Senaste kommentarerna i forumet

Jag har hamnat i nåt dåligt beteende, dricker dagligen i 2 år, jobbar mkt... alcoholen ger mig ett lugn....lever även ensam så d löser det åxå på helgerna...

Tack! Det var samma för mig, höll på och laborerade (bara dricka mellanöl, bara dricka folköl, vin med låg procent, timer på mobilen och bara dricka ett glas i timman, varannan vatten osv osv osv) i ungefär 15 år också. Vändpunkten kom när jag helt och fullt förstod/erkände för mig själv att jag inte gillar att dricka 1-2 glas, jag vill bli full och släppa kontrollen, det är därför jag alltid misslyckats tidigare. När jag förstått det blev det uppenbart för mig att måttlighet inte var ett alternativ och då blev det på nåt sätt självklart och (ganska) enkelt att jag inte kan dricka. Den andra stora saken som spelat in är att jg fått barn och inte vill påverka mitt barn negativt med mitt drickande på något sätt. Den sista fyllan var på sätt och vis inte så speciell eller traumatisk, har varit med om hundrafalt värre men jag blev bara så jäkla LESS på att känna att jag inte bestämmer själv efter några glas, då bestämmer vinet över mig. Hur känner du nu inför alkoholstoppet? Du säger att du har berättat för familjen, det tror jg är väldigt klokt! Jag hade också stor nytta av att lyssna på Alkispodden, särskilt de avsnitten med gäster som jag på nåt sätt kunde identifiera mig med. Samt som sagt att läsa mycket här, leta efter trådar med människor som har mycket gemensamt med mig själv som lyckats bra i sin nykterhet. Tänkte du ta hjälp av vården eller AA eller nåt liknande?

Tack, @gullranka! Hoppfullt att höra från någon som startat från en liknande plats och kommit en bra bit på vägen. Gratulerar till det!

Du tolkar det rätt. Hade inget hellre velat än att jobba mot måttfullhet, men har man inte lyckats med det på 15 år så behövs större krafttag.

Vad fick dig att bestämma dig? Var det någon speciell händelse? Känner du att familjesituationen förbättrats?

Hej och välkommen! Jag känner igen mig så mycket i din text, det där att försöka hålla sig på mattan men så fullkomligt briserar det och går åt fanders. Jag har också ett litet barn som jg inte vill skall påverkas negativt av mina alkoholvanor och eftersom måttlighet och avtal med mig själv om mängder och regler aldrig funkat långsiktigt från mig har jag nu kapitulerat och satsar på helnyktert. 116 dagar idag och det känns helt underbart att inte behöva köpslå med sig själv om hur mkt/lite som skall drickas. Tolkar jag dig rätt om jag tror att du är sugen på helnyktert också? I så fall tycker jag - ge det en chans en längre tid och se hur du känner! För mig har det hjälpt att läsa mycket här (och skriva ibland) som en del i att fortsätta vara nykter. Lycka till och bra jobbat att ta första steget! 👍🏼

Skönt att höra. Lite magiskt att se ett svar på ämnet från en annan människa.

Svårt att sätta korken i = kan inte sluta när du börjat? Isf känner jag igen det.

Är lite som du säger, olika saker kan bidra/hjälpa. Just nu vill jag testa allt!

@sticksandstones Det låter som du kommit en bit på väg genom att söka hjälp och att berätta. Att skriva och läsa här på forumet är ett sätt. Jag har ibland svårt att sätta korken i flaskan. Det var därför jag bestämde mig för att ta tag i problemet. Det här forumet har varit en hjälp på vägen.

Hej,

Ny här och vill droppa ett inlägg för att säga "hej" och prata om något jag aldrig pratar om. Eller pratade om.

35 år och haft problem med alkohol sedan gymnasiet. Inte alltid - för det går bra tills det inte gör det. Mitt problem är att jag inte kan sluta när jag börjat. Så ett par glas vin hemma går bra. Men det är alltid en tidsfråga innan det kommer en tillställning där jag går för långt: ända in i kalket, säger och gör saker jag inte kan stå för, gör mig illa, däckar ... och detta går nu i vuxenålder inte "bara" ut över mig - det tär på relationen och dessutom finns ett litet barn med i bilden. Jag har uttömt alla former av regler, avtal med mig själv, mm.

Jag testade för första gången att vara nykter för ca 1 år sedan. Det gick bra. Sedan kom ett oskyldigt tillfälle att ta enbart ett glas vin ... också började klockan så sakteliga ticka ned mot nästa missöde.

I helgen gick det för långt igen, så jag skadade mig rätt rejält. Fick ställa in saker nästkommande dagar. Har för första gången börjat söka hjälp och berättat om problemet för familj. Först tycker de att det handlar nog om "dåligt ölsinne". Men sedan drar de sig till minnes alla de gånger det gått snett.

Hoppas med detta forum kunna prata öppet, dela med mig och ömsesidigt stötta. Fast just nu handlar det mest om, som en annan klok människa här sade, att kasta sig utför tornet och påbörja en resa.

@TantGrön Ja det är inte lätt att ta sig ur. Speciellt inte eftersom det är en så accepterad drog i vårt samhälle.

När jag blir sugen nu så brukar jag tänka att jag är en svag människa som är någons fånge. Sen brukar jag tänka på alkoholskatten och att staten tjänar pengar på mitt mående och förstörelse av mina organ. Det har funkat bra 😉

Midsommar är jag dock fortfarande rädd för. Fast det ska gå.

åh vad jag känner igen mig! Det där med att ta tag i saker man inte gjort pga alkoholen och den där ambivalensen i att inte helt vilja (våga?) sluta dricka men samtidigt känna att det inte är ett alternativ att fortsätta. Jag sitter här skakig med ångest efter en helg med alldeles för mycket alkohol och känner att jag inte vill ha det såhär längre. Vid 19-tiden var jag nära att gå bort till den lokala puben och ta ett par glas vin bara för att dämpa värsta ångesten, men är glad att jag stod emot. Vid 20-tiden tänkte jag gå bort till hemköp och köpa folköl, stod emot det med.

Grattis till ditt beslut och bra kämpat!

Grattis till beslutet och nykterheten. Jag har druckit för mycket i många år. Haft perioder när det funkat bättre och helt nyktra perioder på 1-2 månader, sen börjar jag lura mig själv med att "ja men det här funkar ju bra, jag har nog inte så stora problem". Och så börjar jag igen, och dricker både för ofta och för mycket. Måste inse att jag inte ska dricka. för jag är inte nöjd med 1-2 glas vin. Jag dricker tills det är slut eller jag däckar. Nu har jag druckit både fredag och lördag och har sån sjuk ångest idag. Har inte haft barnen hemma, men de har sett mig full många gånger och jag har sådana oerhörda skuldkänslor. Har ett nytt förhållande som jag är rädd att sabba. Han har ju märkt att jag har problem, och för ett par månader sen fick jag en snefylla och sa efter det att jag skulle lägga ner alkoholen. Så nu har jag inte druckit när jag är med honom, men han har ju hört att jag har druckit när vi pratat i telefon på kvällarna. Jag skäms så fruktansvärt.

Är så rädd att ta beslutet att sluta dricka och att återigen misslyckas med det. Men kan ju inte fortsätta såhär. Jag skadar mina barn, mig själv och folk omkring mig.

Hej,
Låter som att du har mycket fint i livet att vara nykter för, och framför allt för ditt eget välmående. Hade min första nyktra midsommar förra året, och njöt verkligen av god mat och glada barn och vänner. Ser fram emot att ha det likadant i år. Och man kan med gott samvete unna sig en läsk eller annat tycker jag, mindre kalorier i det än i alkoholen. Kämpa på och håll målet i huvudet när suget kommer, det klingar av snabbare och snabbare när man inte ger efter tycker jag.

@Katten Jansson skrev:"varför ska jag gå och köpa vin fast jag hatar tanken på att ha vin hemma? "
Jag bestämde mig på en gång att alkohol kommer jag inte köpa och bjuda på. Det är emot mina principer nu. Men vill människor ha de får de köpa de själva. Det gör mig inget om de dricker, så länge folk inte blir påtagligt berusade.
Jag säger att jag bjuder på mat men dricka får folk ta med sig själva. Då blir det lika för alla.
💕 sländan

@Andrahalvlek
Den tråden ska jag kolla in ikväll innan jag somnar. Tack för tipset 🙏🏻🌺🙏🏻
Första fredag och lördag har gått väldigt bra, jag är fortfarande stark i mitt beslut och vill inte ha alkohol. Trots att personerna jag umgåtts med dricker så är jag inte avundsjuk eller känner mig som ett offer, det är helt enkelt inget som längre är ett alternativ för mig. Det är otroligt skönt att vara så trött på min egen fylla att jag inte vill. Det känns också annorlunda att känna så, det är en ny sida jag inte riktigt känner igen. För tidigare när jag valt att vara nykter har jag fått kämpa för det, med tankar och vacklande men nu är det så självklart att avstå. Det är en grym känsla och jag älskar den!
Tack alla kämpar här inne och god natt på er, imorgon är det söndag och jag ser fram emot att vakna klar i kropp och knopp 🌺❤️🙏🏻

@Andrahalvlek
Den tråden ska jag kolla in ikväll innan jag somnar. Tack för tipset 🙏🏻🌺🙏🏻
Första fredag och lördag har gått väldigt bra, jag är fortfarande stark i mitt beslut och vill inte ha alkohol. Trots att personerna jag umgåtts med dricker så är jag inte avundsjuk eller känner mig som ett offer, det är helt enkelt inget som längre är ett alternativ för mig. Det är otroligt skönt att vara så trött på min egen fylla att jag inte vill. Det känns också annorlunda att känna så, det är en ny sida jag inte riktigt känner igen. För tidigare när jag valt att vara nykter har jag fått kämpa för det, med tankar och vacklande men nu är det så självklart att avstå. Det är en grym känsla och jag älskar den!
Tack alla kämpar här inne och god natt på er, imorgon är det söndag och jag ser fram emot att vakna klar i kropp och knopp 🌺❤️🙏🏻

Toppen! Tillfället gör tjuven, så ibland får man köra omvägar. Både bokstavligen och mentalt. Krångla till det lite, för att väldigt medvetet förändra sina vanor. Till 70 procent handlar det om att man måste förändra sina vanor. Skapa nya nyktra vanor.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag klarade det. Åkte direkt hem efter jobbet 😊 Känns bra nu och glad att jag tog rätt beslut. Tack för stöttning 😍

@Arthur Stort grattis till att du ska bli mormor! Vilken otroligt bra anledning till att skippa/slippa vinet och få vara glad, pigg och närvarande för ditt barnbarn ❤️ Kollade i din tråd nu och du skriver att du är trött på vinet, det var jag med, så in i helsikes jäkla trött! Skriv gärna mer i din tråd om hur livet ser ut, hur och när du dricker osv så att vi kan ge bra tips och pepp, det här forumet är fyllt av folk som har klarat av att ta steget och vill hjälpa andra har jag märkt ❤️. Jag tror att det är din tur nu!

@Torn skrev:"Man började skratta åt eländet på något sätt." Ja, jag kände mig faktiskt lite full i skratt. Så otroligt skrattretande på något sätt att jag liksom skapade den känslan medvetet nio gånger av tio. För jag visste ju innerst inne att det skulle bli så men lurade mig själv att just _denna_ gång skulle jag bli nöjd och harmonisk av en halv flaska vin 😂 Ser med spänning fram emot vad mer för knasiga känslor nykterheten ska få plocka fram åt mig!

Börja INTE förhandla! Ryt direkt ”NEJ, jag ska INTE dricka”. Det är bara alkoholdjävulen i din skalle som vill ha sin drog, som lockar och pockar och härjar. Svält ut honom på vatten och bröd! Inte en droppe alkohol ska han ha.

Kram 🐘

Skönt att du mår bättre igen, och att din mamma mår bättre. Omsorg över åldrande föräldrar är verkligen en fas i livet som utsätter en för enorm prövning. Och den fasen kan pågå läääänge. Har upplevt det från sidan eller på nära håll så många gånger att jag knappt kan räkna. Just nu är min mamma stabil men min ex-svärfar är det sämre med. Alltid är det nåt.

Skönt att du är tillbaka på tvåsiffrigt. Antabus är en svinbra krycka på den nyktra resan.

Vad det gäller terapeuten så ska du nog ge det lite tid. Det är ungefär som med yoga, första gången känns det mest konstigt. Minst fem gånger måste man ge det innan man dissar det. Samma sak gäller med terapi, tror jag.

Kram 🐘

Grattis !! Det du skriver kan nog få mig att sluta dricka vin ! Igår fick jag reda på att jag ska bli mormor ❤️ . Och tror nu att jag ska sluta helt men jag behöver mycket pepp och stöd 😳 är exakt som du , känner igen allt du skriver .... Kram 🌺🌺@Gullranka

Idag är suget jobbigt.. Blää.. Bara att kämpa på antar jag.

Tillbaka. Lite lugnare livsläge.
Vi var helt inställda på att ta farväl av mamma, men hon hämtade sig på något mirakulöst sätt efter en vecka och lever fortfarande, om än gammal och skör. Det var en pärs utan dess like på många plan, existentiellt grubbel, skavande diskussioner med min bror, en exman som gjorde allt för att stjälpa, sömnlöshet och fysiskt ansträngande. Mamma har levt ensam utan någon som helst hjälp tidigare. Hon ville absolut inte till sjukhus och hade inte ont, så jag tog hem henne till mig och vårdade 24/7. Och (tyvärr?) kunde jag självmedicinera eftersom jag redan hade avstått antabusen pga biverkningarna en tid när det hände. Jag ångrar inte valet att dricka, det hjälpte mig genom det värsta och höll mig på benen. Hade hela tiden siktet inställt på att sluta när det värsta var över. Det är en ny – stark & självklar –inställning hos mig. Känns som att den håller. Aldrig dricka på "normala" dagar.
Jag tog en antabus när jag kände mig redo att åter tackla livet, för att vara säker på att avstå. Nu är jag på tvåsiffrigt igen. Ser framemot en vit midsommar, ska ta nya prover inkl Peth om ett par veckor (och få min andra vaccinationsspruta, längtar!).
Enda smolket i glädjebägaren (ja, jag är faktiskt glad just nu) är att samtalsterapin inte alls känns bra. Hela första samtalet gick åt att prata om min exman, hur han mådde, hur han agerade etc, trots att jag sa vid upprepade tillfällen att jag ärligt känner mig klar med den relationen, och bara längtar tills jag kan flytta. Terapeuten kanske har en plan med sitt agerande, men jag kände mig väldigt sänkt och osynlig efter samtalet. Ska ge det ett par gånger till, men känns det inte mer stärkande så måste jag nog byta terapeut. Tråkigt, jag hade hoppats mycket på terapin.

@Gullranka Hej! 🙋‍♂️ Som du märker så tar det sin tid för de nyktra vanorna att sätta sig.😅 Men ju mer du övar, desto färre sådana här märkliga känslor blir det. Fast jag tyckte faktiskt sådana där saker var rätt häftigt som du skriver. Man började skratta åt eländet på något sätt.

Ha det bra! 🤗

En så konstig sak hände för några dagar sedan; vi var lediga mitt i veckan och bestämde oss för att gå ut och äta en lång och härlig lunch - en sån som jag hade druckit kanske en halv flaska vin och några öl på i annat fall. Kände inget särskilt sug, beställde mineralvatten och tog en efterrätt, allt kändes lyxigt och härligt. Men på promenaden hem fick jag plötsligt en så sjukt konstig känsla i kroppen, typ ångest och irritation/ilska så det nästan kröp i mig. Fattade absolut noll först men insåg sen att det helt enkelt var en betingning - dvs så jag brukar känna på väg hem efter en långlunch där jag druckit ganska mkt på men där jag vet att min sambo hade satt stopp och inte tyckt att vi skulle dricka mer. En väldigt specifik känsla av att vara full och veta att man inte kommer få dricka mer som jag hatade. Så himla sjukt att känslan kom över mig trots att jag inte druckit något (och ganska orättvist 😂.) Så fort jag fattade vad det var frågan om släppte känslan och jag kände då enbart tacksamhet över att jag var nykter, pigg och hade hela resten av dagen och kvällen framför mig! Förr i tiden hade jag ju behövt ha den där irriterade känslan kvar i kroppen tills dess att jag antingen lurat/övertalat min sambo att vi av någon anledning skulle dricka mer (och då hade det haft andra negativa konsekvenser) eller tills jag vaknade bakfull dagen därpå. Känslan av tacksamhet sitter faktiskt fortfarande i, det var en häftig och konstig upplevelse. Glad helg på er andra som kämpar 💪🏼