Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort... Starkt att gå till AA, starkt att erkänna sig besegrad.

Så härligt att ha första veckan gjord???

Kramar
???

Njae... jag vet inte om du kan se tröttheten och bristen på intresse för lilla knytet som kvitto på att något saknas hos dig. Det är fullt möjligt att bli en superb förälder till sina egna barn även om man har noll intresse för andras telningar. Och barn man inte har en nära och otvungen relation till blir man utmattad av att umgås med. Skönt att du får komma hem och ladda om nu! Kram

Är ett ord som fastnat efter läsning av boken djävulsdansen.
Cirklar är ett ord som används i Carina Bångs bok.
Dvs det som ska bära mig och bara mig och inte inbegriper någon annan.
En sorts sund självständighet som inte bygger på egoism utan bra gränser som jag klart kan definiera.

Detta var helt omöjligt för mig i början av mina insikter i att jag var medberoende/relationsberoende.
Att jag i egen hög person hade egna önskemål och egna värderingar osv fanns nog med.
Jag är inte och har aldrig varit slätstruken och har alltid tyckt till om saker som hänt mig eller mina nä'rstående.

Problemet för mig var att det flöt ihop.
Men just ordet platå har fastnat och jag har börjat tänka mycket på ordet och vad det betyder för mig.
Att våga orka och vilja känna efter,magkänslan eller det ordlösa som faktiskt gäller bara mig.
Som vuxet barn så har det knepat till det ytterligare eftersom jag inte tillräckligt blev bekräftad i det jag var som liten.

Att nu identifiera och införliva de enklaste egenskaperna som för andra är självklart.
Jag gillar köttfärssås och spaghetti.
Jag föredrar blått framför rött eller vad det nu kan vara.

Smått löjliga betraktelser som för mig blir nog så viktiga dagliga reflektioner.
Har jag varit mig själv trogen idag?

Eller har jag klivit av min platå och inkräktat på någon annans för att min platå var så tråkig,ångestfylld eller tom farlig för mig idag?
Vad gör att jag drivs att kliva av min egen platå och in på någon annans?
Vad kan stoppa mig för att göra det?

Hur gör jag mig själv tillräckligt trygg och platån tillräckligt stor att det alltid finns en bra eller frisk bit att stå på.
Jag börjar få kläm på det nu,men inte alla dagar och alla stunder.
Ibland kastar jag mig handlöst iväg och får ta stora hopp för att liksom greppa tag i någon annans plats där jag inte har något att göra egentligen.
Men jag känner det tydligt nu.
Min platå har då liksom krympt eller svajar så rejält så jag kan inte stå kvar på den.

Och vad gör jag då?
Jo stannar upp,identifierar konstaterar och använder mina verktyg.
Detta går över,du ska inte agera på känslan.
Ta kontrollen över dig själv och dina impulser eller rädslor som vill styra ut dig mot kanten.

Sitter på tåget hem. Äntligen. Visst har det varit trevligt men är så innerligt trött.

Kusinerna har barn så det har varit en 3,5-åring och en 2 månaders baby med hela tiden. Gillade 3,5-åringen grymt mycket, hon var cool. Men den där lilla - nope inte min grej. Ser inte det söta i det. Blev bara trött. Skulle aldrig kunna ha egna barn, är helt förstörd efter 3 dygn liksom. Men visst önskar man lite att man vore lite mer normal och kunde fixa sånt. Det känns nämligen så tydligt nu att jag inte riktigt är som alla andra, att jag saknar något. Men det är lugnt. Det är bara jag.

Måste bara hålla huvudet högt och inte deppa ihop, låta de negativa tankarna ta över. Även om jag bara känner för att gråta här i kupén på tåget.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag. Istället ska jag hem till tystnaden och känna efter hur det verkligen är inför morgondagens terapi-session!

Tack FinaLisa. Friden har lagt sig med tågdunket. Barnen ser på film i paddan. Njuter. Detta blir en bra dag. ☕️

En vecka idag?!
Så nöjd och tacksam över detta?!
Underbart att känna hur alkoholen blir allt mer obetydlig för var dag som går och hur jag bit för bit närmar mig den efterlängtade FRISKHETEN och FRIHETEN..?!

Ha en fin dag!
Kram
/Fibblan ?

Hoppas din dag blir bättre än natten?
Du får lyssna på något fint och vackert i dina lurar när du åker tåget idag.?

Kramar
???

...å lite lätt småförbannad. Vad händer i kropp och själ? Känner inte igen mig alls. Sovit fruktansvärt dåligt. Vaknat arg och stressad många gånger. Hoppas att det är något övergående och att det hänger ihop med positiv förändring.

Ska resa tåg genom Sverige idag för att hälsa på min syster m fam. Vet att det kommer bli trevligt men intensivt. Ingen oro för A eftersom de nästan inte dricker alls. Bjuds det så kommer jag självklart att tacka nej.

Skulle helst av allt vilja tillbringa en vecka ensam i en enslig stuga i skogen. Behöver lugn och inga måsten.

Västligvind - fint o höra att det är på bättringsvägen mellan dig och din man?❤️! (Det.går väl så smått framåt med det här med..?☺️)
Det är en bra mening du har, att ha med sig när det känns deppigt

Det finns varje stund ett nytt val att göra! Vi väljer själv var vi lägger fokus! Det är så sant, men inte så lätt i praktiken alla gånger..??. Men jag kan faktiskt stolt meddela att jag tycker mig lyckats med detta idag
???!
Det blev en bra dag! Fått en hel del gjort och känner hur energin, tack vare ingen alkohol, så sakteliga kommer tillbaka ?❤️!
Kram
/Fibblan ?.

är känslan man får när man läser din tråd. Någon skrev...byt lås...Håller verkligen med...lyft ut hans grejer..begär besöksförbud. Han är inte värd en sekund av din tid mer.
Tyvärr är det en stor kamp mot genen "omhändertagandet/alla dör utan mej". Därför fortgår sån här skit onödigt länge.
Din man är ett ego av värsta sorten..en navelskådande dramaqueen...som måste få lära sig en nyttig läxa långt från dina barn.
Släng ut dyngan.
Jag hejar på dej och tror du är.kvinan att klara.av det.

Tack Ler ❤️❤️ ja jag vet liksom egentligen inte om jag gjort rätt eller fel dessa år. Men oavsett så vet jag att jag helt enkelt inte vågade chansa tidigare. Och just nu känns det som att de precis har blivit stora nog för att jag inte ska känna allt för stor panik och maktlöshet. När de var yngre var det läskigare. Nu kan jag prata med dem och då känns det lättare.

Min man var väldigt skum mot mig idag. Han sov länge imorse. Fram till lunch. Han klev upp och började sucka framför sin garderob. Jag har nämligen i princip slutat tvätta hans kläder förutom några plagg då och då. Det är ingen hämnd utan snarare kände jag nästan ett själväckel som tvättar hans kläder samtidigt som han inte ens tar undan sin egen disk. Eller ens pratar med mig om allt vi egentligen behöver prata om.

Sedan skulle jag hjälpa honom ringa om en lägenhet. Hans attityd mot mig var kort och lite hånfull nästan. Sedan drog han till en kompis. Helt stört hur han verkligen totalskiter i sina barn. De var i sin tur rastlösa och jag blir lämnad att försöka hitta på nåt med dem fastän jag inte har orken just nu.

Jag har betalat räkningarna. Varenda en. Och vågar inte fråga om han planerar att betala nåt? Jag tror han har fått mycket bättre lön än mig dessutom men det berättar han ju inte. Men jag fattar det ändå.

Jag blir så arg inombords när han är otrevlig för dels vill jag ha ut honom ur mitt hem och dels så är det hans fel att vi ska skiljas ens en gång. Han har ingen rätt att vara sur mot mig eller svara spydigt. Jag har det svårt nog med att han fortfarande bor med mig.

Rummen han ockuperar ser ut som skit igen. Soffan jag ska behålla använder han som en dagbädd och det stör mig också. Skulle inte förvåna mig om han hinner spilla ut en skål med soppa över halva soffan innan han flyttar ut.

Allt med honom irriterar mig just nu. Han tar så mycket plats och energi att det är sjukt.

Å jag behöver hitta en strategi för att stå ut resten av tiden vi bor ihop. Ska jag vara på sånt här humör länge till så kommer jag bli tokig.

Han ska få titta på en lägenhet men det är folk i kö före honom. Skulle han ändå få den så är det tre månader till flytt. Det är lång tid kan jag säga.

En annan lägenhet har tidigare inflytt men den törs jag inte ens tänka på.

Det blir åtminstone bättre när hans ledighet är slut. Då kommer han jobba och då är han borta mer och dricker eventuellt mindre.

Usch vad trött jag är på allt.

Fibblan ❤️

Blir så glad av att läsa dina senaste inlägg ? Och tack för inlägget på min tråd! Allt är inte super med mannen än men på bättringsvägen.

Jag läste en så bra mening. Den gick något i stil med ' Låt inte fem dåliga minuter definiera hela din dag' Vilket är så sant. Men svårt att leva upp till. Det är kanske en liten procent av en dag som är dålig, resten är ganska okej. Försöker tänka så själv men det är inte så lätt alltid. ?

Kram ❤️

..är FÖR mkt i huvudet tror jag..?. Det som händer i huvudet, alla tankar som far runt i 190, och som sedan denna dagen började är stressiga, kravfyllda och inte så ljusa..De är ju bara en yttepytte liten procent av det som utgör mig. Trots att jag utövat yoga från och till under flera års tid, glömmer jag allt som oftast av resten av mig ? kroppen, själen, hjärtat..❤️.
Ska försöka va lite mer närvarande i hela mig idag. Förhoppningsvis, gör det en skillnad till det bättre?!

(Känner mig redan lite bättre, bara av tanken på att JAG kan göra NÅGOT för att FÖRÄNDRA mitt sinnestillstånd..??)
Kram
/Fibblan ?.

Oktober börjar lida mot sitt slut. Jag hade ju tänkt köra sober october men har valt att dricka lite kontrollerat. Har väldigt många vita dagar i bagaget. Jag har haft sten kontroll på min konsumtion. Frun och jag har valt att dricka vin under några fredagarna i oktober. Det har funkat bra. Jag har inte känt något sug efter att dricka mera. Jag kör vidare i samma stil under november. Märker jag att det spårar ur byter jag taktik direkt. En dag i taget ?

Jaa, så skönt att fylla på ?! Lägga den ena dagen till den andra - imorgon en vecka??!
Städning och möjligtvis ett bak, finns med i dagens planer. Och en promenad hade ju inte varit fel heller. Känner mig tyvärr lite låg, både i humör och energi..?. Kanske lite söndagsångest. Helgerna är för korta. Men har iaf slutat upp med idiotin, att hälla gift på dem, vilket knappast gör dem längre, snarare tvärtom ju! Kan konstatera att detta var första helgen på ett tag, som jag inte druckit på och att det kommer bli många, många flera framöver?! Det är iaf EN positiv tanke, som jag kan hänga mig fast vid idag?☺️!
Ha en skön söndag du med FinaLisa☀️!
Kram
/Fibblan ?.

Fortsätter resan nykter, inget vin i går med släktingarna. Tog en A-fri Ipa och en A-fri cider. Fullgott tyckte jag.

Har det bra, men är så trött - jag kan inte förstå hur folk klarar av att ha barn. De är ju roliga och mysiga, det är jag med på (vissa av dem) men man blir ju så matt. Inget problem för mig som sagt som inte har några planer på att skaffa barn.

Hade önskat att kunna åka hem i dag för energin behöver fyllas på, det blir lite för länge att åka i morgon, men jag härdar ut. Gillar läget och äter lite extra godis, typ.

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag åter ut på stan och upptäcka de gator jag strosade när jag var ung.

Nykterheten är min! Jag håller den först och främst för min skull. Jag håller den därför att jag vill vara frisk. Jag håller den för att kunna fungera som människa, som mamma, som fru, som vän, som arbetskamrat. Jag vill leva nyktert för resten av mitt liv. För jag mår så bra nu. Blir nästan förälskad i mig själv. ❤️

Efter många år med ganska dålig självkänsla så har något hänt i hjärnan. Något som handlar om mer än att jag väljer nykterhet och låter bli det första glaset. Som att jag på något sätt uppgraderat mitt eget värde.

Ett exempel: Min ångest inför fredagens AW var att jag skulle göra mina arbetskamraters kväll ”lite tråkigare” när jag stövlar in och beställer a-fritt (otroligt fånig tanke, jag vet). Som om jag borde dricka för att göra det roligare för dem! Kanske är det en klok sak att jobba med: Att fokusera på vad JAG vill och på vad som är bra för mig istället för vad jag tror förväntas av mig.

Skulle så gärna vilja jobba med att avstigmatisera alkoholberoende och förhoppningsvis kommer jag kunna göra det en dag. Lyfta samtalet in i fikarummet och middagarna utan skam. Att helt kunna släppa rädslan för andras dom. Är inte där än...

Härlig läsning ???
Visst känns det skönt att "fylla"på nyktra dagar i kalendern?
Ha en fin söndag Fibblan☀️???☘️

Kramar
???

Åhh .. Lim .. Blir orolig för dig .. Ja , du har stannat alldeles för länge ,det är lätt att vara efterklok .. Men du gjorde det för att du trodde att det var det bästa .. Snart snart har du ditt eget .. Stor stor kram ❤️

En låång men väldigt varierande dag..Ganska sä mkt känslor i omlopp, som det brukar bli framförallt så här i början. Högt och lågt och allt däremellan. Sedan har ju jag och min man det inte helt 100 nu, om man säger så.., och det gör ju sitt till i känslosvallet..
JAG ÄR NYKTER iaf?!
Lite tankar på a fanns med under e.m men jag tog ett glas vinäger med kolsyrat vatten istället?, mumsigt och vips så var suget över ✅!

Somnar nykter och det känns fantastiskt!
Så länge jag håller i det här, kan jag alltid vara nöjd och stolt över hur jag hanterat min dag?!
Kram till er alla, och extra till
den/dem som behöver?!
/Fibblan?.

Hej Lim, jag tror inte jag skrivit till dig förut men jag har följt din fantastiska tråd länge. Du skriver på ett sätt som träffar mig rakt i hjärtat. Jag hittade det här forumet när jag valde att bryta med min pappa efter att uthärdat, slätat över och anpassat mig till hans supande och dåliga mående i 20 år. Din tråd har varit till sån hjälp för mig. Det fantastiska med det nyktra livet, barns rätt till nyktra föräldrar. Din enorma och outtröttliga kärlek till dina barn. Jag önskar så att du nu ska få börja ditt liv. Det är inte konstigt att inte orka under det som du beskriver. Jag undrar om det inte skulle kunna finnas någon du kan öppna dig för och berätta hur du haft det? Någon som kan stötta dig? Det är ju inte på något sätt för att smutskasta din man, utan bara för din skull(och då också dina barn)0.. Jag skämdes så jag höll på att dö i början när jag berättade(för allt jag gjort/inte gjort/inte klarat, för att jag "hängde ut" min pappa, för min pappa) men det var ändå så som jag till sist fick distansen jag behövde och klarade av att skapa mitt liv så som jag ville. Jag önskar dig allt det bästa Lim, och jag hoppas du fortsätter skriva. Du och dina ord är så viktiga. Tack.

Att må dåligt, det är okey..Jag minns när jag hade liknande situation som du är i nu..Mina barn var otroligt lojala, dom månade om mig och tröstade mig när jag var ledsen..När separationen väl var klar, kände jag en lättnad och en smygande glädje i bröstet..Ett lugn började infinna sig mer och mer..Mitt ex söp ju jättemycket på slutet av tiden, dels för att det var semester, men även för att visa att han kunde bestämma över sitt supande..Minns att jag mitt i stressen åt mindre, men började äta bananer..Mättar och lätt att ta med sig..Äter fortfarande en massa bananer..Tycker det är gott och smidigt..Du är jätteduktig lim..Allt kommer att ordna sig, allt blir bra..???✨✨✨

Första veckan har gått hyffsat bra men jag har varit sugen då och då. Imorgon ska jag gå på första AA mötet. Ska bli spännande. Hade tänkt gå i torsdags men blev en natt på sjukhuset med sonen istället. Uttorkad av magsjuka.

Något jag hatar är hur hjärnan då och då försöker hitta ursäkter till att dricka. Jag säger nej iaf och är glad då och då med. Går i vågor under dagen.

Jag är så labil.

Har nära till gråt. Nära till att bli irriterad. Nära till att vara självkritisk och få ångest över saker jag gör eller inte gör.

Jag har gått ner i vikt den senaste tiden. 5 kg bara sådär. Och nu var jag hungrig. Åt två skedar ris. Klar. Ska dricka kaffe nu. Och en liten djävul sätter sig på min axel. En djävul som suttit där förr och gjort mig underviktig. Jag ska sluta äta. Folk ska få se på mig att jag mår dåligt. Så säger djävulen. Och den säger att slutar jag äta kommer jag att ha en kontroll som kommer att kännas så bra att ha.

Men jag ska försöka inte lyssna. Jag ska tvinga i mig mat om det så krävs. Det sista jag behöver nu är näringsbrist. Men jag behöver få känna att jag har kontroll. Men jag måste ha det på andra sätt.

Jag var på kalaset med barnen. Efteråt var jag så ledsen igen. Det är som att alla år av ofrivillig ensamhet i mitt äktenskap kommer ikapp mig. Alla år jag helt själv åkt kors och tvärs med barnen. På grejer jag själv vill slippa men gör för deras skull.

Han har legat i soffan HELA dagen. Vi kom hem nu och han sover. Jag skiter i om han sover NU men alla minnen äter upp mig. Alla dagar, kvällar och nätter som det varit såhär samtidigt som jag så intensivt önskat att han bara ska inse vad han har framför sig.

Jag känner mig patetisk i efterskott på nåt sätt. Och patetisk nu med för den delen som sitter på kalas och svarar på frågor om hur min man har det på jobbet. Vill skrika "han är inte min man snart!! Han har supit bort vårt förhållande och han ligger bakis hemma just i denna stund som jag sitter här och gör min föräldraplikt". Men jag svarar artigt "ja han trivs på jobbet".... Tänker för mig själv "men jag trivs inte. Varken hemma eller på jobbet... Men det viktigaste är och har alltid varit hur min man har det"..

Kände mig otrevlig när vi lämnade kalaset för vi blev erbjudna att stanna och äta mer. Har ångest över det nu. Men jag klarade inte av att stanna med alla par. Alla som garanterat anat i många år hur jag har det men som precis som jag låtsats som ingenting.

Känner mig verkligen som definitionen av patetisk. Känner mig dum i huvet. Som en idiot. Som ett pucko. Så jävla helvetes dum som levt såhär i så många år men låtsats som ingenting. Fan!!!!!!!! Känner mig förnedrad. Förnedrad inför alla som sett oss i alla år och garanterat tyckt synd om mig för min ensamhet har ALLA sett. Men som inte fattat att jag stannat för jag varit rädd att förlora mina barn. De har nog bara tänkt att jag är naiv och blåst. De har inte vetat hur jag haft det. De vet fortfarande inte.

Jag vill att han flyttar nu!! Jag vill få visa världen att jag har en ryggrad. Att jag egentligen inte är dum i huvudet. Jag är ingen dörrmatta. Men jag har varit förtryckt.

Imorgon är det söndag. Veckorna bara går och går utan förändring. Jag orkar inte längre.

Jag mår dåligt över att barnen märker att jag mår dåligt nu. Men eftersom jag är den enda föräldern som tar hand om dem och är med dem så kan jag inte fly. De ser allt. Och de känner mig. De märker att jag mår skit nu. Men jag kan inte gå undan. De är med mig hela tiden.

Nästa lördag ska jag bort några timmar. Ser fram emot det. Samtidigt är det svajigt att lämna barnen. De har suttit fast vid mig denna svåra period och söker min närhet mycket varje dag. Men det är inplanerat sedan länge och jag tror jag behöver det för att inte krascha mentalt.

Det är dock ett krav mannen inte dricker då. Annars ordnar jag barnvakt istället om det går.

Kram från det stora deppet