Senaste kommentarerna i forumet

@Onkel F Det låter toppen! Stort grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳🥳

Med facit i hand har nykterhetsarbetet för mig handlat om: 70 % förändra vanor, 25% positivt tänk, 5% viljestyrka. Jag måste tipsa dig om Närvaropodden också, allra helst avsnitt #70 ”Alkoholism”. Jag skrev om det avsnittet i min tråd ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet” idag. Just det avsnittet tror jag skulle förklara mycket för dig. Varför meditationen hjälper dig.

Kram 🐘

4 veckor nykter idag. Det fungerar bra med Antabus, även om den gör mig trött. Vet inte om det är det faktum att jag inte kan dricka som gör att jag knappt tänker på alkohol. Vissa saker är dock starkt förknippade med att dricka vin. Det kan säkert låta lite knäppt, men att se en film utan att dricka vin känns helt klart "ovant". Jag får helt enkelt lära mig att göra en del saker på ett nytt sätt, utan att pimpla vin medan jag gör dem. En liten förändring i taget.

En sak som hjälper mig är min meditation. Den hjälper mig att sluta älta saker som hänt under dagen (eller tidigare), jag kan släppa alla tankar och bara fokusera på...ingenting? En annan, jäkligt bra, sak är att jag har börjat lära mig att kontrollera impulser. När jag mediterar vill jag ha det tyst omkring mig, och jag fokuserar bara på min andning. Det är inte helt ovanligt att det börjar kännas lite obekvämt när jag suttit ett tag, eller att det börjar klia någonstans. Jag försöker låta det stanna vid att jag noterar känslan av obehaget och fortsätta fokusera på andningen.
Det går rätt bra, faktiskt. Om jag kan förhålla mig till sug eller tankar på alkohol är jag en bra bit på väg. Att notera att känslan finns där, men jag måste inte göra något åt den. Bara låta den vara.
Lite som några skrev till mig i somras när jag försökte sluta: En tanke är bara en tanke, en känsla är bara en känsla, den går över.

Det känns jäkligt bra att vara nykter så här långt, nu är det bara resten av livet kvar! Det är som att äta upp en elefant, en tugga/dag i taget så går det.

Ja tyvärr kan man bli lite trött av antabus, men som sagt, prova att justera dosen. Trötthet är annars vanligt vi a stopp och lättar över tid.

Hur går det? Trött? 🌸💚

@Charlie70 skrev:"Pojken måste få utvecklas i sin takt och kommer att komma igen när han är redo."

Så otroligt fint att du berättar om er svåra resa ihop ❤️

Kram 🐘

@Mamsen läste lite om din 13-åring. Jag är ingen expert utan är en mamma med två barn. Kan nog säga att jag lagt en hel del tid på att reflektera över mitt föräldraskap. Inte minst i ljuset av att ett av barnen är funktionshindrat.

Barn som agerar på ett oönskat sätt reagerar på något som inte är bra i deras omgivning. Vi vuxna behöver hjälpa barnet identifiera vad det är och göra vad vi kan för att rätta till felet. I bland ligger problemet hos oss vuxna. Kanske inte alltid jättebekvämt att fundera över sina egna brister men viktigt för att få glada, hyffsat harmoniska barn som blir en självklar del av samhället. Vi behöver investera tid och kärlek för våra barn.

Har själv kämpat med min 15-åring som iofs inte haft problem med attityden men där betygen singlat nedåt efterhand och det har blivit underkänt både här och där. Jag har skällt och skrikit. Han har gråtit och skrikit tillbaka. Vi har varit i kontakt med sjukvården såväl den medicinska som psykiatrin. Vi har upparbetat ett nära samarbete med skolan. Jag har nu backat på det sättet att jag inte tjatar om skolan längre. Jag satsar på mat och kärlek. I skolan har vi anpassat studiegången och sänkt kraven till ett minimum. Jag är fortsatt frustrerad över att behöva fundera över om vår kloka, intelligenta kille ska kvalificera sig för gymnasiet eller inte (vem hade trott det skulle bli så liksom?). Men, min fasta övertygelse är att den psykiska hälsan går före allt. Jag talar om för honom varje dag att jag älskar honom och att han ska göra SITT bästa i skolan. Vi har ett helt annat lugn hemma nu. Jag kan leda kamelen till vattnet men inte hjälpa den att dricka. Pojken måste få utvecklas i sin takt och kommer att komma igen när han är redo. Han bor på heltid hos mig just nu. Ett viktigt skäl till det är att pappan inte fattat detta (trots alla möten och samtal som han deltagit i) utan fortsätter med sitt som han alltid gjort.

Blev en uppsats detta. Jag kanske hamnade snett i förhållande till hur din pojke har det @mamsen men i så fall inlägget kanske kan ge någon annan något.

Hej dig som fortsätter på den nyktra banan. DET om något gynnar din pojkes välmående!

Kram!

Låter bra. Tänk att du kunde låta det vara, eller i alla fall inte agera på det. Snyggt jobbat och det hade ju effekt. Det är såna här gånger man ska reflektera över vad som hade hänt istället om man druckit. Då hade du aldrig ”vunnit” tror jag.
Har så svårt att släppa din 13-åring... när min son var 4-6 var han ganska jobbig. Vredesutbrott, elak mot systern, började varje morgon med att skrika högt kl 5-6. Vi bodde i lägenhet och han hade fantastiska röstresurser. Hjälp! Det var pinsamt att möta grannarna i trappen. Det var så svårt att veta vad vi skulle göra. Min sambo skrek tillbaks och bestraffade. Rätt meningslöst tyckte jag eftersom sonen skrek högst av alla. Jag stod inte ut med att se hans smärta, så jag tröstade honom alltid när de här utbrotten gått över. Jag satt säkert 30 min -1 h med honom i famnen. Min mamma tyckte att jag var för snäll. Men det fungerade långsiktigt. Lite lättare att se smärtan och förtvivlan hos en sexåring än en 13-åring, men ofta när jag tittar på dr Phil, med ”out of control teens” så finns den där, smärtan, ledsenheten hos tonåringen. Jag undrar ibland var vi hade varit med vår nu 15-åring om vi bara kört bestraffning. Det är såklart lättare att se sårbarheten hos en 6-åring och man behöver ju ha gränser och regler så det är en balansgång. Jag tror du gör rätt i att fokusera på framstegen. Det är kärlek och klokhet. Försök få pappan med dig också. Vem vill gå runt med en lååång lista med ”misslyckanden”. Låter ju bra att skolan bytt taktik också. Det blir nog bra.
Kändes rätt hopplöst ibland även med 4-åringen. Det är lite svårt att känna djup kärlek till nån som skriker som en ångvissla kl 5 på morgon utan orsak. Men, men det tog några år men beteendet försvann. Nu höjer han sällan rösten. Så lycka till med hela familjen och framförallt med att ta hand om dig själv genom det här.

@Mamsen Bra att du stod på dig! Att ta sig själv på allvar - och kräva att andra gör det också - är en viktig del i nykterhetsarbetet. När man slipper skam och ständigt dåligt samvete är det så mycket lättare att stå på sig rakryggat.

Kram 🐘

1,5 dygn tog det innan han förstod och tog till sig vad jag sagt... Men fick en ärligt menad ursäkt morse...
Får se hur det blir nu, det tar ju alltid ett tag innan det känns helt bra igen..

Hoppas ni alla har en bra onsdags kväll!

@Onkel F
Tack! Ja jag tänker inte ge upp! :) jag ska höra med min läkare..

@Sisyfos tack ❤. Jag försöker verkligen att se "utanför boxen" för att hitta lösningar med 13-åringen. Har tänkt en del på det som @andrahalvlek har nämnt - att fokusera på det positiva, det som de faktiskt gör bra! Och inte på allt han måste göra bättre...för ibland känns det som att den listan aldrig tar slut..
Skolan verkar ha insett det också - att de nog hamnat i en dålig spiral. Hoppas verkligen att vi kan vända detta åt rätt håll...
Tyvärr är ju hans far av åsikten att man ska straffa allt dåligt - hela tiden... vilket bara resulterar i att stackarn helt ger upp..
Så jag hoppas att jag genom positiv förstärkning kan få honom att anstränga sig lite mer ❤
Kram 🌺

@Miss Mary Poppins tack ❤. Mår sådär faktiskt... Vi har inte pratat på över ett dygn nu, förutom några sms..
Jag jobbar ju hemifrån och han har varit ledig idag - så det har ju inte varit så muntert direkt! Men tyst och lugnt i alla fall 😂.
Men jag får bita mig i tungan för att inte säga nåt riktigt olämpligt som jag sen får ångra...
Men viktigast av allt- jag är nykter!
Försöker fokusera på jobbet och på barnen. Men just nu är tårarna nära..
Kram 🌺

@Majaela tack ❤. Jag håller ihop och är definitivt nykter! Men vi har inte pratat med varandra sen middagstid igår... Har varit lite sms konversation bara - han som skickade första... Men han är så fast i martyrrollen just nu att det spelar ingen roll vad jag säger....han vänder och misstolkar allt. Höjdpunkten var nog att han tyckte att jag skulle be om ursäkt för att jag blev besviken på hans beteende 🤨😑.
Men precis som du skriver - den här stämningen tär på psyket- så pass mycket att man nästan glömmer bort varför man blev arg från första början... Jag är alltid den som försöker medla och vill göra allt bra - men inte den här gången! Nu får det räcka! Försöker hålla mig samman inför barnen, men det är klart de märker att nåt är fel...
Kram 🌺

@Juztme Jag blir väldigt trött av Antabus. Är (tyvärr) inne på min tredje behandling, dag 23 faktiskt. De två tidigare gångerna har jag fått mina doser nedjusterade till ett minimum, 200gr 2 ggr/vecka. Efter det har det tagit 3 - 4 dagar så har den inledande tröttheten varit som bortblåst. Tar du dessutom Campral samtidigt kan jag tänka mig att det förstärker trötthetskänslan. Jag håller med MMP, tala med din läkare, kanske hen kan se över doseringen?
Oavsett, det är fasen så mycket bättre att vara trött pga medicinerna än att vara bakfull!
Håll ut och kämpa på!

@Miss Mary Poppins
Ja jag får nog göra det. Kan ju vara brist på nåt oxå. Nä, den där alkoholen har förstört mycket för mig. Finns inget gott med att fly från sina känslor :( nu har jag mest problem med att veta hur fasen jag ska hantera allt haha

Jag är nykter sedan början på året. Så 75 dagar.
Jag var aldrig så där döttstrött utan klarat mig lindrigt undan. Men det finns folk i forumet som har varit nyktra lika länge men är inte lika energiska. Det kanske beror på generna. Jag brukar orka mycket vanligtvis.

Men tycker du ska stå ut lite till 🙏❤🌸 Det blir inte bättre med A. Men prata med läkaren kanske?

Hej @Mamsen !
Ush! Hur mår du idag då? Jag får lite Flash backs från det du skriver. Det är så jobbigt att inte nå varandra och att må dåligt i sitt egna hem ❤🙏🌸 styrkekram

Hur går det @mamsen?
Jag hör i dina ord att du är på bristningsgränsen.
Du är värd att bli behandlad med respekt och jag känner så väl igen det där beteendet -sur, arg och martyrspelet. Jag vet inte om du är som jag att du påverkas mer av det ( dålig tryckt stämning) än att gräla, och försöker därför alltid lappa ihop och medla.
Håller på dig! 🌸 Försök vara snäll mot dig själv genom att inte ta hjälp av A.
Kram

@Miss Mary Poppins
Oki! Då får ja bara vänta in de då :)
Ja vet inte riktigt.. än så länge är de nog att jag tänker mer klarsynt. Så det kan alltså ta lång tid innan tröttheten går över? Dom första dagarna så kände jag mig sjuk.. hur länge har du varit nykter?

Välkommen 🌸🙏❤

Tröttheten lättar successivt. Jätte individuellt. Svårt att säga om det är nykterheten eller medicinerna, troligen båda.
Jag fick mitt senaste energiökning ganska nyligen, efter 2 månader. Men nu har jag så mycket energi att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den 🤣🙈
Känslorna jämnas nog snart. Tre veckor är så jävla grymt 💪💚 Vilka fördelar har du själv upptäckt?

@Mamsen
Vad bra att du frågar. Jag menade inte inlägget som kritik. Jag menar att jag ibland tror att våra barn/ungdomar hamnar i en dålig spiral av dåligt beteende både här och där som egentligen kanske grundas i en rädsla för att misslyckas. Det kanske inte alls stämmer på din 13-åring. Men ibland tycker jag att jag har sett den här törsten efter beröm och att lyckas hos dem, men det blir nåt annat som kommer ut hela tiden. Och de får mest skäll. Lite det där” älska mig mest när jag förtjänar det mest för då behöver jag det bäst”. Men just det är ju så svårt. Att inte skälla. Och jag tycker ibland att skolor gör fel när de lämnar över ansvaret till föräldrarna. Det blir också en ond spiral. Du har svårt att påverka det som händer i skolan. Förtvivlade föräldrar, bråkiga (och kanske ledsna) ungdomar som tycker att de får orättvist mycket skäll. Det är så lätt att bara fortsätta med något som bara leder till ilska och frustration hos alla. Därför undrar jag om det går att byta strategi. Jag växte upp i en sån bråkig familj och jag hade önskat nån bytt strategi eftersom det bara blev värre och värre. Ingen mådde bra till slut.

Hoppas det ordnar sig med mannen. Tycker att du ska stå på dig, jag har ibland svårt för det själv eftersom jag också är en sån som vill ställa allt till rätta.

Det låter som om du fortfarande är nykter. Bra jobbat!

@Andrahalvlek tack ❤. Du beskriver det så bra - det är verkligen som en dans.. Jag kan nästan höra vad han kommer säga och hur, i vilken ton.. och stunden senare säger han precis så... Det är som att se en lavin...från första snöflingan till total katastrof... ingen kan stoppa det, bara se på. Inte ens han själv tror jag.
Han har för några år sen varit sjukskriven länge (flera år) för utmattningsdepression/utbrändhet.. och ibland ser jag glimtar av detta helvetet, när det blir sånna här bråk. Vill aldrig leva så igen, och det har jag varit tydlig med. Lever hellre själv med mina barn än att gå igenom det igen... Men han behöver ta ansvar för sitt eget mående, problemet är att han inte ser hur han beter sig...

Sitter verkligen och kämpar för att hålla tårarna borta - låter jag de komma blir det inte mycket sömn i natt det vet jag.... och klockan ringer 05.30 imorgon bitti...

Kram

@Mamsen Usch vad jobbigt 😢 Det är så lätt hänt i en relation att man hamnar i ”roller” som man sen inte kan ta sig ur. Minns det väldigt väl från min 24-åriga relation. Det blir som en ”dans” där ingen vill bjuda upp eller släppa fram den andre. Om du brukar falla till föga så tycker jag att du tydligt ska deklarera att du nu tänker göra annorlunda. ”Jag tycker att du har betett dig illa och väntar nu på en ursäkt från dig.” Du har rätt till dina egna känslor och din egen upplevelse. Men det är förstås lättare sagt än gjort. Jag vet det också. Hoppas du får sova hyfsat ändå.

Kram 🐘

Usch, bråkat med mannen idag... Det är så dränerande... Blev så besviken på han och det kunde han såklart inte ta - utan ska vända på allt hela tiden. Är så trött på hans beteende ibland.
Jag har tidigare nästan alltid varit den som efter ett tag försökt medla, försökt få allt bra igen - men inte den här gången! Vet faktiskt inte vad jag vill eller om jag bryr mig.. Det har ofta känts, vid bråk, att om inte jag gör allt bra igen...så blir det inte bra. Att jag inte är tillräckligt viktig för honom, för att han ska vilja göra det bra. För honom är det viktigare att vara sur, arg och spela martyr.. Men jag känner mig nog lite starkare i mig själv nu, så jag tänker inte svansa efter och trycka bort mina egna känslor! Får se hur det blir med allt imorgon...och om jag får nån sömn i natt 😥

@Sisyfos vet inte riktigt vad jag ska svara på detta faktiskt. Har läst ditt inlägg flera gånger men kan inte avgöra om det är stöttande eller inte..