Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette och alla andra körisar. Det är verkligen roligt att sjunga i kör, tycker jag med. Jag nästan svävar fram efter varje körövning, full av endorfiner. Men så är det ett så häftigt samarbete, vi gör något tillsammans, den känslan… dessutom kan man hitta nya vänner. Så körsång är verkligen att rekommendera. Man behöver inte heller ha en fantastisk röst.
Det finns ju körer med helt olika krav. Eller inga krav alls.
🥰❤️

Hej,
Välkommen in i ett nyktert, fint men stundtals jobbigt liv. (Livet är ju lite jobbigt som idé men riktigt skitjobbigt när man dricker.)
Jag tror att en viktig del i att bli nykter på mjuka knogar istället för vita knogar som man brukar prata om att det är kämp-känp dag ut och dag in. Det är att ersätta drickandet med annat. Att leta, utforska, och så småningom hitta helt nya saker att bli glad av. Min första nyktra vinter började jag med förstådd av blommor/frön. Det höll på att bli en saneringsfråga för jag hade huset fullt av små krukor som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med… så småningom balanserades det upp av att vara ute i trädgården och fixa, odla, anlägga planteringar. Sen tog jag körkort. Sen blev det några katter… bytte boende. Och jobb! Ja man får vara glad att mannen blev kvar mitt i allt.
Vad jag egentligen vill säga är: ut och leta efter sånt du tycker är kul, träning, sjunga i kör, satsa på något lopp, renovera gamla möbler eller ta itu med något utomhus-projekt. Läs @torns tråd här från första året, han och jag odlade samtidigt o h minns att han åt gurka dygnet runt år två… Han återupptog också sitt stora intresse fiske- vilket har varit så mysigt för oss andra att hänga med på. Ge absolut inte upp! Kram

@Bipop Ja, kanske måste du fundera mer på vad alkoholen betyder egentligen. För till slut kan det vara det enda du har kvar om förhållanden, jobb och vänner försvinner. Är det verkligen värt det?

@Bunkersvets Hej, ja det blir bättre. Det där gråa beror antagligen på att din hjärna inte är återställd ännu. Det kan ta olika tid, men det kan såklart bero på andra orsaker också. Men du har fått stora dopaminkickar av alkoholen och till slut funkar inte de naturliga lyckokickarna. Det tar tid innan de kommer tillbaka. För mig tog det nog omkring tre månader innan jag plötsligt en dag kände en ilning av lycka. Det var en fågel som sjöng…
Men det kan säkert ta olika tid.
En annan sak som jag tror är viktig är att skapa nya vanor, planera för roliga saker. Med tiden kommer det att hjälpa dig att komma tillbaka till den naturliga nyfikenheten på livet. Sakta kommer livet tillbaka. Iaf gjorde det för mig och jag har läst här på forumet om liknande processer.
Så håll ut, men försök samtidigt hitta saker som kan intressera dig. Även om det kanske inte gör det precis på en gång.
Skulle du inte se någon förändring om ytterligare några månader kanske du ska försöka med terapi eller annan hjälp. Eller varför inte göra det också med en gång?
Nu när du brutit med alkoholen ska du ju ha ett bra liv! 🥰

Jag är 47 år gammal och har varit spik nykter i 110 dagar.
Från en nykter synvinkel har jag upptäckt att jag har missbrukat alkohol i över 20 år.
Jag har aldrig haft kontroll över mitt drickande. Jag har pajat relationer, jobb, ägodelar och kroppen år ut och år in utan att vid något tillfälle inse att jag är alkoholist. Jag har ljugit och smygsupit utan att förstå eller acceptera att jag har problem.
Helt galet när jag ser tillbaka på det. Tur att jag överlevt.
Synd att jag har supit bort så många år som kunde ha använts på ett bättre sätt.
För 110 dagar sedan slutade jag att dricka och jag har ingen önskan eller sug att dricka igen.
Däremot har jag fan inte skrattat sen dess. Ingenting är roligt eller spännande. Allt är grått.
Min kropp mår förstås bättre men jag är farligt nära att bryta ihop i en ordentlig depp.
Jag vet liksom inte vad som gör mig glad längre. Eftersom allting som varit roligt förr har varit kopplat till stöddig alkoholkonsumtion så ifrågasätter jag allt. Och jag får liksom inte ihop vad jag gillar längre. Allt känns som sagt grått.
Har någon av er känt samma sak och hur löste ni detta problem? Blir det bättre?

Sitter och dricker i köket. Ja, ett glas cola alltså, och inget annat. Skulle ju ha handlat mjölk tänkte jag tidigare i dag. Precis så som det har tänkts i en rad av dagar innan denna pågående alltså. Men jag sover ju så himla ojämnt och får vara glad de gånger jag somnar till spontant och får vila lite alls. Vaknade till för nån timme sen och måste ha sovit fyra timmar i sträck nästan tror jag.

Det var värt att fira med nåt gott att äta kändes det. Men nåt stordåd i köket blev det inte idag heller. Men en pirog värmd i mikron och en slurk cola är inte fy skam det heller. Funderar på den där klementinen, men har inte så mycket ork att sitta och skala den så jag vet inte. Hade man haft nån alkohol i form av vin, sprit eller ett gäng med pilsner så hade nog risken varit stor att man kört i gång med ett rejält träningspass i att lyfta ölburkar kan jag tänka.

Men har konstigt nog inget alkoholsug alls. Det är väl för att man varit nykter livsnjutare i detta himmelrike så länge som man faktiskt har varit idag, och under hela detta skottår för övrigt också. Förresten, apropå skottår, det var nog nån kanariefågel om höll på och skottade för full halls utanför fönstret nyss, tror jag. Ja, bilparkeringar och vinter, – usch, det var nog därför man råkade vakna tror jag. Nog är man kanontrött fast man har sovit en liten stund. Ska väl dricka upp läsken i glaset nu så får vi väl se om man orkar gå och vila en stund till kanske...

Ha en fin kväll!

@Varafrisk Tack snälla för svar. Det känns fint att få en bekräftelse på känslorna jag har. Hon är vuxen min dotter.
Jag valde att gå på antabus några månader och sedan har jag fått tillbaka mitt liv och det är det som hjälpt mig. Utan mina barn, utan mina vänner och arbete så finns liksom ingenting. Det är livet för mig och jag kan inte förlora dessa. Dessa skänker mig sådan glädje och mening att det är inte värt för mig att fly längre. Jag tar också hand om mig själv på ett sätt jag aldrig gjort innan. Jag har slutat röka, jag rör på mig regelbundet och försöker äta nyttigt. Och jag känner lust igen, lust till livet. Men jag tror att dotterns ångest kommer minska ju längre tiden går men försvinna gör den nog aldrig precis som du skriver, för de anhöriga känns tiden kort. 7 månader är inte jättelång tid men hennes ångest blir så himla jobbig och då blir vår relation så dysfunktionell. Det är det jag vill förebygga liksom. Jag ser ju jättetydligt att hon behöver någon att prata med och jag vill avdramatisera det för henne.

Tack igen för ett fint svar.
Kram

Fortsätter att lägga nya nyktra dagar till erfarenhetsbanken. Hittills har jag inte upptäckt en enda negativ aspekt av nykterheten, det är snarare tvärtom. Idag är en bra dag, ganska liten grundångest. 🍀

Jag har sovit några timmar på förmiddagen. Det blev inte många, men tre timmar är bättre än inga alls i alla fall. Har inte mycket energi. Men har då mat i skåpet. En del enklare frysgrejer som färdig pytt i panna eller fiskpinnar finns. Några sådana med potatismos från skafferiet, kanske skulle kunna bli till en fest för mig tillsammans med lite ketchup om man nu då drabbas av ovanligt stark energi och orkar göra annat än att bara värma på en pirog eller två i mikron och dricka cola till. Borde haft mjölk känns det, men orkar inte att mig iväg nånstans just nu.

Det är allt tur att man är händig och passar på att handla så mycket man bara kan och klarar av när man nån gång råkar ha energi till att veckohandla liksom. Den som inte har några problem meden total energibrist i form av väl utmattningssyndrom, generell ångest och depression, vilken i mitt fall delvis ligger närmast Dystymi med diverse delar av angränsande psykologiska små funktionsvariationer. De som inte känner till sånt här tror väl bara att man är världens största slögris kan jag tänka.

Men så tänker då inte jag när man hör talas om folk som kanske inte ens orkar att ta sig upp ur sängen knappt för egen maskin, på grund av det psykiska. Har ju vuxit upp med en mor son hade bipolär sjukdom och väl ville så himla väl, men inte ofta hade ork till att ens diska sin egen kaffekopp ibland. Hon orkade inte heller vistas bland folk när hon inte var i form för stordåd så som att gå utanför dörren och handla en limpa. Hon låg mest stilla i sin säng och och grät tyst för sig själv. Sånt där fattade man ju inte mycket av som liten grabb, nu förstår man väl det psykiska lite bättre alltså.

Det snöar utanför köksfönstret idag och är två minusgrader. Det är rätt mycket snö faktiskt, hade man varit ung och pigg då hade man nog börjat att fundera på längdskidåkning. Sånt gillade man ju lite grann när man var grabb. Längdskidåkning några kilometer i elljusspår tillsammans med farsan om kvällarna kommer jag ihåg att man kunde syssla med ibland mindes jag just nu. Men det var inte så mycket man gjorde som liten heller, var ju för det mesta för mig själv då med. Har väl inte lärt mig att älska mig själv, men studerar nu på nätet såna grejer, vilket nog behövs.

Hade det varit för drygt tre månader sedan så hade jag nog nu börjat att tycka att jag var en värdelös människa som inte borde finnas och ta upp plats i onödan. Men nu har jag ju varit nykter ett bra tag. Tänker som alkoholfri inte så där självdestruktivt var dag längre, men nog är det rätt jobbigt ändå. Man är nu 56 år gammal drygt och det var väl över fyrtio år sedan man kunde säga att man varit alkoholfri längre än 2 månader. Har i alla dessa år mest tänkt på att gå och hänga mig eller att hoppa ned från någon hög byggnad, eller att ställa mig framför ett framrusande godståg. Men sådant ska man ju undvika enligt Gud fader som jag alltid har känt varit nära mig rent andligt.

Tänk att jag för nästan fyra månader sedan efter en tid av hög feber på närmare fyrtio grader i ett svagt ögonblick bad till honom om att få vara kroppsligt frisk, och om så skedde så lovade jag andligt att jag då skulle försöka att kämpa på som helnykterist och leva till sista andetaget som kroppsligt frisk, trots att jag inte ser någon större mening med nåt. Det är många gånger jag bett till skaparen och kan inte påstå att han har svikit mig en enda gång. Brukar inte störa honom och be om några större prylar liksom. Men nog känner jag allt att det andliga mellan honom och mig fungerar skapligt rent praktiskt.

Minns min gamla faster som var mycket kristen, och varje kväll visst bad för min själ att jag skulle bliva frälst och väl kanske kunna bli en del av någon kyrklig församling. Men jag har ju provat på att vara med ute i föreningslivet och tycker att det är så mycket intriger inom sådana verksamheter och har aldrig kunnat komma in i någon gemenskap. Har bara känt mig utnyttjad och fått vara den bara har jobbat gratis och givit av mig själv utan att ha fått något tillbaka egentligen.

Så den grejen med att vara något av servicepersonal åt andra känner jag då inte vara något för mig. Som det är nu så tycker jag att jag är duktig som bara står ut med att existera och att inte bara åka till bolaget och handla alkohol för att väl supa ihjäl mig liksom. Gör för närvarande så gott jag kan och kämpar vidare steg för steg med att bara försöka att leva vidare och kanske blir det förhoppningsvis lite bättre med tiden.

Har då inget alkoholsug. Borde kanske fylla på mitt glas med alkoholfri äppelcider och lyssna på någon pigg rocklåt så att jag får lite mer positiv energi känns det. Har då i alla fall skrivit av mig lite på detta eminenta forum ännu en gång och det får nog vara det stordåd som jag nöjer mig med idag liksom. Förresten @Andrahalvlek, kul att du tittade in en sväng idag och skrev lite, sånt uppskattas kompis.

Ha det gott mina vänner!

Vecka 30. Det börjar hända nåt med mig. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är men jag är i nån slags förändringsfas. Livet känns så bra. Jag mår bra och känner mig glad i sinnet. Rolig är jag också, på senaste har jag sagt roliga och fyndiga saker som folk verkligen skrattat åt. Humor. Känner mig lugn och så tillfreds med livet just nu. Jag fyller kalendern med roliga saker, testar på nya saker jag varit intresserad av. Jag börjar bli ganska spontan och livfull.
Sån himla skillnad mot sju månader sen.
Har en barndomsvän som jag brukar träffa några gånger per år som frågade om jag ville gå på vinprovningen med henne. Jag har inte berättat för henne att jag spolat kröken och kände lite hmm vad ska jag söga. Men jag skrev ett sms till henne typ:
”Jag vill jättegärna ses och hitta på nåt. Men saken är så att i somras tog jag beslutet att skippa alkoholen helt. Jag tyckte den tog för mycket plats. MEN jag vill ses snart.”
Och hon responderade på precis det sättet jag önskade att en fin vän gör. Mycket heja och fina lovord. Vi bestämde att hitta på annat.
Livet kan verkligen bli bra❤️
Snökaos här idag.

Önskar er en varm och torr tisdag!

@Flarran Det är så otroligt fint att följa dig på din resa. Vi andra sår små frön här och där, som du sen processar och införlivar i ditt eget tänk. Det får ta sin tid, vi har all tid i världen. Processen måste komma igång och sen fortgår den i olika hastighet hela tiden. Klar blir man aldrig, och det är alldeles underbart ❤️

Bekräftelsebehov har nog alla missbrukare. ”Se mig, hör mig”. Där spelar forumet en enormt stor roll. Vi bekräftar varandra ❤️ En annan stor roll som forumet fyller är gemenskap. Motsatsen till missbruk är gemenskap som någon sa, minns inte vem.

Jag tänker att nu när ditt andliga intresse fått en rejäl skjuts så skulle kanske en församling kunna ge dig fysisk gemenskap också? Så att du får prova dina vingar även i fysisk form. Det finns kanske olika kyrkliga evenemang där du bor? Jobba som volontär i soppkök eller dyl vore kanske hjälpsamt. Åt båda håll. Det har jag också lärt mig - genom att hjälpa andra befäster jag min egen kunskap och värderingar, och det gör mig verkligen varm inombords att just kunna hjälpa andra.

Att hjälpa andra är en av många förundranseffekter som vi behöver fylla våra liv med. Googla!

Kram 🐘

@Amanda L
Jag både röker och super. Har/har nog haft de flesta beroenden utan drog-droger. Ja jag vet, lite där jag är nu, jag vill men ändå inte. Hittills funkar jobbet även om vissa relationer tar stryk men det tar jag på ngt sätt inte till mig. När sambon påtalar att jag dricker för mkt säger jag att vi borde separera. Sjukt att välja sprit före sin älskade..

@Lonely Man
Hej! Ska kolla upp appen. Jag började min nykterhet igår, vart sugen redan på kvällen men la mig tidigt så det undveks. Vet sedan tidigare att det blir lättare med tiden för mig så jag får försöka!

När man har tänkt djupa tankar och inte riktigt vet vilken väg man ska ta och det kanske känns lite förivrande och i stunden så tröttsamt så att man kanske skulle vilja ha haft möjlighet att öppna en burk starköl eller att korka upp en en vinflaska så brukar jag som ny-nykter nu låta inre känslan få styra lite. Men samtidig låter jag logiken få styra över känslan och gör en avvägning om vad som är bäst för mig. I skrivande stund sade logiken – Gå och lägg Dig! Sov en liten stund.

Men en obestämd känsla ville ha lite skoj i stället och nu har jag landat i en kompromiss som blev att köra en trevlig låt som låg i linje med mitt känsloläge i stunden. Tog alltså och kollade in datorns musikmapp och hittade en låt med Dire Straits och låten Walk Of Life. Ska nu ta mig ett glas med alkoholfri äppelcider av en läsktyp som jag kände mig rätt så sugen på.

Sedan får vi väl se om jag kommer i säng om en stund och kan sova någon timme så att jag får energi till att kanske gå och handla lite mjölk. Något som jag inte har kommit mig för att göra på flera dagar. Skulle jag nu eventuellt inte lyckas med det idag heller så var det väl inte meningen att det skulle göras kanske.

Det som känns rätt för mig är det som för mig nog är det bästa så länge som jag utesluter allt som riskerar att få mig att börja dricka alkohol, för då är det snabbt slut med allt vad logiskt tänkande heter och snart befinner jag mig i en värdelös intetsägande och nedbrytande alkoholdimma igen. Detta vet jag av erfarenhet. Nu lyssnar jag på svängig musik och följer i stunden min egen väg...

Ha det gott!

Hejsan vänner! Jag jobbar vidare på att höja min extremt låga självkänsla som beror på en massa prylar, erfarenheter och i hjärnan inkapslade minnen och tankar som styr mycket av mitt dagliga tänkande i stunden som producerar känslor som kan vara till nytta eller tvärt om faktiskt.

Sådana här grejer psykologiskt sett har jag helt bortsett ifrån i en massa år, och tidigare som tung alkoholmissbrukare inte kunnat se och förstå mig på alls. Men detta eminenta forum är dagligen mig till hjälp psykologiskt och känslomässigt på så många olika positiva sätt. Jag känner nu att jag får så mycket vägledande visdom så att det är helt otroligt när jag nyktert tänker på det hela.

Jag har exempelvis upptäckt att jag har ett mycket stort bekräftelsebehov just nu, behöver mycket ryggdunkande, vilket är rätt typiskt för en person med ett mycket lågt självförtroende och liten, eller nästan obefintlig kärlek och uppskattning till sig själv som människa.

Men så länge som man bara har åtminstone en liten gnutta av intresse för något som man verkligen brinner för och tycker om. I mitt fall musik som jag känner ger mig livsgnista. Då går det ändå att börja bygga upp sig från grunden så att man kan komma upp på banan igen så att säga. Man måste lära känna sig själv, veta vad man vill uppnå, samt varför, och förstå just sina egna unika behov.

Här gäller det dock för mig nu att jag inte hemfaller åt att gräva ned mig i sånt som jag känner är trist och jobbigt och då fastna i ett malande negativt självtänk. Det som har varit, får bli till en styrka och lärdom nu när jag försöker att göra om och göra rätt så att säga. Men det är en process som handlar om - Vad Jag vill göra - Vad Jag har för mål kroppsligt, själsligt och andligt så att säga.

När det gäller det andliga så har jag tack och lov inte så stora problem. Jag känner mig sedd och förstådd av den högsta andliga kraften så att säga. Jag läser här på forumet som om jag satt och tittade rakt in i en livskunskapens handbok. Som handlar om hur man ska göra på ett vettigt sätt för att växa som människa och må bra. Varje inlägg i varje tråd har små guldkorn här och där som jag tycks ha en förmåga att delvis vid behov kunna infoga i mitt positiva självtänkande. Detta är jag tacksam för kan jag säga. Man ska göra det allra bästa man kan utifrån sina egna förutsättningar.

Jag har gått tillbaka i min egen tråd ibland och sett hur jag har tänkt. Har idag funderat över många kloka ord som jag fått av forum-vänner från dag ett som helt nyktert psykologiskt och själsligt arbetande människa så att säga. Jag är tacksam för att jag har möjlighet att i lugn och ro just nu kunna helt fokusera på just mina behov. När det gäller alkohol så är det bara ett hinder för mig att fastna i en tom och intetsägande hälsovådlig och skadlig berusning.

När jag känner alkoholsug förstår jag nu att det handlar om att jag i sådan stund behöver vila och kanske någon näring i form av nyttig mat och alkoholfri dryck. Kanske även nån musik som skingrar eller hindrar felaktiga tankar och känslor från att få mig in i en negativ och nedstämd känsla och psykisk obalans. Det att jag är så motsträvig mot all form av ansträngning när det gäller nyttig träning som promenader, så beror det tydligen på att jag behöver den energi som en sådan träning tar till att hitta en grundbalans inom mig själv just nu. Förresten, det kändes kul och fint att ni tittade in här och skrev några rader @vår2022 och @ Andrahalvlek.

Jag har nu förstått att varje människa har sin väg att gå för att hitta hem inom sig själv för att kunna få ett inre lugn, balans och harmoni så att säga. Man kan inte i längden springa ifrån sig själv, för då blir man inte nöjd med sig själv och då är det lätt att man börjar missbruka olika prylar för att slippa tänka och känna knepiga och jobbiga känslor. Förstår att jag bara har börjat min livsvandring mot ett bättre välbefinnande på rätt så många plan. Men jag tar allt steg för steg nu. För det är så som alla måste göra för att utvecklas som människa tror jag liksom.

Ha en fin dag!

@Bipop Det verkar som du blivit beroende. Inget konstigt, då ju alkohol är ett beroende framkallande medel… Precis som det är svårt att fimpa är det därför svårt att sätta korken i flaskan.
Jag tror att man verkligen måste vilja skuta, man vill inte dricka en droppe till. Även då måste man nog de flrsta dagarna se till att man inte KAN dricka.
Släng bort all alkohol, planera i detalj vad du ska göra. Exempelvis lååång promenad eller hård träning, en god middag och bra serier. Att göra sig fysiskt trött brukar hjälpa, att göra en plan varje dag underlättar. Sysselsätta sig är bra. Med tiden försvinner det värsta suget och det går allt lättare.
Att sluta dricka är väldigt mycket att börja göra andra saker…
Men precis som andra förändringar måste man ha en plan och vara beredd att det kan gå upp och ner.
Men det är så värt att kämpa för!
❤️👍

@Flarran Hurra, vad du är bra! 🥳🥳🥳 Och musikterapi verkar vara din grej!

Kram 🐘

@Ny dag Härligt! Skönt att det börjar falla på plats med nykterheten❤️. Ja, rynkorna blir vi inte av med, men vi får acceptera dem och se det vackra i ålderdomen. Utan alkoholdjävulen är de i alla fall färre😂. Ha en fin kväll, du jobbar på så bra!❤️

@Flarran Grattis!🥳 hurra vad du är bra! Du är bäst! 3 månader och 3 veckor som nykter! Tjoho! Sjung så det stänker om det och var så jävla stolt över dig själv!💪😎

Nu är det dags att fira! Precis så kändes det nyss som. Såg att man varit spiknykter medlem på detta eminenta forum i inte mindre än 3 månader och 3 veckor. Tjoho! Va' Jag är bra! Har just läst på nätet om vikten av ett självsnällt tänkande riktat mot sig själv alltså. Jag är Fantastisk! Nu ska här sjungas vackra kärlekssånger till en själv. För så säger experter att man bäst lyfter sin självkänsla. Ta den vackraste kärlekssången och rikta den till dig själv och snart skiner solen i ditt inre sinne. Det här låter ju inte riktigt klokt... Men skojigt är det, och bra mycket mer upplyftande än allt bedrövligt negativt dravel man i sketen alkoholdimma matat sin trötta hjärna med i alla år.
Älska Dig Själv! Tänk Positivt! Du Kan Allt! Jag Är Bäst!!! Tänk, dessa experter...
Ha det fint!

Kände mig lite nyktert dyster och funderade på om det fanns nån kul musik som kunde lyfta upp humöret en aning. Gick därför in i musikrummet och kollade in plattor man har i musiksamlingen. Kände alltså att det behövdes lite glada tongångar som kunde få en att känna sig som en livsnjutare. Hittade då en platta med Gösta Linderholm och hans trevliga låt – Rulla in en boll och låt den rulla. Det är inte så mycket som behövs för att känna sig lite mer uppåt om man bara tar sig tid och tänker en aning positivt. Förresten @skrynkelnylle, kul att du tittade in kompis, sånt uppskattas och piggar alltid upp.
Ha det gott!

Ny nykter vecka. Börjar landa i att nyktra dagar rullar på igen. Tänker med fasa tillbaka på den ångest alkohol ger upphov till. Fortfarande mycket rädd, rädd för återfall men jag ska klara av att bli hon som inte dricker. Tittar mig i spegeln och plufset är borta. Rynkorna är dock kvar 😂 inte så mycket att göra åt när man är 50+… Lyssnar, förutom på Skål tamejfan, på en bok skriven av en spelmissbrukare. Läskigt vad ett beroende kan ställa till med. Drar många paralleller till mitt eget beroende även om det för övrigt inte finns många likheter. Önskar alla en nykter måndag och vecka!

Hej @nykter_mamma !

Grattis t sju månaders nykterhet! Hur gjorde du för att bli nykter?

Jag själv har snart varit nykter i 13 månader. Drack i ca 12 år. Förra våren gick jag en öppenvårdsbehandling min men deltog i en anhöriggrupp. Ett vuxet barn t en annan person i behandlingen deltog också i anhöriggruppen. Det var i kommunens regi.
Jag känner inte till vad det finns för grupper online. Här på alkoholhjälpen finns det ju ett forum för anhöriga. Kanske administrationen vet.

Hur gammal är din dotter? Sju månader för oss som blivit nyktra är en ganska lång tid och vi kan känna oss väldigt stabila. Jag tänker att för en anhörig att tiden känns kortare. Det är ju väldigt bra att ni kan prata men det är svårt att hon får en sådan ångest.
Hoppas att fler svarar på din fråga.

Kram🌺

@Livelytree Vad bra att mötet kändes så bra och antar att du fortsätter att gå dit. Det är intressant ändå med skuld och skam. Tänker också att skuld får man tex om man stulit något, man känner att man gjort något fel. Jag tänker också att skam kan man känna för att man gjort denna handling och skammen kan också göra så att man inte lämnar tillbaka det stulna och ber om ursäkt. Man är inte sann. Så jag tror att skuld och skam hör ihop och att det är bra att det finns en portion av det för att vi ska veta vad som är rätt och fel. Om man lämnar tillbaka det stulna och ber om ursäkt så mildras skammen för att man är sann.

Tänker också att samhället konstruerat att vi ska känna skam. Det är en skam att tex vara alkoholiserad, att gå utanför normer som samhället satt upp. Att man kan få en stämpel på sig. Man kan också växa upp i skam, att man blivit skammad för saker inom familjen och det kan vara svårt att både få syn på själv och att ta sig ur. Det kan vara ett stort jobb, att jobba med sig själv och synliggöra skammen man har med sig och göra sig av med. En skam som inte tillhör oss men som internaliserats. Tex att det är fel att vara eller uttrycka sig på ett visst sätt. Det är då jobbet med att skriva sin egna berättelse om sig själv är så viktigt, det här är jag, det här är mina behov och så här vill jag leva.

När jag drack kände jag mycket skam, det som framkallandes av alkoholen. När jag slutade dricka försvann den skammen, att jag begick denna handling mot mig själv. Att jag drack och blev så självdestruktiv. Den andra skammen som internaliserats inom mig har jag sedan kunnat ta itu med, som nykter och klartänkt. Jag har skrivit min egna berättelse om mig själv och nu har den skammen också försvunnit, när jag fick tag på den och kunde bearbeta den.

Kämpa på nu och fortsätt gå på AA. Ha en bra dag!🌺

@skrynkelnylle