Senaste kommentarerna i forumet

Det låter fantastiskt!
En på alla sätt och vis okapad hjärna?!
Det är det som målet ?. Men förstås ngt man ändå måste hålla aktivt och levande ständigt. Det gör sig inte av sig självt.. Och du gör det fantastiskt bra??!
Jag är ju inne i ny fas av omprogrammering, so far, funkar det suveränt i förhållande till alkoholen??! Borde vara enkelt att applicera på nikotinberoendet också, men jag är mitt upp i ett återfall med det kan man säga, med 3 månaders niktonfritt liv bakom mig..?. Men inom en vecka har jag slutat med det också igen?! Ska bara säga farväl för gott till det också..
Hursomhelst, det jag skulle komma till vara att jag känner mig så glad för din skull! Det ger sånt hopp till min egen framtid också..åtminstone när det gäller det här☺️! Jag tänker som du när det kommer till ätstörning och alkoholism - olika sjukdomar, som ju båda oftast egentligen är symtom för ngt annat och som tyvärr efterhand utvecklas till en fullkomlig kapning av hjärnan..?.
Tänk att du lyckats bryta med båda?! Det säger verkligen en hel del om dig och din inneboende kapacitet ?!
Du är fantastisk! Keep Up the Good work?!

Kram och fortsatt fin och okapad lördagkväll
/Fibblan ?.

du har också en kropp som behöver lyssnas på ! Det har den väl inte varit van vid på ett tag..... Tänk vad lilla kroppen njuter när den får ta en dag i taget och ha det bra utan att behöva slita varje dag ! Träning kommer du igång med när kroppen säger till men vanlig rörelse som typ promenader fixar syre och lite uppmuntran till slitna muskler som tidigare varit spända som fiolsträngar.
Du kanske kan köra lite vanlig uppmjukning innan du går ur sängen ? Min naprapat lärde mig det för många år sen men du vet....kan selv !! Men numera göra jag små "fjantiga" övningar för ben- och ryggmuskler innan jag glider ur sängen. Susen gör det ! Men lyssna på kroppen vad den vill !!

Just så är det ju, att jag inte tänkt på det som bensin. Nu en jäkla elkärra som måste laddas hela tiden.
Då går jag tillbaka till min bok och soffan? Ni är toppen tjejer ??❤️

Kanske har det varit så för dig också..När jag skulle greja med något som aktiv beroende, så hade jag alkohol som drivkraft eller belöning..Det är många gånger jag städat, tapetserat, målat osv med alkohol som energigivare..Nu när jag inte har det så får jag belöna mig med annat, och ibland bara vila upp mig..Men visst händer det att jag skjuter upp saker, men vad gör det om hundra år? När jag får energi, så gör jag klart..Energi får jag av musik, familj, vänner och kärlek?

Jag köpte magnesium på apoteket och hoppas verkligen att slippa dessa kramper igen ?. Så jäkla ont det gjorde!!

Skönt att du står stadigt och även om du fick ett litet nikotinåterfall så är ju det mycket bättre än A!!
Du får samla ihop all motivation och vilja och stoppa in en ingefärsbit istället för nikotinprilla?

Ha en skön helg nu?

Kramar
???

Jag har svårt att få tummen ur arslet med det mesta nu... Men jag ser det mer som ett tillfrisknande från perfektionismen och överpresterandet som ledde mig rakt in i utmattning och problemdrickande. Good enough är mitt nya livsmål såväl yrkesmässigt som privat. Jag ser vad som borde göras på alla fronter, men vänder rumpan till och läser en god bok istället ?

Vad glad jag blir när du lyckas! Det känns som du själv säger annorlunda den här gången..Jag läste hela din tråd, och livet är verkligen inte rättvist..Vi påverkas oerhört mycket av barndomen och dom vuxnas missbruk och mående..Så skönt för dig med både yoga och hälsosam mat..Det är ett fint liv..Jag tänker som dig, att jag vill vara en frisk kvinna- mamma och mormor..Ett föredöme faktiskt????

En samvetsfråga till er som varit nyktra ett tag, får ni gjort allt ni vill.
Går emot nio månader och kommit in i en period av inte deppighet, men lite nere och får inte riktigt saker ur händerna hemma.
Funkar toppen utanför hemmet, men hemma blir jag sittande utan energi.
Lite låg för att jag inte får träna, ryggproblem men detta kom innan.
Så är detta också en period jag skall igenom är väl frågan?
Inte så muntert men nykter iallafall och det är ju huvudsaken// kram Strulan

Det är ju helt okej att ta ansvar när det inte finns någon annan som kan göra det. Men när man tar ansvar och någon annan slipper, då känns det inte lika kul. I alla fall inte när det alltid är så.

God lördag på er! Underbar känsla att vakna tidigt utan vare sig ångest eller bakishuvudvärk.

Någonting har hänt i min nykterhet och jag börjar inse att mitt senaste ”återfall” har varit viktigt för att kunna förstå allvaret i beslutet. Jag vill fortsätta må så här bra.

För bara en vecka sedan mådde jag piss. Varför? För att jag låtit den lömska ormen locka mig. Lyssnade till hans hesa väsande om att det inte är ngt ”fel” på mig och att ”jag är väl värd ett glas vin precis som alla andra”. Fattar inte att jag lyssnade igen! Trots att jag egentligen visste om riskerna. Trots att jag vet att ett glas automatiskt blir fyra -fem...

Jag vill aldrig dit igen. Aldrig någonsin.

Sjukdomen a:ism är kronisk. Icke botbar. Men så länge jag avstår det första glaset så håller jag mig frisk. Förhoppningsvis för alltid. Jag vill vara frisk!

Ja knaskatten jag vet ju egentligen det. Oftast tycker jag ju faktiskt att det verkar skönt att vara singel. Avundas oftare ensamma mammor än mammor i par. Men just igår kändes det sådär att alla myser och myser och har det fint.

Idag är jag på så dåligt humör. Och mina barn frågar vad det är med mig. Försöker skärpa mig men jag är inte glad. Måste få ta nästa steg och bo ifred. Denna väntan gör mig irriterad.

Mannen kom hem nångång innan 5 imorse. Började laga mat. Kom inte in till oss men när han gick och lade sig tog jag ut hunden så tyst jag kunde för att det inte skulle bli en till kissolycka inne.

Nyligen vaknade han. Och jag blev på ännu sämre humör. Det tar på krafterna att vara neutral eller trevlig mot någon man egentligen är arg på. Men jag ska absolut inte bråka. Men det gör mig irriterad att hålla inne allt.

Om några timmar ska jag med barnen på kalas. Måste först till stan. Och det irriterar mig att mannen inte gör sånt här för barnen nånsin. Tänk om han kunde göra det så att jag fick lite egentid. Men varför skulle jag nånsin få slippa ta ansvar... Suck.

Allt detta ansvar kan jag ta egentligen och har alltid gjort men det gör mig förbannad att det ligger en vuxen man och latar sig på soffan och inte bidrar med nåt förutom besvär.

Blä.

Är absolut ingen expert, men när jag drack alkohol i stora mängder fick jag väldigt högt tryck..Jag som alltid haft lågt tidigare..Tyvärr så verkar det hålla i sig till viss del..Tror att alkoholen höjer trycket rejält, det är ju bara att kolla ansiktsfärg och puls på många av oss..Sen när alkoholen försvinner ur kroppen så går trycket ner..Och så håller det på att svänga så..Säkert därför många får alkoholrelaterad stroke och hjärtinfarkt..

Jag beundrar dig. Att gubben handlar varje fredag, och de där orden inte slinker ut... Respect! Och så beundrar jag matnördar i allmänhet. Jag själv ser kökstjänst som skyttegravskrig i fiendezon. Kaotiskt, stresspåslag, kladdigt, blodigt och rätt äckligt. Erkänn, nu undrar du vad i allsin dar jag sysslar med när jag lagar mat ;) Jag undviker det om jag kan. Pizza på hemleverans och muffins från macken är min melodi.

Sa godmorgon till dig i din tråd FinaLisa☺️! Hoppas din dag blir bra, trots att skönhetssömnen stördes?!

Jag känner mig i nuläget varken så rask, pigg eller alert tyvärr. Men det kan ju alltid
ändras✊! Och för var dag nykter ökar förutsättningarna ?!

Jag märker att min kropp, efter dessa 6 dagar, börjar vakna till liv mer igen?! Och en lite rolig reflektion är att jag vid varje tillfälle som jag slutat, så även denna gång, så vaknar ngn slags impuls att sträcka sig till liv..?. Inte bara sträcker jag mig som värsta katten på morgonen, men även under dagen kan det komma sådan plötsliga impulser att behöva göra det??! Jag hakar på, och tror faktiskt att det är just det som händer även fysiskt, när vi slutar med att tillföra gift. Plötsligt får cellerna en chans att surra igång med mer livskraft igen! De vill reparera sig och slår sina små frivolter av glädje inuti mig nu??!

Önskar bara jag kunde låta bli nikotinet också..Inte nöjd med hur den utvecklingen tett sig..?. Jag förstår ju intellektuellt att det också är ett gift, som sabbar mina naturliga kopplingar i hjärnan, men hittar inte riktigt den rätta motivationen..?.
Jag har iaf kommit till den punkten att jag medveten om det, och anser inte längre att prillan under läppen är lösningen på att hantera de olika känslolägena, vi befinner oss i, under en hel dag. På samma sätt som alkohol blir universallösningen på allt efter ett tag. Jag vill återgå till ett niktonfritt liv också. Va sjutton, jag klarade ju 3 månader (!)?, alldeles nyligen. Och nu känns det omöjligt igen..
Frustrerande?..
Tips ngn (?!)
Trött och inte i bästa form precis, men en sak är säker - jag är och förblir nykter även denna dag?!
Ha en fin lördag alla?!
Kram
/Fibblan ?

Jag skällde ut min läkare och fick tillbaks min behandling. Kommer få samtalsterapi till våren och neuropsykiatrisk utredning inom två år.
Jag har fortfarande inte bestämt hur jag ska göra med medicinen. Har gjort upp en plan med läkare att börja efter mina deadlines i början av november, men jag har sagt att jag är tveksam. Jag sa i alla bedömningssamtal i början att jag inte ville, men nu när allt blev så rörigt har jag tappat bort min vilja.
Å ena sidan: jag älskar att det är så svårt att vara nykter. Har varit så stolt över mig själv för hur jag hanterar starka känslor, upptäckt att jag är väldigt mycket starkare än jag trodde. Jag är rädd att ta in något som dämpar intrycken, att det ska sluta kännas såhär klart och friskt.
Å andra sidan: jag tror att läkaren faktiskt förstod den ångest jag beskrev och bedömde att medicinen kan hjälpa mot det. På receptet står det "mot surr". Tänk om jag faktiskt kan bli av med det här konstanta tjatet i skallen. Vad mycket energi jag kunde lägga på annat då.
Å tredje sidan: min egen teori är ju att "surret" har en neuropsykiatrisk förklaring, så jag skulle ju ha mycket lättare att ta ställning efter utredningen. Men det är ju om flera år.
Nån som har erfarenhet av fluoxetin? Eller bara någon annan input?
P&K

Härligt att läsa dina positiva inlägg, visst är det mycket skönare att slippa tvånget att dricka alkohol ?
Att få uppleva allt med klart sinne, inte vara dimmig, seg och bortdomnad.
Nej, vi ska vara pigga, raska och alerta!!????

Ha en skön helg, Fibblan?
Kramar
???

Haha... Mirabelle ?

Så sant, det var faktiskt helt okej. Hade trevligt ändå, men blir ju så mentalt trött. Får sova i vardagsrummet också, så jättesvårt att gå undan bara.

Men jag kan ju inte åka hem bara, så får bita ihop och sova nästa vecka.

I går kväll korkades en flaska vara upp för att fira att min mor fyllde pensionär. Jag sa bestämt nej tack, att jag inte druckit sen sommaren och gör det mer av princip, för att se om det går och att jag tycker det funkar bra utan. Fick inte till orden så bra, men det var sanning. Och det var superlugnt ?

I dag ska vi bland annat strosa runt i Malmö, jag bodde här i 3 år, men flyttade för 12 år sedan. Pluggade här och älskade staden. Har inte varit tillbaka på typ 11 år. Ska bli kul att se allt igen och som det förändrats.

Nu ska jag se om jag kan blunda lite till innan dagen drar igång igen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag återuppleva gamla minnen

Det går upp och ner. Att skilja sig är ju en extremt påfrestande sak. Låt dig själv vara ynklig och liten ibland, borsta av dig och dansa och sjung ibland. Resten av livet är DITT. Du kan återuppta allt med vänner och familj, bjuda över folk på fika eller middag utan en droppe alkohol, bestämma att över sin tröskel kommer det inte. Du kan hitta något nytt intresse, gå en kurs, träffa nya människor. Allt kommer att bli annorlunda. Och bättre.
Och det där med att känna att ”alla andra har det bra”... jag skulle snarare säga att alla har något som är jobbigt. Det är väl närmast omöjligt att leva i en relation utan att känna sig ensam ibland. De flesta relationer är nog betydligt bättre än den du beskriver att ni har haft de senaste åren, men de flesta har det inte sockersött varje dag. (Hade själv ett storbråk med min man igår, fy tusan.)
Håll bara ut, Lim. Det är okej att vara ledsen. Och det är okej att vara glad också. Snart börjar livet. ?

..somnar nykter och vaknar desamma?!
Wasabi - tack?! Vi följdes ju åt en kort sekvens i början av detta året. Nu sluter vi cirkeln genom att hålla oss nyktra?!
Ingen mer upptagenhet kring nästa tillfälle, nästa glas. Livet är för kort för det! Vi har ett liv så vitt vi vet, och resten av det ska levas FRISKT och FRITT??!
Knaskatten - ?. Ja, här är det hjärntvätt på hög nivå nu?! Varit på tillställning med fördrink, vin och avec. Jag körde! Och hör och häpna - det var inte en uppoffring!!
Njöt av att jag kände mig så stark och övertygad?!

Jag är färdig med alkohol nu??!
Stor kram
/Fibblan ?.

Precis krupit upp i soffhörnet efter AW:n. Drack alkoholfri cava och en jättegod alkoholfri IPA. Inga problem alls. Trevligt sällskap, mycket skratt. Ingen saknad alls efter A. Hemma innan 22 och kommer att må toppen i morrn bitti! Tacksamheten flödar över ❤️

Ja nordsaga, jag är så van vid att tänka på mig själv som gift. Att jag är någons fru och har en man. Saknar att ha vigselringen på mig men mest för att den verkligen är min stil och jag haft den i så många år. Känns jättetomt utan den och önskar jag kunde ha den ändå. Men det blir ju konstigt.

Knaskatten, jag är likadan. Tycker det är så skönt och mysigt med rent och fint. Står ut med lite stök också för sånt är livet men att hela tiden städa efter en annan vuxen människa är inte kul alls.

Det blev inget rensande idag ändå. Jag mår inte bra. Har mest legat i sängen och haft ångest.

Vågar inte hoppas för mycket på lägenheterna heller.

Känner mig så ledsen igen. Får för mig att alla andra har män bredvid sig som älskar dem över allt annat. Som engagerar sig i sina barn och älskar att spendera tid med dem. Som bidrar till mys och trygghet. Känner mig så oerhört ensam. För på ett sätt är jag det. Jag håller fortfarande så mycket inom mig. Samtidigt som jag ligger här och har det såhär svårt så skickar min syster med man massa gulliga familjefilmer till mig. Det får mig att känna mig så misslyckad ☹️ och ensam.

Just nu känns det som att jag så småningom kommer behöva gå i nån slags terapi för att bearbeta allt. Känns just nu som att jag kommer bli osams med min familj och släkt om de dricker i mitt sällskap igen. Jag är så jävla trött på att folk knappt kan umgås utan att göra sig själva berusade. Det är äckligt!!

Mina nerver ligger utanpå kroppen. Men jag är 100 procent säker på att jag inte skulle känt såhär nu om jag bodde själv med barnen. Jag hade varit helt lugn nu. Hade inte stört mig på allt och alla och haft en stor klump i magen.

Även om han inte drack... Det är ändå inte ett normalt jävla beteende att vara ute hela jävla nätterna?!??!? Jag STÅR INTE UT!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag orkar inte ens en månad till känns det som. Tänk om det dröjer till våren innan han kan flytta. Vad ska jag ta mig till då?

Jag isolerar mig för mycket också. För att inte min man ska tro att min familj styr mina val så har jag medvetet försökt träffa dem ovanligt lite den senaste månaden. Men det här ingår nästan i hans kontroll över mig. Han skyller alltid saker på mina vänner och min familj när jag väljer saker som inte passar honom. Och för att göra honom nöjd slutar jag träffa vissa vänner. Isolerar mig. Medan han träffar vänner precis hela tiden. Då sitter jag ensam hemma. Trots att det funnit vänner där förut som gärna träffades.

Vissa vänner har jag tack och lov kvar ändå. Vänner som han antagligen inte sett som hot.

Det är såååå störigt med påtvingade sociala övningar. Fredag kväll vill man ju rasa ihop i en liten hög, läsa hjärnbefriat tantsnusk och pilla sig i naveln medans man inhalerar snabba kolhydrater parade med flott. No such luck for you sistah... men mamma och kusiner är väl ändå uthärdligt. Det hade kunnat vara sju resor värre. Tex gårdsstädning med samfälligheten. Eller obligatoriskt SM i ”perfekt föräldraskap” i skolans föräldraråd. Kram

Helt rätt tänkt, Fibblan! Hjärntvätt på högsta nivå, hihi. Det tror jag ju på - att verkligen ställa om till att tycka att alkohol är någonting negativt. För det är det ju.
Ha en härlig, nykter fredag!

Jaaa, håller med Nordsaga. Helt och hållet! Ni har bestämt att ni ska skiljas, han har skickat in papper och nu tittar han på lägenheter. Det är inte så konstigt om du börjar styra upp hur DITT hem ska vara framöver. Börjar packa och rensa lite. Kanske kan det få honom att komma ut ur huset fortare...?
Du har stått ut med så himla mycket, servat och fixat. Han är kanske van vid det - precis som du skriver - och väntar på att du ska ta tag även i detta.
Det låter helt klart som det bästa om han kan flytta till den lilla lägenheten. För alla inblandade.
Jag ÄLSKAR att ha det ordnat och rent runtomkring mig. Blir helt deprimerad av stök och smuts. Så tycker inte alls att det är ytligt att du tänker på det - han verkar ju ha noll respekt för att du precis har fixat och han skitar ner. Skönt för dig att slippa framåt.
Kram!

Här var det helg ? Sitter just och inväntar hemlevererad pizza. Läste litet i början av min tråd och mindes hur nära det var att ätstörningsmonstret slukade mig hel... Skrämmande. Nu förstår jag inte hur jag kunde bli så sinnesförvirrad. Men det är väl det som är just ”störningen” i det hela. Sjukdomen kapar hjärnan. Precis som vid alkoholism. Skönt att i detta nu sitta här med en på alla sätt och vis okapad hjärna. Den må sakna några skruvar, skramla runt innanför pannbenet och vara litet trög av sig, men den är min, och den tänker tankar som gagnar mig ? Happy Friday gänget!