Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen.

Ja knaskatten, papprena är inskickade. Man får hem en bekräftelse via post där det även står när man kan skicka in papper för att fullfölja skilsmässan när man har betänketid som vi ju har pga barnen. Han var väldigt ivrig med att signera och posta de där papprena... Han kanske ville göra det innan han hann ångra sig?

Ja mirabelle, jag försöker tänka så. Och jag hoppas kunna bli en ännu mer harmonisk och bra mamma. Om skilsmässan går bra utan bråk kan det ju bli så att jag kommer att må jättebra sedan och det får en positiv påverkan på barnen.

Tänkte på en till grej. Min man förklarar sina utenätter med att jag och barnen ändå är i andra rum än han. Vi tittar på film i annat rum eller gör andra saker och han är själv ändå. Och det är ju sant. Men det har ju vuxit fram av att han är så ointresserad av oss.

Om jag och barnen gör saker om dagarna medan han är med nån kompis eller ligger hemma bakis en hel semester till exempel... Är det konstigt om vi vänjer oss vid att han inte vill vara med? Vi har under alla år byggt upp ett eget liv utan min man om dagarna. Och nätterna med. Men han får det att låta som att han känner sig ensam på kvällarna så därför är det lika bra att gå ut och träffa folk. Så det blir mitt och barnens fel att han går ut för vi får honom att känna sig ensam.

Förut när han drack hemma undvek vi honom pga det. Dukade upp fredagsmys i sovrummet istället. Han har ju jagat bort oss liksom.

När han ännu längre tillbaka i tiden drack med kompisar här hemma så kunde det till och med vara så att jag och barnen hade det mysigt i vardagsrummet med chips och läsk och film. Men när min man skulle få besök fick jag och barnen byta rum. Så då lärde vi oss att sluta duka upp i vardagsrummet. Alltså... Det här utanförskapet han upplever på kvällarna är ju resultatet av hans eget beteende under många år.

Jag förstår att känslan av ensamhet han känner är sann. För han är ensam här. Det stämmer helt. Men poängen är ju att detta är skapat av hans egna val. Val som han gör hela tiden och som jag bett honom tänka på. Jag har bett honom komma till oss och vara med oss men han är ju inte intresserad. Han vill att vi ska söka oss till honom... Men det är liksom försent.

Hans känslor och upplevelser är alltså sanna. Pga det så är det svårt att argumentera emot. Men det finns ju orsaker bakom som han helt är ansvarig för.

Sedan blir det också lite orättvist att han kan ligga i soffan och vänta på sällskap medan jag gör läxor med barnen, ser till att de duschar, diskar i köket, går ut med hunden och lägger mig med barnen och pratar och myser och borstar deras tänder. Allt detta kunde han vara med på!! Men han vill ha sällskap i soffan. Men i en barnfamilj finns det tio andra saker att göra.. Men man kan göra dem tillsammans om man vill spendera tid ihop. Sedan somnar jag av utmattning och han känner sig ensam i soffan så kvällen efter sticker han ut och dricker istället. För stackars honom får ju ändå vara ensam hela kvällen och somna ensam.

Suck. Klockan är snart 23. Han är fortfarande ute. Det gör att jag arbetar upp en ilska så därför skriver jag rätt hårt om honom nu. Det gör mig arg att jag ägnar massa tid åt att tänka på hur han tänker och mår medan han antagligen skiter i hur jag mår?? Begriper han inte att varje natt han är ute (han har inte ens hört av sig) så finns både jag och hans barn hemma!! Okej om han nu skiter i mig men barnen då. De har inte träffat honom ordentligt på länge. Han såg dem en snabbis igår när han kom hem på kvällen.

Han klagar på att han är ensam hemma. Men han kommer aldrig på idén att ordna det mysigt åt oss och föreslå en film. Nej nej. Ska vi umgås måste det vara jag som ordnar det och oftast säger han ju nej ändå. Så jag har slutat fråga.

Det kommer ta några månader innan vi kan flytta isär. Men det är jag som kommer att bo kvar. Jag funderar på hur jag ska möblera osv. Men det ger mig mest panik för jag vill bara få det överstökat. Jag vill återta rummen som han har lagt beslag på. För så känns det. Det finns rum här som är hans och som blev det förut när han drack hemma. Rum jag undvikit sedan dess för att de påminner mig om hans drickande. Många gånger har jag drömt om hur jag ska ordna det hemma när jag bor utan honom men nu när det verkar bli verklighet känns det inte kul längre. Bara jobbigt.

Men det som ska bli underbart är att slippa exakt det som jag känner nu. Känslan att jag vill sova men ligger och lyssnar efter nyckeln i dörren. Fyfan. Jag går på toaletten hela tiden för jag är så rädd att behöva gå upp på toa om han kommit hem. Tänker på vår hund som vaknar när dörren öppnas. Allt som stör min sömn. Och kommer han komma in i sovrummet och väcka mig?
Det är terror det här alltså. För varesig han kommer störa mig eller lyckas smyga in obemärkt så ligger jag på spänn. Åren har gjort så. Det ligger som ett kroppsminne att vara beredd.

När vi pratar låter det som att han tänker att barnen ska bo mest hos mig. Och det är ju turen med att han förstår att de står mig närmare och behöver mig. För jag skulle dö om barnen skulle behöva ligga med oro i magen när de ska sova och så skulle jag inte ens finnas där. Det FÅR inte hända så ska barnen sova hos honom måste det vara noll alkohol med i bilden annars hämtar jag hem dem.

Jag måste hålla fast i den här ilskan för det är den som gör att jag vågar. Jag får inte låta mina sympatier för honom göra att jag själv fortsätter leva i den här skiten.

HAN gör det här. Just i detta nu gör han det igen. Han är ute och dricker fast han vet exakt vad jag känner. Det är klart han vill skiljas!!! Han vet ju exakt. Ändå säger han "hoppas vi inte ångrar oss sedan att vi skilts"... Men hallå? Du gör ju valet nu. Du fortsätter med allt jag ber dig sluta med. Du hade möjligheten att stoppa skilsmässan för bara några dagar sedan men du väljer att inte göra det. Det finns ingenting att ångra sedan. Valet görs NU. Jag fattar inte vad som ska ångras. För min del finns det inget val längre. Han visar mig ju absolut noll respekt och hänsyn.

Om han vill ha mig kunde han haft mig. Så enkelt är det faktiskt.

Har för mig att jag fick stålsätta mig för att inte krama eller vara nära mitt ex, fast det hade känts bra..Tänkte som du att jag var tvungen att träna mig på att separera och bli singel..Efter ett tag visade mitt ex mer dåliga sidor och då var det lätt att det blev en barriär mellan oss..Vilket gjorde det känslomässiga enklare...Du är stark och bra lim..Du har stöttat mig mycket..Nu stöttar jag gärna dig..Du är så fin❤️Både som mamma och kvinna..Glöm aldrig det!!

Känner du att du kan låta bli att dricka så låt bli! Kör alkoholfritt om det känns OK. Skippa fjortisffyllan,

Jag har slutat röka och snusa för många år sen..Använde nog liknande verktyg och nätforum som vid alkoholproblem..Det gick bra..Typ Konsekvenstänk och belöning..Du verkar beslutsam..Lycka till..

Sitter och funderar nu, vi ska ha lite förfest här hemma först, jag tror jag ska köra på alkoholfritt här (kanske inte säga det, men inte ha någon fjortisfylla heller) och sen se hur det blir när jag kommer ut. Behöver jag det, överlever jag ändå, vill jag ha? Men har inte helt bestämt mig. Men det känns liksom mer ok, att i alla fall inte få köpa A på systemet.

Vi får se. Detta känner jag är väldigt känsloladdat, kanske bäst att inte dricka och skådespela istället... jag hoppas magen ger den rätta feelingen i morgon.

Det är skrämmande vad människor kan utsätta sina ”närmsta” för... Oavsett om det är medvetet eller inte så gör det stor skada på ditt självförtroende, din självkänsla och din framtidstro och tillit till livet. Tack vare lov att du är på väg ut Lim, och att dina barn slipper genomleva otryggheten, kränkningarna och övergivenheten deras mamma utsätts för. Du är deras viktigaste förebild. De observerar och lär sig vad de kan förvänta sig av livet. När du går visar du dem att även de är värda så mycket mer. Kram

Det du beskriver är så hemskt. Att någon annan lyckas skruva om världen tills den passar den, tänja på sanningen och manipulera. Det låter fruktansvärt osunt.
En tanke som slog mig: är du säker på att din man verkligen har skickat in era papper?

Vad tänker du framåt nu? Hur länge ska ni leva under samma tak?
???

Skulle kunna avstå att gå ut, men vill inte. Gör verkligen aldrig något roligt. Har tackat nej för många gånger och vill inte leva ensamt längre. Självklart vill jag inte bara göra saker som innehåller A, och på ett sätt så vill jag inte dricka.

Men har ju förut endast druckit på känslor, eller problem-druckit på känslor. Att dricka ensam är min fara, men som sagt innan är rädd att man ändå bara får ett återfall. Men kan jag vara en sån som bara kan dricka med vänner? Troligtvis inte, men jag vet ju inte eftersom jag aldrig testat, det här är ju min första gång aktivt nykter sen jag ”kom på” att jag drack för mycket och på ett osunt sätt, nådde nog aldrig botten och vet att jag gamblar lite väl mycket just nu. Men vi får se.

I vilket fall kommer jag skriva här och berätta helt och fullt om allt, på ett ärligt sätt. Tack alla.

Vi har alla våra svaga stunder, stunder av ångest och ensamhet. Ibland är det så jobbigt när tristessen får en att klättra på väggarna. Jämför allt detta med att dricka alkohol och få ha kul för en stund, att få skratta och slappna av. En stund. Inte mer. Bara en stund.
Ångesten och allt annat kommer tillbaka. Redan dagen efter. Du har en så stor vinst med att klara av detta. Du blir starkare och starkare för var dag som du klarar detta. Och vi gör allt detta tillsammans. Vi stöttar varandra.
När jag får panik, för det får jag, så försöker jag bara stanna upp och andas. Jag försöker inte få bort paniken längre. Den är en del i mig. Jag rör mig sakta, andas så sakta jag kan. Jag gör något, en smoothie för att aktivera mig och samtidigt mätta mig. Eller så gör jag en juice. Sen måste jag diska och då tänker jag på disken och andningen. Jag tänker oftare och oftare att det kommer lösa sig, jag blir starkare dag för dag.
Jag blir lugn av ett ordspel på mobilen, då hinner andningen ikapp. Eller träning. Eller att sy och måla. Finns det något som du kan göra de dagar som du har som störst panik?
Det är inte med alkoholen som du kommer ha kul i längden. Det är utan. Kan du inte avstå att gå ut denna helg? För din skull. Skickar stöd till dig och goda råd och ge råd till andra tycker jag du ska fortsätta med. Skickar stöd till dig. ?

Och det behöver du inte vara heller! Vi är änglar i träning ? Jag kan överösa dig med skäl till varför du inte ska dricka på ångesten. Eller nä, nu ljög jag. Jag har bara ett skäl på lager - att du kommer må ännu sämre. Att du inte ska dricka av rätt anledningar, som tex en kul tjejträff, har jag inga bra skäl för att påstå. Om du hade testat en trillion gånger och det alltid slutade med smygsupande hemma i soffan, så hade jag ropat stopp. Men du har ju inte vandrat den cirkeln runt varv på varv (till skillnad från Me myself and I...) Tro nu inte att jag uppmuntrar dig att dricka alkohol! Jag bara förstår varför ”tänk om...” gnager i dig. Det här är din resa vännen. Bara din. Du ”måste” ingenting åt endera hållet. Hitta din magkänsla och gå på den. Det kan inte bli värre än fel. Och i så fall rättar du till det. Kram

Men tänk om det blir för kul och man längtar tillbaka till det roliga med A. PUST, vad fan ska jag göra!

Är inte så ofta inne känner att det blir enklare om man inte är inne hela tiden...fast in o tjuvläser är jag ibland. Blev avundsjuk på att du klarade av fastan jag o sambon pratar om att köra nästa eller veckan efter vi får se ?han tror inte han orkar jobba fysiskt på jobbet med ingen mat...?
Men du jag läste att du tänkte checka ut ikväll nej gör inte det ?? du gör det så bra så bra!!! Fast vem är jag o komma o säga något! Men man vill att andra ska lyckas!! Hoppas du orkar stå emot o får en superskön helg!! Ta hand om dig!! Kram kram ??

Okej, jag kommer inte dricka i dag, men jag kommer dricka i morgon. Fast bara lite. Jag blev utbjuden av en tjejkompis att gå ut på puben, snacka skit, hänga, ha mysigt - sånt som jag älskar. Men känner bara att jag inte klarar av detta totalt nykter. Tänker bestämma i förväg hur mycket och vad som ska drickas. Prosecco är bra att dricka, liten alkoholhalt och man kan inte häva i sig det + små glas och lite dyrare.

Jag vet att detta är fel enligt vissa, och enligt mig också, men på något plan tror jag att det är just detta jag behöver. Skulle kunna försöka "fusk"-dricka i morgon, alltså låssas dricka A, men jag orkar inte ha tråkigt och vara skådespelare igen (båtresan räckte), vill få skratta och slappna av lite i gott sällskap. inte hemma själv i soffan.

För hemma i soffan är ett hårt NEJ.

Men fan vad rädd jag är nu ändå. Det känns fel, samtidigt som det känns rätt. Saken är den att jag känner mig så jävla fake som predikar på denna sida hela tiden om allt eller inget, och så sitter jag själv här. Men jag är inget jävla helgon, och även om jag vill att allt och jag ska vara perfekt så är det inte så. Är ett planerat snedsteg värre/bättre än ett oplanerat. Tänker jag fel.

Är rädd att jag dricker i vilket fall, att jag dricker av ensamhet och att jag är så jävla uttråkad om jag inte får göra något kul.

Skjut mig!

Ös över mig varför jag inte ska dricka, jag behöver det säkert.

Mirabelle jag googlade på gaslighting. Har läst om det förut men utan att tänka utifrån mig själv och min man. Men han utövar det verkligen. Särskilt när han druckit. Han kan ju säga typ "jag ska flytta" och sedan säga att han skojar. Att det inte går att skoja med mig som tar det på allvar.

Hans humor handlar mycket om att reta upp mig på olika sätt. Så som vissa barn kan göra ibland om inte en vuxen hjälper dem att förstå lekkoderna typ. Och när jag tillsist blir på dåligt humör så säger han typ "det går inte att skoja med dig. Jag ska snart dra ändå så blir du nöjd" och så sticker han till nån kompis. Alltså planen var ju alltid att han skulle åka bort (utan att jag visste) men han lämnar mig ofta med känslan av att jag varit tråkig som inte ens kan vara glad när han skojar och är på bra humör. Men hans skoj är ju på min bekostnad hela tiden och inte ett dugg roligt. Jag känner mig som en sur vuxen medan han är den skojiga grabben. Fastän han faktiskt bara retas. Alltså ibland är han rolig på riktigt och vi kan skratta tillsammans men det är sällan jämfört med det där retandet. Att bli retad på olika sätt tills man bara vill skrika är ju verkligen inte roligt.

Tack knaskatten. Han har egentligen aldrig växeldragit med mig. Jag har alltid varit den som tar ansvar. Men det är väl nu efter alla år som föräldrar ihop som jag helt enkelt knäckts. Ensamheten jag upplevt är inte normal. Allt har inte med alkoholen att göra utan han är rätt självisk som person tror jag. Men att leva med en självisk mansbebis som DESSUTOM missbrukar alkohol... Alltså det blir bara för mycket att bära.

Ja precis miss lyckad. Det är så omvälvande att bryta upp att man bara förtränger och förtränger gång på gång. Vill så gärna vakna upp och inse att jag drömt det onda. Vill inte behöva ta konsekvenserna av en skilsmässa. Tycker inte heller att jag förtjänar att behöva gå igenom det. Men... Ja...

Igår slutade min man jobbet tidigt. Som jag förstår det åkte han ganska direkt till en kompis. Jag jobbade sent.

Runt 21 kom han hem. Det är tidigt för honom. Han hade druckit. Han kändes dock inte direkt berusad. Men han skulle ju jobba kl 5 imorse så det var ju därför han kom hem så tidigt.

Nu var det cirka 3-4 timmar sedan han slutade jobbet och han har inte kommit hem. Jag vet inte om han jobbar imorgon ens. Men är han ledig så är han garanterat ute och dricker nu. Och det är DETTA som är en enorm stress att hela tiden leva i som anhörig till en alkoholist. Ovissheten kring allt. Om han kommer hem stupnykter så har jag ändå suttit hela kvällen med en klump i magen inför hans fylla. För jag kan aldrig tro att han inte dricker. Inte ens de gånger han lovat att inte dricka så har jag kunnat vara säker för han har kommit hem full massa gånger ändå.

Och så skulden jag känner om han kommer hem och inte har druckit. Skulden över att jag bara tror illa om honom.

Och det tär att vara redo för strid hela tiden. Redo för besvikelse. Även när han inte dricker så ligger oron där och höjer pulsen.

När man gått igenom hemska saker med någon som dricker så är ju även lukten av alkohol något väldigt triggande. Jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt av lukten. Det är väldigt jobbigt faktiskt. Så det räcker med lukten för att jag ska känna för att fly. Pga det kan jag inte ens acceptera att han dricker en öl om vi ska vara tillsammans.

Ni kanske undrar varför jag inte vet ens om han jobbar imorgon. Det är ju märkligt. Men jag försöker liksom hålla mig ifrån det vanliga beteendet som hans fru. Jag övar på att vara separerad. Och det ligger inte i hans natur att berätta för mig hur hans arbetsdagar ser ut. Jag har alltid vetat enbart pga att jag frågar. Så nu har jag slutat fråga (om det inte påverkar hämtning av barnen).

Det känns bra att både han och jag får öva på hur det är när jag inte beter mig som hans fru längre.

Jag har slutat säga att jag älskar honom. Vi brukade säga det många gånger varje dag faktiskt. Sedan vi skrev på skilsmässopappren har vi sagt det ett par gånger till varandra bara.

Det känns som att det är bra att vänja oss av vid sådana saker. Långsamt liksom. Trots att det är smärtsamt.

Jag kan då och då chockas av att jag faktiskt gav honom en ny chans efter pappren var inskickade... Men att han inte tog den chansen!

Häromdagen sa han att han tror vi egentligen bara behöver semester ihop eller gå och fika och prata. Men om han trodde det... Varför skrev han på skilsmässopapper? Allt är så snurrigt och det är när jag försöker förstå allt det här snurriga som jag inte vet vad som är rätt.

Struntar jag i vad han tänker eller känner så är det lättare för jag vet ju vad jag vill.

Nåväl. Fortsätter härda ut dagarna och hoppas på en ljus framtid..

Kram ♥️

Kram
/Fibblan ?

Kommenterar inte så ofta,alls. står typ i busken och tittar på på avstånd istället??

Men läser fortfarande din tråd vinäger ?

Nu.
Nu är jag klar med marlbro iceblast också.

Det är annorlunda denna gången.
Jag litar på mig själv.
Jag är klar.

Min app säger att jag inte rökt 102cigg sedan söndags..
Det är orimligt, men sant.

Värmen i händerna är tillbaka.
Jag är väldigt trött, men det är okej. Jag accepterar att min kropp bearbetar denna förändring. Jag tillåter mig att äta en extra kaka eller godis.
Jag tillåter mig vila.
Det är okej. Jag är okej.

Det ska bli spännande att se hur mitt blodtryck är om några månader.

Fridens ???

Härligt njut av helgen, allt kommer bli bra ❤️

Tack Dee för din kommentar. Det var snällt. Ja förmodligen är det genetiskt. Har inte haft riktiga missbrukare i min familj, varken med droger eller alkohol. Däremot finns det psykisk ohälsa på ena sidan av familjen. Men när livet vänder i 360 grader, så är det svårt. Vet även att dricka alkohol kanske får en att må bättte för stunden med ångest. Sen mår man sämre, mkt sämre. 2-3 dagar senare först börjar man må bättre.
Ha en trevlig helg

Tänk att det ska vara så svårt... Men det hjälper att ha en chef som rent ut säger ”Ni har bara ett liv. Det här är bara ett jobb. Det är inte värt att stressa sig sjuk över.” ?

Här är jag, tiden är inne för det steget ?Ha en riktigt fin helg Mirabelle❤️

Du skriver det själv... Det ångestskapande finns kvar imorgon. Enda skillnaden blir att du är bakis och ännu mer sårbar för att hamna i en nedåtgående spiral. Prata litet mer med den där killen istället. Förlora dig en stund i pirret med en ny kontakt och samspelet med en jämlike. Eller ring din mamma och låt mammakärleken blåsa bort det onda. Det funkade ju sist. Mycket bättre än vin och baksmälla, eller hur. Kraaaaaam

Och dessutom ätstörningsfritt ? Har varit ute på lunch med kollegiet och demonen lämnade mig ifred. Inte ett dugg sugen på vin. Ryser av obehag bara av tanken. Och jag bara myser åt senaste nyheten - Dementa snigeln har sagt upp sig. Högst ofrivilligt. Cheferna tvingade fram det med gedigen dokumentation på diverse tjänstefel och löfte om replissarier, avsked på grått papper. Så det är visst straffbart att vara dum i huvet, trots allt ? Om jag har hållt mig ifrån att fläta till hen i två månader så ska jag nog lyckas sitta på händerna ett par veckor till...

Vilken härlig överraskning man fick idag då ? Jag tänkte så sent som igår att nu får ni snart ta och packa er över hit, eller så flyttar jag tillbaka min tråd... Och så dök du upp ?

Är nu mogen att faktiskt göra det, har inte mycket att berätta om min resa för det rullar på.
Då blir frågan om man skall starta en ny tråd eller ta med sin gamla.
Jag tar med den för att inte glömma, utan alltid kunna gå tillbaka och läsa.
Så dagens löfte är att vara nykter vad som än händer och att flytta min tråd// kram Strulan??❤️