skrev Lofvas i Behöver mer stöd

@danisa
Jag anmälde mig här för flera veckor sedan och tyckte allt gick så bra. Tyvärr drack jag igen. Nu har jag tagit proffshjälp av läkare, sjuksköterskor på en klinik här i staden. Ska gå deras motivationsprogram efter sommaren. Under tiden går jag ditt på besök plus att jag ringer alkoholhjälpen och pratar. Jag blev så besviken på mig själv och blev såklart påkommen vilket var ännu mera skam. Jag vill verkligen kämpa för jag förstår nu att jag har ett beroende som jag tidigare inte velat erkänna. Jag har ett fint stöd socialt av mina döttrar, min mor och några till. Jag måste ha proffs och har dessutom fått en medicin som minskar alkoholsuget och den hjälper. Kom hem ensam med tåget till min stad och till mitt boende UTAN att vilja gå iväg och köpa vin. Det känns skönt. Jag har dämpat ensamhet, oro och tagit till denna drog i åratal trots att jag samtidigt skött mitt jobb och mig själv. Förstår att jag bara förvärrar allt och ser fram mot varje dag där jag kan känna att jag klarat ännu en dag utan vin. Ger mig sådan skön känsla. Bara på det igen, du kommer klara det och det finns så mycket fint stöd.


skrev Amanda L i Behöver mer stöd

@danisa trodde det var omöjligt att hitta gott vin. Hittills bara öl och bubbel som jag gillat…
😊


skrev Tombor i På liv och död

@Ivany Hej! Läste din text och blev berörd av innehållet. Jag har precis som du låg självkänsla med inslag av självhat. Har haft samtalskontakt via sjukvården men det jag haft mest nytta av är att prata med diakon. Ofta har vi svaren inom oss men vi kan behöva hjälp att synliggöra svaren. Du är absolut inte ensam utan vi är många som har liknande erfarenheter. Tycker att du ska stå på dig så att du faktiskt får en samtalskontakt. Testa gärna att prata med en diakon. Du har mer resurser än vad du tror🙂 Framförallt förtjänar vi och många andra här ett bättre liv än det vi har nu. Sköt om dig😊


skrev Tombor i Ängslan

@Jenny Hej Jenny! Kändes bra och det är ju inte svårt när jag väl bestämt mig. Däremot om det går bra en längre tid så kommer tankarna på belöning. " Det måste hända någonting " Då ligger en besök på puben nära tillhands. Kanske får acceptera att det är så? Det får dock inte bli för många glas öl/vin. Någonstans handlar det om att kunna lita på sig själv. Det går bättre men jag är inte framme vid målet! Ha det fint Jenny😊


skrev Ivany i På liv och död

@Amanda L
Tack för att du tog dig tid att svara :)
Min självkänsla är så låg att den är nere i helvetet. Jag vet inte exakt varför jag har så låg självkänsla och så stort självhat. Mycket som hände i barndomen och även senare. Jag bad faktiskt om att få prata med någon på mottagningen men jag fick inget gehör. Det var jättekonstigt... det här var efter mitt självmordsförsök. Man får göra allting själv tydligen... det är bara svårt.


skrev Amanda L i Att rämna

@Anonym45644 Så bra att ta en dag i taget. Njut nu och vet att för varje dag blir du starkare och du lär dig omedvetet att klara sug och svårigheter utan alkohol.
Som beroende hade jag alltid bråttom och oroade mig för allt möjligt i framtiden.
Nu är jag mycket lugnare, visst kan oro finnas med, men jag vet att det kan vara på ett helt annat sätt när det är dags att ta itu med vad det nu är…
Så jättebra att du bara fokuserar på din senester just nu. Till hösten kanske du är på en helt annan plats. Mycket som förändras de första månaderna.
Bara kom ihåg att aldrig ta det första glaset!
Vad andra tycker och tror har (snart😉) noll betydelse.
❤️


skrev Amanda L i Trött på att dricka

@jurryj Hej Jurryj. Det du skriver gäller så många som börjar skriva här. De är nedstämda och har mycket ångest, allt känns svårt och eländigt. Även om vi alla är olika så tror jag att väldigt mycket beror på alkoholen. Att vi efter stort eller långt alkoholintag hamnar på samma ställe kan liksom inte vara en tillfällighet.
Det som är hoppfullt med det är att ångesten oftast försvinner eller blir mindre och mer hanterbar när vi slutar dricka.
Det har så många här upplevt! Läs gärna i början och slutet av trådarna så ser du. Exvis Smillans tråd. Saker kan vändas!
Du undrar också vad du blir utan spriten.
Det är också en upptäckt många gör: utan sprit får man så himla mycket tid över! Vad ska man göra av den?
I början kan det vara svårt att skapa nya vanor, det är ju så mycket lättare att bara öppna en ölburk…
Men det är själva livet som väntar på att fyllas. Det kan vara svårt eller härligt, men det är det verkliga livet utan dimma och flykt.
För de flesta är det bra att träna, bra för både kropp och själ! Kanske fanns det något du gillade att göra innan alkoholen tog över?
Jag har förstått att det inte går att bara sluta dricka, vi måste fylla livet med nya vanor. Så börja med ngt enkelt, något du tycker om att göra.
Och du: vi är många som stapplat iväg på denna vägen men som mår så oerhört mycket bättre av att slippa alkoholen.
Det kan vara tufft i början, men det är ändå så värt att försöka.
Du kan klara det!
En stor hjälp är att skriva och läsa ofta här!
❤️🙏🏻


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon! Nu är det tisdag och jag har vaknat till någorlunda efter några timmars sömn. Man ska väl inte sitta uppe hela nätter och pyssla med sin hobby om man vill kunna sova ut skapligt liksom. Men när jag är glad och ivrig så blir jag lätt som ett glatt barn i sinnet. Det är lite som julafton när man har nya leksaker eller som för mig, studioprylar att leka med. Har i tanken hälsat på skaparen och hans son innan jag klev ur sängen och har bett om ursäkt lite smått för min barnslighet att tycka lite väl mycket om prylar kanske och världsliga saker så som musik.

Men fick en känsla av att den högste förstod det hela, men även gav mig känslan om att det nog blir bra bara man inte glömmer bort vad som är det viktigaste för själen så att säga. Har nu lite mild träningsvärk efter cykelturen igår då jag lyckades att ta mig upp för en lång och rätt brant backe sittandes och trampandes på min cykel. Skröt ju lite om mina bravader i ämnet fysisk träning igår. Det märks då att jag har ett barnsligt sinne i grunden. Men skaparens son har ju sagt att man ska vara som ett barn för att komma till himmelriket. Så på den punkten är man väl inte en så stor syndare kanske.

Dricker nu ett glas med kallt vatten och tänker på att det är ljusår bättre än att hälla i sig en massa alkohol som man gjorde som av rutin var dag i så himla många år. Klagade ju igår över mitt mående psykiskt och var väl inte någon muntergök kanske. Men det går alltid lite upp och ned i humöret. När jag läser här på detta eminenta forum lär jag mig så mycket om livet som jag väl har missat mycket av i alkoholdimman tidigare liksom. Precis som man bygger muskler kan man bygga upp sitt psyke och även andliga tänkande om man är envis och håller fast vid alkoholfrihet tror jag. Tacksamhet är något jag nog får träna på att känna, för den känslan har väl inte varit så levande i mig alla gånger så att säga.

Men jag kämpar då på även denna dag nykter på och med Herrens hjälp så går det mesta vilket man i svåra stunder har svårt att tro på ibland. Gårdagen har varit, morgondagen har man inte sett och idag hjälper Herren har jag hört ibland. Nog är det väl så allt. Vill nu gärna komma iväg åt nåt håll för att simma lite idag. Men är som sagt rätt så mör i kroppen efter gårdagens fysiska ansträngning. Så man får väl se hur det går med den saken. När jag nu ser ut genom mitt köksfönster så ser jag att det verkar att kunna bli en fin sommardag i alla fall. Det var kul att du @Andrahalvlek skrev en rad igår, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!


skrev jurryj i Trött på att dricka

@Chrij Tack ! Bara så jävla jobbigt att sluta. Lixom vem är jag utan spriten. Har så jävla mkt ångest utan spriten som med. Känner sig så jävla nedstämd. Har total ångest. Känns som det inte kommer bli bättre .


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @Andrahalvlek, Tjata på du, vet ju att du menar väl så det är inget problem. Men det här att bara göra det fungerar då inte alls alla gånger milt sagt. För jag kan ha hur stark motivation och lust till att göra något kul som att ta en liten simtur när det är vackert väder. Men det kan ändå vara som förgjort. Jag kommer helt enkelt inte utanför dörren alltså. Mycket frustrerande rätt så ofta.

Jag kan ha packat ryggsäcken och fått på mig skorna och allt verkar vara klart. Sedan går luften ofta liksom ur mig och jag tappar fokus helt och börjar fundera på något helt annat. Minns att morsan blev rätt så störd på mig över det här jag var ung grabb. För det var lika då faktiskt. Det är väl kanske en av deldiagnoserna som psykiatrins folk talade om som spökar.

Men samtidigt är jag mycket envis om det är något som jag till hundra procent brinner för. Då får jag som från ingenstans ofta ändå lite extra energi till att genomföra saker i små korta ryck liksom. Men när jag får lite extra energi vill jag då ofta göra så himla mycket på en gång att det inte blir något gjort alls för det mesta. Det var väl en läkare på psykiatrin för nåt år sedan som sade nåt om att jag har svårt att hålla fokus, eller att följa den röda tråden eller nåt sånt.

Men idag så blev jag faktiskt inte sittande för jag hade beställt en kul musikprodukt som jag kom iväg och hämtade. Passade då samtidigt på att handla lite mat också. Har väl egentligen bara ett intresse och det är musik och att snickra ihop egen instrumental elektronisk sådan i nån av mina gamla datorer. Minns att farsan väl var lite så där han också, att han hade ett intresse som gällde, vilket väl främst var att se på film och sånt. När han var ung så gick visst det mesta av hans pengar till biobesök tror jag att han brukade berätta ibland.

Han brukade säga att han hade film som sitt intresse och jag höll ju på med min musik sade han. Det är då tur att man har något att intressera sig för nu när intresset för alkohol måste suddas bort ur tankevärlden. Nu som nykter och alkoholfri märker jag att mycket av elektronik och musikintresset har kommit tillbaka, så håller väl på stegvis och uppdaterar mig lite på det området. Blir kanske till att skaffa en lite modernare dator framöver eventuellt. Finns ju rätt mycket kul grejer man kan köpa nu när man slipper att mata bolaget med en massa stålar för hälsovådlig alkohol liksom.

Man ska ju även helst träna och jobba på att få en lite bättre fysik då det ju är bra även för det psykiska måendet känner man till. Men jag kan mycket sällan uppbåda någon motivation till att bara gå eller att cykla utan att ha ett intressant mål alltså. Men idag så blev det i alla fall en cykeltur på över en halvmil.

När jag kom till den där branta backen som jag lyckades att ta mig uppför sittandes och trampandes på cykel i helgen. Så funderade jag kort på att vara lite slö och gå uppför backen. Men fick då en känsla av att jag inte ville vara en mes liksom, så knäckte denna backe även idag fast det var slitigt med tunga matkassar på styret och allt. Men nog känns det bra nu att nyktert ha klarat av denna till en början rätt så mörka och dystra dag.

Ha en fin kväll kompis!


skrev Chrij i Trött på att dricka

Bra kämpat! Du är verkligen inte ensam om detta. Vi har olika anledningar till att vi inte vill dricka, resultatet av att dricka för mycket liknar dock varandra mycket mer...en värld av ångest, självförakt och sårade anhöriga. Kämpa på, inget i livet blir sämre utan alkohol, bara bättre💪💪


skrev jurryj i Trött på att dricka

Jag har just tagit beslutet att sluta dricka .
Har varit beronde så länge jag kan minnas. Känns jävligt tungt att ta beslutet att sluta . Men jag måste för mig själv


skrev jurryj i Ett steg i rätt riktning

@uppgiven35 Hej jag har just tagit beslutet med . Jag behöver stöd


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Jag vet att du tycker att jag tjatar, men ibland ska man bara göra. Tänk på Trekanten tänka-känna-göra. Allt hänger ihop. Och jag vet att det är lättare sagt än gjort, men det funkar. Genom att göra bra saker påverkar man på sikt både tankar och känslor.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Ny vecka och måndag heter dagen när jag nu sitter här i köket och dricker ett glas vanligt vatten och av väl skaparens nåd slipper hälla i mig en massa alkohol. Innan jag slog på datorn alldeles nyss funderade jag på varför jag bryr mig om att skriva som jag gör egentligen. Har inget arbete eller folk att ta hänsyn till utan har faktiskt ständig semester på grund av min dystymi och psykiatriska deldiagnoser som gör att jag i stort sett för det mesta är nedstämd och orkeslös samt har noll procents arbetskapacitet alltså.

Mitt heltidsarbete är att försöka leva, vad det nu är för mening med det kan jag tänka. Solen skiner nu utanför mitt fönster, men jag har inte haft kraft och ork till att ens klä på mig, men det är ju inget nytt för så brukar det ju vara för det mesta. Får tvinga mig till att klara av att göra det minsta som att borsta tänderna vilket väl borde göras. När jag läser om andras kamp mot alkoholen så känner jag väl igen mig till en del, men känner mig annars mest som en rätt så udda fågel.

Tänker här på min alltid helnyktra mor som med sin psykiska sjukdom bipolär eller maniskt depressiv som det hette förr. Morsan hon orkade då inte göra mycket hon. Brukade till henne under hennes sista år i denna jämmerdal säga att hon inte gjorde så mycket, men att hon gjorde det bra. Farsan som jobbade hårt inom sjukvården var efter sin första hjärtinfarkt som 52-åring, med sedan följande stroke och annat smått, men inte så gott inte så speciellt aktiv han heller. Men helnykter det var han alltid ända tills det sista andetaget.

När jag tänker tillbaka på vad livet har gett mig fram tills nu så är det väl inte många dagar som jag skulle vilja uppleva i repris. När jag ibland har kraft att går utanför min dörr så brukar jag numera som helt nykter och alkoholfri för skojs skull liksom dokumentera mina dagar med mobilkameran för att väl samla små ljusglimtar som väl kan vara bra att ha till mörkare dagar som kommer. För det gör det då alltid med säkerhet, vilket är nåt som man då känner till allt för väl. Man ska njuta av livet i nykter frihet heter det väl, och här njuter man då så gott som det bara går liksom.

Har nu öppnat köksfönstret och skådat sommarsol och önskar att jag hade kraft att ta vara på dagen liksom. Borde väl försöka att ta mig ut på en cykeltur och kanske ta mig till nån trevlig avsides badplats fri från skränande folk som oftast bara stör naturens lugn och frid. Men trist nog saknas energi till sånt, så få väl i alla fall hoppas att jag får kraft och energi till att i alla fall gå ut med soppåsen senare idag som står rätt så överfylld i köksbänken.

Det är trist att ha så lite energi, det är inte mycket till liv detta. Men nykter och alkoholfri det är man i alla fall. Fast varför man bryr sig om att vara duktig är då en gåta man stilla kan fundera på ibland. Men man ska väl inte tänka så himla mycket för då blir man väl bara än mer depressiv och skiter helt i alltihop och tar taxi ner till bolaget kan jag tänka.

Borde väl kanske försöka klistra på mig ett konstgjort leende och skriva hur underbart livet som nykter är. Men har inte ork att göra mig till liksom. Tror att det är dags att sluta skriva här på detta eminenta forum då jag nog sagt det mesta för rätt längesen. Kanske dags att knyta ihop säcken så att säga. Men en fin sommardag verkar det då vara i dag i alla fall.

Ha det gott!


skrev Jenny i Ett steg i rätt riktning

@uppgiven35 vad fint att du har landat i ett beslut som känns bra! Hur går det för dig?


skrev Amanda L i På liv och död

Ps Jag kanske läste fel? Får du endast antabus så tycker jag du ska försöka få mer hjälp, ngn slags samtalsterapi också!
Jag klarade mig enbart med AH men det är ju så himla olika.
Kan vara ett bra stöd att få prata med ngn. Prova också Alkohollinjen här och Alkoholprogrammet..
Kram❤️


skrev Amanda L i På liv och död

@Ivany Stort grattis till tio dagar! Man måste börja någonstans och nu har du gjort det svåraste. Så bra att du även får annan hjälp. Det finns säkert saker i ditt liv att reda upp. Här är du anonym och du kan skriva om vad du tänker på. Det hjälpte mig mycket, det blir som en egenterapi när man formulerar sina problem. Ibland kan man också få bra svar, andra vinklar som kan hjälpa.
Jag har inte använt narkotiska preparat men drack som du, alldeles hämningslöst.
För mig berodde det på att jag utvecklat ett beroende, jag styrdes av min beroendehjärna. Men från början var det ett sätt att klara av extrem blyghet och låga självkänsla.
Ibland, när man fortfarande lever i ett beroende kan det nog vara svårt att se vad som är vad.
Ett problem som man faktiskt har eller något som skapats av beroendet.
Min dåliga självkänsla har nu efter 1,4 års nykterhet blivit mycket bättre. Jag kan hantera ” gamla” känslor på ett bättre sätt än att fly till flaskan.
Jag mår inte bara bättre jag mår bra!
Har också alltid sökt mig till fel män tidigare, omedvetet har jag inte tyckt att jag kunnat ställa några större krav. Detta handlade också om självkänsla för min del.
Prova att skriva ofta här och firtsätt med terapi. Du är fortfarande ung. Tänk om jag varit lika klok som du, långt tidigare!
😀❤️🙏🏻


skrev Andrahalvlek i Att rämna

@Anonym45644 Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag lovar dig att det blir bara bättre och bättre efterhand. Fortsätt fokusera på alla fördelar med nykterheten, då kommer tacksamheten automatiskt.

Kram 🐘


skrev allatiders i Försöker och försöker

@Se klart Tumhållning som metod för att detta är en väldigt otillförlitlig metod, håller med om det 😊.
Jag är glad att det idag gått 21 dagar, alltså 3 veckor. Suget är inte kvar längre men jag har mycket erfarenhet av hur lätt det är att starta igen. Bakfylla och ångest håller mig ifrån. Man ser ju undan för undan att hyn blir finare och tankarna blir lite mer fokuserade. Men det är ju bara i början än så länge och jag kan förnimma det också, har ju inte fått tillbaka full kapacitet än så länge. Det dröjer några månader och jag längtar dit. Man har något att se fram emot, vi kan kalla det ett delmål.

Det är så skönt att vakna nykter, att inte behöva ens tänka på vad jag gjorde i går kväll, luktar jag alkohol, kan jag köra bil, hur mycket blev det igår? Trist, ångestframkallande frågor. Eländes elände.


skrev Ivany i På liv och död

Hej,

Jag är en 30ish kvinna som har slutat med alkohol. Jag skulle gärna vilja ha hjälp och stöttning här. Jag tror att det är bra för mig att skriva ner vad som pågår med min hjärna och kropp under den här resan och även att känna mig mindre ensam. Jag vill inte må såhär. Jag kommer dö om jag fortsätter.

Extrema saker har händer när jag dricker och det har bara eskalerat. För några veckor sedan hamnade jag på Beroendeakuten. Jag blåste 2,07. Jag kan säga att där vill jag INTE hamna igen. Det var inte direkt roligt. Dom tar ens saker och kastar in en i ett rum med andra fulla och höga personer. Sen får du vänta tills du har nyktrat till och blir utsläppt. Det kändes som ett fängelse.

Andra saker som har hänt är att jag möter upp med män som inte är bra för mig. Har blivit utsatt för våld – både sexuellt och fysiskt.

Jag har försökt ta livet av mig en gång. Tur att jag inte lyckades.
Och jag har även skurit mig själv.

Jag hoppas att det här är okej att skriva. Jag har även varit (är?) beroende av andra droger såsom kokain, ecstacy och benzos (i viss mån). Men alkoholen är den värsta enligt mig. Men dom går hand i hand med hur jag inte kan kontrollera mig.

Jag har psykoanalyserat mig själv och mitt självhat (varför hatar jag mig själv så?) är en stor del i både alkohol, droger, sex och självskadebeteende.

Nu går jag till en mottagning och tar Antabus två ggr i veckan. Jag var skeptisk först men det har hjälpt mig. Jag behöver inte medla med mig själv. Jag FÅR inte dricka – då blir jag allvarligt sjuk.

Nu har jag varit alkoholfri i 10 dagar :)


skrev Se klart i Att rämna

Godmorgon och grattis tlll två månader, inte klokt så bra ☀️
Jag känner igen ca 100% av dina reflektioner men tro mig, detta ändras över tid. Även oron- som kan ha en mängd olika orsaker- varav alkoholintag är en- brukar ge sig så småningom.
Men sen kommer livet och pockar på, både med bra saker och sånt man kanske måste ta tag i på djupet. Det bästa är att det inte finns någon specifik tid för när detta måste göras- man får ta det pö om pö.
Det enda som är bortom förhandling är att inte dricka det där första glaset, men det fixar du. Njut av det som finns nära och sm pockar på uppmärksamhet, ibland lite blygsamt. Heja!


skrev Jenny i Ängslan

@Tombor grymt bra jobbat! Hur kändes det dagen efter?


skrev Anonym45644 i Att rämna

Över 2 månader nykter ✅️

Nu höjs insatsen när det är dags för semester. Bara att kämpa på, inga alternativ ju.

I många avseenden är det inte ens en kamp, utan en lättnad. Jag känner att min kropp är friskare. Missar ingen tid på att vara bakfull. Slipper oroa mig för om jag luktar alkohol eller slirar med talet.

Men ibland så...ibland bränner det till. Jag kan sakna ett fint vin i kvällssolen eller till helgens mat. Men den saknaden är fullt hanterbar. Det är den där jäkla oron som vill hanteras...bara tystas lite..med alkohol. Men jag får hitta ett annat sätt. Hittills har viljan att avstå vunnit, men det har inte varit lätt. Jag tränar, städar, fixar i trädgården eller "fönstershoppar" med mobilen. Jag måste ta itu med detta på djupet. I höst kommer jag inte lika lätt kunna avleda genom att gå utomhus till exempel. Men det är nästa puckel.

Nu först tar jag mig an projekt "Nyktra semestern".