Senaste kommentarerna i forumet

Du har så himla rätt, Fibblan! Precis så har jag också känt, men utan att liksom lyckas sätta ord på det. Ibland är det ryggmärgsreflex att tänka att man ska dricka, fastän man faktiskt inte vill. Då är det bara att stanna upp och påminna sig.

Fina Fibblan, jag håller med dig, du låter på ett helt annat sätt den här gången. Mycket mer övertygande. Trots motgångar står du betydligt stadigare än förr. Överlag gladare. Nu har du ju alltid varit sådan när du peppat så många andra här, men nu tycker jag att du blivit snällare även mot dig själv.

Fortsätt att ta hand om dig, vännen, lova det. ? Du är på rätt väg, på riktigt. Så härligt att få följa dig. Tack!

Massor med kramar

Vi skrev samtidigt ☺️!

Absolut! Vi tuffar på,
på vår framgångsresa??️!
Skönt o få sitta på ett stabilt tåg tillsammans med dig och Pellis?!
Önskar dig också en fin kväll?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Jo, alltså om man jämför den resa jag gör nu mot tidigare i år är det milsvidd skillnad. Det är inte kamp på det sättet. Jag har lyckats få till ett lugn och har dessa 17 dagar betraktat nykterheten som en självklar del i mitt liv på något vis.

Men så kommer det liksom som en rest från ett gammalt sätt att se på/förhålla sig till det. Detta är orsakat av gamla vanor. När jag är så här lite ute och far i hela känsloregistrets ytterligheter, ibland flera ggr på en och samma dag, så tror kroppen att det är dax att ta sig "ett" glas vin, för att få in lite mer lugn och stabilitet igen. Men jag tar det lugnt nu. Jag går inte igång och kämpar emot med viljestyrka. Jag "bara" uppmärksammar att känslan att vilja dricka infann sig. Konstaterar vad det beror på (känslomässig turbulens och en gammal vana kring hur jag tidigare hanterat det) och betraktar den känslan som vilken annan som helst.

Alla känslor går över. Ingen är glad hela tiden, ledsen eller ångestriden. Det skiftar. Och vi behöver inte agera på samma sätt på en viss känsla. Nykterheten ger mig möjlighet att utforska nya sätt. Och till skillnad från när alkohol var universallösningen, kan det t.o.m kanske bli lite spännande att få upptäcka vad för olika grejer/strategier som är till hjälp i olika situationer och känslolägen (!)

Man blir så avtrubbad av alkohol. (Det menar du inte Fibblan Einstein..?)

Nu ger jag mig chansen att för första gången på länge, stanna upp och våga vara kvar i känslan.
Det jag vill ha sagt är att jag upplever att jag gör "jobbet" på riktigt eller kanske snarare på ett annat- och uppenbarligen mer framgångsrikt sätt denna gång.

Men förstås, utan de andra erfarenheterna under detta året, hade jag förmodligen inte kommit så långt som jag ändå tycker mig ha gjort nu. Återigen - jag räknar dagarna - och jag är förstås nöjd och glad över var dag jag lägger till samlingen, samtidigt som även detta har fått en annan innebörd för mig nu. Det är inte antal vita dagar som har betydelse, utan den inre resan som har mer med ett tankeskifte att göra.
Det var längesedan jag kunde möta mig själv med sådan acceptans och självrespekt ?!
Kärlek
/Fibblan ?.

Jag sov som en mycket trött människa ? För att undvika metaforer som kan utvecklas till otrevliga profetior... Jag menar vem vill egentligen bli klubbad som en säl??? Tycker vi enns att sälklubbning som involverar faktiska sälar är eftersträvansvärt?

Min skönhetssömn förde mig långt in i drömmarnas land. Drömde att vi höll på att packa ihop huset för att flytta tillbaka till ett annat av våra hemländer. Landet där vår minsting föddes. Känslan var euforisk, blandad med glimtar av ågren över att lämna mitt yrkesliv i Sverige. Vaknade och blev så grymt besviken. Hemlängtan har legat som ett stort, svart värkande hål i bröstkorgen hela dagen. Det var länge sedan den sorgen gjorde sig påmind. Den brukade plåga mig konstant, dag som natt, särskilt innan vi flyttade tillbaka till Stockholm från ytterligare ett land vi bodde i. Efter återflytten till Sverige har hemlängtan och sorg över förlusten av livet som det var mattats av eftersom. Men nu slog det till med full kraft. Jaja, det går väl över igen, med tid och tillförsikt, som allt annat.

Känslor och humör går upp och ner, hit och dit men nykterheten är stabil.
Så tuffar framgångståget sakta men säkert dit vi vill...??️
Ha en fin kväll fina Fibblan❣️
Kram?

Ovälkommen rest från förr..
Det är lite mer turbulent i känslolivet för tillfället.. Högt och lågt. Tillförsikt och osäkerhet.
Men jag kommer att ta mig igenom det här ?!
Jag VILL INTE dricka alkohol! Som sagt, en liten bug i systemet bara. Inget att ta ngn notis om. Jag har mina mål och förväntningar klara för mig!
Kommer att somna nykter även denna kväll?!
Ville bara säga det?!
Kram
/Fibblan ?.

Försök att träna på att säga nej till mindre uppgifter. Det går, även om det är jobbigt. Men det blir lättare med vana.

Om du inte sätter stopp vid din maxgräns är risken att du hamnar i utmattning. Din arbetsgivare kommer inte att tacka dig för att du tagit dig dit. Var rädd om dig och skydda dig mot för hög belastning. Tyvärr är det ett eget ansvar i en tuff arbetsmiljö.

Sorry om jag var lite tuff, men jag vill väl. Var rädd om dig kära du <3

Kram

Har jag jobbat på med flera medarbetare, och mig själv.
Men att aldrig säga nej gör också att respekten för dig sjunker. Njae är nästan värre eftersom det inte betyder någonting.
Tystnad efter ett svar är din vän. Det lägger tillbaka bollen på deras planhalva. Pladdrar du på och motiverar så har du kvar bollen. Precis som med barn, motivera så lite som möjligt. Säg ditt svar och var tyst. Man kan ju säga nej trevlig och otrevligt. Du behöver inte säga ”Nej för helvete” och stirra in i skärmen. :)
Tystnad kan du öva på telefonförsäljare.

”Hej, jag säljer 10-pack gödsel”
”Nej, det vill jag inte ha.
”...”
Tystnad är en bra förhörs och intervjuteknik eftersom den ofta får motparten att prata mer och ändra sig.

Är nej eller ett inledande nej, för jobbigt så testa med ”jag har inte möjlighet att hjälpa dig, har för mycket på mitt eget bord”. ”Tyvärr, jag måste fokusera på annat”, eller något som känns mjukare för dig än Nej.

En del kommer med åldern och en del är övning. Men kom ihåg att säga ja jämt skadar intrycket av dig också.

Däremot finns det Ted talks (har jag för mig att det var) som beskriver värdet av ja-sägarna i organisationer. Folk som hjälper till över avdelningsgränser och oftast säger ja är värdefulla. Men bör skyddas från utbrändhet. Så var inte för hård mot dig själv, men din tid är värdefull och måste prioriteras till rätt uppgift.

Testa med små steg.

oavsett vad vi väljer att göra eller hur vi väljer att leva. Att slänga ur sig kommentarer om andras liv, vittnar om att hen troligenär missnöjd med sitt eget liv.

Dessa julbord har varit mitt fall två ggr, så i år passar jag mig noga och förbereder mig mentalt. Att skylla på förkylning, migrän eller det som passar är alltid ok för att skydda sin nykterhet. Det är lite som i krig och kärlek, där allt är tillåtet :)

Kram

Jag tror att de är många som skräms av mitt nya jag. För jag har förändrats, till de bättre tycker nog de flesta, men en del känner nog att de själva borde göra något åt sig själva.
Nu är hon en ovanligt mkt kärring som slänger ur sig saker åt alla håll.

Långt mellan gångerna hos terapeuten, saknar att prata med honom han är ovanligt bra på att sortera i min röriga hjärna.
Men är väl ännu ett steg att klara sig själv eller hitta andra vägar som funkar.
Besöker AA de gånger de funkar, men skall lägga in fler besök när december kommer närmre.
Laddar upp med det jag kan, är verkligen inte min favorit tid på året.
Massa tillställningar och julkaos, borde nog stå i ett soppkök men gömmer mig på jobbet. Där är riktigt trevligt, med människor som faktiskt kan fira jul lagom.

Men tänker så här, känner jag mig svag i själen så ljuger jag och skyller på förkylning vid någon av alla dessa tillställningar.
Nog med julångest, långt kvar dit ?
Så idag ger jag samma löfte som igår, var nykter vad som än händer// kram Strulan ??❤️

Spenderade kvällen på sjukhus med treåring. Han är okej, men det var läskigt. Det är lite skönt med såna där stunder. Plötsligt fattar man inte hur man kunde tycka att nånting annat nånsin var viktigt.
Och oj, jag var på riktigt nära att kasta bort det. Jag kunde druckit bort mig från hans liv. Vilket jättejättejättebra år.

Jag ska bli morfar igen! Helt plötsligt kommer det en ny människa in i mitt liv. Otroligt häftigt att få uppleva detta. Snacket om livets efterrätt stämmer väldigt bra. Jag satsar på att bli en lek och bus morfar med mycket energi. Vill absolut inte bli en alkis morfar med dålig energi. En dag i taget ?

Ännu en nykter, och och i.o.m det beslutet, fin dag?! Löven skiftar färg och faller av ??, men inom mig händer ngt grönskande ? och friskt!
- hos mig är det vår ? !
Ha en bra dag!
Kram
/Fibblan ?.

Just nu är det bara jobb, prata med hantverkare, praktikant, utredning, äta och sova. Om en och en halv månad är det jullov - välbehövligt. Får stövla på i panikattack tills dess känns det som. Blir stressad bara av att tänka på de närmsta veckorna. Så försöker att skippa att tänka alls. Men inget sug på A, det är just nu som bortblåst. Men vet att det ligger där i idé och kan komma ut närsomhelst.

Inte mycket att rapportera känner jag. Huvudet känns allmänt tomt. Men det får vara så.

Har försökt att säga nej på jobbet - men det går inte. Innan personen hinner tänka när jag först sagt njae, så säger jag ändå ja. För avskyr väntan och att göra de besvikna. Att inte veta vad som kommer och behöva ställa om sig. Det MÅSTE jag jobba på.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka skaffa kakel till nya lägenheten efter jobbet.

Det vill många av oss ha..Tyvärr drunknar ofta våra planer och drömmar såsmåningom i alkoholens träsk och dimma ((för oss beroende)..Om, vi inte tar oss upp, och börjar ta tag i livet..Gör allt härligt som vi vill..Börjar göra saker vi drömt om..Precis så gör du Rosa-vina..Underbart..?✨✨?

Övertrött eller inte, tankekaos eller lugn - finns det alltid utrymme för skratt när du sätter igång..?!
Mysigt att få småskratta lite åt dina metaforer innan läggdags ?!
Visst ligger det något i det du säger med. Känner igen det hos mig själv. Ibland har man så fullt upp i skallen för egen del att det känns skönare att hoppa in i någon annans tankar istället..?
Och ibland är det kanske också just den "pausen" man behöver och i bästa fall får man med sig något tänkvärt för egen del också
win-win ?!
Ang. Rosa Vinas ord "det blir som det ska bli", kom jag o tänka på vad min pappa ofta sa, om det inte blev riktigt som han hade tänkt:
"Det blir bra som det blir, nu när det inte blev som det skulle"
En annan trösterik variant på mantrat..?.
Hoppas du sussar riktigt gott i detta nu!
Ska också knoppa in nu.
Kramar
/Fibblan ?.

Go'kväll FinaLisa!
Bättre sömn natten till idag men sov föör länge..? Vaknade med ett ryck - försovit mig ?. Men jag hade ju lite o ta igen..?
Hann inte med min lilla morgonskrivning, där jag liksom mentalt ställer in mig på hur gärna jag vill och kommer att fortsätta vara nykter, men det har gått bra iaf??!
Blev en okej dag, trots det bryska uppvaknandet ??! Varken mer eller mindre men ibland är också det, alldeles tillräckligt ?.
Märker att jag är inne i en lite låg period. Tidigare en risk för "snedsteg"..

Men det känns inte så nu faktiskt ?!
Jag är stark mitt i min skörhet.
Jag är det.
Faktiskt.
Stark mitt i skörheten
???
En ovanlig men väldigt välkommen känsla!
???.
Vanligtvis är jag än det ena än det andra..
Äntligen ger jag mig en ärlig chans att växa!

Tacksam och stolt över det jag tar mig igenom nu! Kanske det bara får kännas så här en liten stund. Vad vet jag. Men det ger ändå hopp om fler sådana här tillfällen?!
Jag är på väg!
Så länge jag fortsätter nykterheten kommer denna känsla att få växa sig allt starkare!

Somnar med en stor dos tacksamhet ikväll ❤️.

Kramar
/Fibblan ?.

Håhåjaja om man nu skulle skriva några rader i sin egen tråd nu då, istället för att härja runt och lägga näsan i blöt i alla andras... vad skulle man skriva dådå... Jag är nykter. Det är ju en början. Annars är huvudet sprängfyllt av otaliga tankar som far runt som skenande godståg i ett virrvarr av tankespår. Inget tanketåg når sin slutstation när alla trängs huller om buller och vill komma först. Jag läste i någons tråd (kanske Ullabullas?) om plattformar och medberoende. När den egna plattformen blir för trång, eller ostadig, eller tråkig så är det så lätt att hoppa över och inkräkta på någon annans plattform... Typ. Undras om det är det jag gör, flyr mitt eget tankekaos och ägnar mig åt att rota i andras tankar istället? Det tåls att funderas mera på... Övertrött är jag så det skriker om det. Sov knappt en blund inatt, pga att stress och ångest eskalerade. Av riktigt larviga orsaker, kan jag tillägga. Men det är väl just det som menas med uttryck som tex ”Droppen som fick bägaren att rinna över”. Note to self - sakta ner innan du går i total spinn över petitesser. Ikväll skanderar jag det senast lånade mantrat över mina skenande tanketåg ”Det blir som det ska bli” (från Rosa Vinas tråd?). Det hjälper. Inatt ska jag baske mig sova som en baby. Nej förresten, inte en baby... De är ju värsta sortens nattmarodörer. Jag ska sova som en klubbad säl istället. Minus blodbadet då... Äsch, vad illa det går med metaforerna. Jag ska sova. Punkt.

Det är mäktigt att känna den här känslan av lugn inombords. Jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt.
Vissa säger sinnesro.
Jag vill bara kalla det för här och just nu.
Det är så sällan jag känner det där lugnet insåg jag ikväll när jag klev in på det där mötet, kanske jag egentligen aldrig har känt det, sorgligt nog.
Jag kan komma väldigt nära jag promenerar i skogen, eller när jag var med min älskade hund då hon fysiskt gick bredvid mig, men knappast ljust nu.
Mitt under en upptrappande konflikt som bara blir värre och värre på min arbetsplats - luften går så trögt att andas och mina tankar snurrar ständigt kring vart lösningen finns.
Men ikväll fick jag hela 30 minuter där jag totalt upplevde det där lugnet - jag vart helt uppslukad utav den där känslan som är så obekant för mig. Jag var varken påväg till något i tanken, eller från något, jag tänkte inte på min sjukdom (eller jo, det gjorde jag ju indirekt eftersom jag befann mig i ett rum med andra nyktra alkoholister förstås, haha) men det var bara så oerhört skönt att slippa detta jädra fokus på mig, mitt välmående och vad som fungerar för mig och bara lyssna på alla andra en stund.
Jag är så tacksam för det.
I det rummet, liksom i det här, är jag inte konstig på något sätt.
Jag satt tyst hela mötet och lyssnade.
Mötet varade 1 timme. I 30 minuter fick jag uppleva den mest behagliga känslan i min kropp jag snudd på aldrig har känt och tänkte att detta är "fanimej ett mirakel Dee!".
Jag tappade den där här och nukänslan när jag plötsligt började tänka på ordet "relatera".
"Just det, jag har hört att man alltid kan relatera till allas berättelser!"
Det blev nästintill en form av fixering följt av en besvikelse hos mig när jag desperat sökte mig själv i deras berättelser, men aldrig fann mig riktigt fullt och fint hela vägen ut.

Men såklart jag kanske inte kunde relatera till det riktigt när det var en majoritet som talade av män i övre medelåldern vars historia vittnade om en på pappret typisk alkoholist, en sån som de allra flesta som inte bär på sjukdomen tänker på när de hör ordet alkoholist.
Där satt jag, troligtvis yngst i rummet. Kvinna. Som skött mitt arbete till punkt och pricka och aldrig i hela mitt liv kommit försent till jobbet eller stannat hemma för att jag varit bakfull utan istället lyckats med det omöjliga. En karriär helt i fyllan.
Hur har det egentligen gått till?!
Fan, jag borde söka till Talang nästa år!

SÅ innerligt tacksam för den där känslan.
Underbart.

Så positivt inlägg att läsa?.
Blir så glad för din förhöjda livskänsla.
Att ha projekt som man ser fram emot är lustfyllt och ger livsglädje.
Kram ?

Mitt inlägg var alltså en reflektion på att typ söka upp folk man tror sig ha felat mot och kräla i stoftet... Det var ett sådant scenario jag syftade på med självspäkning. Att gå till ett proffs och få hjälp att bearbeta sin ryggsäck och lätta på tyngden är en helt annan femma. Sunt.

Hoppas allt är lugnt och att du fick din skönhetssömn?
Idag har jag tränat och hoppas du hunnit göra något för egen del också.
Nyktra somnar vi ikväll?
Kram?

Härligt att få ett livstecken. Förstår att det är motigt att skriva ibland. Att det väcker en massa känslor som är jobbiga att ha. Men ibland tycker jag att det är så hjälpsamt också - att ”skriva av sig” så att man får vända och vrida på saker. Ibland förstår jag mig själv bättre efteråt.
Jag brottas också med anonymiteten. Om någon från jobbet skulle läsa skulle de direkt fatta att det var jag som skrev, till exempel. Jag tycker att det lyser igenom, och jag skriver så ofta om saker jag gör som hör till mitt dagliga schema. Blir helt iskall när jag tänker på det.
Samtidigt är det så osannolikt att jag bara skjuter bort tankarna. Det bor 10 miljoner människor här i Sverige! Självklart kan ingen ”veta” vem jag är.
Är de här inne och läser har de hursomhelst förmodligen sina egna demoner att brottas med.

Förstår att du saknar närhet! Det är svårt att bryta upp, och det är klart att det finns varma känslor när man har varit tillsammans så länge som ni har. Men det är klokt av dig att försöka skjuta bort tankarna. Det är han som har valt att det ska vara såhär, inte du.
Att du bara är 32 år... Så ung! Och det är ju också fantastiskt. Hur gammal man än är har man ju alltid chansen att börja om. Men det är klart att det är lättare att göra det när man är yngre. Du förtjänar kärlek och trygghet och någon gång kanske du hittar en kärlek som är din motsvarighet. Någon som kan stötta dig och växeldra och ge dig den där ömheten.
Stor kram, Lim. Håll ut! Håller tummarna för att ni får positivt besked på lägenheten så att du kan börja ditt nya liv. ?

behöver inte vara religiös för att ta hjälp av en präst eller diakon som är kunnig i 12-stegsarbete. Och de journalför inget och har tystnadsplikt.