Senaste kommentarerna i forumet

@Korpen70 Att fundera mycket är nog bra. Jag funderar också väldigt mycket och jag tror att det har hjälpt mig. För tillfället är jag så stabil att jag kan tänka att jag egentligen kanske inte behöver fundera. Jag ska t.ex på en svensexa imorgon och jag har inte tänkt ut någon strategi för jag behöver ingen. Jag ser ingen som helst fara där alls, men det är för framtiden som jag inte vet vad som skulle kunna hända som jag behöver vara beredd på.

Så läs du om andras strategier och vad de har gjort och som har fungerat för dem och fundera på vad som skulle kunna fungera för dig. Ta till dig det som känns bra, men strunta i det som inte verkar fungera för dig. En del koncept som känns främmande till en början kanske visar sig vara bra för dig till slut dock, så det är ju alltid bra att överväga allt ändå.

@Korpen70 Håller med! Kommentaren läste jag inte i detta forum och inte i ett sammanhang om alkohol vill jag tillägga. Den fick mig att fundera helt enkelt. Jag funderar mycket nuförtiden 🙂.

Funderar bl a på om regler för mig själv är långsiktigt bra eller mindre bra. Är egentligen mot allt som verkar vara svart eller vitt.

@Korpen70 Ett kortare och kanske begripligare svar.

Om du känner att förbud fungerar för dig så ska du fortsätta med det. Kanske kan kommentaren som personen fällde få dig att fundera på vilka fällor och risker som finns för dig när du sätter förbud, men sluta inte med att sätta dem så länge det fungerar för dig.

@Korpen70 Jag tror att det handlar om olika sätt att tackla saker på. För en del kan det säkert vara så att de har svårt att förhålla sig till förbud som de sätter på sig själva på samma sätt som förbud som är satta av andra, som samhället i ditt exempel med trafiken, för visst finns där en skillnad. Många av oss kan däremot göra som du och förhålla sig till egna förbud på det sättet.

Jag tror att vi har en förmåga att hitta vägar som fungerar för oss och sedan behandla dem som allmängiltiga. Jag läser ofta här på forumet om alkoholstopp att "Man ska aldrig bestämma sig för aldrig mer utan ta en dag i taget" fast jag vet att det var tvärtom för mig. Det var just på grund av tanken "aldrig mer" som jag fick något jag lyckades förhålla mig till. Det här exemplet brukar jag återkomma till.

Jag tror egentligen att det handlar om vårt sätt att skriva och kanske ibland att tänka. Kommentaren som du syftar på kanske skulle ha skrivits "Att sätta förbud på mig själv är det värsta jag kan göra, för då kan jag alltid göra fel. Kanske fungerar du så också" men sen kanske det också ibland ska vara underförstått att det man säger är en anekdot man observerat i sitt egna liv.

Sen ska vi väl kanske inte kräva att alla som skriver nyanserar precis allt in absurdum. Vi kanske också kan lämna upp till läsaren att själv lägga till ett "Så här har det fungerat för mig, kanske fungerar det så för dig också" till varje mening. Men då får skribenten istället lägga till en extra förklaring när något som skrivs faktiskt ska tas som ett universellt faktum och inte en personlig anekdot.

Läste nyss en kommentar som löd: Att sätta förbud är är det värsta man kan göra, för då kan man alltid göra fel. 🤔

Nja.... eller så håller man sig till förbudet som man gör dagligen i många andra situationer såsom trafiken t ex?

Vad menas? Är det dumt att skydda sig själv och andra med regler och förbud?

@Luddsson jag blir riktigt berörd av ditt inlägg. Du har en väldigt bra insikt att en förändring måste ske. Jag ser att du har fått jättefina råd av flera i forumet 👍🏻❤️
Jag tänker på din partner, hur svårt det än är så tror jag det är bra att prata med hen.
Du måste ha någon nära att prata med, och det tar väldigt mycket tid att tillfriskna.
Det är en stor livsomställningen, och det är nog bra om hen är med på resan.
Många är precis som du i början, vill inte vara till besvär. Nu är det dig det gäller, du måste tänka att du är det viktigaste just nu, annars går du under.
Om det blir allt för ohanterligt att vara nykter kanske du kan prata med din läkare om antabus, bara som en hjälp i början.
Skriv mycket i den här gruppen om dina tankar och funderingar. Det är bra för din egen skull oxå, att sätta ord på sina tankar.
💕 sländan

Något nytt?😘

Jag har bara druckit så mycket som du gör dagligen vid enstaka tillfällen, men jag skriver ändå till dig, för att ditt inlägg berör mig. Det är min skräck att något av mina barn ska sitta i din situation i framtiden... Psykisk ohälsa som medicineras med ett missbruk, långt bort från mamma som därför inget vet... Ingen i omgivningen som märker.... För du har ordnat din omgivning så att ditt missbruk inte märks, kanske undermedvetet, eller ”det bara blev så”. Personer som är så trötta på vuxenpsykiatrin att de kräks underhåller sällan ett rikt socialt liv. Att den som har snurrat runt i vårdapparaten utan att få effektiv hjälp för sitt lidande blir less på psykiatrin kan jag förstå. Vad kan man då göra? Du måste ju helt klart bryta ditt drickande. Du är så ung, och har ett helt liv framför dig. Nu har du iaf tagit ett första steg i att skriva här. Nu vet vi att du finns. Nu vet någon att du lider. Bra gjort! Vad kan bli nästa steg? Gå igenom självhjälpsprogrammet du hittar här på forumet? Boka tid hos din husläkare för hälsokontroll, och kanske våga diskutera drickandet och handlingsalternativ? Berätta om situationen för mamma, så hon får en chans att vara ett stöd för dig? Jag vet inte vad ditt nästa steg blir, eller när du vågar ta det. Men du är här på forum och läser och skriver, så det kommer att klarna litet vart eftersom, och bli som det ska bli 😊 Kram

@Luddsson Hej! Jag tycker det är jättebra att du skrev hit. Ibland blir saker tydligare i text när man strukturerar upp och kan läsa sina tankar.

Dina problem är varken för små eller för stora för det här forumet. Tanken som jag förstår det är att det finns hjälp och stöd här.

Du har tagit ett stort första steg genom att identifiera ditt beroende.

Glöm inte att just DU är viktig, DITT mående är viktigt!

Välkommen hit! Min pappa dog också i sviterna av sitt alkoholmissbruk. När jag märkte att toleransen ökat enormt och att minnesluckor blev mer regel än undantag så fick jag nog. Då ville jag inte traska i min pappas fotspår mer. Jag visst ju hur det skulle sluta. Med döden. Jag ville inte gå den vägen mer.

Idag visar appen Nomo 459 nyktra dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte tog det här beslutet tidigare. Jag fyller 52 år och min pappa dog vid 61 års ålder, men jag tror inte att jag har fått några bestående men av min alkoholism. Det känns som om kroppen har reparerat sig bra.

Kan jag, så kan du. Du måste dock bestämma dig till hundra procent, inifrån och ut. Vi finns här och stöttar dig allt vad vi orkar och hinner.

Kram 🐘

PS. I min tråd ”behöver all hjälp jag kan få” finns en massa tips om böcker, poddar, Youtube-klipp. Klicka på mitt nick så får du fram de trådar som jag har startat. Numer har jag en tråd inne på ”det vidare livet” där jag skriver dagligen. Den heter ”andra halvlek har inletts”.

Hej och Välkommen.🍃🌻🍃..Du skriver så bra och insiktsfullt om ditt alkoholbekymmer..Dom flesta av oss har också velat sluta förstöra för oss själva, precis som du, men ändå fortsatt dricka..Ångesten och det dåliga måendet ökar oftast av alkohol..Jag läste, läste och tittade på filmer om missbruk och beroende..Jag förstod efter ett tag att min hjärna var beroende av alkohol, jag ville inte dricka, men beroendet i hjärnan tvingade och lurade mig..När jag samtidigt tog en dag i taget, och lärde mig om a-beroende, så blev det veckor, månader och år av frihet..Jag tyckte det var svårast i början..Jag hade också haft samtal med min chef, så det fanns mer hjälp att få om jag inte lyckades..Du är såpass ung, och insiktsfull, så smart av dig att inse problemen innan dom blir värre..Läs och lär dig ännu mer om beroendet i våra hjärnor..Luddsson vill inte dricka, men din hjärna är alkoholberoende..Ta kommandot, en dag i taget.Vissa dagar gäller en stund i taget..Gör alkoholfria aktiviteter..Kolla även av dina triggers, fällor..Och var beredd då med andra saker som inte innefattar alkohol..Vilja och kunskap är nyckelord enligt mig, när du vill förändra ditt liv till något bättre..🍃💫🍃

Hej alla ni som läser detta.
Jag har sedan maj/juni förra året börjat läsa inlägg här och försökt hitta stöd. Det finns så mycket som skrivs här som jag känner igen mej i och, alla verkar så givmilda med sin omtanke för andra människor (främlingar). Det gör mej helt varm i kroppen. Jag har länge funderat på om jag ska skriva ett forum själv då jag inte läst om någon som druckit så mycket, så länge som jag gjort. Men jag har känt mej dum. Jag har tänkt att jag inte vill besvära någon eller att mina problem inte är lika allvarliga som andras då, dom inte får lika stora konsekvenser. Jag har nämligen inte några barn eller ett arbete som är såpass krävande/viktigt att mitt drickande märks, min närmsta familj bor inte i samma stad som mej å märker därför ingenting heller, min partner vet inte heller hur mycket jag dricker etc.
Men, det senaste året har jag druckit i stort sett varje dag. Jag tror jag varit nykter kanske totalt 8-14 dagar under ett helt år. Per gång dricker jag ungefär 4-8 öl (öl är min favorit, det smakar bäst och jag får en märkvärd och ”behaglig” fylla på det) men, dricker jag inte öl så kanske 4-6 glas vin eller sprit eller en blandning. Jag har alltid druckit (för) mycket, är 28 år nu och har väl haft problem med alkohol sen ungefär 4-5 år tillbaka. Det har blivit värre det senaste året och, allra värst senaste halvåret. Jag dricker varje dag. Nu kan jag inte ens längre minnas när jag hade en nykter dag.
Jag märker hur kroppen slits av det, jag vill sluta, jag vill ta hand om mej själv men rösten i skallen skriker efter öl å jag kan inte stå emot. Även om jag tycker att jag bestämmer mej för att lägga av så hittar skallen ändå alltid på en ursäkt som är annorlunda varje gång och som rättfärdigar mitt drickande.
Min pappa var gravt alkoholiserad och dog tillslut pga sitt drickande för ungefär 4 år sedan. Jag har alltid lovat mej själv att jag inte skulle bli som honom. Och här sitter jag nu.
Jag vill ha hjälp men vet inte hur jag ska börja, vågar inte be om den, vill inte vara till besvär. Är dessutom redan så trött på vuxenpsykiatrin att jag kan kräkas.
Jag är rädd. Jag märker på min kropp att den slits av detta. Jag är rädd för att jag ska dö. Jag märker att hjärtat mår dåligt, vikten ökar, sömnen påverkas, min ångest blir värre men ändå kan jag inte stå emot dom få timmarna av inre frid som alkoholen ger. Även fast jag vet att allt blir ÄNNU värre sen när jag nyktrar till igen. Och sådär fortsätter hjulet runt runt.
Känner mej skitdum som skriver detta men jag börjar bli desperat. Snälla hjälp mej någon. Finns det någon annan här som druckit lika omfattande som mej? Så mycket under så lång tid? Och om inte så snälla bara någon orkar skriva några ord. Jag känner mej så ensam och jag vågar inte berätta för någon om hur jag har det. Ingen vet. Och det känns som att det aldrig kommer bli bra.

Jag gjorde idag något liknande. Jag mår dåligt av socker men ändå köpte godis och åt för mycket. Nu vet jag (igen) att jag måste sluta. Det behövdes att snubbla igen för att fatta 🙄🤷‍♀️. (Kanske jättedåligt jämförelse 😅)

🌸💚🌸💚🌸

Heja @rugguggla 👍🏻 Skönt att det känns bättre idag. Hoppas att ni får ett trevligt födelsedagsfirande 🌸
💕 sländan

@Miss Mary Poppins
På ett vis var det ändå bra att jag drack igår. Idag känner jag verkligen att det ÄR ett helt rätt beslut att sluta.

Nu jäklar gäller det!
Skall iväg med pojkvännen när vi fyller år (fyller år nära inpå varandra) och vi skall inte ha med oss ens en droppe. Är så tacksam för stödet jag får här från er, min familj och partnern 💖

@Garagekungen
Jodå, här sitter jag idag och skäms även om jag säger till mig själv att ”det ÄR en process och allt sker inte över en kväll”.

Att ge upp efter ett återfall är för enkelt känner jag och måste liksom plocka upp mig snabbt innan man gör som du skriver - skiter it.

@Korpen70 välkommen! Grattis till dina 3 veckor 👍🏻😀
Det är för många nu en utmaning med alla dessa uteserveringar, sol och ledighet.
Jag kommer snart att sitta själv på en uteservering, men med alkoholfritt i glaset.
Det kommer bli en ny upplevelse, slippa min stress på att fylla på med ett nytt glas, så fort de första är slut.
Idag är det redan många av mina fb vänner som sitter med ett glas i handen, focus på bilden är glaset.
💕 sländan

Välkommen🍃🌺🍃..Låter som om du har hög självkännedom, och vet vad du vill..💫..3 veckor är en jättefin start..👍🏽💫

Hej på er!

Kikar in här efter dryga 3 veckor utan A. Inte stabilt ännu kanske, men motivation finns. Fick helt nog efter år av hög konsumtion som bara ledde neråt och bortåt från mig själv. Visste inte längre vem jag var i och med att jag antingen var berusad, abstinent eller bakis.

Jag har som mål att inte dricka mer. Vill se det som att jag avslutat ett förhållande och tillfälliga ONS är inte min grej 😉

Jag är vid gott mod och känner att nosen pekar upp mot ytan. Högst medveten om att detta kommer att bli en kamp i mitt psyke. Hade senast igår ett sug, sol och uteserveringar.

Önskar er alla en fin dag 🌺

Tack så mycket för alla goa svar!
Skönt att ha ett sammanhang där man inte känner sig annorlunda och misslyckad. Jag förstår också att vi alla är olika av era svar. Dessutom tror jag att ruggugglan med sitt sista inlägg gjorde klart för mig att det är en process och om man tar sig ett återfall så behöver man inte lägga ner hela skiten som jag alltid gör. Det var en insikt som heter duga. 🤗

@Alexa du e ju bara bäst!!! Du var så värd att hamna hos en bra läkare, du vågar dig dit.....det har inte jag vågat...berätta hur det går!!! Jag håller i än...ska gå!!! Heja mig o dig o alla andra här som kämpar på, var o en på sitt sätt!!!

Ush då ❤🙏
Ingen ide att trycka ner på dig själv. Det tar ibland flera år att landa i ett beslut. Så länge du är här hos oss så kan allt hända. Plötsligt hittar du motivationen och lyckas med en längre period.
Nya tag! Framåt! 💚💪💚💪💚

Min lista efter mitt tidigare uppehåll var:
((Efter en/två veckor))
+Sover naturligt bättre. Inget varannan vin/melatonin (eller andra sömntabletter).
+Ingen vardaglig ångest efter två veckor. Jämnar ut sig bättre och lättare att hantera.
+Kroppen (magen) fungerar bättre.
+Vaknar pigg och med bra energi på morgonen. Lättare att stå ut med all skit på jobbet.

((3/4 veckor))
+Inga självmordstankar
+Bättre ekonomi (koll på den iaf)
+Bättre relation med de som jag anser vara viktiga omkring mig

-Måste konstant hålla mig sysselsatt (det var nog här det sket sig eftersom jag knappt kunde slappna av)
-Stressade mycket mer och kunde inte slappna av på kvällen.

NU är det lite annorlunda har jag märkt,
Efter en vecka så sover jag sämre än vanligt. Överdoserar sömntabletterna för att kunna få sova något.
Har svårt att sortera tankarna och det bildar mest ett kaos som skapar en onödig stress.
Dömer mig själv hårdare hela tiden för allt jag gör/tänker/känner.
Överanalyserar minsta lilla drag.

Jag tror att det är pga det jag skrev här precis ovan som gör att jag inte kunde hålla mig idag. Det känns liksom inte "värt" det just nu på något vis....
Jag kommer dock att återkomma - starkare än någonsin (förhoppningsvis) men idag känner jag mig riktigt kass.

Att VILJA förändra är den största delen i att sluta dricka..Vill man inte så går det inte..Ungefär som att försöka tvinga någon att banta..Det går ju såklart inte, utan att personen börjar smussla och ljuga..Men har man Viljan, och kunskapen, så går det mesta att förändra..💫🍃

@Miss Mary Poppins
Är redan körd på dag 9, väninnan mötte upp mig på jobbet och av ren vana så föll jag dit igen. Utan ens en tanke. Knappt hann jag blinka! Skrev i en annan tråd att oavsett vad så har jag redan rättfärdigat detta och vet mycket väl om att jag kommer att dricka a ikväll efter jobbet. Kände mig duktig tydligen som "BARA" skall dricka en flaska rött (istället för min vanliga "kicki-festis"). Har dock inte rört en droppe på 9 dagar och misstänker att min tolerans har minskat en hel del, vilket betyder att en flaska gör mer än vad jag hoppats på. Köpte rött pga "sveper det inte" på samma sätt som jag gör med vitt t.ex.

När man VEEEET att man rättfärdigar sig på detta viset så är det just EXAKT detta som är det faktiska problemet - rättfärdigandet. Jag är som svagast efter att jag har jobbat och jag är ledig. Imorgon är jag ledig och som sagt, väninnan kom förbi mitt jobb. Som gjort för att det skulle gå åt helvete.
Går det överstyr ikväll så kommer jag nog att kort säga upp bekantskapen tills det kan utvecklas till något annat.
Hon vet att jag har svårt för det här, hur lite självdisciplin jag har och att jag mår såpass dåligt - jag är liksom hennes suparkompis samt hennes ENDA vän vilket gör att hon gärna drar ner mig också.

Även om jag SER fördelarna så är de liksom för långt bort i stunder som dessa.
Känner mig skamsen och dålig faktiskt.