Senaste kommentarerna i forumet

Tack Se Klart, vi skrev samtidigt och det andas lite samma känsla :)
Om jag är en bra rådgivare till mig själv beror det mycket på all klokskap och erfarenhet som jag fått i detta forum.
Hade jag fortsatt skriva här för 4 år sedan hade jag kanske varit nyktrare nu.
Nu gäller det att hålla detta forum i handen hela tiden framöver.
Önskar er alla en fin lördag. Och tack igen <3

Att göra slut med förhandlaren som Du, Andrahalvlek, skriver gör mig lugnare, det blir enklare så.
En dag/timme/minut i taget gör mig mindre rädd för att misslyckas.
Även 90 vita dagar känns bra. Ett konkret och tydligt delmål, inte alltför långt bort.
Har så klart allt att vinna och inget att förlora (mer än ögonblickslugnad som jag sedan betalar dyrt med eskalerande kemisk ångest).
Och om jag mår mycket sämre efter 90 dagar som nykter än vad jag gör nu, så kan jag ju ta ett aktivt beslut att börja dricka igen.
Men allt det tar jag där och då. Idag är jag nykter.

Vilken bra rådgivare du är till dig själv ?
Sant är det dessutom. Ingen utmaning hanteras särskilt bra, med fylla. Några utmaningar kommer AV själva drickandet, eskalerar åtminstone. Ge dig själv tid och mycket kommer att klarna! Önskar dig en fin dag. Kram ?

Tack för fina ord, de hjälper.
Jag har tuffa utmaningar i mitt liv. De känns vissa dagar omöjliga att hantera.
Men just nu är mitt motstånd mot alkohol starkare än min längtan in i dimman.
Tänker ungefär: "ja, mycket är tungt. Dina livsdrömmar sprack. Men allt blir värre om du dricker. Om några år kan mycket se ljusare ut, och då vore det tragiskt om du var ännu djupare ner i alkoholträsket utan att kunna ta tillvara resten av ditt eget liv".

Läste din tråd nu och här kommer hejarop???
Ta en dag i sänder, du fixar det här. Din insikt är stor och din målmedvetenhet framgår tydligt!
Jag önskar dig all kraft och styrka och en fin helg?☀️

Kram ???

Ja vad duktig du är. Du fixar detta imorgon blir det lite bättre, sedan ännu bättre. Du ska se att det vänder snart. Kram

Japp vissa dagar är det vita knogar som gäller, andra bara smeker. De där jobbiga sug dagarna blir färre och lättare att hantera med tiden. Ge dig själv en present.....tid

Där sa du det, ett förlösande ord som vi bara måste acceptera för att fixa nykterheten.
Gneta på och då ibland titta upp och som Andra halvlek så bra beskriver den jobbiga grannen.
Ju fler smarta bilder och tänk vi samlar på oss desto bättre rustade.
Och har man inget att hålla sig i, så funkar Gneta på- alltid!
Önskar dig en fin fredag! ?

Suget kommer att fortsätta komma då och då. Men allt mer sällan och mindre överväldigande med tiden.

Jag tänker ibland på suget som en tjurig granne som ringer på då och då. ”Ja ja, du tänker så. Hej då.”

Jag har en sådan granne ovanpå. När min alkoholiserade ex-sambo rökte på balkongen så hällde grannen vatten på honom. Att min hund skällde dagtid blev jag utskälld för massvis av gånger.

Nu är det grannen mitt emot mig som får ta alla duster, eftersom hon ställer ut sin soppåse i trappuppgången. Enligt grannen ovanpå är det en krigsförklaring.

Alla har vi sådana grannar. Bemöt suget på samma sätt som du bemöter dem ?

Kram ?

Du är inte bara duktig på att hantera det jobbiga - du är så duktig på att sätta ord på det. Med dina ord kommer du att hjälpa så många andra här också ??

Du klarar detta! Genom att skriva och läsa här på forumet så ska vi gemensamt bära dig igenom allt jobbigt.

Läs gärna min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” här under ”Förändra sitt drickande”. Den skrev jag under mina första 6 nyktra månader. Sen finns en ny tråd ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet” där den fortsatta resan skildrats. Massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp får du där!

Kram ?

Det som hände precis nu ska jag ta med mig in i framtiden.
Så märkligt.
Hade ångest från hell hela natten och fram tills för bara en timme sedan, livrädd, abstinenssjuk och allt kändes bara helt omöjligt. Meningslöst.
Om det hade funnits någon alkohol hemma finns det en klar risk att jag hade tagit till den i natt.
Men jag läste forumtrådar istället.
Tog mig precis upp ur sängen för att hunden skulle få mat.

Och nu har plågorna lindrats. Ganska mycket. Utan alkohol. Tillfälligt lugn.
Om det kan komma stunder av lindring mitt i denna värsta plåga så kan jag stå ut.
Mitt enda ögonblick i taget.
Låt så ske.
Jag ska klara det här.
För att jag vill.

Tack Se klart, ja igår kände jag lugn, idag mår jag desto sämre.
Men jag vet att det går över om jag bara står ut, och att det snarast är ett bevis på att jag är förgiftad.
Har förgiftat mig själv.

Tänkte på en liknelse i natt när jag inte kunde sova:
Du får besked om att du har en dödlig sjukdom.
Du får också veta att det finns en behandling.
Behandlingen har ganska svåra biverkningar i början, men besvären avklingar på sikt.
Utan behandlingen avstannar inte sjukdomen.

Inte hade någon i detta fall tvekat en sekund att ta sig genom behandlingen, hur illa biverkningarna än var i början.
Jag ska försöka tänka så, nu i min första vånda.
Alkoholism är min dödliga sjukdom, avhållsamhet är mitt botemedel.
Det känns överjävligt nu, exakt i denna stund, men om 90 dagar (eller faktisk "bara" 89 nu :)) kommer det att vara så mycket bättre.
Då tar jag nästa beslut,
Och fram till dess: Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på.
En tröstepsalm sedan länge i andra sammanhang för mig. Nu får den trösta även i detta elände.

Så här långt i alla fall. Det vore skönt om det vore så här lätt hela tiden. Om nykterhet var självklart och tankar på alkohol bara fanns lite vagt någonstans i bakgrunden.
Tyvärr är det nog en bit kvar innan jag kommer dit, men det är bara att gneta på och låta det ta den tid det tar.
Fram till dess kommer jag inte tillåta mig hitta på några ursäkter för att motivera ett återfall. Varken knoppen eller kroppen skulle klara av ett sådant.

Vad fint att du är här, välkommen tillbaka.
Jag tycker jag hör något i det du skriver som påminner mig om en känsla jag hade några dagar innan jag slutade dricka. En stund av nåd, att nästan kunna se in i framtiden och med hela kroppen och alla sinnen veta att det finns ett annat liv där borta.
Och det gör ju det. Ta bara en enda liten stund i taget. Gör slut med förhandlaren. Kraft och styrka kommer här! ?

Jag är på! 90 dagar!!

Ja, jag ska både skriva och läsa mycket här.
Det har redan hjälpt mig genom denna dag.
Jag har både lyckats få i mig mat och ta en skogspromenad.
Det trodde jag inte i morse.
Nu ska jag fortsätta tro på min förmåga, för den finns kvar någonstans under vinmarineringen.

Du har verkligen förmågan att formulera dig både klokt och koncist. Skriv mycket här så funkar det som självterapi!

Upp med alla troll i ljuset så spricker de!

Kram ?

Och så bra grundinställning, att du är på väg mot något bättre, det tror jag gör det mycket lättare att komma dit. Skickar styrka och glädje din väg!

Du måste skriva varje dag så jag slipper bli orolig! Du har kommit så jävla långt och får inte ge upp nu.

Kram ?

Oj så klok jag var 2016 när jag försökte sluta. Stor i orden, liten på jorden.
Läser min gamla tråd som ligger kvar men som är låst. Tyvärr blev den kort, men jag hann skriva många fina ord...
Varför blev det då inte till verklighet mer än några vita månader här och där?
Tog hjälp av samtalsstöd.
Mådde bra under mina vita perioder.
Och ändå är jag nu tillbaka på ruta 1, eller snarare på ruta -1.

Den fegaste förklaringen är att livet fortsatte slå rätt hårt.
Tre nära dödsfall på ett år.
Min man kraschade.
Min mamma blev svag.
Mina barn fortsatte (och fortsätter) att ha det tufft.
Det känns som så mycket av andras väl och ve hänger på mig, och alkoholen blev ånyo min förrädiska krycka.
Jag vet att den tillfälliga lindringen och styrkan i dropparna är tillfällig, och jag vet att jag måste betala en vidrig ränta för den snabba och falska hjälpen.
Jag vet det med förnuftet, men känslan får mig ändå till att ta till flaskan, gång på gång på gång...och som så många andra beskriver, det eskalerar efter varje försök till vit period.

Nu är det så allvarligt att jag tror att det finns risk för att jag på det ena eller andra sättet kommer att supa ihjäl mig om jag fortsätter. Och innan dess försvinner utseende, livsglädje, egenrespekt och självkänsla. Sakta men säkert.
Numera har jag troligen också utvecklat ett starkt fysiskt beroende.

För en tid sedan mådde jag så dåligt att jag tyckte det kunde kvitta. Då gjorde jag programmet här, och fick faktiskt många insikter. Det gick inte bra att sluta dricka då, men nu känner jag mig mer redo.

Det viktigaste i att jag tror mig kunna lyckas denna gången är att jag har en tydligare målbild om var och vad jag vill vara som nykter. Jag vill till något bättre, snarare än att bara komma ifrån något dåligt.

Hur märkligt det än låter så ligger jag här i min misär med ganska jobbiga abstinenssymtom och känner en viss framtidstro. Jag har haft mina skyddsänglar under hemska fylleslag, jag har kvar ett liv och det kan bli bra igen. Jag är så tacksam för det.

Välkommen, såklart finns det ett bättre liv. Ser fram emot att följa din resa. Jullan

Nu är det dags att fronta skiten, och själv börja skriva i detta forum.
Jag har läst trådar i många år, har gjort halvdana försöka att skriva själv, att sluta dricka och att börja leva.
Har inte gått så bra.
Igenkänningen i många trådar är stor.
Just nu är jag fruktansvärt bakfull efter några dagars rejält drickande, självmedicinering de luxe.
Jag mår väldigt dåligt men tar en timma i taget. Ligger i sängen och försöker fixa avgiftningen själv.
Dock är min vuxna dotter hemma.
Jag känner till riskerna och har koll på abstinenssymtomen.
Nu gäller en timma i taget.
Aldrig mer. Jag vill verkligen ALDRIG mer hamna i den här vidriga situationen igen.
Jag vill möta ett annat jag, det måste ju finnas något bra kvar inom mig, bakom spriten och vinet.
Jag vill våga leva mig genom livet nykter.
Jag är snart 60 år men lite glädje finns nog att hämta fortfarande på livets höst.
Jag måste ge det en chans. Jag VILL ge det en chans.

Sån jäkla kämparglöd du har, imponerande. Just walk on

Se klart skrev en sådan fin liknelse. Att bemöta suget som ett trotsigt barn. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi ändå som jag har bestämt.”

Känns lite ofarligt att tänka på suget som en trotsig 3-åring faktiskt.

Kram ?

Onkel F är på banan igen, pigg och rask i stegen!

Kram ?