Senaste kommentarerna i forumet

Hahaha..?!
Snart slipper du hen!
Så fint av dig att mitt i allt tänka på att inte störa med en ung människas hopp om mänskligheten ? Förstår att det är tålamodsprövande det här ?!
Bra val för dagen ?! Fantastiskt bra jobbat fina du?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Jag lyssnar på dig jag. Jag är skitlugn ? Jobbar hemifrån idag. I en annan kommun. Iförd pyjamas. Avstängd mobil. Jag utmanar snigeln att försöka sabotera min frid och hindra mig från att sköta MINA arbetsuppgifter nu ?

och fin nu :-)) Klappa katten, den virtuella alltså !, njut av kaffet och vinka adjö med ett snett leende i morgon :-)))

Så, är det verkligen..! Förvandlingen är påbörjad ? och så länge jag låter mina naturliga instinkter vara dem som tar mest plats, typ vila när jag är trött, varva ner när jag är stressad, träna om ångest eller annan olust kommer krypande, så kommer denna positiva förvandling sluta i ngt alldeles magnifikt ?
???❤️?

Nu håller vi batterierna charged Up ??! Så kommer detta att gå så bra så ?!

Önskar dig, och er alla en fin torsdag ?!
Kram
/Fibblan ?.

Uppe tidigt med liten kusin så föräldrarna får sova. Mysigt! Hon tyckte att dagen skulle börja 5.30 idag. Blöja och välling.

Tänker på alla morgnar som jag vaknat bakis och med världens ångest. Ofta har jag gått upp jättetidigt liksom för att låtsas att jag är pigg som en lärka. Om man vaknar tidigt så kan man ju inte ha problem, eller...?

Jag har låtsats så mycket i mitt liv. Hållit god min och fortsatt le och vinka. Gömt undan mörkret. Kan faktiskt förstå att jag dykt in i vinrusets sköna bekymmerslöshet gång på gång. Igen och igen.

Nu vill jag inte längre. Vill vara glad på riktigt.

Jag är nykter, har inget sug efter att döva mig mer alkohol längre. Det är helt borta, men jag är väl medveten om att ta en dag i taget och ha koll på känslorna. Det som händer är att mitt inre känsloliv förändrats. Jag är en lugnare person, lite mer introvert och stabil. När olika saker uppstår så står jag och ser på utan att direkt agera. Allt som sker är inte mitt att ta tag i. Mitt nya mantar vid händelser är - det blir som det ska bli.

En lättare depression har smugit sig på och jag försöker att se mer inåt och acceptera alla känslor. Låta allt finnas, kännas och passera. Allt är inte lätt men det går och blir lättare efter tid. Jag har valt att vara mycket ensam, men börjar att längta efter mer gemenskap nu. Tyvärr har jag värk i kroppen just nu. Inne i ett skov, så jag försöker att ta hand om min fysika kropp också, inte bara det inre. Inte visste jag att det var så mycket jobb med mig själv när jag valde att leva utan alkohol. Fast det är klart, när jag var full var kroppen helt avslappnad (inga spänningar då inte) och hjärnan försatt i viloläge (helt utloggad).

Nu är det höst/läslov och jag och kidsen ska ut på äventyr i dagarna två. Att vara mormor är verkligen toppen. Jag får vara med på så mycket roligt (fast det är skitdyrt att vara mormor) varje skollov :)

Tjingeling!

Godmorgon Fibblan?
Din förvandling har börjat och du är på väg att bli den vackraste och finaste nyktra partyprinsessan någonsin!?

Vad klok du är som ger dig egentid.
Självklart ska du ha lika mycket som alla de andra i familjen annars blir det ju orättvist!
Batterierna måste hållas levande??????

Ha en fin torsdag ?

Kramar
???

Checkar ut min dag 10 ☑️ !
Kvällen blev lite upp och ner. Alla nöjda med dagen, men i mig blev tröttheten till sist lite övermäktig..
Den gjorde att jag kände mig liten och svag. Och här har vi en känsla, som jag tidigare valt att dricka på. Jag hade antagligen fyllt på lite vin, i ngn slags illusion om att det skulle få mig att bättre orka med resten av kvällen.

Men eftersom jag är i uppbyggnaden av självrespekt och omsorg om mig själv, fick jag bara lugnt acceptera, att det var okej att va trött och att barnen redan fått en härlig massa uppmärksamhet och en fantastisk dag med sin mamma. Det är okej att mamma, när pappan kommer hem, "drar sig undan" en stund, lägger sig i badet och bara kopplar av för 1/2 tim!
Det här låter ju fullständigt normalt, men är lite nytt för mig..??!
Och också en av anledningarna till att jag hamnat där jag gjort..?. Men det är ingen mening att gråta över spilld mjölk. Det viktiga är vad jag gör för val idag och framöver?!

Är glad nu att jag med både ord och handling kan visa barnen att mamma också har sina gränser för vad hon orkar med. Det är den bästa tjänst jag kan göra dem, om jag inte vill att de ska träda in i samma fotspår som jag..dvs att slå miljoner knutar på sig själv, hela tiden nedprioritera sig själv och sitt välmående till förmån för andra.

Barn gör ju som man gör, som bekant. Så lika bra jag sätter igång och visar, att jag också bara är en människa.

En människa som kan ta hand om sig, som inte pressar sig för hårt och hela tiden ligger på gränsen till vad hon klarar av.. Nu bryter jag med duktiga-flickan, syndromet också, en gång för alla (nedärvt i generationer på min sida, kan tilläggas..). Känns bra att kunna hjälpa min barn att inte hamna in i samma mönster?!

Spännande det är att hitta sig själv igen, skapa sig själv på nytt, utifrån erfarenheterna i livet så här långt ?! Skrev i västligvinds tråd om hur jag gjort slut med party-prinsessan också (den sorten som dricker alkohol iaf). Kan hända jag reclaimar den igen, fast då i en ny form?! Nykter och välmående partyprinssesor, finns det inte så gott om, så gör gärna den lilla gruppen sällskap?!

Intressant också vad läkande det är att skriva! Började lite med moll i sinnet och slutade i dur ??!
Tacksam för var dag jag väljer och lyckas vara kvar i nykterheten, den gör mig bara starkare för var dag som går! Jag känner mig verkligen så färdig med alkoholen. Det finns helt enkelt inte utrymme för den i mitt nya liv, i mitt nya jag! I det jag, som egentligen är jag?❤️!
Kram
/Fibblan ?.

och jag är så otroligt glad över att jag äntligen inser vad som funkar (eller inte funkar) för mig. Idag är jag stolt nykterist och vill fortsätta må så här bra varje dag. En dag i taget. ODAAT! ??

Jag känner som du att ett glas funkar inte. Det triggar igång beroendereceptorn i hjärnan så det är lika bra att låta bli.
Men "vanliga" människor har inte förmågan att förstå det. Därför tycker jag det är bättre och enklare för alla om man säger att nej, jag mår inte bra av att dricka längre. Sedan får det vara bra med det.
Och visst är det skönt att äntligen ha hittat beslutsamheten och lugnet i sin egen övertygelse ?.
Skönt att stå stadigt på tvåsiffrigt ??

Kramar
???

Dementa snigelns sista arbetsvecka... Till min stora förtjusning hålls vi på helt olika ställen denna förlovade tid. Gud är god. Trodde jag. Tro fan den eländiga människan lyckas sabotera min själsfrid där bortifrån också. Först ställer hen till ett sådant jävla kaos (pga total inkompetens och allmän brist på vare sig sunt förnuft eller självinsikt) att jag tvingas lämna min fristad, och arbetsuppgifterna jag borde ägna mig åt, för att åka dit och reda ut skiten hen har ställt till. Märkligt nog är det fortfarande MITT fel att hen inte klarar av sina arbetsuppgifter. Enligt henne. Så blandar vi in en ung naiv stjärnögd kollega i kompotten. Hen lever fortfarande i villfarelsen att alla människor i grunden vill väl och om vi bara pratar ut och öppnar våra hjärtan för varandra så blir det fred på jorden. Amen. Hen jobbar med dementa snigeln denna vecka. Och ringer mig om än det ena än det andra som det måstes pratas ut om, för snigeln känner si och snigeln känner så... om jag hade för vana att krossa unga människors illusioner skulle jag svarat ”Bra. Låt fanskapet känna på. Hen är värdelös. Jag hatar hen. Jag önskar hen allt ont. Sluta stör mig med tramserier.” Men mån om ungdomens tro på mänskligheten och lyckliga slut får jag lov att slå an en mer pedagogisk ton. Och gnissla tänder. Jag tänker att tro fan jag borde klyvt’na med en spade iallafall. Hen ska ju uppenbarligen hemsöka mig från vägs ände. Hen hittar säkert ett sätt att förpesta min tillvaro från andra sidan sparken ut också. Gud jag vill ha vin. Och får jag inte dricka det så kan jag väl få drämma flaskan i huvet på #%^*+#%

Du spritter av positiv energi trots att du är trött?och det smittar av sig!!
Härligt med frisk luft och glatt sinne?
Mycket bättre än unket vinmos och ångest....
Bra jobbat??
Ha en skön onsdag kväll

Kramar
???

jag hade planer på att åka till blomsterfestivalen i Chiang Mai just i början av februari men det har kommit lite grejer i vägen som jag inte kan styra över och sen har de en sån grym luftförorening numera så jag som har astma drar mig lite för att utsätta mig för det. I dagsläget gäller andningsmask om man nödvändigtvis måste vara ute :((

Så ja, det lutar åt att vi ses !! Ser definitivt fram emot en kram utan tårar <3

.. = helt slut..?!
Så trött, men jag är hellre trött av lek i skogen och pumpapyssel med barnen än av vinet, som jag i min enfald trodde mig bli piggare av..
Skönt med friskluft och ren samvaro med mina käraste ?!
Kram
/Fibblan ?.

Gissar att det är med palt som med surströmming. Typ två läger. Socialiseringen och grupptrycket du vet.

Ni som följer med i nyhetsflödet kanske såg nyheten för någon vecka sedan om mannen i USA som p.g.a. en ovanlig svamp i magen självproducerade alkoholhaltig öl.
Syndromet eller tillståndet kallas för auto-brewery system (ABS), ungefär ”självbryggeri”.

Läs t.ex. här: "https://www.svt.se/nyheter/utrikes/man-hade-eget-bryggeri-i-magen"

För "normala" (?) människor som inte utvecklar alkoholberoende kanske detta vore ett trevligt syndrom. Men för en nykter alkoholist vore det en mardröm. Även om man undviker att sträcka ut handen efter första glaset, tvingas man av och till att få små doser av den förrädiska alkoholen i blodet.
Och hur i all världen skulle man göra med dag-räknandet?

/Pi31415

Dag 11. Tänker på Sofia festfixaren. Här hos min syster förekommer väldigt lite alkohol. Min svåger dricker visserligen gärna en öl på fred/lördagkvällen och min syster kan ta ett glas vin till maten men båda byter till läsk el bubbelvatten till chipsen i soffan.
Ganska långt från mina gamla dryckesvanor mao... (minst två glas vin medan jag lagar maten, två-tre glas till maten och flera påfyllningar efter)
Vi har stor familj på både min och min mans sida och familjefesterna är många. När jag nu rannsakar min själ så inser jag att jag själv ofta varit turbon som sett till att det alltid funnits gott om A. Gästerna har knappt hunnit innanför dörren innan jag har satt ett glas i handen på dem. Och det är ju trevligt och generöst. Men är denna gästfrihet ett sätt jag har lagt till för att jag själv ska få dricka? Förmodligen...

Jag tänker att jag såsmåningom kommer att berätta varför jag slutat med A. Jag måste nog berätta. Min man tycker inte det. Han inser inte vidden av mina problem och tycker det räcker att tänka till och stanna vid ett glas. Jag vet att jag inte kan det. Den mentala besattheten goes bananas efter ett glas.

Idag har jag varit nykter i 60 dagar. Tiden rusar verkligen iväg! Särbon håller sig nykter sen ett tag. Känner mig pigg i huvudet o har ingen längtan efter fylla än så länge. Känslan av att framtiden har massor att erbjuda har kommit! Ser verkligen det nya livet framför mig o börjar inse att jag går in i en ny fas. Det känns underbart! Kämpa på ?☀️

Och så var man tvåbent plötsligt..??! Skruvar in inställningarna på rätt våglängd, även denna dag!
Nykter, fri och frisk?!
In med en stor portion tacksamhet och medveten närvaro i nuet och lyckan är gjord☺️??!
Ha en bra dag ?!
Kram
/Fibblan ?.

Det är nog just den fria viljan att välja (eller illusionen där av) som gör alkoholproblematiken mer stigmatiserande än ett funktionshinder. För de flesta brukar en diagnos komma som en befrielse. Det finns en etikett. Det är inte bara inbillning, utan livet är faktiskt svårare för mig att hantera. Och med rätt etikett blir det lättare att anpassa livet och kraven, och att hitta rätt verktyg för att hantera sina svårigheter. Det där att inte klara av att ställa en fråga, tex om kompisen vill hänga, för att man inte vet svaret på förhand... Det känner jag igen. Min 14-åring, som är mer autistisk än de andra syskonen har det problemet. Hen kan börja gråta om man intet ont anande föreslår att hen ska höra med kompisen om den vill följa med på nåt vi ska göra. ”Men jag vet inte om hen kan! Tänk om hen ska åka bort, eller vara med nån annan, eller har träning, eller...”

Vad utomordentligt förfärligt att lämna pizzeriornas förlovade land... Varnar GPSen innan man kör över paltzzerian-gränsen? Palt låter... öhhh... intressant, men inte som nåt jag skulle äta mig till någe koma eller schviiim av :)

Jobbade 14 timmar i går, är ett vrak nu. Jobbar hemifrån. Var hos kuratorn i går. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, är så mentalt slut att jag varken vet ut eller in längre. Vem är jag liksom? Det jag definitivt vet är att just nu är jag en sån som inte dricker.

Men även en person som tydligen inte har förmågan att säga nej. Det blev så jädra tydligt, jag har inte reflekterat kring det förut. Men jag vet inte hur man säger nej. Det ligger så djupt rotat, avskyr också när folk säger nej till mig. Har alltid känt mig avvisad och ledsen även om det bara var ett nej till en fika eller att hjälpa till att bära något. Därför frågar jag aldrig (för då kan man ju inte få ett nej). Men när någon frågar mig blir jag glad - och säger alltid ja, utan att tänka på konsekvenserna. Om jag har betänketid kan jag säga nej. Den enda som jag kan säga nej till direkt är min mamma, med henne vågar jag vara transparent, men tror att det är för att jag vet att hon alltid kommer älska mig ändå.

Jag är så trött över att gråta, att inse nya saker om det som jag tidigare inte såg, som jag gömde med strategier av att inte ta i det. Jag känner mig så ofullständig och konstig. Samtidigt är jag glad att jag gör denna resa, att jag vågat och orkar ta tag i mitt liv. Att jag vill och orkar försöka leva istället för att bara överleva med flaskan.

I går hände annars mycket, kuratorn som jag sa innan, vi har dragit igång utredningen, ska till läkaren om några veckor, sen drar allt troligtvis igång någon gång innan jul. Så det går snabbt *pust*. Sen startade alla byggjobbare, elektriker m.m. i nya lägenheten så fick inspektera och gå igenom allt. Till sist så var det medarbetarsamtal. Tror jag har bästa chefen i världen. Han värnar så om mitt mående och vill verkligen ha mig som anställd, det är så jag känner. Kommer få mer tid och han vill att jag ska jobba mer hemifrån för att orka jobba på jobbet. Jag berättade om vad som är på G med utredning för jag ser inte syftet att inte säga det. Har inte nämnt något om A, och kommer aldrig göra det heller.

Hur kommer det sig att A bär på ett större stigma och är mycket mer ångestladdat än en diagnos är för mig? Kan nämna utredningen för alla som jag har en närmre relation till, det känns nästan bra. Men skyltar ju inte med det heller direkt. Troligtvis känns det så för att man inte kan hjälpa en diagnos/funktionsnedsättning. Visst, man kan väl inte hjälpa att man har sjukdomen alkoholism, men samtidigt kunde man valt att sluta tidigare, typ. Man har orsakat det själv, och jag som ska vara "perfekt" kan ju inte ha misslyckats så mycket själv liksom. Man kan välja bort att inte dricka, men kan inte välja bort en funktionsnedsättning. Detta är spännande att tänka på tycker jag.

Vad skönt det var att skriva av sig såhär på morgontimmarna.

I dag väljer jag att inte dricka, istället stannar jag hemma och jobbar från soffan med en varm filt över mig och Ramlösa hallon Björnbär i glaset.

Ser jag dig på IRL i februari?
Hoppas!

Kram,
D

Du får bli mitt lilla rumpetroll?
Sov så gott så vaknar vi fräscha imorgon ?

Kramar
???

det är riven rå potatis blandat med .salt...kornmjöl..vetemjöl. Gör runda bollar...läggs i kokande vatten. Fläsktärningar i eller som idag stekt sidfläsk brevid. Äts med smör och lingonsylt. Dryck är mjölk. Tryck i dej 2-3 st med tillbehör = "paltkoma". Eller palt schviiimen...lokalt uttryck. 1 st paltzzeria finns i Öjebyn. Inte så värst förekommande alltså.