Senaste kommentarerna i forumet

Meditationstips, någon?
Jag blir både förhoppningsfull och livrädd när jag tänker på framtiden. Så kommer det nog att vara ett bra tag framöver. Så ska försöka låta bli att tänka framåt så mycket.
Vet att många av er mediterar för sinnesro. Tror även det vore min melodi. Men hur börjar man? Tips på appar etc?

Ännu en ny dag att vakna till. Är nöjd att vara nykter och klar i hjärnan. Nu har det gått en månad sedan förra snedsteget. Har kommit över ett berg tror jag. Känns bra idag. Hoppas det håller i sig. Tar en dag I taget nu. Planen idag är träning, städning och hämtning av barnbarn på förskola. En bra dag!

Varje dag mellan 17-19 är som att balansera på en tunn tråd 100 m upp i luften. Det är som att jag redan har bestämt mig att jag ska dricka men på något magiskt sätt lyckas jag passera peaken och sen slår det över så jag blir trött och inte alls sugen längre på alkohol. Skulle aldrig kunna ge något tips på hur man hanterar sug för jag vet inte ens själv. Kan förstås komma på massa tips men jag följer dem inte själv när jag är väldigt sugen för då har min hjärna redan bestämt sig för att dricka. Det jag gör är väl att vänta ut tiden isåfall eftersom jag vet att suget försvinner mot kvällen.

Hoppas det går bra för dig modestyblase! Och att du får sova ordentligt :) Skönt att mannen din är med på noterna, det underlättar ju enormt när man är lika i sinnet och vill samma sak, oavsett anledning. Du väljer själv hur mycket du vill berätta för honom och tids nog kanske det ändå är lättare att öppna upp sig vid rätt tillfälle. Min särbo vet exakt allt men att komma till honom och vara stolt över 2 veckor känns bara löjligt med vår historia, han är rätt less om man säger så. Men eftersom det är riktigt länge sen jag var nykter i (var tvungen att kolla i appen) 17 (!) dagar så är jag riktigt stolt över mig själv iaf!

Kroppen kommer absolut förlåta och läka. Jag hoppas bara jag också kan förlåta mig själv för allt jag gjort, skam och skuld är de värsta känslorna och kan verkligen äta upp en.

Samtal med nära anhörig, träning och härligt väder hjälper. Känner mig låg som vanligt men det är hanterbart. Kroppen mår så mycket bättre utan vin, men jag får gå tillbaka och minnas hur jag mådde när jag bestämde mig för att, nu får det vara slut, för att komma vidare och inte fastna i destruktiva tankar.

Hur vet jag att jag är deprimerad?
Jo, genom åren har det vid några tillfällen hänt något som är första tecknet på att jag är nedstämd. Jag börjar gå långsamt. Normalt är jag snabb och rör mig ganska mycket, jag gestikulerar när jag pratar. Plötsligt så blir jag alldeles stilla med armarna. Jag slutar skratta. Jag slutar lyssna. Det är som om ett skal av tunt glas omgärdar mig. Jag blir trött och har svårt att ta mig för saker, svårt att göra saker färdiga. Det är lätt att glömma bort när jag återvänder till den ”normala” vardagen.

Idag tog jag äntligen ut min cykel och cyklade för att träffa min nya arbetsplats. Distansarbete till september men en fysisk ”coronasäker” träff idag. Jag börjar på måndag. Det är mycket bra att det är hemifrån då jag har lättare för att fungera när jag inte behöver vara trevlig - vid kaffet och så. Det blir som ett skydd för mig. Sedan tror jag att det blir superhäftigt att komma tillbaka till kontoret igen i en modifierad modell. Hoppas på fria arbetstider/kontorstider i framtiden och att arbetsgivarna insett nyttan med att arbeta hemifrån vissa dagar.
Det var en stor ansträngning att möta nya människor idag och jag hoppas att jag ändå gav ett bra intryck. Nu är jag helt slut och funderar på en tupplur igen. Tuppluren verkar för tillfället inte störa min nattsömn. Sov som en stock inatt. Har inte druckit vatten alls. Nu när jag är här så slår det mig att jag är här för mitt alkoholberoende. Inte för att skriva om mitt dagliga liv. Jag har inte tänkt på alkohol varken igår eller idag. Vet att jag får ta 1-3 glas i helgen när vi har kalas - eller så väljer jag att skjutsa vår gamla mammor. Det är ju trevligt att kunna erbjuda det...det ger sig på lördag. Nu tupplur.

@Andrahalvlek
Tack 🙏! Fantastiskt att du också hjälpt en person IRL.
Livet utan alkohol typ varje dag är så mycket bättre och härligare men fortfarande finns tankar på att kunna dricka normalt i framtiden men inte nu! Fortsätter dock på den inslagna vägen och skjuter upp tanken på ett socialt drickande. Jag tar en dag i sänder men siktar på en vit månad också i maj.

@Andrahalvlek Tack för ditt inlägg. Har inte orkat skriva i andra trådar men jag läser det ni skriver. Du har rätt, jag måste prata med honom. Han är verkligen fin och snäll. Han har med sig ett beteende hemifrån som jag slagits mot med svärmor i alla år. Svärmor har alltid stoppat något i munnen på alla barnbarnen så fort hon får chansen. Min man stör sig enormt på det och jag har många gånger varit ursinnig. Speciellt när det gäller vår lilla flicka (numera mamma själv) som hade problem med vikten redan som barn och svärmor fyllde henne med godis och snacks när hon passade henna - vilket var rätt ofta. Vilka strider om detta - huh!
När vår yngste son kom satte vi sockerförbud (det var lite på modet då) fram till hans 2 årsdag vilket alla respekterade - utom svärmor och min far som tycket synd om pojken. Galningar! Nu har vår dotter själv en 2.5 åring med sockerförbud till han fyller 3 år. Hon har kämpat ner sig 35 kilo det senaste året och är stenhård på att han inte ska behöva ha det som hon när hon var liten.
Hur som så ser jag hur hon stoppat i min make hela livet och att han fått den ämnesomsättningen han har är hans lyckliga stjärna - däremot har tänderna tagit stryk. Socker är ett ofog. Mannen är medveten men sockerberoende och tänker sig inte för. Jag ska prata med honom. Måste bara formulera mig på att fint sätt...

Vad glad jag blir för din skull 🙏🏻 Att du verkar må så bra och att du har hittat ett härligt gäng på gymmet!

Du måste nog prata allvar med din man. Så han förstår hur du tänker och vill om din framtid.

Kram 🐘

Tvinga inte bort den typen av tankar. Låt dem komma, titta på dem noga. ”Hoppsan, nu kom den tanken. Varför då? Jaja, byebye.” Jag kan tänka sådana tankar också spontant ibland när jag känner mig rejält sliten, men jag blir oftast bara full i skratt. You wish liksom. Alkoholdjävulen ligger där och bidar sin tid, väntar på ett utbrytningsförsök. Vatten och bröd ska han ha i sin fängelsehåla!

Jag skulle nog ha fortsatt med antabus ett tag till om jag var du, för säkerhets skull. Om du inte far illa av det vill säga. Steg 2 i nykterhetsarbetet är ju annars att hitta orsakerna till att man har druckit. Och det kanske samtalshjälpen kan hjälpa dig att lokalisera. I steg 2 ingår också enligt min erfarenhet good enough-tänk, självmedkänsla (compassion) och att utveckla andra intressen. Fylla livet med andra roligheter.

Har du hittat andra sätt att gå ner i varv efter en stressig jobbvecka? Upplevelsen av att man faktiskt kan varva ner även utan alkohol är viktig tror jag. Det tar lite längre tid, men man kan faktiskt koppla av. Och man känner då hur trött man faktiskt är.

Kram 🐘

Ett par veckor till avklarade. Det mesta känns bra så här långt. En liten dipp i förra veckan dock, oerhört stressigt på jobbet med resultatet att de gamla invanda tankarna på alkohol som medel för att varva ned gjorde sig påminda. En kort stund fanns tanken att det vore skönt om det här (Antabus) vore över så att jag kunde dricka. Eeh, OK?! Vart fan kom den tanken ifrån? Jag har ju sökt hjälp för att få hjälp att komma bort från den sortens beteende!
Jag har blivit ganska bra på att slå bort den typen av tankar, men att de dyker upp får mig att fundera på hur jag skall gå vidare med "Projekt Nykter". Litar inte helt på mig själv ännu, men för det mesta känns det "normalt" att vara nykter. Jag vill behålla den känslan.
Det är från början inplanerat utvärdering av behandlingen i mitten av Maj. Fortsätta med Antabus eller försöka med någon form av samtalsstöd? Jag tror att det senare skulle fungera, men jag vet inte hur jag skall gå tillväga för att få det, jag tror inte det ligger inom beroendemottagningens område. Naltrexon? Kanske, men det verkar kunna ge lite biverkningar. Vi får se. Projektet får ta den tid det tar.

@Blenda skrev:"Får helt enkelt leva snålt. Men jag får mycket bönor för pengarna som inte går åt till vin, så jag överlever 😊 Och att få remiss till psykolog är kanske gott nog."

Bra inställning. Det blev inte som du ville, men du gör det bästa av det du fick. Klokt att du prioriterar din hälsa. Up and running är man inte i brådrasket om man vill göra det på ett hållbart sätt.

Kram 🐘

Samtal med psykologen som ville avsluta då jag börjat medicinera och han tyckte att den akuta fasen verkar vara över. Vi la på efter 15 minuter. Jag känner mig rätt nöjd med det.

Tröttheten äter på mig och om det bara är en allmän förbättring och placeboeffekt jag känner så ser jag fram emot när medicinen kickar in. Höll mig uppe efter psykologen, försökte läsa lite men har svårt med koncentrationen.

Mannen min är ett litet problem jag måste förhålla mig till. Han tycker att det är över nu och att allt är bra. Vi är så olika och det uppskattar jag. MEN det är han som förser mig med fel mat, godis och alkohol. Han menar inget illa. Det är bara det att han har en metabolism som är unik. Smal och fin trots tonvis med socker och lunch på restaurang varje dag. Hade jag ätit ute varje dag hade jag rullat fram. Äter jag godis blir jag förstoppad och på dåligt humör.
Mannen tror att jag har besegrat mitt vinbegär nu efter en nykter helg. (Han önskar antagligen av hela sitt hjärta att det var så) Jag vet att jag ska föra min kamp resten av livet. Mot fett, socker och alkohol.
Så, även om jag har varit och tränat, ätit en hälsosam både frukost och lunch så är jag in i märgen trött. Jag är på rätt väg men det är på inget sätt över. Det har bara börjat. En dag i taget.

Tittar in en sväng, det verkar ju funka bra det här. Antabus är ju inget förevigt projekt och det kommer säkert gå bra utan oxå. För mig hjälpte det att ”ta sin tid”, det är inget Quick fix direkt 😃. Tror jag åt antabus i 6-7 månader och naltrexon ( mot sug), slutade jag med helt nyligen, glömde helt bort dom😃. Så en dag i taget, så funkar det. Kram Jullan

Grattis till nykter dag 100! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Sisyfos, ja jag känner alltmer att det inte alls var ett bra läkarbesök. Läkaren var sen och troligen stressad, och hela samtalet fick på något sätt fel fokus. Hon kändes inställd på att få mig up and running så snart som möjligt, medan jag mest behöver hjälp med att tillåta mig att leva långsamt o prestera mindre, åtminstone tills de viktigaste pusselbitarna i själen lagts på plats igen. Det i sig är väl inte tillräcklig grund för sjukskrivning, men jag ÄR även kognitivt nedsatt. Oavsett om jag får sjukpenning eller ej kommer jag endast att arbeta deltid under överskådlig tid för att rädda mig själv. Får helt enkelt leva snålt. Men jag får mycket bönor för pengarna som inte går åt till vin, så jag överlever 😊 Och att få remiss till psykolog är kanske gott nog.

Härliga gänget på gymmet! En handfull entusiaster som funnit varandra i en gemensam vana en-två gånger i veckan. En handfull helt olika människor som hittat ett pass som är navet i deras liv - att komma iväg och träna, ha roligt och ge och få energi. Friska härliga människor som väljer hälsan. Fantastiskt! Jag kände mig så välkommen idag! Jag har tagit min plats bland ”stammisarna”. Jublande glad är jag!

Kämpade genom passet med att hålla balansen och inte köra upp pulsen i 80% direkt utan följa utstakad kurva. Hålla emot och slappna av när pulsen började skena och öka takt och motstånd när pulsen börjande sjunka. Mellanmjölk, balans, medvetenhet, good enough, ha krafter kvar. Känna glädje och medvetenhet - känna hormonerna utsöndras och ge det härlig ruset jag så gärna vill ha. Idag fick jag en härlig dos. Om jag hade varit bakfull hade det varit omöjligt. Nykter idag.

@Blenda skrev:"Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor..."
ibland undrar jag om man snuvar läkarna på deras tillfredsställelse om man tackar nej till läkemedel. En av mina uttryckte det nästan så... att hon ville känna att hon kunde göra något. Ett recept då är deras kick vid besöket. Väldigt knepigt.
Och väldigt knepigt att besöka läkare. Du redogjorde kanske på ett klart och redigt sätt för vad du behövde och vad du inte behövde, sen säger du att du inte mår psykiskt bra och att hjärnan är snömos. Att det här besöket är något du har laddat för och som kanske kommer att kosta på det ser de inte under de 15-20 minuter du är där. Då presterar du och tackar nej till läkemedel. Kanske hade varit bättre att tacka ja och strunta i att hämta ut.

Den ljusa tiden är här! Vaknade för första gången i år av att det ljusnade i rummet. 04:45. Somnade om en stund och nu sitter jag här med mitt kaffe. Jag älskar denna stunden när dagen ligger framför oss och allt är möjligt. Klarblå himmel och solen reflekterar i fönsterna runt om.

Har en klarhet i hjärnan som är märkbar - det är fantastiskt. För övrigt kan jag inte säga att jag mår så mycket bättre än vad jag gjort innan. Jag ser fram emot en dag då jag inte funderar över hur jag mår. En dag då jag inte känner efter, inte analyserar mitt mående, inte är så fixerad vid känslorna. En dag när jag uppmärksammar omgivningen och fokuserar på mina uppgifter. Det skulle vara bra om jag kom ett steg närmare nu när jag ska börja på nytt arbete. Ett arbete som jag ser fram emot på ett helt annat sätt än det förra. Här finns något jag vill lära mig, här finns något jag vill ha, här finns minst en person jag vet är oerhört kompetent.

Den här gången har jag inte varit så noga med att räkna dagar nykter som jag varit andra gånger jag försökt nyktra till.
Det är dag 10 nu efter att jag började om efter mitt lilla intag. Jag har ju ett fönster att hantera så jag söker inte att vara helnykter samtidigt så är det något i mitt bakhuvud som säger att jag troligen inte kan dricka normalt. I alla fall inte utan att jag anstränger mig supermycket och då blir det heller ingen njutning. Om jag ska sitta och spänna mig medan jag sippar mitt lilla uppmätta vin blir det ju också jättekonstigt - varför liksom...samma sak här. jag ser fram emot en dag då jag inte behöver fundera över mitt drickande. Låt mig fundera över spanska verb istället och till 100%.

Har tagit upp spanskan igen - jag kan rätt så mycket när jag väl börjar läsa och lyssna. Nu behöver jag prata. Hoppas på att kunna resa ner vecka 44. Tänker att det är klokt att vara nykter när vi väl flyttar ner. Har sett alltför många utlandssvenskar på fyllan klockan 10 på morgonen. Jag vill inte bli en av dem. Jag vill bli en av dem pigga, vakna, friska pensionärerna som samlas för en heldags cykeltur, golfrunda, vandring i bergen utan en GT innanför västen. Det finns förebilder att ta rygg på.
Strax ska jag ta rygg på några förebilder här hemma - mitt träningsgäng på gymet som kör 07 varje tisdag och varje fredag. Och dessutom ska jag, efter att ha sålt bilen, gå till gymmet. Cykeln får stå en dag till. Jag vet inte vad det är med den - jag kommer inte för mig att ta ut den ur förrådet...men det kommer. Det som är helt vansinnigt när jag tänker efter är att det går snabbare att gå till gymmet än att köra dit om man räknar in att parkera. Snacka om att jag skapat en bekvämlighet med min lilla bil. Åh, vad jag saknar bilen...min fina lilla röda bil. Men så bra för min hälsa och miljön, en bil mindre på jorden.
Nu svamlar jag bara här - sysselsättning och självömkan. Jag ser fram emot en dag när jag inte fundera på hur jag mår och hur jag har det. Självupptagenhet är inget vackert. Just nu behöver jag se mig själv med med tiden tar jag in annat som gör livet vackert.

@Charlie70 @Smurfan_ Tack för stöd. Jag orkar inte skriva så mycket mer än tack för att jag inte känner mig så ensam I det här. Jag ska verkligen försöka kämpa mot. Jag vill ju inte må så dåligt igen som jag gjorde förra gången, och jag vet ju innerst inne att jag inte ska ta det första glaset. Men det är jobbigt nu med all denna tankeverksamhet som pågår i huvudet, för och emot.

närmar mig ikväll 29 dagar utan alkohol. Känner mig fortfarande så jäkla rastlös och nu nedstämd på kvällarna, värst är det på helger och vardagar 18-21. Efter det är det bara skönt att veta att man snart ska sova gott och vakna pigg på morgonen. Men hur länge ska man slåss med att ha det såhär varje kväll?! skitjobbigt börjar det bli

Kämpa på! Vi finns här💪😘

På VC idag.
Fina levervärden och PEth-värde under 0,3.
Alla andra prover också bra, inklusive blodtryck.
Nytt blodprov om en månad.
Remiss till psykolog på G, ska själv försöka välja någon i regionen som verkar passa mina behov.
Så långt kändes det bra.
Mindre bra kändes det att läkaren ställde sig helt frågande till fortsatt sjukskrivning. Hon tyckte att de tre veckorna som man får utan läkarintyg (de som snart passerat sedan min krasch den 7 april) kunde räcka.
Jag gjorde kanske intryck av att vara stadigare än vad jag är. Kommer osökt att tänka på "Jag spelar vanlig" med Olle Ljungström :( Trots att jag grät en del. Berättade om mina sömnproblem (som jag dock inte ville ha tabletter för, tackade även nej till ångestdämpande. Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor...)
Besökstiden var tyvärr redan slut när jag tog upp sjukskrivning, och allt kändes märkligt forcerat. Blev nästan utföst från rummet.
Är lite skärrad för den ekonomiska delen, kommer att ha svårt att fixa jobbet. Befinner mig psykiskt i fritt fall. Hjärnan är snömos. Men jag vilar ut ytterligare ett par dagar så får jag tackla problemet på torsdag när mina tre veckor är slut. (Varav jag som egenföretagare själv betalat för de två första veckorna...Min lilla firma är allt närmare stupet. Men allt sånt får helt enkelt lösa sig.)

@LB73 Hej och välkommen hit. Vill bara säga att jag delvis har varit med om det som du beskriver. I mitt fall handlade om ett barn som själv inte ville leva. Ett rent helvete dagligen under ett par år. Stunder då jag såg hen springa rakt ut på motorvägen. Eller försökte förhindra att hen inte öppnade bildörren för att slänga sig ut på samma motorväg. Dagar då jag inte visste om hen levde.
Mitt barn mår bättre nu, om än inte alltid bra. Men mitt liv kommer aldrig att bli detsamma. Grundtryggheten är borta. Har gjort som du, varit stark för barnen, levt för andras skull, förträngt och dränkt mig i vin. Har nu, efter alldeles för många år insett att jag måste ta tag i min egen själ och framtid och söka all professionell hjälp som jag kan få. Ensam är inte stark.
Nykterheten har jag redan fått hjälp med, och det ÄR jobbigt att tackla livet utan dimman. Men det har samtidigt varit en lättnad att slippa den kemiska ångesten som alkoholen skapar, och just den friheten kommer ganska snart under en helvit period.
Nästa steg för mig blir att söka samtalsstöd. Befinner mig i fritt fall. Alla skyddande murar ska bort och livet måste byggas upp igen från grunden. Det kommer att bli tufft.
Jag önskar även dig kraften att söka hjälp. Tro, hopp och kärlek!

Nu är det nära att jag ska åka dit igen. Usch, jag vill inte. Nu är det fullt krig inombords. Vill tänka på nåt annat. Idag blev det ändå inget av. Det känns bra. Men imorgon är en ny dag med nya idiotiska tankar som poppar upp när man inte är beredd.

Svarar bättre imorgon men ville bara kort skicka lite pepp innan klockan 19! Du klarar det och fasen vilken härlig känsla det kommer vara! Min svagpunkt är helt klart vardagarna det senaste året då jag smygdruckit för min särbo som jag oftast är med på helgerna och då känt att jag måste "passa på" på vardagarna när jag är ensam. Idag har jag tänkt på att dricka ända sen lunch men jag klarade "peaken" när jag kom hem efter jobbet och är inte sugen längre! Så jäkla skönt. En till dag.