Senaste kommentarerna i forumet

Så bra jobbat med allt du gör AH!
Kram!

@Varafrisk här kommer en hälsning från mig, så svårt för er. Jag hoppas nu att ni kan tänka tillbaka på alla goda minnen ni har haft genom alla dessa år tillsammans med Lurven. Tänker på dig. Kram!

@Andrahalvlek @Suey @miss lyckad @c70cab @vår2022 ❤️ Tack snälla ni för stödjande ord och tankar🙏🏻❤️

Jag har varit ute och gått en väldigt kort promenad med vår hund pga att det är så kallt. Nu ska jag bada henne, torka och föna henne varm❤️Jag har samma känsla inom mig dvs lite illamående och darrig i kroppen som när jag var på mina föräldrars och min systers begravning😪
Jag har alltid varit närvarande men gråtit jättemycket, gråtit högst och mest men under minnesstunden har jag kunnat hålla tal. Nu får jag hålla tal när vi kommer hem el rättare sagt prata om vår älskade hund❤️❤️❤️

Kramar 🕯️🐶🌟❤️

Tack så jättemycket @miss lyckad, det hjälper väldigt mycket att läsa om andras resor och få ett bredare perspektiv. Jag tycker absolut inte att någon kapar min tråd, tycker jättemycket om att ni skriver hos mig❤️

Det är verkligen sant det du skriver att man kan ha flera beroenden som man kör parallellt och att man då missar det lite. Tänker på min man som jag beskrev dragit ner på alkoholen rejält sedan jag slutade dricka men som istället shoppar, spelar eller äter. Jag har inte riktigt tänkt på det innan men det har fladdrat förbi i mitt medvetande. I perioder tänker jag att det kanske inte kommer hålla mellan oss men så har vi fler perioder där jag älskar honom så oerhört mycket och han är min trygghet. Men jag har tänkt på att åka bort faktiskt och börja pröva mina egna vingar❤️

Så fint att du fann styrkan i att bryta dig loss och ge dina barn ett tryggt och stabilt liv. Väldigt tråkigt att ditt ex inte klarade sig på egen hand men vi kan inte leva för någon annan, alla behöver ta ansvar för sitt eget liv🙏❤️

@Varafrisk Onsdag morgon. Gick upp tidigt för en längre resa och jag har icke tillgång till Nätet senare.
Jag tänker på er kära Varafrisk, denna tunga dag, och såklart speciellt i eftermiddag, på dej, din familj och på er snälla vovve. ❤️

En oerhört svår stund. 🌟Ta hand om varandra i familjen. ❤️

@Varafrisk Tänker på er

@Varafrisk Förstår att det är mycket sorgliga tankar nu❤️. Din trofasta vän kommer att nu att få vila och slippa smärta. Tänk vad många fina minnen som finns kvar efter 15,5 år tillsammans❤️. Hon har haft det så bra hos er och far nu vidare till hundhimlen smärtfri och i full språng och lätt i kroppen. Jag minns att du skrev så tröstfullt till mig när jag var i sorg och det har stannat kvar hos mig. Du sade att sorgen är randig, att det växlar mellan ljust och mörkt, det hjälpte mig.

Massor av kramar❤️

@Varafrisk Styrkekramar i massor till dig ❤️ Tänk bara att ni ska ha en fin sista stund ihop. Hon ska slippa sina smärtor. Är du lugn i situationen blir hon lugn.

Kram 🐘

Nu är det verkligen jobbigt vill inte gå lägga mig ikväll för då blir det snart onsdag…..dagen då vår hund ska få somna in😪 Kan inte fatta det att imorgon ska jag sitta här i soffan och ingen hund som ligger bredvid😪 Min älskade trofasta vän som har funnits vid min sida i 15,5 år. Imorgon är jag hemma en heldag pga sjukskrivning, jobbar hemifrån på torsdag.

Idag var chefen sjuk ska vara det även imorgon. Det är ofta som hon blir sjuk när det är mycket att göra på jobbet. Det kan kanske vara något som kräver att hon kliver fram och visar att det är hon som styr men istället backar hon. Det är en kollega i mitt team där jag får känsla av att hon inte tycker om mig. Hon vill gärna ifrågasätta mig om jag tänker göra på ngt annat vis än jag brukar göra vilket beror på att jag är sjukskriven. Jag blev både arg och ledsen men det slutade med att tårarna rann. Det känns som om det inte finns någon förståelse för min sjukskrivning men den manlige kuratorn som har en hörselskada honom har alla förståelse för i synnerhet chefen. Chefen vurmar för den manlige kuratorn. Jag säger som en annan kollega sa, män tar hand om varandra och kvinnor tar hand om män.

Kramar 🥰

Det bästa med löpträningen är att jag blir så tillfreds efteråt. Skallen är lugn, jag gör typ allt långsamt. Ingen stress alls i kroppen. Chill i kubik 😍

Kram 🐘

Vitvargen. Väldigt intressant och klokt skrivet av dig. 🌟💫

Löprunda 8 avklarad den här månaden, heja mig! I fucking mörka, kalla, tråkiga februari. Amazing. Och jag tror på Anders Hansens råd: ”Börja inte förhandla med dig själv.” Precis som med nykterheten.

Jag tar varken tid eller sträckning, jag har valt ut en vinterrunda med hyfsat underlag på gångbanor och lyktstolpar. Belysning behövs. Och jag märker att jag orkar mer och mer. ”Den här raksträckan fick jag pausa på, nu fixar jag hela utan paus”. Och varje gång det sker, vilket kan ske några gånger under en runda, så blir jag så lycklig och stolt inombords. Jag fixar detta!

När jag fick problem med artrosknän våren 2023, och inte ens kunde gå i nedförslut eller upp och ner i trappor, så tänkte jag inte ens tanken att jag skulle klara av att springa igen. Det tåget hade gått för gott tänkte jag då. Men så fan heller!

Jag har inte ont i mina knän alls längre. Med hjälp av min Trukka slantboard har jag tränat upp musklerna runt knän och vader, mina knäbrosk belastas inte alls längre. Och då slipper jag inflammationen, som är den som ger smärtan.

Fy fan vad jag är bra! Nu känner jag mig som en mallgroda 🐸 Och det är fine!

Kram 🐘

Februari och november är mina hatmånader. Då brukar mörkret och allmän tristess göra mig väldigt låg. Så därför planerar jag medvetet in något roligt dessa månader. Ska resa till äldsta dottern i helgen och vi ska på kulturellt jippo på lördag, det är vår gemensamma grej. Lite mello, motion och renovering på det, sen kör jag hem måndag morgon. Ledig måndag-tisdag för att pusta efter helgen.

Jag gillar att ha något att se fram emot, då blir vardagen mer hanterbar. Och det behöver inte vara storvulet alls, inkluderas mina barn och min hund är jag supernöjd 😍 Men det är ändå nice med lite miljöombyte, allra helst eftersom jag jobbar så mycket hemifrån numer. Åker man aldrig hemifrån uppskattar man inte sitt hem. Att komma hem är ju nästan det bästa med att åka bort.

Kram 🐘

@Geggan Tack ❤️

@Andrahalvlek imponerad! Fantastiskt! 👏 👏👏

Menar det sista att i ett förhållande kan den ena eller bådas psykiska balans påverkas av varandras obalans. Det är därför många missbrukare/ beroende triggar varandra till att ta återfall. Och återfallet kan ju vara andra beroenden än det huvudsakliga.

❤️Himmelellerhelvette. Jag killgissar nu, men tror att minst varannan på forumet har andra beroenden, än alkohol. Antingen hade dom/ vi det innan a- beroendet, eller så blev vi/ dom det efter alkoholstoppet. Så absolut vanligt med flera beroenden. Även att samla är beroende, tatueringar, sola sig, yoga. Osv. Det finns hur mycket som helst. Mitt x är en beroende personlighet. Det har jag mer förstått i efterhand, efter att jag flyttade ifrån vårt hus för snart 9 år sedan. Jösses vad tiden går fort. Han samlade på allt möjligt. Filmer, skivor, böcker, blev väldigt växtintressersd, samlade och odlade högt och lågt. Byggde på vårt hus. Spelade på datorn, inte om pengar som tur var. Han shoppade teknik, men aldrig över våra tillgångar. Men det gjorde att eftersom vi hade gemensam ekonomi, så fanns inte pengar till resor, vilket jag uppskattar mer. Jag tog tag i det och efter vårt 2:a uppbrott hade vi delad ekonomi. Då fanns pengar till resor och annat jag ville göra. Med detta sagt, så betyder inte att bara för att man inte dricker dagligen, så är man inte beroende. Man kör olika beroenden parallellt, eller växelvis. Jag har aldrig druckit varje dag på en semester tex. Det gjorde gärna mitt x. Han satt vid datorn, eller med mobil. Han visste för många år sedan att vi hade alkohol problem, men jag slutade dricka, och han började igen. Idag har vi ett resultat. Snart 10 år senare, har jag fortfarande kvar hela vår familj i mitt liv, jag har dejtat flera stycken, men upptäckt olika beroenden, och obalans i personen. Då har jag lämnat. Jag är rädd om mitt liv, och kärleken till familjen. Det räcker med att barnen inte kan hälsa på sin pappa för att han är ” sjuk” och inte orkar ta tag i sitt liv. Han jobbar, men har tvingats få hjälp av företaget, mot beroendet. Det har gått sådär. Han har även valt en kvinna som är ännu mer alkoholberoende. Jag kapade din tråd lite Himmelellerhelvette, men kände att detta kanske är intressant för dig att läsa. Oftast är det svårt att se problem klart när vi är mitt i dom. Jag tänkte mycket när jag var sambo. Till slut så kände jag att jag kan inte leva med x. Han förstör för barnen, och min egen balanserade nykterhet var i fara. Sista sommaren när vi bodde ihop så drack han ännu mer, för han visste att jag skulle lämna, men då hade jag redan bestämt mig, och tittat på hus. Jag blev ivrigt påhejad av mina barn och närmaste, men flera tyckte att jag borde stannat, och att x mannen inte alls hade så stora problem När jag väl hade flyttat, så blev mitt mående sakta bättre. Det tog ett bra tag, men jag var stolt över mig själv, och grejade mycket med hem och hus. Jag ångrar inte en sekund allt jag gjorde då. Det blev helrött. Jag hade 2 barn hemma, och dom flyttade med mig på heltid sen. Den yngsta var 12 år och han hade svårt att slappna av på nätterna först, men han blev tryggare med tiden, och mår förträffligt idag. Jag är mycket stolt över mina barn. Förlåt igen Himmelellerhelvette för trådkapning. Varm Kram till dig❤️Och som sagt, du är absolut inte ensam om att ha fler beroenden. Det kan mycket väl vara så att du och mannen med era beroenden, och stabiliteten psykiskt. Kolla om du kan resa bort någon dag och fundera lite på livet. Lättare att göra det någon annanstans än hemma. 🌟🌟🌟

Så klokt skrivet @Vitvargen ❤️🙏

Tack @miss lyckad, det där var väldigt intressant:
”Jag minns mig själv, när jag bodde med x- mannen och han efter nästan 1 års nykterhet började dricka. Jag blev väldigt obalanserad, och kände som att jag nyligen själv druckit, trots att det var 1,5 år sedan jag slutat då. En tjej på forumet skrev att det var x- mannens beroende och drickande som ” spillde” över på mig och gav mig dom känslorna.”

Kan det vara det som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt när min man dricker när vi är på semester, då dricker han varje dag, inte så jag märker att han blir berusad men ändå. Ibland blir han berusad och då får jag något liknande en panikångestattack, inte helt så fullt men jag känner att jag blir väldigt orolig och rädd typ men förstår inte riktigt mig själv. Men det är väldigt obehagligt med den dimmiga blicken och den tröga hjärnan han får då.
Jag blir väldigt obalanserad som du skriver men jag tycker jag borde fixa det. Det var inte han som blev alkoholisten, det var jag. Han drack förvisso väldigt ofta han med de sista åren men han har valt vägen att dricka ibland, han kan vara utan i flera veckor, dricker ofta bara ett par glas och kan stanna där men går ändå ut kanske med 5 veckors mellanrum och dricker rejält och så vill han dricka alla dagar om vi åker på semester. Han har dragit ner på drickandet och dricker kanske bara 25% av vad han gjorde innan och han är väldigt nöjd med det och vill inte ändra på något. Detta är en tuff nöt för mig att knäcka men bollar gärna lite tankar med er på forumet för att se hur ni gör och tänker?

Jag håller helt och fullt med om att alla saker man tänker på ofta på ett sett som stressar, ger ångest och påverkar självkänslan kan vara ett beroende och att vi behöver vara väldigt uppmärksamma på oss själva. Jag är till och med beroende av att väga mig! I perioder lyckas jag sluta, nu har är jag i en period där jag slutat, för drygt en vecka sedan. Jag vaknar varje morgon och det första jag tänker är att jag ska väga mig och sedan har vågen bestämt om jag tycker jag duger idag eller ej. Jag tänker på vad jag stoppar i mig hela tiden och får ångest när det är sånt jag bestämt att det är dåligt. Jag får ångest på kvällen för suget sätter in, det blir en kamp i hjärnan, är jag i ett återfall i bulimin hetsäter jag allt möjligt och kräks sedan. Jag känner mig misslyckad och jag skäms och jag känner att ni på forumet måste tycka att jag inte är riktigt klok. ”Hon som har en sådan sjukdom kan väl inte ha något vettigt att säga” så säger min inre kritiker. Varje gång jag tar upp min bulimi på forumet mår jag dåligt för det känns som den inte hör hemma här men den är ett beroende. Beroende kan visa sig på så många olika sätt. Nu har jag varit fri från bulimin i över två veckor. Min hjärna har lugnat sig, jag tycker synd om min kropp och min hjärna som jag skadat med mitt beteende, så just nu är jag snäll mot mig och får en bättre självkänsla men jag har fått så många återfall att jag inte vågar säga mer, en dag i taget. Kram❤️

Kram❤️

@Suey Morgonpromenaden kl 7 var ljus idag, hurra!a

Jag har också en liknande bild av vad ett återfall skulle leda mig @fooliehutten, fort och rakt ner i avgrunden och den gången skulle jag mista allt och aldrig klara av att sluta igen, det är läskigt att vara så rädd men det hjälper mig nog väldigt bra också till att inte ta det där återfallet även de gånger jag känslomässigt är så låg att jag inte kan se att det går att bli lägre.

Detta är också så smart, har läst det innan av @andrahalvlek som du skrev ” Vi får inte glömma att det som får trollen att spricka är när vi tar fram dem i dagen” Det ska jag tänka på med min hemska kollega, och ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” och ”gyttjebrottas inte med grisar” Hon försökte gyttjebrottas med mig igår men när jag såg att hon inte verkar ha förmågan att bära sina misstag klev jag ur diskussionen. ”Om det är så du ser det är det ingen idé att vi fortsätter diskutera” sa jag och lämnade. Jag hade sagt det uppenbara felet men hon kunde fortsätta hur länge som helst med att låsa sig på något annat. Jag har märkt detta vid andra tillfällen. Hon kan bara inte släppa in någon annan, hon framstår som hon kan allt även i ämnen där hon helt klart inte har något på fötterna. Känslan är att hon kommit fram i dagsljus för mig och har spruckit! Kram❤️

@Andrahalvlek Fast, som du hintar, det har vänt. Vi är nästan 2/3 mot vårdagjämning, och jag minns att jag tidigare i mitt liv, då jag nog var mer känslosam, tänkte, att tänk då det blir framåt februari, då dagarna blir längre. Då är man hemma.

Jag har tidigare skrivit att jag inte har varit så bra på att leva i stunden - fast jag nu försöker tänka på vad @vår2022 har lärt mej. Så nu försöker jag ta det lite lugnt, ta in ljuset mitt, det kan ingen kyla ta ifrån mej. Där jag bor är senvintern och våren långa, inte mycket snö, nästan ingen, men lång årstid, så jag vill försöka att njuta, om jag kan. För när värmen till sist kommer, då kommer det att säga suey-wisch.

Kram till er båda ❤️

10.000 steg/dag 80 dagar i sträck, yes! Under den mest tråkiga perioden på året dessutom. Jag är så trött på mörker, snö och kyla att jag nästan kräks. Men i helgen sken solen, och som jag njöt 😍

Till helgen ska jag resa till äldsta dottern. Vi ska på show, kolla mello på tv ihop, promenera och renovera. Lovely ❤️

Kram 🐘

@Carisie Det var en söt katt 🐈‍⬛. Undra om mina hundar skulle få för sig att jaga den😂. Vi har en grannkatt som är så himla cool. Hon hoppar upp på vårt tak och sitter och glor på hundarna och svassar förbi dem med högt huvud bakom häcken där de inte kan komma ut.

Min dotter har kommit hem från Sydamerika och det var en fantastik resa. Hon fick också en chock av kylan och vintern här hemma. Hann inte ut i det vackra vädret idag, suttit på möten på kontoret från morgon till em. Men imorgon jobbar jag hemifrån och kan komma ut en sväng på lunchen.

Ha det gott och en god natt!❤️