skrev Skogen__ i Två veckor, men mår skit
Hej,
Jag är några år äldre och känner igen mig i det du skriver. Har nog haft liknande konsumtion också, dock med lite droger också. Fick ett återfall efter 43dagar vilket var helt meningslöst. Jag drack för att jag var uttråkad. Tyckte inte ens det var gott. Jag har slutat ett par ggr och brukar ligga 3 dagar och skapa av abstinens. Vad jag förstått så är det ju mkt socker i alkohol och det kan även vara det som får en att känna sådant enormt sug. Jag brukar äta någonting sött när det är som värst. Kroppen återhämtar sig men det kan ju ta lång tid. Jag känner att min hjärna har fått ta mkt stryk. Jag minns inte så mkt och glömmer lätt. Jag tränar, det hjälper mig. Det kan vara sjukt trist i början men efter ett tag blir det den nya abstinensen. Att börja dricka igen är iaf inte lösningen. Kroppen mår skit, psyket mår skit. Sedan så sparar man ju väldigt mkt pengar vilket för mig var en drivkraft då jag vill spara ihop till ett litet hus.
Lycka till
skrev Flarran i Promillebikt
Hej! @Se klart och @Kennie, Kul att ni tittade in min på min sida. Ja, nog är det mycket som pågår inom en nu när man är helt nykter och alkoholfri sen en tid fast man bara sitter själv vid ett köksbord dagen lång som jag gör. Men det känns inte som något direkt problem just nu. För ensamhet är inget som jag lider av då jag är van vid att alltid ha varit mest för mig själv varje dag i princip så länge jag kan minnas egentligen.
Blir även stressad av folksamlingar, restaurangbesök och åka att buss och liknande. Det har gjort att jag inte har besökt någon kvällsöppen bar eller krog heller vilket ju har varit bra i all fall. För det är som så att jag lätt får panikångest ute bland folk. En eller två människor åt gången i en lugn miljö det klarar jag liksom av att hantera och fokusera mig på rent socialt. Då kan jag vara öppen och språksam precis som de flesta. Men är det flera då får jag lätt stresskänsla, blir tyst och får ångest.
Min sociala begränsning har väl varit både en fördel men också en nackdel då jag inte har haft kraft och energi att nykter bekanta mig med folk i stökig miljö. Det har väl genom åren varit tillfällen då jag varit i princip någorlunda nykter, eller åtminstone känt mig vara så. Och en del velat bjuda in mig att hälsa på, men då har jag brukat få ångest och tackat nej och sagt att jag haft något annat för mig just då. Kanske någon inbyggd spärr på något sätt för rädsla av att bli för bekant på nåt sätt...
Sen har jag känt mig tom och ödslig inombords, då jag väl egentligen paradoxalt nog är rätt social om jag bara kunde bli grundlugn i mig själv liksom och hitta till ett sammanhang som passar mig fullt ut liksom. Vet ju att man måste våga för att vinna. Men har ju psykiatrisk problematik med social ångest som är rätt så handikappande om man som nu tänker nyktert på det hela.
Psykiatrin har ju försökt att få en till att gå på olika aktiviteter med andra som har diverse psykiatriska diagnoser, men jag har svårt för att orka vistas tillsammans med folk som inte är någorlunda balanserade. Det har väl att göra med mina erfarenheter av sånt slags folk då jag sett det mesta då jag växte upp med min mor som var bipolär, och jag då som liten såg en hel del människor med diverse problematik när jag besökte henne på sjukhus för psykos som hon kunde få ibland.
Men jag får även ångestattacker för mig själv också och då har jag ofta kastat mig över en flaska eller burk med alkoholhaltig dryck för att liksom snabbast möjligt få lugn snabbt och kunna pusta ut på något sätt. Men sedan så har jag inte kunnat sluta dricka utan jag har då bara fortsatt dag efter dag utan någon broms. Har då psykiskt sett känt lättnad först, men varit väldigt instängd i mig själv. Drickandet har alltid varit en balansgång på gränsen till det omöjliga. För över en viss nivå berusning så blir jag mycket självdestruktiv och mörkt deprimerad.
Ibland har jag ju varit tvungen att exempelvis ta mig till sjukvård för fysiska besvär och då kunnat styra drickandet ”logiskt” till kanske bara lite portvin under en natt inför kommande besök. Alltså ett mer ”kontrollerat” drickande till ett minimum om det har känts oerhört viktigt att göra något speciellt som att besöka specialistläkare för medicinsk kroppslig undersökning som i somras.
Ibland har drickandet varit en räddning från att hoppa framför ett tåg, men ibland har drickandet gått till överdrift så att det även varit triggande till samma slags känsla. Jag har varit rätt öppen med hur jag fungerar psykiskt till läkare och de har väl landat i att de inte kan se vad de väl har att erbjuda i form av mediciner och sånt liksom. Har nu sömnmedicin och lugnande jag får ta vid behov, men mår inte så bra av sånt där heller då jag lätt får mörkare nedstämdhet av sån medicin.
Den ständiga lågintensiva nedstämdheten som dystymin ger är även mycket energikrävande och gör att jag blir orkeslös och väldigt djupt mörk stundtals och får då inte sällan rätt så jobbiga tankar. Då har jag sökt mig till flaskan. Det hela är mycket krångligt alltså. Men ekonomiskt har jag inga problem numera. Så lyckas jag bara fortsätta att vara nykter så kan jag säkert trampa på ett tag till. Har då inget alkoholsug just nu och mår väl kroppsligt sett bättre än på länge, så om jag fortsätter att fokusera på att inte dricka alkohol så kanske det allmänt blir lite bättre längre fram får man väl hoppas. Men psykiskt sett så mår jag väl ungefär som innan jag började dricka för första gången. Har ju även övervikt och högt blodtryck som jag tar medicin mot och fått höra av allmänläkare att det bästa för hjärta och kärl väl är om jag går ned en 20 kilo ungefär och äter mera hälsosamt, råkost och sånt där. Får väl när jag orkar, även försöka att röra på mig lite mer som ju ska vara bra rent allmänt.
Men orkar inte göra måltider från grunden utan det blir i bästa fall färdigrätter, och det är ju bättre än chips i alla fall. Jag har tänkt att vara lite självsnäll om en stund och äta en pizza som jag värmer i hushållsugnen. Tar nog även faktiskt lite färdig burksallad och en cola. Helt nykter är jag i alla fall och kämpar vidare fast jag har svårt att just nu se någon mening i det hela då jag tydligen mår så här som helt nykter. Men nu går vi ju mot ljusare tider och det känns då i alla fall bra. Ha en fin kväll mina vänner!
skrev Helahea i Nykter morgon dag 10
@Himmelellerhelvette jag håller mig nykter för att jag tar aktiva val ALLTID. Jag har oftast inget ”sug” förutom när det är stora förändringar…. Yttre stress…. Andra människor som lägger sin stress på mig. Då kommer min inre frustration.
Suget på rödvin kommer jag ALDRIG att slippa.
Men här köpa inte hem något. Inte ens alkoholfritt. Har provat och svepte en flaska på ett kick. En riktig ögonöppnare,
Viljans makt ! Är mitt ledord
skrev Kennie i Promillebikt
Ja, tror också på vanans makt. Och vanor kan som tur är ändras, så snart är clementinbänken den första tanken. Låter trevligt! Ett ledord för mig i vardagen är nyfikenhet. Det ger mig lust att ta mig an dagen och se vad den har med sig. En snygg ackordföljd, kanske, en intressant tidningsartikel, en oväntad vy på promenaden. Idag mötte jag samma dam två gånger på min morgonpromenad där vi båda gick och parerade halkan. Vi bytte några ord om väglaget, och fortsatte åt varsitt håll. Jag gillar såna möten -ett vänligt ord bara, ett jag ser dig. Önskar dig en fin kväll och fortsättning på veckan.
skrev Se klart i Promillebikt
Hej @flarran
Ja det är mycket som händer i ditt liv på kort tid! En nykter ketchup-effekt rentav.
Jag tror (vilket du ju också skriver och vet) att vägen framåt kan erbjuda en massa olika saker, vanor, rutiner och glädjeämnen.
Och vägen bakåt- är ordentligt låst och reglad.
@Denlillamänniskan sätter fingret på något viktigt, att det är omöjligt att komma åt negativa känslomönster- om man dricker eller är bakis. När den insikten blir stadig som tyngdlagen- så är det mycket som lättar i en tung packning av både tankar och frågor.
Jag tror på dig! Och även om det visst är nyttigare med frukt än bulle, så tror jag att förstå året som nykter, då är det självsnäll som gäller. Om man säger nej till alla olika impulser att dricka- som man ju måste. Kan det vara skönt att få säga ja ibland.
Kämpa på kompis!
skrev Flarran i Promillebikt
Har funderat lite på det här med promenader, vilket är rätt nytt då jag aldrig varit mycket för sånt ens som liten. Men måste väl som jag har skrivit tidigare försöka att komma igång med sånt också. Men som tidigare i stort sett daglig missbrukare av alkohol så är det mycket nytt att tänka på. Då det mesta är rätt så förknippat med alkohol. Som att ”där brukade man stanna till och öppna en burk” och så vidare. Hade ju alltid öl, vin och hemkört med i väskan vid utflykt och kortare promenader.
Brukade exempelvis alltid ha vin i en festisflaska av plast med mig när jag åkte buss och sånt där. Men får väl försöka skapa nya och bättre vanor där man i stället ser till att har någon god saft eller läsk med sig i väskan har jag funderat på. Kanske någon snackspåse i ett inte allt för stort format med en massa onödiga kalorier då man ju inte heller vill sätta igång och skena iväg i vikt liksom. Men behöver nåt med mig att kunna tugga på som gör mig lite glad då jag ofta är en dysterkvist.
Har ändå trots en hel del läsk, chips och godisätande inte gått upp i vikt sen jag slutade att dricka alkohol för tre månader sen och det är man då tacksam för. Som sagt är det mycket nytt att tänka på när man försöker att arbeta bort invanda mönster att dricka alkohol jämt och ständigt som jag tyvärr faktiskt har gjort i så himla många år. Man tröttnar ju i längden även på att ständigt vara berusad.
Har då inga vänner som vill släpa iväg en på triggande fester och sånt som en del på forumet verkar ha en del problem med liksom. För satt ju alltid ensam och drack för att slippa tänka och känna så mycket mörka och nedstämda malande tankar. Men det gick ju inte att dricka sig lycklig. Man blev ju bara mer och mer eländig i sinnet fast man inte fattade det när man var helt inne i grejen liksom.
Det är mycket nya vanor som måste skapas för att man ska må så bra kroppsligt sett som det går. Kom just på att man istället för chips och godis kanske kan göra som så att man har ett liten påse mandelbiskvier, eller ett paket russin, kanske en banan eller några goda klementiner med sig som man kan sitta och pyssla med och skala och ha sig i stället för ett kostsamt och onödigt drickande.
Har tänkt att får man väl in vardagsrutiner som man gillar, så blir det väl som så att man rätt snart förknippar kanske en viss parkbänk med att ”där ska man sitta och äta klementin”, här ska man stanna till för att ta sig ett par russin och så vidare. Hur som helst, kämpar nyktert vidare.
Ha en fin kväll!
skrev Denlillamänniskan i Promillebikt
@Flarran Det lät som en riktigt genomkörare fysiskt idag! När det gäller jobbiga tankar så tror jag att det funkar lite såhär;
Man känner en obehaglig känsla. Genast är tanken där och ska analysera känslan. Det gör att den börjar leva sitt eget livet eftersom det blir "följdkänslor". Den sortens känslor leder lätt till nya tankar; att man är bristfällig. Att man mår dåligt för att man själv är då dum i huvudet/ ful/ töntig..... Så är man inne i snurren!
Jag försöker ta tag i den första känsloimpulsen. Bara vara där och nyfiket observera och andas lugnt. På så vis kan jag (klart jag tränat på det, för det är svårt att bryta ett invant känslo-tanke spår) bara låta det flyta förbi och i bästa fall till och med vända till en mer trösterik och snäll känsla. Jag har också varit sådan att jag bemästrar dåliga känslo/tankemönster genom att göra något duktigt som att städa eller göra annan nytta. Det har tyvärr inte hjälpt med duktighet mot misstanken att man kanske är knäpp och värdlös. Inte för mig. Men när jag nu har lärt mig att hejda den negativa speldosan, så har jag också kommit loss från duktighetskomplexet. Vad du vill komma loss ifrån vet du bättre än jag.
Uppenbart är att det är omöjligt att komma åt negativa tanke/känslomönster om svaret är att dricka alkohol. Eller om man är bakis. Oavsett om man dricker för att muntra upp sig/ döva eller belöna sig. Det är helt fel väg att gå, men det vet vi ju!!
Fortsätt framåt, Flarran. Jag tultar efter dig, kompis!
skrev Flarran i Promillebikt
Man är nog inte så värdelös som man har trott i alla dessa år som korkad alkoholmissbrukare och väl bara mest gått omkring och tänkt destruktivt och hoppats på att döden snart skulle infinna sig. Har så många gånger tänkt så mörkt att min redan låga energi och rätt svaga livsvilja i det närmaste knappt existerat inom mig. Lite som ett svagt flämtande ljus som knappt har lyst över huvud taget.
Jag har jämfört mig med sådana människor som har varit på en helt annan nivå än jag själv. Men det är inget man ska göra sade nyss en röst inom mig. Du ska utgå ifrån dina egna förutsättningar och bygga upp dig fysiskt och psykiskt på det sätt du klarar av steg för steg och bli lite bättre på allt som du känner att du behöver bli lite bättre på. Fick en ingivelse att börja träna spontant bara för att jag ville det för en stund sen, jag tog fram min handstärkare och körde med den i en minut på var hand.
Det kändes en hel del faktiskt. Men gav även inspiration till att göra en enkel träning där jag använde min köksstol och reste mig upp, och satte mig ned en trettio gånger i följd. Det kändes i både lårmuskler och vader samt fick pulsen att gå upp en del. Det gav även lite extra energi så nu har jag även kört en minut med armstärkaren och böjt ihop denna fjäder en trettio gånger.
Håller jag på så några dagar i följd ett tag så har jag nog snart lite bättre ork och muskler till att få på det där bångstyriga cykeldäcket som jag har brottats med i några dagar. För jag har verkligen lust att få min cykel i bra skick inför våren. Då jag ju alltid tyckt om att cykla då det aldrig har känts som något slags tvång eller ens träning utan bara riktigt kul och givit mig en frihetskänsla som jag verkligen tycker om. Vill cykla som förr då jag ofta åkte två mil om dan bara för skojs skull.
Promenader som alla har tjatat om så länge är väl något jag ska försöka att börja med också inom kort då det ju höjer nivån på min förskräckligt usla kondition. Man får inte mycket muskler av att bara lyfta ett glas eller en burk med öl och kanske vin och sprit så att säga. Men ett steg i taget och fokus på alkoholfrihet är det som är prioriterat och den rutin jag nu följer fast det är svårt stundtals. Kul att du skrev några ord @Denlillamänniskan. Det är nog lite vårkänslor som så sakteliga börjat vakna som du var inne på.
Ha det gott!
skrev Denlillamänniskan i Promillebikt
@Flarran När det gäller livet så tänker jag ibland; Relax and Enjoy the Ride! Du skriver väldigt fint om hur livet finner en naturlig rytm, oavsett om vi försöker bängla emot.
Visst var det lite vårkänslor i naturen idag!
skrev Flarran i Promillebikt
Nyktra rutiner behövs vare sig man vill eller ej, sade en liten röst försynt inom mig alldeles nyss. Hade fallit in i ett lite slarvigt beteende som dröjt sig kvar sen man endast var trogen rutinen att dricka alkohol både dag och natt, och lite överallt och i stort sett när som helst. Ja, precis som andra normala människor väl dricker vanligt vatten. Något som jag för övrigt måste komma i gång med rutinmässigt känns det, då jag nu tar mig en en slurk kallt kranvatten som funkar utmärkt faktiskt. Kolsyrat vatten i all ära, men naturligt är nog bäst i alla fall.
Hur som helst, fick lite inspiration igår att syssla med min hobby, som inte är att dansa jazz som det väl sjunges i nån gammal schlager från förr. Nej, men lite nära är det allt eftersom min hobby mer är musikskapande av instrumentala låtar med midi-keyboard, syntar och sånt. Men musiktrollen om man så säger, och här är musiktroll menat i en positiv bemärkelse liksom. Dessa kan ju inte få härja när som helst och hur som helst. Tror till och med att det finns en kul liten visa som handlar om just musiktroll, men i alla fall. Någorlunda ordning och reda måste det allt vara på torpet.
Tänkte på det då jag vaknade klockan nio, en hel timme innan väckarklockan skulle ringa. Vet inte ens varför jag ställde den då jag inte har någon tid att passa, och kom i säng vid en så knasig tid som fyra i morse, på grund av nattsudd med musiksnickrande, tv-tittande och godisätande mitt i natten. Men oj! Börjar man tänka som vanligt folk liksom. Håller man på att nyktra till så här efter tre månader som helt alkoholfri... Mycket märklig upplevelse, tänk kroppen vill tydligen ha vettiga rutiner.
Men så är ju hela vår värld egentligen rätt så rutinstyrd om man tänker efter. Årstider kommer och går, och varje art inom djur och växtriket riket har väl normalt sin speciella plats och utbredningsområde, och jorden går runt sin tänkta axel som ett urverk. Där morgon avlöses med middag, sedan kväll och natt och så håller det på året runt medans vi alla får följa med liksom. Har öppnat fönstret för en liten stund sen och sett lite tidigt solljus och kollat termometern som visade att det var fyra grader varmt. Kändes nästan lite som tidig vår när man nu så här på tisdagsmorgonen även hörde någon fågel kvittra. Tänk såna här tankar fanns inte när man för det mesta gick omkring i alkoholdimman.
Kanske livet inte är så uselt och värdelöst som man har trott i så många år som berusad dysterkvist. Vem vet kanske finns det nån mening med allt som sker. Nu börjar man tänka som det låter i banal dansbandsmusik. Tänk, att man idag redan före klockan tio hade ätit sin frukost med mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar. Som för övrigt var riktigt gott och trevligt faktiskt. Kanske är det som det har sagts, bra med lite goda rutiner, vem vet...
Ha en fin dag!
skrev Surkärring i Ja till livet
Har senaste 7-10 dagarna känt en oro, något som mest skulle kunna jämföras med den bakfylleångest jag hade förr. En obehagskänsla i magtrakten, ett fladder som påminner om att något är fel, men jag kan inte komma på vad.
Det har förvisso varit rätt mycket på jobb.. misstag har begåtts, och klart det kan spela roll men jag är osäker på om det faktiskt beror på det. Blir inte klok på det.
Har emellanåt tänkt att ett glas vin hade lättat på känslan, men jag vet ju att det är en falsk trygghet som inte hjälper mig ett dugg.
Önskar bara den kunde försvinna.
Vet flera sätt att hantera ångest och oro, jag pratar ju mycket med mina patienter om detta, men skomakarens ungar....
Anstränger mig extra mycket med att inte stressa på jobb, utan ta det lugnt och vara noggrann med allt jag gör, så jag ska slippa behöva fundera på saker när jag kommit hem. Någon gång borde känslan ju avta.
skrev Himmelellerhelvette i Var gick det fel?
@Smillans Du har verkligen börjat hitta i dig själv. Jag tror stenhårt på att det är jätteviktigt att våga leta i sig själv efter vad problemet är och du verkar verkligen vara något på spåren i din utveckling framåt! Jättebra boktips, jag har redan lagt till den i min bokhylla. Jag har lyssnat på flera olika böcker som utgår från olika terapiformer och tar med mig lite från allt jag läser, det hjälper mig enormt mycket att komma framåt, att få de där AHA upplevelserna om mitt beteende i olika sammanhang och börja ändra på de som inte gynnar mig som oro till exempel. Går lätt in i katastroftänk och det fullkomligt dränerar mig på energi, när jag kommer ur mitt katastroftänk efter någon dag och vilat upp mig kan jag analysera hur galet det är att jag blir så totalt inne i katastroftänket som i efterhand inte var så farligt, det var bara min tanke som blev en känsla som blev massa tankar och jättejobbiga känslor. Det är inte lätt att ändra det beteendet för det är så verkligt när jag är i det men jag försöker lära mig av varje gång jag hamnat där. ❤️
skrev Flarran i Promillebikt
Den här dagen har trots att jag väl varit rätt orkeslös och lite nedstämd på nåt sätt ändå varit positiv då jag till och med en stund pysslat lite med att göra lite instrumental musik som terapi vilket jag tycker är rätt avstressande när jag väl kommer igång med sånt.
Börjat på ett grundspår som kanske kan bli något om jag får lite mer inspiration framöver tror jag. Men något jag har märkt inte passar mig alls just nu det är då att se på nyheter. Sånt blir jag bara splittrad, störd och stressad av. Det kände jag nyss då jag fick en lättare ångest utan anledning.
Behöver nog mer se på roliga grejer som man inte behöver tänka så mycket på. Är faktiskt rätt så stresskänslig. Måste förutom att fokusera på fortsatt nykterhet även bli lite mer positiv i tänkandet känner jag. Det är mycket att arbeta med om man ska må bra. Borde även komma i säng före tolv och inte sitta uppe och fila på något musikspår som jag ofta har gjort om nätterna i flera år. Men det är knepigt att stänga av datorn då man fått inspiration att skapa grejer tycker jag.
När jag tänker på alkohol som sådan så har den inte givit någon inspiration eller glädje utan mer en avstängning av oroliga tankar liksom. Men det har ju tyvärr följt med så mycket negativt samtidigt. Så fortsätter nyktert att kämpa på. Tack för att ni tittade in idag @vår2022 @Himmelellerhelvette, det är bra med ett forum som detta där man kan skriva av sig och rensa lite bland ofta malande tankar.
Ha det fint mina vänner!
skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!
@Nell Tack snälla du för att du tittade in och skrev h mig🙏🏻🤗
@Flarran Vad kul att du tittar in h mig👍🏻och tack för dina ord🤗🙏🏻 och varmt Grattis t dina tre månader det är riktigt stort💪🏻Var stolt!😍
Kram🥰
skrev Himmelellerhelvette i Nykter morgon dag 10
@Helahea det blir väl 1,5år?💪 Låter jobbigt att du fortfarande känner sug på rödvin! Har du hört uttrycket att ta sig fram på vita knogar? Det låter som att det är vad du gör för att hålla dig nykter. Berätta gärna om hur du håller dig nykter om du vill för jag blir så nyfiken på hur du fortfarande kan känna sug. Kram❤️
skrev Himmelellerhelvette i Promillebikt
@Flarran Grattis till 3månader! Starkt jobbat!
skrev Helahea i Nykter morgon dag 10
Nykter morgon dag 541
Förändringar i livspusslet har gjort att jag tänker på alkohol. Istället för det röda vinet som jag verkligen vill ha trycker jag i mig smågodis. Jag vet ju att jag byter ett beroende för ett annat.
Varför kan jag inte bli beroende av något nyttigt??
Är i o för sig stolt över mig själv att jag håller mig borta från alkoholen men måste ta tag i sockerproblemet…..
annars går det bra tycker jag.
skrev vår2022 i Promillebikt
@Flarran Ja, vi påverkas och formas stark av vår miljö och av arv. Får vi inte med oss det vi behöver och olika verktyg för att klara av livet så blir det svårare att hantera det. Vi behöver bli guidade som barn, få känna trygghet och omsorg när vi prövar oss fram. Troligen fastnar man annars lättare i ett drog eller alkoholmissbruk för att slippa känna och fly bort från livet. Det är sorgligt att behöva gå igenom en barndom där det saknas en trygg vägvisare som gör färden i livet lättare. Men livet kan vända från ett mörker till något annat, något bättre, när man lämnar alkoholens förgörande och destruktiva inverkan och påverkan på sitt liv. Kämpa på kompis, vi är med dig❤️
skrev marshmallow11 i Ett snabbt eskalerande missbruk
@Denlillamänniskan Ja det är otroligt vad fort det kan svänga! Mycket bra idé att vistas i naturen ❤️ Jag har fortsatt med yogan men det blev för mycket med mediatonen.
Hade ett ruskigt sug i lördags. Inte haft det på så länge nu. Jag tror att det beror på att jag var så otroligt rastlös. Var på gymmet på morgonen men sen ville jag inte gå ut mer då det var så kallt. Igår var jag dock ute nästan hela dagen och hade inte alls något sug. Hjärnan är bra märklig ibland.
skrev Flarran i Promillebikt
Som nykter med en helt klar hjärna förstår jag nu varför jag hamnade i alkoholmissbruk så tidigt. Det gick inte för mig att som liten och sedan ungdom väl att förstå varför jag mådde som jag gjorde. Nu vet jag att det hela har med arv och miljö att göra och att jag väl formades tidigt av de första erfarenheterna av att tidigt få klara mig helt själv i princip. De tidigaste intrycken som lagrades inom mig och den otrygghet som exempelvis det innebar att ha en mor som inte var helt psykiskt stabil, men annars snäll och trevlig på alla sätt. Samt min ordningsamme lite strikte fars oförmåga att väl kunna lära ut saker om livet som han väl inte riktigt kände till något om bidrog väl också kan jag tänka. Det är väl sådant som läkare har sagt kan ligga till grund för psykiatrisk problematik med dystymi som inte så sällan bland annat trist nog kan leda till missbruk av substanser av olika slag. Men idag mår jag så bra som jag väl i stunden bara kan göra, och är helt nykter sedan tre månader tillbaka vilket jag ändå är lite stolt över faktiskt. Förresten, @Se klart @Andrahalvlek @hoppfull2024, kul att ni tittade in och skrev några ord, sånt uppskattas.
Ha det gott mina vänner!
skrev vår2022 i Promillebikt
@Flarran Så otroligt bra jobbat av dig att du lyckades bryta dig loss från alkoholens klor för 3 månader sedan. Grattis!🥳🎺🌺. Det är fint att få följa dig och ta del av dina tankar, känslor och upplevelser. Det bor en skribent i dig😁.
Var stolt över dig själv och ha en fin kväll kompis💕
skrev hoppfull2024 i Promillebikt
@Flarran stort grattis till tre nyktra månader!🥳Starkt jobbat!🤗💪💪Det är alltid lika spännande att läsa dina inlägg. Du har så mycket klokskap att förmedla.😊
skrev Flarran i Promillebikt
Tänker nu på mina tre helt nyktra månader utan en enda droppe alkohol som faktiskt är en liten bragd som jag faktiskt innan jag gick in här på forumet och började skriva av mig lite inte väl egentligen var något jag trodde skulle gå att uppnå. Jag har verkligen fått kämpa på flera plan och fokusera stenhårt på att inte falla för frestelsen att köpa bara en liten till synes oskyldig lättöl.
Men jag vet ju hur det då direkt skulle bli, för bara en liten burk lättöl blir snart till ett paket folköl som sedan följs av flera och inom kort så är man då tillbaka på ruta ett och tillbaka inne på bolaget. Nog känner jag mig trots att jag har varit helt alkoholfri i längre tidsföljd än vad jag någonsin har varit sen jag den första gången som tolvåring smakade den första slurken med ett surt hemgjort blåbärsvin som jag berättat om i mitt första inlägg här på forumet som en nybörjare i nyktert tänkande på så många sätt.
Har exempelvis inte varit helt alkoholfri så här många dagar i följd en januarimånad på alla år sedan jag på tidigt 1980-tal började att ständigt dricka folköl varje vecka som grabb redan i högstadiet. Började från första slurken alkohol i princip att ständig bara tänka på att få tag på alkohol för att kunna slappna av en liten stund åtminstone om helgen som var allt jag i början av min karriär som då ung hängiven alkoholbrukare kunde tänka på. Nog kunde jag arbeta och samla pengar och sånt där nödvändigt också. Men allt jag levde för var egentligen att komma fram till nästa berusning.
Ser nu varje dag som unik på sitt sätt, trots att det mesta mentalt i stort väl väl är sig rätt likt. Kanske har dock min spontana inspiration till att göra musik försvunnit fast jag kan göra sådan på ren rutin om jag inte har annat för mig som att skriva av mig lite inre tankar. Det här talet om att njuta av livet som man hör ibland är väl inget som jag kan relatera till så värst mycket. Detta då jag ännu inte har lärt mig konsten att njuta av tillvaron utan mest bara lever för att jag inte har något annat för mig eller ork och kraft att göra så värst mycket annat.
Har jag gått och blivit trött på livet, nej det har jag inte, då någon livsglädje väl sällan har funnits över huvud taget. Det får väl gå så länge det medicinskt och kroppsligt går tänker jag och kunde min mor och far leva tills sjukvården sövde ner dem och skickade dem vidare in i väl kanske nästa dimension så borde väl jag också kunna klara av detta konststycke. Ja, att leva så länge det är möjligt och inte väl allt för kostsamt för vårdapparaten. Mitt heltidsarbete dygnet runt som jag ser det är att orka med att existera och utan någon hållplats att vila ut och kunna stänga av mig själv ett tag från känslan av meningslöshet utan att få någon inre tankevila är väl inte direkt något nöje, men det går.
Men det var ju inte heller något nöje, att som det blev i att ständigt behöva gå omkring med ett par starköl på tio procent i väskan som ”medicin” och falsk trygghet eller drivmedel för att orka stå ut med känslan av en totalt meningslös tillvaro. Det finns nog inget smultronställe i min direkta närhet som jag kan dra mig till minnes där jag de senaste åren detta årtusende har varit helt alkoholfri eller inte ofta varit berusad i mer eller mindre grad. Så visst finns det väl kanske nya känslor att upptäcka om jag någon dag har energi till sådant som att gå utanför dörren.
Men med min trista energikrävande dystymi och allmänna ångest som ingen läkarexpertis kunnat göra det minsta åt genom terapi eller piller. Så är det inte bara att göra saker som att bara sätta igång med exempelvis daglig och nyttig träning och infoga repetitiva rutiner som väl en del hurtfriska experter inom exempelvis psykiatrin har givit mig skrifter och välmenande tips om. Det krävs för mig att jag till hundra procent känner motivation och vilja till att göra saker och ting. Men visst kan jag sätta mig över hur jag känner och mår, det lärde jag mig tidigt i livet vilket väl gör att jag ännu sitter här och andas.
Firar nu mina första tre alkoholfria månader detta årtusende med att dricka lite kallt kranvatten, för en sådan fest och personlig avkoppling ska man väl ändå kunna unna sig är känslan. Skål på dig Flarran säger jag till mig själv och drar nu ned persiennerna då det har blivit mörkt och kväll här utanför köksfönstret. Borde väl kanske göra så mycket hälsosamt och nyttigt, men nykterhet först är nu vad som gäller. Detta är väl i princip vad jag endast har ork och inre energi till att fokusera på. Sedan får vi väl se vad morgondagen har att bjuda på för intressant.
Ha en fin kväll!
skrev Andrahalvlek i Promillebikt
@Flarran Grattis till 3 nyktra månader! Du jobbar på så himla bra, en dag i taget! De bra dagarna blir fler och fler efterhand.
Kram 🐘
@Smillans Bra tips! Ska kolla den.❤️🙏🏻