Senaste kommentarerna i forumet

Tack alla!
Morgon dag 2. Sovit oroligt, men oerhört skönt att vakna utan skakningar och extrem törst.
Hittat en app, Sober time, som är fin, och skickar små meddelanden, samt att jag kan skriva en liten dagbok om hur dagen varit. All hjälp är bra.

Välkommen och det finns hopp, det där mörkret går att ta sig ur. Vi finns här och ta all hjälp du kan. Och skämmas ska du inte göra, härinne slipper vi sånt. Kram Jullan

Vad bra att du tar tag i det! Ta hjälp om du behöver, AA, antabus, eller forumet. Du har ju klarat det förr, ha tålamod och ge dig fasen på att bryta. Promenader är fantastiskt motgift!

Hej LitenS

Vill bara säga välkommen och låta dig veta att vi finns här inne. Du börjar din inre resa med en promenad så fint. Poetiskt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Dag 1 nu, känns bra, tog en promenad i morse.

@LitenS Hej! Du ska inte skämmas, det är ju så här alkoholen fungerar för oss som en gång har blivit beroende av skiten. Då spelar det ingen roll om man är nykter i 3 månader, ett år eller 10 år. Börjar man dricka igen är risken extremt stor att man hamnar på ruta 1, eller ännu värre igen.
Det är min fasta övertygelse i alla fall.

Bra att du tar tag i det igen! Jag har själv varit nykter i snart 1,5 år, nu vill jag iofs absolut inte börja dricka igen eftersom jag mår så bra av att inte dricka alls, men om jag skulle börja, då skulle jag säkert hamna ungefär där du är nu. ( stor igenkänning på första återställaren äcklig.)😬

Som sagt, bort med skammen, upp på hästen och kämpa. Du fixar det!💪 Vi finns här och stöttar och peppar.

🤗

Jag tror att jag behöver en återställare varje morgon, men de första glasen är så äckligt, ändå fortsätter jag för att jag vet att det lulliga kommer.
Tänker också på att 4 dunkar vin per vecka blir några tusenlappar varje månad. Det är ju inte klokt på nåt vis detta.

Jag har alkoholproblem, druckit mycket i perioder, sedan bestämde jag mig. Jag var nykter utan problem i 1,5 år. Sen för ett år sedan började jag dricka igen, blev lockad av dåvarande pojkvän för att vara social och inte tråkig, så han inte behövde dricka själv. Jag tänkte att jag skulle kunna hantera det. Det kunde jag verkligen inte.
Nu har jag druckit ett helt år och det blir bara värre och värre. Nu 2 flaskor vin per dag, ibland innan jobbet. Ställer in aktiviteter, sjukskriver mig, kört onykter för att "gömma" att jag inte druckit. Nu sjukskriven för ångest, som jag vet beror på alkoholen, måste sluta, ändå sitter jag här kl 7 på morgon med ett glas vin i handen. Men tänker att detta är sista dagen, imorgon MÅSTE jag hålla mig nykter, och sen nästa dag och nästa.
Jag mest sover och gråter. Minns inte vad jag pratat med barnen om, livrädd att jag ringt någon på kvällen eller skrivit nåt sms, ångest när jag kollar telefonen på morgonen. Blivit alkoholtjock, skakig och allt cirkulerar runt vindunken.
Hjälp mig!

Jag har varit nykter som längst i 7 månader sen jag började dricka som 14-åring (är 30+ nu), annars är det kanske runt 1-2 månader som är max (med och utan försök att vara helnykter). När jag föll dit efter 7 månader var väl en halvt osynlig process där jag till slut tänkte att "jag kan väl dricka 1 glas nu, det klarar jag." Det konstiga är att den perioden hade jag i princip inget sug efter alkohol, det var ganska enkelt att låta bli. Har ingen aning hur det gick till eller vad det berodde på, men sen kom det större suget och jag gav efter. Tror det också handlar om att jag "glömmer bort" hur illa det faktiskt blir när jag dricker och jag förtränger anledningarna till varför jag ska vara helt nykter efter en tid.

Det låter ju bra att det faktiskt finns fördelar med corona (om man nu får säga så..). För mig är det helt tvärtom. Jag är student och jobbade inget innan våras i år så distansstudier och att bo i en annan stad än min kille var rätt förödande för mig. Jag tyckte det var riktigt trevligt (illusion förstås) att dricka vin ensam och dona på hemma med diverse saker.

Tack så mycket, jag fortsätter kämpa! 17 dagar idag! :) Härligt att höra att det går så bra för dig!

Oj så jag känner igen mig i er! Det är ju jag! Kan pricka av hela listan... Ser att det var ett tag sedan ni skrev, hur går det för er?
Själv är jag nynykter sedan ett par veckor. Jag var helt nykter i ett halvår, gick på öppenvård och terapi. Det var jättebra, men någonstans närde jag ändå förhoppningen om att kunna dricka igen. "Som normala personer ". Men det kunde jag inte, verkligen inte! Nu måste jag sluta ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig att kunna dricka lagom. På sätt och vis känner jag ett stort lugn i det.

Hej Jenni80!

Här startade du en tråd med funderingar om vad en kan förvänta sig av en alkoholterapeut. Jag ser att du har startat andra trådar där du fått svar, och ett tips är att skriva i en och samma tråd för att underlätta för andra att hänga med. Om du vill får du gärna skriva igen och berätta om ditt besök hos alkoholterapeuten, eller om hur du har det just nu.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Alexa jag håller tummar o tår för dig! Hjärnan är duktig på att hitta på alla möjliga ursäkter!!! (Den förmågan har även hjärnan när det gäller att rensa ogräs förresten....) Verkar som du haft tidigare perioder av att vara helnykter. Vad har fått dig att trilla tillbaka då? Jag är lite orolig själv för att hamna tillbaka i gamla vanor o tror nog att den här coronatiden har varit riktigt bra för min del, om man får säga så! Har haft några lunginflammationer med andnöd förut så covid känns inte som överkomligt för egen del!!!! Därmed så undviker jag alla sociala sammanhang o slipper utsättas för klirrande vinglas! Hur är det med dig där? Men hur blir det sen? Hur länge har du varit nykter som längst förut? Kämpa på!!!!! Det gör jag! Nu jäklar SKA jag ut i trädgården!

Hej Luddson,
Du skriver så klokt och insiktsfullt, känns som att du har alla förutsättningar att ta dig ur drickandet. Kanske är det det rent fysiska beroendet du behöver en knuff för att ta dig ur? Kan antabus vara något att testa? Angående någon att prata med, Svenska kyrkan har diakoner som har tystnadsplikt. Det är gratis att prata med dem och man behöver inte vara medlem eller troende. Man kan ringa en församling och säga att man vill boka tid för samtal. Diakoner är ju inte psykologer, men kan vara ett stöd i att diskutera livsfrågor. All styrka till dig, du är värd att må bra för din egen skull!

En vecka idag efter ”tabben” sist.
Känns bra faktiskt även om jag nog hade tagit ett glas om det hade erbjudits. Om man nu skall vara ärlig.

Har börjat ta tag i livet och har mer energi att göra det har jag märkt. Vanligtvis brukar jag vilja spendera en dag ledig som helt intetsägande. Gosa med katterna i soffan och de gångerna jag skulle gått ut är med hunden. Idag tog jag mig i kragen och har återtagit träningslusten - idag padlade vi. Slitsamt men roligt.

Jag har börjat ockupera tankarna med annat än med a, vilket har varit enkelt i och med det dåliga vädret vi har haft. Idag var det lite varmare här i söder och då gick tankarna direkt till ett glas vin i solen.

Imorgon skall jag försöka mig på att jogga lite vilket jag inte gjort på flera år.

Sover dåligt dock. Riktigt jävla dåligt. Har bokat tid med läkare för att få nya sömnmediciner. Tidigare vaggades jag till sömn i sällskap av en Chardonnay och nu får jag väl somna i sällskap med något annat. Så länge jag får sova tänker jag.
Hoppas dock att träningen hjälper mig med det i första hand.

Letar desperat efter att fylla tankarna med mål och med ANNAT än a. Det har blivit som en slags besatthet att INTE tänka på a vilket självklart gör så att det enda jag tänker på är just a.

Men men.

@Charlie70 Tack för infon! Jag hittade det👍🏻

Kram❤️

@Luddsson Awww... En fellow super secret ältare... It takes one to know one... Du behöver ju inte köra 190 knyck utan stödhjul från början. ”Btw jag är alkoholist, suck it up buttercup” behöver ju inte vara inledningen liksom. Du kan ju öva litet försiktigt på öppenhetens konst. Börja med små avslöjanden gällande jagets ofullkomlighet och själens vånda som inte är så minerade? Öva på att ta emot bekräftelse och stöd från omgivningen i det lilla, så kommer det stora naturligt sen?

@Varafrisk Info om zoomträff hittar ni under Från rådgivarna! Det finns en ny inplanerad träff nu dessutom.

Just varit på VC och tagit min dos. Berättade om suget och det konstanta tänkandet på A som nu är tillbaka, även att sist jag var nykter hade det inte försvunnit efter 20 dagar så jag har inte så stort hopp att det ska försvinna den närmaste tiden. Eftersom jag är på så låg dos av Antabus märkte jag igår att jag började fundera på hur mycket som egentligen är kvar i kroppen och om det hypotetiskt (ha) skulle gå att dricka utan jobbiga biverkningar.
Ska få Campral idag iaf! Känns så skönt, ge mig allt som kan göra minsta lilla för min nykterhet. Sköterskan skulle även se över möjligheten att jag får träffa en kurator då jag inte kan gå till den andra mottagningen som har alkoholterapeuter.

@Mirabelle G-S ja på ett sätt har du ju rätt i att jag inte har något att förlora. Men som sagt, jag övertänker och ältar. Det jag är orolig för är att det blir ”fel”, att jag berättar på ett inte tillräckligt bra sätt eller att min vän tar det på helt fel sätt (missuppfattar mej eller så). Vilket gör att jag kommer älta situationen där jag berättar om och pratar om mina problem och känslor. Att jag inte kommer kunna släpp det. Jag har liksom lite svårt att ens se möjligheten där det kommer gå bra och jag kommer känna mej lättare som pratat om det. Jag förstår att det kan bli så i teorin men jag har svårt att verkligen tro på det. Att tro och hoppas att det kommer kännas bättre och inte bara svårare när jag berättar om det.
Men ja, jag kanske finner en vän för livet i det. Jag känner mej också missunnsam mot mina nära vänner när jag inte öppnar upp mej. Kanske borde jag bara börja?

@Charlie70 Har sett de zoomträffarna men hade inte möjlighet att närvara. Få se om jag hittar var Magnus har lagt ut din nya fråga. Tack för tipset!

Kram🦋

-

@Blenda och @Varafrisk Det har ju varit ett par zoomträffar nu under pandemin. Magnus på Alkoholhjälpen lade för någon vecka sedan ut en fråga om en ny träff. Gå gärna in och kommentera, tror inte det är många som gjorde det nämligen.

Ser att du kämpar på @Onkel F. Fantastiskt bra jobbat av dig! Se nu till att få de där samtalen också. Du behöver nog dem. Man blir lite som avklädd i livet när alkoholen inte finns längre. Kommer ett liv efter Antabusen också.

Kram!

@Onkel F Jag har ju bett om hjälp tidigare men de läkarna gjorde en annan tolkning än min nuvarande läkare och jag är tacksam att jag fick hjälp av honom. Fast kanske jag ändå inte var redo då att gå t Rådgivningscentrum eftersom jag känner några av dem som jobbar där men nu bryr jag mig inte om det.
Och jag har inte ångrat en sekund att jag börjat m antabus. Nuvarande biverkningar överlever jag med men de biverkningar som alkoholen ger som man dessutom man inte alltid vet om kan ju verkligen förkorta ens liv. Så tålamod, jobba med tankarna och vila/motionera/äta bra är ngt jag ska försöka bli bättre på.

Kram❣️

@Blenda skrev:"Jag tycker det är ganska lätt att låta bli att dricka men väldigt svårt att börja leva." En ganska bra beskrivning av hur det känns ibland. Nu har det väl bara känts riktigt tungt 2-3 dagar på 3 månader så jag överlever.
Det där med att tvinga sig till aktiviteter är det jag har svårt för. Jag behöver hitta saker som känns naturliga och lustfyllda att göra. Å andra sidan blir inget bättre av att jag sitter ensam och gräver ner mig i negativa känslor. Man får ta sig tid och ha tålamod och göra vad man kan för att förändra, ingen gör det åt en.
När det gäller forumträffar är jag nog dessvärre fast förankrad i "aldrig i livet"-stadiet.

@Varafrisk Antabus ÄR en bra hjälp, och det verkar gå bra för dig även om du har lite biverkningar. Men med handen på hjärtat, "biverkningarna" av att dricka alkohol är väl inte bättre? Jag är glad att du tog steget och bad om hjälp.
Tankarna på att dricka försvinner efter ett tag, inte ens de gånger det känts tungt har A dykt upp i mina tankar som en möjlig lösning.

@Tofu Jag är rädd för att de människor jag umgåtts med de senaste åren inte är särskilt förändringsbenägna när det gäller alkohol. Reaktionen på att jag inte dricker längre talar sitt tydliga språk.

Helgen har förflutit utan felsteg