams så fortsätter han med det som har kraschat äktenskapet. Och han gör det i mitt hem. Ljudet av burkar som öppnas är ju ett jävla äckligt ljud. Ursäkta svordomen.

Jag är lite ledsen denna morgon. Skulle vilja ligga och krama mina barn hela dagen och titta på film. Bara få andas in lugnet de ger mig och kärleken.

Men dags att åka till jobbet.

Ha en fin dag allihopa ❤️

Förresten har jag inte druckit på 1006 dagar. Tänk vad de dagarna har öppnat mina ögon och lett mig åt rätt håll. Till självrespekt och självkänsla och till att vara en bättre medmänniska. Hur hade jag klarat alla motgångar om jag samtidigt berusat mig?

Mirabelle... nej det har jag inte varit. Det låter ju som en bra idé, den ska jag ta med mig. Just nu har jag inte ork för ännu en sak känner jag - jag vet, det säger emot varandra. Men hoppas som sagt att det värsta lagt sig.

Har en superstressig dag i dag, inte mycket tid för återhämtning än lunchen. Men så får det vara. Just nu känns det okej.

Jag har lämnat över det mesta av stressen för lägenheten till min pappa, eller han tog den från mig. Så stressen och paniken när snickarna ringer och stressar om NU NU NU får komma till honom. Han är lugnet själv, jag blir bara stressad och fattar ofta inte vad de pratar om. Så det är jätteskönt.

Bor som sagt lite tillfälligt hos mina päron just nu då jag inte fixar allt det där andra vardagliga och verkligen inte vill vara ensam. Har ju inget direkt självskadebeteende som skulle ske om jag var ensam, men det är inte omöjligt att jag skulle äta tills jag spyr, svälta mig själv eller dricka A. Min hjärna är så fucked up! Jag känner iallafall igen symptomen.

Måste fixa i ordning mig nu, dags att dra till jobbet strax.

Väljer att inte dricka i dag, istället tar jag några djupa andetag och försöker skaka av mig pressen, stressen och deppen.

Skönt att dippen verkar vara över för denna gång! Har du träffat en arbetsterapeut någon gång? De kan vara bra på att hjälpa till med individuell struktur av tillvaron så att man inte gör helt slut på batteriet, och hamnar i det där läget där man är helt överväldigad och kraschar... Det är ju väldigt individuellt vad som tar energi och vad som fyller på energi. Det kan vara trixigt att hitta sin egen balans. Särskilt om man brottas med föreställningar om vad man ”borde” klara av eller må bra av... Bara en välvillig tanke. Kram

Det gör vi verkligen ?! Och visst är det härligt att få tala om veckor numera?☺️!

Tyvärr är jag inne i en lite kämpigare period just nu. Det går inte så lätt. Stress och trötthet suger musten ur mig och därmed blir ett annat slags sug också mer lättväckt.. tyvärr ?, men jag gör allt i min makt för att inte trilla dit på
det???!

Jag vet att jag behöver få ner stressnivån, och få in mer av lugn och bättre sömn, även om det är svårt att få till just nu.
Jag påminner mig om mina tre veckor och att jag minsann inte tänker ge efter för den lille patetiska a- ??! Nä, jag tänker då inte bryta min vackra linje med vita, fina
friska dagar ??!

Nu är det äntligen kväll och inte så många måsten kvar av denna dag ? !
Och än en gång har jag lyckats bevisa för mig själv att JAG är STARKARE än den lilla rösten som tror den kan få mig till ngt annat ?!
Somnar nykter ☑️
Kram
/Fibblan ?.

Glömde nästan gå in hit i dag. Har haft en fin dag i dag - positivt, ingen överdriven stress, kort dag på jobbet och roliga saker skedde.

Orkar inte skriva mer då jag är så trött. Men skriver mer i morgon.

Har valt att inte dricka i dag, istället var jag vuxen, duktig och fixade utmaningarna galant

Nä. Du har inget ansvar för hans nya förhållande. Inget ansvar för honom heller. Han levde och utvecklades (?) över 60 år utan dig. En förhållandevis kort period korsades era vägar. Vad menar du att du borde ha ”lyckats” med under dessa ögonblick av ett helt människoliv? Om du definierar din (kanske inte helt verklighetsförankrade?) bild av framgång tror jag du snabbt ser hur orimlig känslan av misslyckande är. Nu ska han iaf leva och utvecklas (?) utan dig igen. Det enda ansvaret du har är hur du uppför dig som medmänniska, på samma sätt som du har ett ansvar för hur du uppför dig mot kollegor, grannen, kassörskan på ICA... Dvs alla människor du stöter på i liv och vardag. The basics... Inte med vilje kränka honom, skada honom, stjäla från honom osv.

Känslorna känns, och låter man dem göra det utan att få panik över att man känner som man gör, så går de över. Så har det iaf varit för mig. Jag är en riktig känslomänniska med höga toppar och djupa dalar. Och pendeln svänger med en ruggig fart. Sedan jag slutade dricka har jag jobbat på att återerövra en förmåga jag minns att jag hade rätt tidigt i livet. Jag har helt skrotat ”positivt tänkande”, aka detta tidevarvs stora masspsykos. Tex klanta sig på jobbet, det gör man ju emellanåt, och det leder till massa jobbiga känslor... Skam, rädsla, frustration... Jag låter känslan kännas, accepterar att så känns det just nu, flyter litet ovanpå känslan med vetskapen att den är tillfällig, går vidare när jag har känt klart. Dipparna går över mycket snabbare och horisonten ljusnar rätt snabbt när jag går in i de där negativa känslorna och låter mig vara eländig, istället för att kämpa emot eller försöka trycka undan dem. Det låter säkert flummigt, eller i värsta fall klämkäckt. Det är verkligen inte min avsikt. Jag bara har en vag idé om att man lätt ”fastnar” i negativa känslolägen när man desperat försöker ”rycka upp sig” istället för att bejaka dem. Kram på dig

...är en dygd och det måste man ha med sig själv ibland ?.
Att bli stressad, arg och ledsen när det kör ihop sig är normalt och det lägger sig efter ett tag. Men du måste komma ihåg att vila mellan varven.
Ladda batterierna och det är jättebra att motionera med det man tycker är kul och givande.
Jag har aldrig varit på AA men förstår att många får bra stöd och kraft därifrån. Så bra att du har dem också.

Lycka och styrkekramar till dig
?????????

Att det är över 9 månader som du har hållit nykterheten, Wow Strulan?

Det låter så spännande att få nya insikter och känslor inför sig själv och jag längtar verkligen dit också.
Vem är/blir man om man inte dricker alkohol längre?
Ja, det får man ju inte reda på om man inte slutar dricka...?

Kramar
???

Absolut är mörkret en faktor att räkna in som en orsak till deppighet.
Den här dikten skrev jag i början av 1990-talet då min sambo och jag ganska nyligen hade träffats.

"Mörka trista november
är inte lika svart i år.
För du, min älskade
lyser upp mitt inre
med att finnas till
och älska mig."

(Vi är fortfarande tillsammans ?)
Så Studenten, du gör helt rätt i att bara acceptera denna mörka tid som ju är övergående ?

Kramar
???

Att det faktiskt är november. Gjort en mer övergripande kedjeanalys och sett ett mönster. November och jag/min kropp brukar inte riktigt vara polare. Samma med februari. Vi trivs inte riktigt ihop.
Antagligen för att mörkret är härpå riktigt nu och inga färger på träd eller mark.
Det är en ganska krävande situation för många av oss här i svearike.
Så jag släpper idén om att hitta en orsak, accepterar skiten istället. Hej november ? Jag tycker inte om dig, men nu är du här och så får det vara helt enkelt :)

Haft min vovve hela helgen och var ut på vandring med honom och mrniceguy i snö och regn. Vi grillade korv och kokade kaffe på öppen spis. Det var riktigt mysigt. Hade rätt kläder på mig, så jag höll värmen bra.

Håller på att kolla lite resor för att hälsa på bästis i Malmö. Funderar på att faktiskt ta in på hotell och lyxa till det lite ?
Hade varit riktigt najs ändå, något att se fram emot. Vi märker!

Fridens ☃️

Jag har sökt på nätet för att få någon slags tröst och rationellt tänkande. Jag mötte en man för 1 1/2 år sedan och hade ingen aning om att han var alkoholist. Vi är båda boende i stan vi har gemensamma vänner på kvarterskrogarna - så egentligen tyckte jag väl att han drack som alla oss andra. Sen när vi började ses mer insåg jag att hans rutin var att dricka 4-5 starköl efter arbetet och jag sa bara att det gör inte jag. Vi sågs i veckan då och då och på helgerna tog det mig en lång tid att se hur hans lördagar/söndagar tedde sig. Jag förstod inte att han drack från morgon till kväll i början sen när vi hade setts under ngr månder började saker falla på plats, hans humör som ändrade sig efter antalet glas osv. I vilket fall som helst har det nu tagit slut med en ände av förskräckelse. Han har börjat träffa någon annan bakom min rygg (åter igen ett ego tänkande, hon är arbetskamrat och är i ett förhållande sedan 30 år) han har ljugit och varit arg och till och med gjort mig illa. Den nya förälskelsen som kommer gå åt skogen är ju en mardröm för henne, hon har ingen aning om hans alkoholism. Han är inkonsekvent och virrig. Han kommer inte ihåg något, han tar flera tabletter för att sova och virrar runt. Tyvärr blev jag medberoende gör mer dåligt han mådde. Han har över 65 år men fått tim anställning på jobbet - helt enkelt för att han är medveten om att han super ihjäl sig. Jag kastas mellan sorg och ilska och tror att jag behöver höra att detta inte är mitt fel jag har inte misslyckats, tvärtom så vände jag mig ut och in för att få det fungera. Jag kan inte hjälpa honom när han inte ens vill prata om sina problem. Såg honom i lördags för att få ett värdigt avslut, som gick åt skogen helt, Innan vi sa hejdå, hade han fåt panikångest på en restaurang och satt hela tiden och höll sig över magen. Vi skildes åt med hans ord; Hör inte av dig igen till mig, jag hör av mig till dig. Jag måste vända detta ryggen och luta mig mot hans önskemål även om han super ihjäl sig. Visst är det väl någon här som kan hålla med mig. Jag gillar inte den personen jag börjat se men jag vet också att det är en bra man i grund och botten. Och ligger det på mitt ansvar att varna kvinnan?

Har senaste 2 dagarna haft migrän, har haft massor på jobbet och hemma. Lyckats klanta mig 2 gånger på jobbet och har massa ångest över det. Min snuttefilt "alkohol " kan jag längre inte använda. Mår jättedåligt. Har haft ångest, varit arg, stressad och gråter. Ikväll ska jag försöka ta mig ut och springa. Var på AA igår. Det hjälper för stunden men en stund Efter mår jag piss igen. ?

Morgon och nykterheten är en vana vilket var tur i natt, blev väckt av en vän som behövde hjälp.
Att kunna ta bilen mitt i natten och köra till akuten när en vän behöver hjälp är så skönt.
Nu med en kopp kaffe funderar jag över livet hur allt blivit och vart jag är på väg.
Trivs med jobbet men kanske behöver en förändring där för tar mkt av min energi och är mkt stress vilket triggar draken.
Men skall ta några månader nu och försöka mig lära mig hantera det annorlunda.
För den största pressen sätter jag på mig själv, försöka lära mig att bara hänga med och inte ta på mig mer än det jag behöver.
Är kanske en nytt steg i nykterheten när man sorterar upp livet och tar bort eller förändrar det som inte är bra för mig.
Går in i tionde månaden med nyfikenhet och tillförsikt med viljan att göra på ett nytt sätt för att få ett bättre resultat.
Så löftet för dagen är samma som igår, var nykter vad som än händer// kram Strulan

Ironwill ❤️

Så skönt att räkna veckor och inte bara dagar?
Vi sporrar varandra, delad glädje är dubbel glädje?
Kramar
???

Det du skriver skulle kunna stå som beskrivning på depression på Wikipedia. Men du var ju ”kompis” med depression sedan tidigare så jag kommer ju inte med något nytt.

Jag har som sagt också varit där många gånger så jag känner igen mig till fullo och hoppas du blir bättre. Försök att inte isolera dig. Man vill ju helst bara ligga där i mörkret och vältra sig i självömkan ifred. Men allt som oftast är vänner nyckeln till att börja må bättre. Även mycket av inlägg #468 liknar starkt hur jag brukar tänka när det börjar djupna. Trots att du känner dig ensam, som en ö och ”inte hemma i denna värld” så är vi minst två på den ön och antagligen väldigt många fler.

Ju mer deprimerad jag blir desto mer stör jag mig också på ineffektiva eller irriterande kollegor. Sen blir det väl en ond cirkel där stressen och depressionen föder varandra. Lätt att lägga till alkohol på det. Kanske nån välmenande mamma eller något som säger ”ryck upp dig” eller ”efter regn kommer solsken” och då brukar jag undra om inte den globala uppvärmningen skulle kunna skynda sig en aning. Eller vad oddsen är att bli träffad av en komet.
Sen går det över. Till nästa gång.
Men du kanske behöver en paus från jobbet. Ett par veckors återhämtning och fikande med kompisar? Kanske skulle kunna bryta den onda cirkeln.
Det är helt okej att inte orka, och för att orka i många år till måste vi få en paus ibland. Kanske lite mindful self compassion skulle kunna vara något för dig. Du låter ibland lite hård mot dig själv och du är ju din egen allra bästa vän. Speciellt när du är ensam på en öde ö i en värld du inte känner dig hemma i.

Vi hjälps åt!
Checkar ut supertrött men supernöjd över mina 3 veckor??!
Kram
/Fibblan ?.

Hade vi..Jag tänkte en del på mina tidigare utlandsresor..Det värsta var att komma hem..Höra tonårsdottern fråga sin lillebror..”Är dom fulla?”..Lillebrors svar, Jaaa..Tonårsdotterns besvikna suck, och så gick hon upp på sitt rum..Jag och exet rumlade in med vårt bagage, (mest alkohol) Dåligt samvete-presenter till barnen..Ni förstår vilken skillnad det är att komma hem nu..Nykter och lite trött..Betydligt enklare och roligare att resa numera..????????

Hemkommen från jobbet - massa strul i lägenheten och det blir inte som jag vill. Orkar inte mer besvikelse ? ligger i ett mörkt rum och tjuter. Är så innerligt trött och deprimerad och hade jag inte varit hos mina päron nu så hade jag säkert druckit. Allt känns hopplöst - meningslöst.

Jag förstår inte... hur jag ska kunna leva just nu... vill ligga här, under täcket resten av livet. Vill inte äta, vill inte prata, vill bara ha mörker och tystnad

Jag är inte heller pepp på nåt alls idag. Vill stanna under täcket och vara ifred. Något jag lärde mig hos psykologen när jag var mitt i utmattningen var att jag inte ska lyssna på den där känslan direkt när jag vaknar. ”Hur fan ska jag orka känslan” är bara en inlärd reflex. Den har inget med verkligheten att göra. Bara man är igång och involverad i dagen så försvinner den. Hoppas innerligt att profetian stämmer för dig med. Varje dag kommer du ett steg närmre utredningens slutsats, och mitten av december. Kram

Till att fira tre veckor! Du SKA inte vara nöjd över dina tre veckor du ska vara SUPERNÖJD! Grymt! Tack snälla du som peppar mig! Kram . till dig!