Senaste kommentarerna i forumet

@Scallywag och stort grattis till 6 1/2månader som alkoholfri. Stort! Starkt av dig

@Scallywag och stort grattis till 6 1/2månader som alkoholfri. Stort! Starkt av dig

@Scallywag Tack för att du delar! En dag i taget, ja. Satsar på att komma till samma plats som du 💛

Hejsan på er,
Grabbarna är hemma men i morgon tar det en av bilarna och drar på en roadtrip och är tillbaka till midsommar. Det blir lite meckigare att få ihop schemat med vara en bil men vad gör man inte gör de små liven.
Dagarna flyter på utan sug och tankar på alkohol, ibland triggar denna sida tankar på alkohol vilket är obra men som tur är stannar det vid tankar och jag känner mig inte sugen på att dricka.
Midsommar blir ett intressant test då umgänge, fysisk plats och högtid står likt planeter i rad och jag minns inte sist jag hade en alkoholfri sådan. Det kan vara nästan 40 år sedan, 37 kanske. Jösses vad åren rullar på och det är hög tid att jag klämmer in en alkoholfri midsommar då den är over due för länge sedan.

@Andrahalvlek du har rätt och det är inte då förvånande att prestationen går upp när alkoholen försvinner. Ditt inlägg fick mig att tänka på en del tidigare elitidrottare i mitt periferiella umgänge som jag vet har druckit mycket under sin idrottskarriär, jisses vilket liv de kunde ha haft och vilka idrottsliga höjder de kunde ha nått om alkoholen hölls till ett minimum.

Ha det bra. En dag i taget.

Kväll i stugan igen, denna faktiskt för mig högaktiva måndag med ett hårt träningspass i form av kraftprovet att pressa mig själv till att gå över den förmåga jag egentligen energimässigt och fysiskt kände jag hade tillgång till. Men det gick vägen utan hjärnblödning eller hjärtslag, och ned till matbutiken kom jag, och en massa tung mat, och då speciellt läskedryck i form av cola-flaskor och mjölk blev det hemsläpat. Men svimmade ju i princip av total utmattning senare på eftermiddagen och sov som en klubbad säl eller nåt sånt till halvtiotiden i kväll. Du kan allt brukade min positive far säga, och tror sjutton om han faktiskt inte hade helt rätt på den punkten. Nu skymmer det på snabbt här i kvällningen och det är dags för mig att dra för persiennerna i köket än en gång. Har alltså tagit mig igenom ännu en måndag som spiknykter. Vilket väl under rådande omständigheter får anses som en mindre bragd så att säga.

Ha en fin kväll!

@Maud ha en fantastiskt fin semester. Jag håller med om svårigheten att få in känslan av semester särskilt när kollegor har vridit upp semesterkänslan till max och när jag tar semester så är det i början mer av jaha nu är jag ledig några veckor och så givetvis migrän några gånger innan jag landar i rätt feeling.

@B.Å Kommer också ihåg de du skrev om bananflugorna😂 tror tom jag spara de inlägget😅

@B.Å Åh så härligt och positivt det låter!!! Väl kämpat! Du kan vara en hjälte för den delen! Tre månader är stort!

Bananflugorna - jag kan INTE glömma den diskussionen om guldkant vs skitrand. Snacka smolk i bägaren?! 😂 Den här sidan är både ljusare och roligare!!! Heja dig! Stor kram!
🩵

@Scallywag .Vilken spännande resa & man ska aldrig ge upp.Plötsligt faller allt på plats!Det har du bevisat.Grattis!

@Scallywag .Vad härligt!Att slippa fylla & tankar på alkohol.

@Amanda_ Hej! Ja jag upplevde exakt samma som du och alkoholdjävulen satt hela tiden och förhandlade i min skalle "Bara ett glas va...? Jo men kom igen, du klarar att bara dricka ett glas." Efter tusen återfall genom åren så vet jag att jag inte kan ta det där enda glaset, för avgrunden öppnar sig under mina fötter och jag kan inte sluta om jag väl börjat.
De första 2-3 månaderna var jobbiga, men runt 4:e månaden märkte jag plötsligt att jag knappt tänkte på vin längre. Nu efter 6,5 månader känns det självklart att vara helnykter och suget är helt borta och jag känner mig fri. Nu mår jag dåligt av att tänka på att bli berusad och jag är så tacksam att jag faktiskt tog mig förbi de där skitjobbiga månaderna och inte lät mig falla igen.
Det går att komma förbi det.
En dag i taget. Om jag kan, så kan du. :)

@Carisie hej du och alla andra fina vänner!

Det går bra för mig, nu börjar jag närma mig 3 månader i detta andra kapitel. Midsommarveckan är redan här, helt sanslöst vad tiden går fort. Jag kommer fira nykter midsommar och då mina vänner har jag lyckats fira alla högtider nykter…sen jag började min resa i juli förra året.

Den senaste tiden har jag haft väldigt mycket på jobbet - nu ska jag snart börja mitt nya jobb och lämna det det gamla bakom mig. Det känns hela vägen in i skelettet att jag har lyckats bli ”hon som inte dricker” jag saknar det inte, jag vill aldrig mer dricka och jag är så glad och tacksam för allt ni har lärt mig.

Ibland får jag lite sug, det fladdrar förbi (som någon här sa) visst vore det gott med väldigt kallt och krispigt rosé. Jag förstår inte varför hjärnan försöker, det händer sällan men det händer ändå. Tror kanske det har att göra med sommarvärmen, förra sommarn drack jag ju som en galen människa innan jag kraschade och ville dö. När suget fladdrar förbi och jag får upp bilder på ett glas ”läskande” och krispigt vin….då tänker jag på bananflugorna som låg döda i mitt glas när jag ”vaknade upp” förra året. Jag kan fortfarande minnas ångesten och hur jag ville dö och dessutom har jag fler vidriga minnen från mitt återfall. Där jag ligger på golvet och är så patetisk och jag skäms som en hund. Jag är iallafall glad att jag även under hela återfallet insåg att jag aldrig mer kan dricka måttligt/normalt eller bland andra människor. Så skammen får jag bära själv och dit tänker jag aldrig mer gå.

Som sagt det går bra för mig, jag tänker inte ens så mycket på att jag inte längre dricker. Förutom då när jag jag vaknar utvilad och har en härlig dag framför mig och är så tacksam för alla härliga morgnar. Sen har jag använt tiden nu (efter återfallet) och blivit en morgonmänniska på köpet! Somnar tidigt och vaknar tidigt, varje dag. Det hade jag aldrig trott om mig själv men visst går det att etablera nya vanor.

Så det går bra nu och jag ville bara checka in lite. Jag har inte haft så mycket tid över och sen har jag också tyckt att det har varit lite jobbigt att ta del av och dela med mig den senaste tiden. Har känt att det flyter på och ville testa att ”tillfriskna” i lite lugnare tempo. Jag har gått på några möten (AA) den senaste tiden men tycker det med är lite jobbigt, blir så himla påmind om hur vidrig denna sjukdom är och jag har inte riktigt haft tid för det. Alltså just nu.

Alla ni här är mina hjältar och förebilder, är så himla tacksam för er och jag hoppas att jag en dag kan pay it forward.

Tack för att ni finns och fortsätt kämpa. Det är så värt det och kan en så kan vi alla, så det så!

❤️❤️

@Futurista Jag var i samma situation som du. Klimakteriebesvär och en vansinnigt vinpimplande var min vardag. Jag gjorde hundra försök att sluta men trillade dit om och om igen. Jag vet inte riktigt varför jag lyckades den här gången och gudarna ska veta att det var inte lätt, men det gick. Varje gång alkoholdjävulen satt och förhandlade i min skalle så tvärvägrade jag och bläddrade i min dagbok och läste min spretiga fyllehandstil. Dit ville jag inte tillbaka och skammen över allt jag gjort på fyllan var så stor att jag bara blev mer beslutsam.
Nu har jag varit nykter i 6 och en halv månad. Jag förhåller mig lite ödmjuk och säger inte att jag aldrig kan få ett återfall i framtiden, men just nu känns det helt otänkbart. Tanken på att bli full och hur jag beter mig när jag blir det, får mig att må illa. För första gången på många år kan jag lita på mig själv att jag har kontroll och att jag inte behöver känna ångest över vad jag gjorde igår, för jag somnar och vaknar nykter och utan baksmälla. Det är så befriande att slippa den där ständiga bakfylleångesten att det känns nästan overkligt. Jag är glad och tacksam för varje dag jag kliver upp utan den och ha kontrollen att inte låta den får komma in i mitt liv igen.
Klimakteriebesvären blev mycket mildare redan efter ett par månader utan alkohol, särskilt vallningarna.
Om jag klarar detta, så kan du också. Jag hejar på dig!

@Molnet Tack för ditt svar, känns skönt att bolla lite. Och precis som du skriver, när man är ledig har man mer tid att ta hand om sig själv och alkohol är inte semester för mig. Ändå hamnar man i sånna situationer där det intas något varje dag och där det festas till allt för ofta. Mår illa av blotta tanken och även av att behöva förklara mig när jag är bortrest där det hinkas vin som det vore vatten.

@JHL .Tack för respons.mycket av det hela är att om mitt utrymme begränsas för mycket så livet blir för tråkigt så känns det ju inte meningsfullt.Tyvärr har han sin uppfattning om hur han/vi ska hantera min problematik med A.jobba städa tvätta fixa med allt & inget.va hela dagar i naturen.Slita & streta.Ett sånt liv fixar jag bara om man planerar lite trevliga aktiviteter som komplement.Låst läge.Och det är klart fel när jag känner oro & deppighet inför sommaren & ledighet.Får se om det gått in lite mera nu.

@Vinägermamman .Tack för fin respons!

@Molnet han vill säkert hjälpa men det kan bli för mycket av det goda och ditt utrymme begränsas mot din vilja och det är inte bra för dig. Försök att ta ett samtal om detta och stäm även av hur han känner, vika konsekvenser för honom blir det. Av vad jag förstått av diverse trådar så är inte medberoende okomplicerat och han kanske behöver stöd.
Jag håller även med @vinägermamman och kan inte tillföra speciellt mycket som hon inte skrivit. Jag önskar att jag satt på några manliga erfarenheter som kunde förklara/sprida ljus över hans agerande men det kan jag tyvärr inte och jag tycker att hans agerande är märkligt. Skulle jag gissa är det en oro över som kan bottna i att bli ensam eller en likartad problembild som ligger hos honom och inte dig. Men det är säkerligen helt fel orsak.

Jag tycker att du hanterar din nykterhet på ett jättebra sätt och fortsätt vara aktiv här.

@Molnet så är det säkert, att han vill hjälpa. Men det måste ju ske på ett sätt som är hjälpsamt för dig🥰 Det är du och ingen annan som vet vad att prestera lite eller mycket för dig. Hade det varit jag och nån ställer för höga krav när jag mår dåligt eller inteorkar hade jag klappat ihop. Du skulle behöva vara extra snäll mot dig själv. Tycker du har fixat nykterheten superbra och det måste vara ditt beslut och din känsla och din uppfattning om hur stor risk ex ett restaurangbesök skulle vara.
Skriv, skriv, skriv. Det lättar ofta om man sätter ord på sina tankar och känslor.
Stor kram 🥰

Man kan inte tro att det är sant nu man sitter här vid tangentbordet och knappar in lite knasigt tok igen alltså. För när jag precis hade skrivit klart och skickat mitt förra inlägg och väl gnällt och gnytt som en skadskjuten gnu i vanlig ordning så att säga. Då satte alltså soluslingen igång att skina igen uppkäftigt utanför fönstret efter regnet. Det var nästan som om Herren väl också tyckte att jag hade suttit still lite väl länge kanske.

Kände mig väl ganska värdelös då eftersom jag tyckte att inte klarar av nånting liksom. Men man ska ju acceptera sitt öde och de villkor man har fått tilldelat sig liksom man ju fått lära sig. Så tänkte att det är väl som det är, och får gå hur fasiken det blir med allting. Sedan så skulle jag i godan ro ta mig en portionssnus och ha det gott på sängen och vila mig en liten stund var det tänkt. Sagt och gjort, så öppnade alltså min snusdosa på bordskanten bredvid datorn.

Då upptäcktes naturligtvis det dystra faktumet att det inte var så värst många påsar kvar i dosan och att det egentligen var dags att knata iväg och köpa ett par dosor till. Så nu har nikotinmonstret tvingat mig att att gå utanför dörren igen. Det är väl bedrövligt hur det kan bli när allt liksom verkar försöka vara totalt inställt på att få mig till att gå ut och röra på mig. Detta fast jag inte har mera energi än en någorlunda pigg hundraåring eller nåt sånt där.

Naturligtvis var det extra bra pris på min favoritsort med stora cola-flaskor också som jag hade hade slut på hemma i kylen. Så nu har man släpat hem läskedryck på samma tokiga sätt som man när släpade burkar och flaskor från bolaget tidigare innan man blev sniket sparsam nykterkvist alltså. Men nu är jag då manglad till max alltså, och sitter nu och är i alla fall lite mindre flåsig, röd i ansiktet och har väl mer normalt blodtryck. Ja, än det väl var när jag kom inflåsande här i köket med mina matkassar. Uppförsbacke och trappor är ingen favoritpryl.

För jag kan ju aldrig vara helt normal och balanserad på nåt liksom, utan det blev som vanligt ett mindre träningspass spontant alltså. För tänkte plötsligt när jag ändå var där i matbutiken så kunde man ju passa på och handla lite allmänt av livsmedel inför midsommarhelgen. Så det blev flera färdigrätter för kommande mikrofester, mera mjölk, lite skalade räkor och hushållspapper också av bara farten.

Höll till och med på att glömma bort att handla det jag gick iväg för. Men nu har man då snus så man klarar sig ett par dar i alla fall. För är ju så snål numera att jag helst handlar mitt snus i en lågprisbutik i andra änden av staden alltså när jag spontant får för mig att cykla, men inte vet riktigt åt vilket håll alltså. Man är ju rätt så motivstyrd så att säga.

Såg att du @Andrahalvlek var in här nyss och väl försökte att knuffa på mig lite försynt än en gång. Men nu ska det då till sju vilda hästar eller ett mindre mirakel för att få mig att gå utanför dörren igen idag alltså. Detta fast jag väl egentligen vill iväg och simma också. Det är väl sjuttsingen att man ska var så himla orkeslös att man inte klarar av ett enda dugg alltså...

Ha en fortsatt fin dag kompis!

@Vinägermamman .Tror det mest handlar om att han vill hjälpa mig.Men blir fel när vårt gemensamma liv begränsas & att han har så lite tillit till min egna förmåga & den har ju jag själv problem med åxå. när det gäller vin.Men att fylla mitt liv med enbart jobb, vardagsrutiner ärenden..Att han blir sur när jag känt att jag mått för dåligt för att jobba & övertalar mig ändå.Och det ska städas & tvättas & fixas extra mycket när jag mår som sämst.Att allt plötsligt går ut på att fylla min tid så mycket det går så att det inte kan bli en öppning för A.Och då blir jag för stressad & misslyckats.Jag vill ju ha ett trivsamt liv där jag mår bra & inte bara en kamp som urholkar min livsglädje & enbart tillför extra mycket stress & har en en egen vakt.Det mår ingen bra av.Och mår jag dåligt så flyr jag.In i dimman eller en resa etc.Kanske bara inbillar mig & överdrivet.Inte lätt att veta.Blir så stressad av hans oro så det blir platt fall & det vill jag slippa.underförstått det som ligger outtalat är att han tycker att jag presterar för lite.& inte lever efter hans agenda.Skönt att sätta ord på mina tokiga tankar.

@Agnes90 .Nej det är väl inte det lättaste att starta en förändring denna årstid.Många vanor som sitter i & med midsommar,fester,uteserveringar,resor osv..Men på ett annat sätt så har man semester & är ledig & finns mer tid att ta hand om sig själv.Den bästa tiden för förändring kanske bara är så enkel att det är dax när man mår tillräckligt dåligt av sitt bruk av A.

@Kristoffer
Tack för ny hemvist.
Allt rullar på och ett nytt och förpliktande trådnamn ska väl förhoppningsvis bidra till stabiliteten.
Idag har jag jobbat lite, nu är det AW här: espresso och Dumlekolor.

jag är så tacksam för er här inne! För cirka tre år sedan drack jag inget, möjligen ett glas vin men inte mer, sen hände något...jag kan egentligen inte sätta fingret pö vad för jag har ett bra liv o go familj..men på nåt vis började jag dricka vin, helst o mornarna! Många ggr får jag kolla mobil när jag vaknar ifall jag skrivit sms eller så till nån ..pinsamt! har inte ramlt eller så men kan bli mkt dramatisk av mig när jag dricker..ska bli skönt o prata med läkare ändå! o imorgon ska jag vara nykter så är det

@frihetenfinns tack

Sämsta möjliga årstiden eller är det kanske den bästa att starta en förändring? Den frågan ekar. Jag älskar att träna och ta hand om kroppen men väljer att till belöningen varannan helg. Problemet är att konsumtionen har ökat nåt drastiskt och därav toleransen. Känns sådär att kombinera dessa två liv. Men känslan är så härlig....