Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag och @bpo, alltså - det är nästan skrämmande att läsa! Jag har också haft ätstörningar under många år. Det har kommit och gått de senaste 20 åren, haft perioder som varit bättre och de där jag varit riktigt, riktigt dålig. Nu kan jag (ytterst, ytterst motvilligt) erkänna att jag i fredags, när jag hade det som kämpigast att stå emot mitt sug att dricka alkohol, för första gången på länge gjorde det jag inte gjort det jag gjort på ett tag. Äta för att sen kunna stoppa fingrarna i halsen igen… Jag vågade inte skriva det här. Men så var det. Ångesten tog på nåt sätt över igen, och det är något jag ju gjort tidigare för känslan efteråt är nästan likadan som när jag tagit 1-2 glas vin. Jag känner mig lugnare. Trött och mer avslappnad. Har dock inte gjort det igen sen dess. Men jag vet ju vad de sa till mig första gången jag påbörjade min behandling för ätstörningar för 20 år sen; ”Hade det inte varit för att din mamma är alkoholist, så hade det lika gärna kunnat vara alkoholen du blev beroende av. Nu är du beroende av mat och att kräkas.” Jag antar att genom åren bara ”skiftat mitt beroende”. Antingen mat/kräkas eller alkohol…

@Danne Man Hur går det för dig? Skriv gärna och berätta om du vill. Jag har varit här i drygt två månader och jag får så mycket stöd och inspiration både av att läsa om andra men även av att skriva själv.

Kämpa på 🏋️‍♀️

@bpo Vi är några hör på forumet med ätstörd bakgrund. Är oxå fri sedan många år men det triggar lite och jag har märkt tendenser till att tankar på hetsätning kommer tillbaka. 🧐 jag har också gått i kbt, varit inlagd. Är av naturen slank så att jag fick anorexia berodde bara på hjärnspöken. Är vaksam så att jag inte får tillbaka ätstörningarna nu när alkoholen ska bort. Lite som att brottas med två beroenden, ett förvisso latent men ändå. Vi hjälps åt!!!! Kram

@bpo hur kommer se dig att du ska lämna sådant prov? 🌸
Rädd att åka på de på något sätt utan att veta om det. Kämpar lite i tystnad här 🌸

@Ny dag läste att du också haft bulimi. Jag har haft bulimi och anorexi och fick kbt behandling som ung. Frisk från ätstörning under ganska många år nu.

Har du känt att ätstörda tankar kommit tillbaka när du slutat dricka?
Jag har börjat känna att mitt beroende har börjat skifta mer åt att sluta äta osv.. men där vill man ju inte heller hamna igen. Mådde skit o när det var som värst låg jag inne på avdelning.

@Monica01 åh vad bra och skönt att höra du klarar av ytterligare en dag. Det är bara fortsätta ta små små steg 😀
Jo går bra för mig ändå. Jag ska ta blodprover på fredag och det kommer kännas skönt att de visar bra på PEth prov. Men tidigare har jag ju sprungit till systemet direkt efter dessa tester. Min stora utmaning den här veckan är att INTE falla in i samma mönster. Jag får bara inte köpa hem alkohol. Ska försöka planera in något till helgen som gör att jag inte kan dricka alkohol.

@thompa90 härligt att höra ifrån dig här igen! Kämpa! Jag känner igen rösterna. Ungefär idag eller imorgon brukar de börja. De är inte så farligt, barnen kanske inget märkte osv osv också är man där igen på fredagkvällen och vill dö på lördag natt när de värsta ruset gått ur. 😥 och ångesten växer, vad har jag gjort, hur mycket har dom sett. Fyfan..

Jättebra att ni ingenting har hemma det hjälper verkligen! Riktigt strongt att du inte svängde förbli systemet 🌸
Tyvärr har vi massor och jag är inte heller redo att berätta för min sambo så de får finnas här. Känner mig dock väldigt beslutsam i att inte bli full i närheten av barnen en enda gång till. Förlorar jag dom kommer allt gå åt helvete.

Alla kan trilla dit, det är bevisligen så 😢 fint att du delar med dig lite av din historia 😊

Här finns alkoholismen i familjen både hos mor och far, farfar och farmor 😥
Uppväxt i princip ensam då jag fått klara mig själv, aldrig haft någon vidare självkänsla, ätstörningsproblematik och självskadebeteende tidigare i åldern.
Utöver de ett riktigt trauma för 4 år sedan som jag inte kan gå in på.
Uppehåll ifrån alkohol under graviditeter och sedan annars som mest 2-6 veckor. Debiterade med alkohol redan som 13åring. 😖

Jag vågar inte sätta för ”höga” mål och säga att jag inte ska dricka mer men första målet är aldrig mer full framför barnen och jobba därifrån, tagit hjälp av självhjälpen här inne och känner igen allt än så länge 🌸

@roppåhjälp @Awoa tack för att ni delar med er av er kamp och berättelse! Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver. Vi är ungefär samma ålder, jag är också inom spannet 30-35. Fortsätt kämpa!

Nu är jag 1,5 dag nykter och suget har redan kommit tillbaka. Jag förhandlar med mig själv mer eller mindre konstant och en del av mig försöker övertala den andra att "det är inte så farligt" eller "alla dricker det är en del av livet". Idag var jag inne i stan och gjodrde några ärenden och jag är riktigt stolt att jag inte åkte till systembolaget och köpte på mig mer. Jag har fortfarande slut i förråden som helt klart gör trösklen högre till att börja dricka. Målet just nu är att inte köpa mer, men det är väldigt kortsiktigt, samtidigt försöker jag fundera på hur mitt liv på sikt ska se ut, vad är min berättelse. Vad kan ja stå för och stå fast vid. Jag tror fortfarande på 100% avhållsamhet för mig är det bästa även om det är det svåraste.

Lite bakgrund om mig så har jag aldrig haft särskilt med problem i livet. Jag har inget stort familjetrauma, jag har växt upp i en trygg familj på en trygg plats, fått ett bra jobb och fin familj. Men, jag som person har alltid varit sökande, testat gränser, njutit av euforin av ett rus. Jag tycker det är kul. Det har nog blivit en del av min personlighet tyvärr.. Det var kul i ungdomen men nu känner jag det mer som ett hinder för mig att blomma ut som egen person utan alkoholen.

Jag vet att alkoholism har funnits i familjen men det är typ 2-3 generationer bort och inget som finns hos mina föräldrar eller ens deras föräldrar.

När jag tänker på att jag bara varit nykter 1,5 dag och att det redan känns jobbigt så börjar jag reflektera över att jag har nog aldrig varit nykter en längre sammanhållen period. Sen jag började dricka typ 16-17 år gammal så har jag nog aldrig varit nyktern en hel vecka. Visst förut kanske det var 1-2 öl på en helg och jag kunde dricka som en "normal". Senaste tiden har det spårat ur.. Men ändå, det har alltid funnits där.

Kämpa på, en dag i taget! Kul om ni också vill dela med er av vad ni känner och hur ni tar er igenom det här. Känns konstigt att hålla det hemligt men jag är inte redo att berätta för någon "riktig" än..

@Majabaja På onsdag finns jag på forumet för dig, vi hjälps åt när det krisar. Jag brukar försöka tänka på hur jag kommer må dagen efter, spela hela filmen tills det bittra slutet där ångest och självförbråelser samt känslan av misslyckande kommer in. Ibland har det funkat för mig. Mitt mantra är att man ju aldrig ångrat en nykter dag! Kram 🥰 och idag är vi nyktra tillsammans 🌱

Hej @Dalmas!
Och välkommen till Alkoholhjälpen! Det kommer då och då upp frågor om PEth och vi försöker gärna ge så bra svar vi kan.

PEth mäter en restprodukt av alkohol som lämnar kroppen relativt långsamt. När testet tas under tiden som man fortfarande dricker alkohol ger det en fingervisning på hur mycket alkohol man dricker regelbundet, precis som du är inne på. När man slutat dricka eller tagit vit period, påverkas värdet till stor del av när man senast drack alkohol. Halveringstiden, dvs tiden som det tar för hälften av ämnet att lämna kroppen, är för de flesta personer 4-6 dygn (men i vissa fall upp till 10 dygn). Därför tar det oftast en månad, men i vissa enskilda fall lite drygt en månad som värdet fortfarande syns i blodet. Efter den tiden blir värdet närmare noll, oavsett hur mycket man har druckit innan.

Vad är det som gör att du undrar? Är det något som du känner dig orolig för när det gäller provet?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Ny dag ja, absolut! Nu har jag klarat 8 dagar och det känns väldigt bra. Dock så sliter jag lite med tankarna på; ”Ska jag aldrig mer kunna dricka ett glas..?”. Drömde en mardröm om det inatt till och med. Att jag blev osams med min bonusson då vi var på nåt hotell och jag blev bjuden på ett glas bubbel och han blev SUPERARG för att jag ville dricka det. Och jag blev sur på honom för att jag ansåg att jag faktiskt klarar av det. Så till och med i drömmarna är alkoholen med mig. På nåt sätt så försöker jag ”skjuta upp beslutet/drickandet”. Igår kväll när jag hade ”sug” så försökte jag tänka att; ”På onsdag kan jag få ta ett glas”. Och så hoppas jag på att jag ska vara stark på onsdag och INTE vilja ha. Så att jag ska låta bli. Sjukt egentligen… Lite som att försöka gå ner i vikt. Att 1) Inte ha något hemma och 2) skjuta upp ”suget”.

@Himmelellerhelvette 🙏🙏🙏❤️❤️❤️🌱 Hoppas du får en riktigt fin dag! Och jag har också tänkt tanken att jag vill jobba med missbruk, tänkte redan det när jag i min behandling för bulimi träffade på en ännu ej utbildad terapeut som hade egna erfarenheter. Hens resonemang kändes mer äkta, hen visste vad hen talade om. Hen kunde relatera på ett sätt som ordinarie terapeut inte kunde.

@thompa90 hoppas det går bra för er och att ni snart kikar in @Awoa 🌸

@Ny dag 🌸

@Ny dag Visst känns det så! Som om alla vi problemdrickare i grunden ”har hjärtat på rätt ställe” Alla jag läst om och lyssnat på som är nyktra beroendepersoner är så otroligt fina människor. Jag önskar mig en arbetsplats med bara genuint fina människor, kanske behöver jag arbeta på ett behandlingshem då? Ett som The House där jag tror att all personal har egna erfarenheter av missbruk.

Kram! Glöm aldrig hur fin och härlig du är och tänk på allt fint du kan åstadkomma med ditt liv som nykter🙏❤️

Det är allt en gudagåva att få sova ut riktigt ibland tänkte jag alldeles nyss då jag stod och andades tidig morgonluft i köksfönstret. Det var lite pölar med vatten på marken och det kändes friskt och var grönt och skönt, så där som det bara kan vara efter ett nattligt sommarregn på försommaren.

Har ätit en tomat och druckit ett glas vatten och tänkte på förr om åren då jag vid den här tiden och aktuell känsla säkert skulle ha öppnat en öl för att fira att jag mådde skapligt bra. Det är inte alltid bara mörkt fast man är dystemiker med flera diffusa diagnoser som diverse läkare spekulerat om.

Nu har jag fyllt på mitt glas med lite mer vatten och lyssnar på fåglarna som har vaknat till och kvittrar så här på morgonkvisten. På något sätt känns det nu som nykter och alkoholfri sedan drygt sju månader och skrivande på detta eminenta forum att jag har åkt tidsmaskin bakåt i tiden. Har just nu liksom känslan man hade ofta som grabb innan man började tänka på alkohol som en befriare och meningen med allt dygnet runt. Då var det lite annat som uppfyllde ens tankevärld.

Det var diverse fantasier och framtidsdrömmar som väl delvis har uppfyllts och infriats. Drömmen om att kunna var sig själv, inte behöva göra sig till. Inte ha några påklistrade tvång och krav på sig som stressade en till utmattning liksom.

Det var väl även rätt mycket tankar om pengar, framtidsjobb, resor, och att kanske som då, ytligt bekanta gjorde, att på sikt bilda familj, skaffa sig en lite finare bostad, semesterhus nånstans och sånt där vanligt som väl rätt så många går och tänker på. Singel det är man, och har idag inga som helst knepiga relationer, vänner eller bindningar som liksom väl kunde röra till det, vilket känns rätt så skönt i denna tidiga morgonstund. Det är man då tacksam för.

Kanske skulle sådan distraktion, eller mänskligt stöd om man ska se positivt på det hela väl ibland vara bra att ha. Speciellt då när man i vissa stunder faller ned i riktigt djupa mörka hål av grubblerier som jag då som helnykter har sluppit tampas med så ofta som tidigare. På nåt sätt har väl allt liksom startats om och nu kan jag om bara kraft och energi finnes ju gå åt vilket håll jag vill. Men jag kan även som nu bara sitta still och andas lite frisk luft och dricka kallt gott kranvatten och filosofera över tillvaron i stort så att säga.

Det går nu mot sommarlov i rasande fart och det betyder väl att många korkar flyger ur buteljer med bubbel på diverse avslutningsfester kan man tänka. Brukat titta på sådana där studentspektakel om åren och själv då ofta suttit i sommarvärme på nån skuggig plats och sett sommarglada människor gå förbi.

Vid sådana tillfällen hade man alltid alkoholhaltig dryck i en oskyldigt maskerad saft eller läskflaska eller så med sig och fritt pimplade ur. Får väl som ny-nykter försöka att hitta på nåt annat sätt att fira in sommaren på. Men nog är det allt en utmaning att helt byta tankesätt och dryckesmönster. Men kör då alkoholfritt vidare av bara farten även idag.

Ha det gott!

@bpo tack fina 🤗 Det går bra. Har inget sug alls efter alkohol idag. Tror jag blivit skrämd av de kroppsliga symptomen efter sista vändan. Har bara njutit av vädret. Imorgon har jag planer där alkoholrisken är noll så känns så tryggt att jag vet att jag kommer kunna pricka av ännu en dag imorgonkväll 😍
Fortfarande stabilt hos dig?

@bpo Snusar också och har faktiskt inte heller avsikt att sluta. Det stör liksom ingen, inte ens mig själv 😂! Imorgon tar vi nya tag och fortsätter med att inte ta första glaset! 🥰

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 När vi har genomskådat alkoholromantiken går det inte att värja sig. Det är som värsta trolleritricket som man har fått förklarat för sig. Det går inte att göra osett igen.

När vi slängt av oss de dyblöta filtarna som alkoholen representerade börjar vi röra på oss, sträcka på ryggen, blicka bortåt, någon annanstans. Förändring står i farstun och trampar, på vilket sätt står dock i stjärnorna fortfarande.

Det är inte bråttom med någonting. Fortsätt skapa nyktra rutiner, njut av nuet, och skaffa dig en ny hobby eller två. Bjud in dina vänner till mer aktiva sammankomster, utan alkohol.

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 3 månader!🥳. Kan känna igen mycket i det du skriver från mitt liv. Efter en längre tids nykterhet så kommer de undantryckta äkta känslorna upp på ytan. Man ser på saker ur ett annat perspektiv om hur livet man lever ser ut. Det går inte att ducka dem och det är lite läskigt. Kanske bidar du din tid till att göra fler förändringar i ditt liv som bättre passar dina behov? Jag har upplevt att nykterheten har lett mitt liv i en annan riktning, den som jag kallar min värderade riktning. Att om jag inte går i den riktningen så mår jag inte bra. Många gånger när jag går vilse i riktningen så måste jag stanna upp och navigera om för att åter hitta min inre kompass som leder mig rätt.

Ett sätt är att göra en karta över sina olika livsområden som tex relationer, intressen, sysselsättning, hälsa. Se var man befinner dig på en skala från 1-5 där 1 är missnöjd och 5 är tillfreds. Sedan sätta ett kryss på var det önskade läget är på skalan i det olika livsområdena och vad som behöver göras för att nå dit. Inom tex ACT (Acceptans and Commitment Therapy) kan man få stöd med att jobba med sina livsområden. Eller att genom stödsamtal bolla med någon om var man befinner sig i livet och vad som skaver.

Ha en fin färd mot nästa månad som nykter. Kram❤️

@Blidenjagvillvara77 Grattis till dig 3 mån utan A. Det är samma för mig att ju längre tid man avstått A desto mindre sug får jag. När jag har hamnat i situationer där det ska drickas A har jag sagt att jag inte dricker just nu eller så har jag kört bil så då är det ju naturligt att inte dricka. Heja dig vi fortsätter utan A finns så mycket annat gott att dricka istället 🤗

Hur går det för dig? @Monica01 🫶🏼

@Ny dag Ja men precis så är det för mig med. Insett att dricka måttligt inte går för mig. Jag är lite sådan som person också. Ganska ofta är det allt eller inget. Kanske därför jag hamnat här. Men det håller ju på att vända och nu är fokus hälsan istället (bara snuset som ska bort) MEN, en sak i taget. Hellre snusa än dricka. 😀 Detsamma en fin kväll till dig 🫶🏼

3 månader som alkoholfri idag, eller igår beroende på hur man räknar 🤔 nåväl. Lite reflektioner så här långt:
Vissa dagar känner jag mig bokstavligen fri! Fri från tankar på om och när jag ska dricka vin, hur mkt och att allt skulle firas med alkohol. Allt skulle bearbetas med alkohol och inget var roligt eller färgglatt utan alkohol. Så knäppt egentligen! ”Hurra, jag har fått nytt jobb så jag firar med lite gift, eller ”nu har jag varit duktig så då är jag värd lite gift..” osv…
Andra dagar fladdrar tankarna och sorgen kommer över mig. Både över att jag inte kan dricka som andra och allt jag gjort/inte gjort, sagt och lidande jag orsakat andra. När sådana dagar kommer spelar jag filmen. Vad händer efter första glaset? Jag vet vad som händer och dit vill jag inte. Jag brukar också förställa mig känslan av den lätta berusningen. Var den verkligen så rolig? Fick jag ut något av den, egentligen? Svaret är nej och nej. Det känns som att ju längre tid som går desto mindre vill jag ha alkohol i mitt liv. Att då vakna varje dag pigg (inte alltid kanske), fräsch, utan bakfylla och ångest är så värdefullt! Varje morgon tackar jag mig själv för att jag inte drack dagen före. Sakta men säkert börjar självkänslan komma tillbaka och jag gläds åt saker som jag tidigare knappt la märke till. Men det finns några saker som skaver i mig:
Ensamheten. Jag har ingen förutom er härinne som jag kan dela dessa tankar med. Jag har min man och han är ett bra stöd men i övrigt är jag inte redo att berätta för någon annan. Kanske djävulen försöker hålla dörren öppen tänker jag då? Jag vill göra så många saker men har ingen att göra det med. Det sociala umgänge som vi har står kvar på samma fläck och gnuggar på. Alkohol varje helg som maskeras av snittar och bubbel. Samma människor, samma dryck, samma samtal…jag får nästan kliande utslag av att ”sitta fast” i detta ekorrhjul utan någon större input i det sociala.
Tack och lov har jag ett mycket givande jobb som jag ser fram emot att gå till varje dag och kollegor som bjuder på spännande och intelligenta samtal blandat med härlig humor. Men på hemmaplan är det mer som en grå sörja, mellanmjölk.
Jag är högst medveten om att jag själv bär ansvaret för min egen lycka men jag vet inte var jag ska börja. Samtidigt känner jag stor frustration av att min man och jag är så olika. Jag är mån om mitt utseende, tränar mycket och äter bra mat. Han bryr sig inte alls, går dagar innan han rakar sig, tränar aldrig och är alltid trött. Jag håller på att bli tokig!! Dessutom pratar vi knappt om något annat än barnen och vardagen. Men det kanske ska bara så efter nästan 20 år ihop? Han är ju snäll, omtänksam och en bra pappa! Så jag kanske ska sluta gnälla och vara tacksam istället? Jag vet inte… hjärnan går
På högvarv av allt grubblande. För 3 månader sedan hade jag druckit vin för att få tyst på tjattret i huvudet och dövat alla mina tvivel. Det var min go-to. Har inte hittat någon bra ersättning. Jag tror att vi alla behöver få vila från tankar och grubblande ibland men det känns inte som att en ljudbok på promenaden eller en bra podd riktigt hjälper mer än för den stunden. Nåväl… allt är inte svart, träningen ger mycket så den är en bra ventil. Nu blev detta långt och kanske lite rörigt men jag behövde lätta på trycket. Tack för att ni finns! 💛 mot fler nyktra månader! 👊

@Smillans och Ny dag, vad glad jag blir att jag hittar er konversation just nu. 🥰 Funderar också över vilka som kan tänkas komma på fredag. Jag har anmält mig och har förstått att det är åtminstone ett par till som gjort det. Vet ytterligare någon som är intresserad. Skulle vara jättekul om ni också dyker upp. Även om jag inte skrivit så mycket hos er är ni kända forumvänner. Jag har ju varit på två tidigare träffar och har uppskattat dem mycket. Förstår att det kan kännas lite obekvämt vad gäller anonymiteten, men jag tänkte att om jag träffar någon bekant där så är den där av samma anledning. Hoppas att vi ses! 🥰