Senaste kommentarerna i forumet

Det finns några lektioner i just det på youtube faktiskt. Typ studiecirkelstuk. Sök på just det ordet.

Kram ?

Det är därför jag blir orolig när jag känner så här utan att förstå varför.
Jag tror jag behöver få lite kunskap om återfallsprevention, men det verkar inte finnas så mycket litteratur om det. Har bara hittat någon enstaka titel inom studentlitteratur.
Någon som har tips?

Har varit nykter i snart 7 veckor. Men jag hör vad du säger, första dagen (den här gången) var en måndag efter en ledig vecka med vin från morgon till kväll varje dag. Ingen dans på rosor, så att säga!
Annars har jag provat det mesta, det här känns som sista utvägen.

Sök på intervention på youtube. Då försvinner suget. Där hamnar vi om vi inte lyckas knäcka koden till varaktig nykterhet.

För mig är det viktigt att repetera, repetera, repetera och hänga här för att aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Personligen skulle jag aldrig sluta cold turkey. Jag har provat några gånger, och varenda gång har slutat med extrem ångest, overklighetskänslor, panikattacker, mardrömmar och annat vidrigt, så det är inget jag personligen rekommenderar. De enda gånger jag lyckats ha lite längre uppehåll är när jag trappat ned försiktigt, och kanske bara druckit 1-2 folköl per kväll under en period, bara för att ta udden av den värsta abstinensen. Därefter är det lättare att "sluta". Innan man börjar igen. Visst är det hopplöst?

Jag tror att folk dricker för att döva inre känslor. Detta är inget man kan bota med Antabus eller Champix och allt vad det nu heter. Man behöver besöka roten till problemet och arbeta sig upp därifrån. Kanske var man mobbad som liten, eller kanske man blivit utnyttjad eller misshandlad, eller så kanske man helt enkelt bara har komplex över någon kroppsdel. Eller så har föräldrarna separerat. Det är sådana här dumma saker som försätter folk i missbruk. Det är riktigt tragiskt och det är synd, för vi förlorar väldigt mycket potential i samhället med den här skitdrogen tillgänglig.

Jag tror att vi missbrukare behöver återbesöka minnen som gjorde oss till missbrukare, och omvärdera dessa minnen till något positivt eller konstruktivt. Vi är inte dåliga människor. Om vi vore dåliga människor så skulle vi inte sitta här och peppa varandra. Vi är allihop goda människor innerst inne. Ingen medicin kommer någonsin få oss att inse detta. Det är något vi måste inse själva.

Eller större delen av veckan, snarare.
Det är lite konstigt. Jag har mått bra ganska länge, ffa i söndags var jag helt tillfreds med tillvaron och kompis med hela världen.
Så smyger sig ett mentalt sug efter alkohol på, tillsammans med en fysiskt påtaglig oro.
Utan att det har hänt något som skulle kunnat utlösa det känner jag mig helt uppstressad och okoncentrerad, har huvudvärk och en knut i magen. Jag vet inte om jag är sugen på A för att dämpa oron, eller om oron beror på suget efter A.

Tyvärr finns tankar på alkohol som Universallösning nr 1A: jag gör ju det här bara för min skull, ingen annan drabbas om jag dricker. Bara ikväll, jag behöver slappna av. Jag kan ju sluta när jag vill. Eller hur?
Och när blir det? Imorgon eller om fem år? Been there, done that.

Tillbaka till en dag i taget!

Med det är ju lysande onkel F. 6 veckor är riktigt starkt, vi fortsätter väl resan för det här går ju bra?en riktigt fin kväll önskar jag dig. Jullan

Forumet fungerar som " motiverande samtal" för mig. Jag tackar alla för det. Om jag på något vis kan ge lite tillbaka blir jag glad.

Något som också gör mig glad är att jag skrivit 42 i kalendern. 6 veckor utan alkohol. Just nu känns det väldigt, väldigt bra!

Vad skönt att läsa ditt inlägg, väldigt mycket igenkänning. Ditt inlägg kommer att fungera som ett bra stöd. Ja, jag känner igen mig i att jag trott att antabusen ska göra jobbet åt mig. Bra med medicinen har varit att det går att se att ett liv utan alkohol är bra, men att jag nu måste jobba med förändringen hos mig.

Jag behöver en plan B, och har känt det själv, men du satte ord på mina tankar på ett utmärkt sätt.

Tack, och trevlig söndagskväll!

Du skall verkligen inte be om ursäkt/vara ledsen för någonting. Idén med forumet är samtal, diskussion och hjälp och stöd åt varandra. Ibland sker missförstånd, då får man reda ut dem. Det var fel av mig att ge ett så avvisande svar. Jag försöker göra bättring.

Hur jag ser på Antabus?
Det är ett alldeles förnämligt preparat som verkligen hjälper dig om du vill låta bli att dricka. Behöver du den hjälpen så finns det ingen anledning att inte ta Antabus. Jag har behövt det, 2 gånger.

Varför har jag misslyckats och tagit år av återfall? För att Antabus hjälper mig att låta bli att dricka, den kan aldrig få mig att sluta. Jag har förväntat mig att medicinen skall göra jobbet åt mig, har inte insett att det måste till en förändring i mig själv för att kunna behålla nykterheten. Är det så för dig också, Offside?

Det finns ingen anledning att sluta med Antabus så länge du tycker att det fungerar och din kropp inte protesterar. Gör det som känns rätt för dig.
Men i förlängningen finns det en risk för negativ inverkan på levern. Då behöver du en Plan B.

Jag kan nog beskriva det som att de gånger jag tagit Antabus har jag haft en vilja till att vilja bli nykter.
Jag har behövt gräva lite djupare än så. Jag har behövt hitta viljan att bli, och fortsatt vara, nykter. Jag tror jag har gjort det. Det hade inte gått om jag fortsatt att förlita mig på Antabus.

Använd den respit Antabus ger dig från alkohol till att hitta din styrka och vilja att bli nykter!

Se på antabus som ett gips på ett brutet ben. Väldigt viktigt inledningsvis, men det är ju läkningen av benet som är det viktigaste.

På samma sätt tror jag det är med nykterheten. Antabus hjälper dig att samla nyktra dagar i början, men du måste göra den mentala resan parallellt. Du måste förflytta dig från ”får inte dricka” till ”vill inte dricka”.

Jullan här på forumet har tagit antabus några månader men är nu snart redo att sluta med det. Hon har väldigt tydligt gjort den mentala resan. Kolla med henne hur hon tänker om antabus som hjälpmedel.

Kram ?

Hej Onkel F

Till att börja med har du verkligen inte rekommenderat något. Det stämmer att jag lagt ut frågan i flera trådar då jag undrar helt öppet hur ni med erfarenheter ser på antabus? Jag är varken förespråkare eller motståndare.

Varför gör jag detta? Jo, jag känner mig rädd och maktlös inför alkoholen, och om antabusen är enda sättet att hålla upp så gör det mig livrädd.

Verkligen ledsen att jag varit otydlig och verkat som att jag på något sätt vill starta en diskussion.

Ha en utmärkt nykter söndag Onkel F och alla andra också såklart.

Du ställer samma fråga, lite olika formulerad, i flera trådar. Jag kan inte hitta någon rekommendation att upphöra med intaget någonstans, men jag kan ju ha missat något.
Om du tar Antabus och är nöjd med effekten av medicinen måste det väl rimligen vara upp till dig att, i samrådan med den som förskrivit den, avgöra om du skall fortsätta eller inte?
Jag kan omöjligt motivera en rekommendation jag inte givit.
Att uppmana någon med alkoholproblem att sluta ta Antabus skulle i värsta fall kunna leda till denne någons för tidiga död. Det är inget jag vill ha på mitt samvete.

Med all respekt
Onkel F

The hard way, så att säga.
Det var den gode herr Pavlov och hans experiment jag hade i åtanke när jag använde begreppet betingad reflex.
Jag är lätt att känna igen ute på byn. Det är jag som är farbrorn som börjar dregla vid ljudet av vinflaskor som skramlar mot varandra i en kasse!?

Aldrig ta första glaset. Punkt.

Det känns som vi har lite liknande erfarenheter kring antabus och att efter att vi slutat falla tillbaka.

Med antabus tycker jag att det blir tydligt att det går att ha ett ok liv utan alkohol, men är tydligen inte stark nog utan, trots att hela kroppen inte vill dricka.

Jag undrar nu varför man ska sluta äta antabus? (Om tester på levervärden är fortsatt bra)?

Trevlig helg

Med den erfarenheten i bagaget kan du verkligen lägga tyngd bakom faktumet att det är en sällsynt puckad idé att tro att man kan ”dricka som folk”. Punkt.

Skönt att suget övergått i reflexer, och de lättar också med tiden. Min husgud Craig Beck brukar tjata om ”Pavlovs hundar” och deras husses matklocka.

Kram ?

Så fint att läsa ditt inlägg, har stor respekt för dina erfarenheter och hjälper mig att vara försiktig och faktiskt aldrig känna mig så säker att jag blir slarvig.
Tack för att du delar med dig och ha en fin lördag!

Jag tänkte jag skulle ge kroppen en välbehövlig sovmorgon, ingen väckarklocka eller något sådant. Vaknade som vanligt, låg och drog mig ett tag och gick upp tio i sex... Kommer att vara trött ikväll!

Det har tydligen regnat inatt. Det är ganska fint ute när solen börjar komma upp på allvar. Allt ser rent ut och får mustigare färger när det regnat. Eller är det bara jag som ser nu när hjärnan inte är halvt omtöcknad av alkohol?

Vecka som varit har gått över förväntan. Jag har haft tankar på A några gånger, men jag skulle inte kalla det sug. Det är mer som en betingad reflex, negativa känslor = tankar på alkohol. Jag jobbar på att få bort den kopplingen.

Jag känner mig hyfsat stabil i min nykterhet trots att det bara gått lite knappt 5 veckor sedan jag drack sist, men jag har erfarenhet av hur lätt det är att falla tillbaka i gamla beteenden:
Antabus i 6 månader från slutet av februari 2012 därefter helt nykter till midsommarafton 2014. "Kan dricka som folk". Inte! Återfall som varade i 5 år, till våren 2019.
Antabus i 6 månader igen. Noterade 200 i kalendern som antal nyktra dagar, sedan tillbaka i samma dj--la krökande igen.

Missförstå mig inte. Antabus är en fantastisk medicin som, om du vill, kan hjälpa dig att låta bli att dricka. Men det är det enda den gör. Den kan aldrig få dig att sluta. Men om du verkligen vill ha en förändring, använd den respit från alkohol medicinen ger dig till att bearbeta dina tankar och känslor runt ditt drickande.

Med mina erfarenheter kan jag aldrig säga "aldrig mer". Allt jag kan säga är att idag är jag nykter.

Hoppas ni också är det.

Finns något som heter HALT alltså hungrig, arg, ledsen, trött. Triggers som är vanliga för oss problem drickare . Det är de frågor man kan ställa så sig när suget sätter in. Ibland är det faktiskt dessa som spelar in. Men jag har får även sug när jag är glad eller stressad. Så det gäller att bena ut, så kan man förhindra ett återfall och förkorta tiden för suget. Vi kör vidare som sagt. Ha det bäst

Det har hänt 2-3 gånger senaste veckorna att jag fått kämpa emot impulsen att köpa alkohol. Annars är det , som sagt, mest irritationsmoment på jobbet som får mig att vilja koppla bort när jag kommer hem.
Jag mår bättre både fysiskt och mentalt nu och hanterar sådant "småskit" på ett bättre sätt. Den här veckan har faktiskt börjat riktigt bra.

Andrahalvlek skrev i någon tråd att man skulle försöka tänka något i stil med " Jag saknar vinet, men jag vet att det skadar mig. Därför vill jag inte dricka längre" . Där någonstans känns det som att jag är nu.

Det är klart vi fortsätter att vara nyktra!

Jag vet inte hur du upplever sug och om alla är extremt starka. Det behöver inte vara för jag är arg, ensam, trött eller frustrerad

För mig känns det som suget/tankarna kan komma i samband med någon aktivitet där jag efter brukade åka till bolaget och köpa 6-8 "finöl" (ingen ska tro jag är alkis som köper billig burköl) som jag smugglade ner i ryggsäcken.

Och det är vid de tillfällena jag behöver titta på tanken som kommer och säga, nej jag vill inte dricka, jag behöver inte belöna mig. osv.

Självklart behöver jag när och om det kommer tankar i samband med att jag varit skitarg eller något annat också välja bort att döva känslan med öl.

Fortsätt den nyktra resan! :-)

Ja, veckan blev ju inte riktigt som jag tänkte mig den i våras. Den blev bra mycket bättre! Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag klarade den vit.
Jag får sug efter alkohol ibland, men jag förstår inte riktigt varför. Åtminstone inte på fritiden. Något slags romantiserad bild av hur det känns när alkoholen börjar kicka in, antar jag.
Mina triggers är annars stress och irritation, men det hör arbetsdagen till. Det kan få mig att längta efter att få komma hem och hälla i mig vin för att kunna slappna av. Knappast unikt på det här forumet.
Det gäller att komma ihåg att jag inte behöver agera på suget, bara låta det gå över.

Arbetsveckan har börjat med en rivstart, men trots det har jag inte haft några tankar på A de här två dagarna. Ett gott tecken? Hoppas det.
Bara att fortsätta vara nykter, en dag i taget.

Skrattade när jag läste ditt inlägg, har också läst och sett otaliga krångliga tv-serier som alltid slutat i sömn/dimma.
Annat nu, även om jag fortfarande kan somna framför tv:n.
Grattis till fem veckor, är också impad! Du känns stark och målmedveten, så bra kämpat.
Jag vet inte varför men systemet har jag inte brytt mig så mkt om, kanske för att jag bor mitt i stan, med så nära till restauranger mm.
Numera gör jag ibland sällskap med min man, går själv raka vägen till alkoholfria hyllan sen väntar jag vid kassan.. vill liksom inte befatta mig med flaskorna. Det är som om de inte hör ihop med mig längre. Avslutat kapitel. Skönt.
Hopps vardagen drog igång med lagom fart!

Fasen vad imponerad jag blir, att du gick igenom veckan vit. Stolt ska du vara. Den gröna skylten har för mig flyttat från frontalloben till bakhuvudet nånstans, den finns där, men lite vagare än förut. Så det är säkert som Andrahalvlek säger, den försvinner. Ha en toppendag och kör vidare one day at time. Jullan

I mitt tidigare liv var jag ytterst medveten om bolagets öppettider på lördagar. Planerade mina lördagar efter om jag behövde åka dit eller inte.

Någonstans på vägen försvann det tänket helt. Minst inte riktigt när, två månader kanske? Det tänket försvinner åtminstone - håll ut!

Jag bryr mig lika lite om bolaget nu som jag bryr mig om Lidl, en butik jag heller aldrig besöker. Kastar inte ens ett öga åt bolagets håll längre.

Kram ?