Senaste kommentarerna i forumet

Det är bara att dra upp persiennerna, andas in frisk luft och kämpa vidare. Det kände jag klart och tydligt efter att ha ätit ett par smörgåsar med skinka och druckit lite alkoholfri cider. Tänk i natt så var jag så pass nedstämd och uppgiven i sinnet att om jag hade haft tillgång till alkohol av starkare slag så vet man inte alls hur det kunde ha gått med någonting.

Men nu är man helt nykter sedan snart tre månader tillbaks och en erfarenhet rikare och vet att man kan klara även en djup mörk självdestruktiv känsla som kan komma plötsligt som från ingenstans. Vilket väl för övrigt inte är något nytt då sånt ju var vanligt redan tidigt innan tonåren då man började att självmedicinera med alkohol så att säga.

Det nya för i år är väl att jag för första gången på mycket länge lyckades att ta mig igenom en svår natt utan att dricka en enda droppe alkohol eller att ens ta något sömnmedel. Dränkte inte ens mina malande negativa tankar med skramlig musik heller. Gillar för övrigt egentligen inte tabletter som förändrar en psykiskt sett liksom, men hade det stått en pillertrillare från psykiatrin med något nytt okänt preparat i sin hand och lovordat detta, så hade jag nog utan tvekan svalt pillret direkt i natt som var.

Till dig @Denlillamänniskan, det ligger en hel del logik i ditt tänkande att det nog är bäst att ha en någorlunda balanserad och normalt fungerande hjärna så att säga, när man kanske ska prova in olika slags mediciner mot besvärligt psykiskt mående. Men samtidigt så vet jag ju att läkarexpertis inför varje medicintyp som jag har testat tidigare ju även tagit en hel del blodprover och även varit noga med att kolla mitt blodtryck och sånt och då faktiskt medicinskt sett väl har vetat vad de sysslat med alltså.

Men jag ska ju som sagt tala med en läkare framöver i februari och då ska vi väl diskutera hur vi medicinskt kanske kan gå vidare för att jag ska kunna må så bra rent medicinskt som det går med just mina unika förutsättningar så att säga. Tänker att det är bra att kunna tala ut om mitt aktuella psykiska mående just då och höra om de har några tips och förslag på kanske något nytt liksom. Men jag ska fortsätta att fokusera på nykterhet för det är ju det bästa under alla förutsättningar.

Kul att du @Andrahalvlek tittade in och skrev lite. För att må någorlunda bra så finns det mycket man måste arbeta med tror jag och då inte minst positivt tänkande fast det stundtals kan vara mycket svårt att ens lyckas att fokusera sitt tänkande på att orka lyssna på en ljudbok. Men nog finns det mycket bra böcker om hur man kan komma lite mer i balans det håller jag då med om.

Musik det använder jag då redan dagligen för att lugna ner mig, eller för att pigga upp mig, eller att till och med överrösta inre störande negativa malande tankar liksom. Det finns väl även en del bra gratis poddar man kan lyssna på när man är så sinnad vad jag förstår. Kämpar alltså vidare.

Ha det fint mina vänner!

Det var inte -22 grader imorse utan i måndags men imorse körde min man vår dotter t hennes jobb.

@Himmelellerhelvette Tack för dina tröstande ord❤️ Ja…det här med att komma till ro är väl egentligen prio ett men det är svårt i synnerhet när vår dotter behöver mycket stöd. Min sponsor blev sjukskriven en tid efter att hon blev nykter. Då sov hon i en månad därefter befann hon sig lite känslomässigt där jag är att inte känna så mycket att inte ha gnista.

@Amanda L Jag vet att dina råd var välmenta❤️ Kunde du själv ta bort inlägget? Jag trodde inte att man kunde det efter att man väl sparat det.

@Se klart Tack❤️Jo, men visst är det självplågande att inte äta på ett sätt man mår bra av eller röra på sig. Äta, röra på sig och sova bra är ju det basala.

Jag upplever att jag har blivit tröttare igen när jag vaknar. Kommer för sent i säng. Jag behöver verkligen bli bättre på att komma i säng tidigare gärna samma tid varje kväll. Så nu känner jag mig dödstrött. Ska t min terapeut idag. Det är ca elva mil tur och retur. Men idag varken det snöar el blåser tack för det! Det är -11 grader det är iaf bättre än de -22 grader som var imorse. Det får gärna sluta snöa och vara så kallt nu. Min dotter skulle t en ny brukare idag som bor ute på landet. En sak som hon genomgående i sitt liv har haft svårt för är att fråga när hon inte vet. Har även svårt att hitta, få vägbeskrivningar. Så jag tänkte igår att vi får åka dit, Ja, kanske inte ända fram för den sista biten skulle vara liten och kanske lite svårframkomlig. Det var ju dömt att misslyckas fr början och med rådande omständigheter m vädret så borde vi hållit oss hemma. Vi åkte iväg men vände efter kanske 1,5 mil. Så mycket snö på vägen och blåst. Tack och lov så körde min man omvägen t sitt arbete via min dotters. Hon började ju kl 7 i morse. Min son har tio mil tur och retur t sitt jobb. Åker hemifrån 5.15 och är hemma 17.00. Jag sover alltid lite oroligt på morgonen när det är busväder och jag vet att mina käresta är ute på vägarna. Jag vaknade vid 6 imorse men somnade om vid 7 sov först t 8.30 och somnade om t 9.

Beträffande vikten så tänker jag att jag avslutar diskussionen om den just nu. Jag bad om råd så jag är tacksam för svar. Det handlar inte om att jag inte vet vad jag ska äta, hur och när utan det handlar ju om att hitta motivation att komma igång. Det handlar om att inte tänka så mycket utan att göra. För mig handlar det om livsstil, hälsa och inte banta. Det handlar om att ändra vanor. Vad jag orkar nu är att ta promenader. Ta bort allt som jag äter som är som tröst.

Jag har svårt att njuta just nu. Att njuta kan även bli kravfyllt. Jag är trött och ledsen inombords det gör så ont att min dotters liv ska vara så svårt. Nu när jag är så trött är det svårare att värja sig mot det. Jag kan inte byta jobb nu. Jag bor i en liten stad och i min kommun och grannkommuner finns det knappt några arbeten lediga som jag kan söka. Jag behöver iaf bli lite piggare. Min arbetsplats är egentligen en bra arbetsplats. Mina kollegor är bra människor. Fast chefen har verkligen visat sig från sin sämsta sida under det senaste halvåret. Det blir även tydligt nu att jag inte har någon kollega som står mig lite närmare som kanske hade hört av sig. Det blir också tydligt att vi lever i ett individualiserat samhälle. Jag är inte uppväxt så. Mitt föräldrahem var alltid öppet för andra. Under 15 år tog mina föräldrar emot barn fr Gbg under somrarna. Jag har kontakt med tre av dem via sociala medier.

Till sist så såg jag en bok som kom upp i en grupp jag följer ”Vem hjälper den som hjälper”. Kommer ut i mars. Ska köpa den.

Ha en fin dag! Här skiner solen☀️

Kram❣️

@Smillans, magi händer - det var vackert sagt 🌸 @Se klart @ Himmelellerhelvette jo här finns verkligen ett tryggt rum som jag även tar med mig ute i den stora vida världen ☺️ Jag har börjat med lite lätt yoga och meditation som har låst upp många olika känslor. Ibland känns det befriande men inte alltid. Vissa känslor önskar man gömma längst in i källaren i mörkret. Känns så stereotypiskt att börja med det när man försöker bli nykter men jag förstår verkligen varför. Vissa känslor känner jag att jag få ha. Jag kan inte förlåta allt eller be om ursäkt för allt. Det får jag försöka acceptera. Mycket handlar om relation jag har/har haft till mina föräldrar. Vilket ju såklart är så otroligt vanligt. Den största känslan till dem är ändå kärlek.
Ibland blir jag så arg för att mamma lämnade mig. Självklart kunde hon inte styra över det och då skäms jag över mina känslor. När jon låg på IVA så sa hon vid några tillfällen att hon ville ta livet av sig. Jag förstår det men det gjorde ont. Det värsta som hon dock sa vid ett tillfälle var att hon ville att jag skulle stanna och sova över. Då förstod jag att hon var ensam och rädd. Det var ingen vanlig känsla hos mamma så det var det som gjorde mest ont. Jag blir rädd att en så frisk människa som hon var blev så fruktansvärt dålig så fort.
Något som ger mig en viss ro i kroppen är att vi verkligen hade pratat om hur mycket vi älskade varandra och vi hade erkänt många fel vi gjort. Det fanns inte en massa otalt. Jag vände ut och in på mig själv under tiden mamma var sjuk. Jag kunde inte ha gjort mer än vad jag gjorde och det har jag också ro i. Oj nu blev det många djupa tankar. Jag står dock just nu stabilt. Jag vill fortfarande vara nykter och jag är så tacksam för att jag känner så ❤️

@Rustning Ja, det var bra sagt, som nykter står man naken inför livet. Pansaret av alkohol som vi trodde skyddade är borta och man står naken. Det fina är att man kan bygga på med annan pansar, något som är i samklang med våra innersta känslor och som skyddar oss på ett omhändertagande och kärleksfullt sätt. Att vi börja lyssna och prata med oss själva och får en fin djup kontakt med oss själva.

Igår fick jag en häftig känsla jag inte varit med om. Hade lyckats med en tuff uppgift och det var deadline för inlämning. När jag var klar kände jag mig så tillfreds, nästan lite borta men ändå helt här, en totalt avslapppning i hela kroppen som kändes superlätt. Kände mig nästan lite berusad. Jag tror att det var mitt naturliga dopamin som slog till. Häftigt var det i alla fall😁

@vår2022 Stark igenkänning. Som nykter står man naken inför livet. Det som gör ont gör ont men samtidigt är glädjen stark. Den naturliga glädjen.

@Smillans Grattis till 6 månader!🥳 så jäkla bra jobbat! Så upplevde jag också processen, upp och ned. Kanske att man har en förväntan om att när man slutat dricka så ska allt vara i topp, som man emellanåt kände. Men som du säger, livet går upp och ned. Känslorna som du beskriver från skratt till gråt tänker jag har med att man har lättare till att känna sina känslor. Jag påmindes igår om att min pappa är borta då jag såg en film och då började jag gråta och känna saknade och sorgen som jag bär på. Så det skiftar för mig också. Det som jag ändå upplevde ju mer tiden gick var att jag processade mina känslor och upplevelser i livet och gör det fortfarande. Det är liksom livet som pågår, det är i ständig rörelse, hit och dit, upp och ned.

Härom veckan var jag med om att känna mig arg, förbannad och samtidigt sårad och utsatt. Jag triggades i en situation av vad en person sade, inget elakt var det. Blev överrumplad att känslan som kom och jag kunde inte stoppa den, som ett brev på posten, man kan inte stoppa en känsla som triggats fram. Kom på varifrån känslan har sitt ursprung, som barn, och började bearbeta det. Jag trodde att dessa känslor liksom var borta ur mig. Jag kunde då sätta ord på det jag kände som barn, som jag inte kunde då. Jag tog tillbaka min makt och tillät mig dessa känslor. Jag kunde skriva om min egna berättelse och känna medkänsla med mig själv, som lilla jag. Det gav mig styrka att återupprätta mig själv. Då kan jag gå vidare bättre idag som vuxen. Så livet är en process och i ständig rörelse. En process som vill hela oss, reparera där det behövs, förstärka där det behövs och bygga nytt. Ganska häftigt och spännande om man ser det på detta sätt. Det kanske är där ensamhetskänslorna kommer ifrån, saker som man varit med om i livet, där man var utsatt på olika sätt, som kommer upp på ytan som nykter. Man kanske inte ser det så tydligt men det känns inombords. Kroppen signalerar om att det är något som skaver, som inte är omhändertaget, som behöver processas. Jag känner mig mindre ensam nu efter att jag fått tag på sådant som skaver, processat, bearbetat, gråtit ut, försonats och känt medkänsla med mig själv. Det har helat mig.

Låter spännande med medicinsk yoga, det tror jag är jättebra. Sköt om dig och var stolt över dina 6 nyktra månader!❤️

@Smillans Grattis till 6 nyktra månader! 🥳🥳🥳 I början av nykterheten går vi igenom en förälskefas nästan, vi beter oss lite som nyfrälsta. Sen blir det nyktra en vardag och jaha infinner sig.

Ofta finns det saker under det första såriga lagret som behöver rengöras och plåstras om. Vi behöver se över vår vardag, ta itu med stressfaktorer. Vi är många här på forumet som tagit olika typer av beslut efter en tid: Separation, byta jobb osv.

Medicinsk yoga låter toppen! Då får kropp och knopp jobba och alla typer av meditation gör underverk för måendet.

Kram 🐘

@bishop Kämpa på! Som flera här säger så kan ”avgiftningen” från alkohol se olika ut beroende på mängd och längd av drickandet. Att du avslutade med benso efter att tag i processen kan säkert också inverka. Det tar tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen. Det som de kan bli brist på när man druckit mycket är b-vitaminer som påverkar kroppen. Jag åt två burkar b-jäst, den första tiden, finns på Ica och det viktiga är att det ska innehålla tiamin. Sedan äter jag d-vitamin och en vitamin som innehåller det mesta typ ”en om dagen” vitamin samt magnesium för att jag lätt får typ sendrag/kramp i benen. Att träna fysiskt är superbra för måendet och ger måbra hormoner. Det lugnar systemet.

Det blir lätt så att omgivningen, som du berättar om, inte ser något problem. Kan säkert bero på att de inte har full insyn men också för att det blir en förändring i sällskapet. De kanske vill ha någon att dricka med för att de själva har för stor alkoholkonsumtion. Om en slutar blottas de. Minns nu att jag var hos en läkare för länge sedan och pratade om mitt drickande, minns inte hur ärlig jag var, men det var jag som tog kontakten. Det drogs inga större växlar på det och jag tänkte att det kanske ändå inte var något större problem. Bara dra ned lite…men för mig funkar det inte. Det är mer allt eller inget för jag kan inte hantera alkohol. Så först för drygt två år sedan fick jag nog och slutade tvärt som dig. Jag pallade inte med alkoholbubblan mer. Jag ångrar inte en sekund! Det var tufft första veckan med avgiftningen/abstinensen. Sedan tog det några månader innan jag sov bra, hade huvudvärk av och till. Kände mig ofta bakis när jag slog upp ögonen, men blev alltid lika lättad när jag insåg att jag inte druckit. Då blev det lättare att stå ut. Jag tänkte hela tiden att avgiftningen pågår, att det tar sin tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen. Och jag kom i balans. Så ge det tid och ta det lugnt. Man får en ny chans i livet som nykter. Jag mår verkligen bra nu.

Kämpa på!💪💕

Vecka 26. Sex månader alkoholfri idag!🌟
Det har gått både fort och långsamt. Jag ÄR väldigt glad för min nykterhet (tro inget annat) men jag känner lite: jaha ok bra bra. Månad 1 2 3 4 kände jag mer genuin glädje för jag trodde inte jag skulle klara det. Och jag är helt övertygad och bestämd över fortsatt nyktert liv, 100%
Jag känner mig ändå lite låg och det kan man ju göra som nykter av andra orsaker, livet.
Det som hände på nyårsafton har satt sig som sår i själen och det är tungt. Jag kan sitta i ett samtal och verkligen skrika av skratt åt nåt roligt för att i nästa sekund avslut samtalet och mungiporna åker ner och allt blir grått och jävligt. Som en 🤡
Har anmält mig till medicinsk yoga för att komma till ro och släppa lite på knutarna i kroppen. Hoppas det hjälper.
Tänker att jag kanske får uppsöka läkare om det inte vänder snart.
Känner mig lite ensam också. Jag tycker om att vara själv men ensamhetskänslan är ny.
Ja det var ju ett himla muntert inlägg det här på min 6 månaders dag haha.
Nå sånt är livet, det går upp och det går ner🎼
Uppsida är i allafall att jag äter och sover bra.

Stor kram till alla kämpar där ute🌷

@bishop Det är ganska mycket du druckit absolut. Förstår knappt hur du har lyckats sköta administrationen kring det. Måste ha kostar massor att ligga på den nivån.
Hur som helst är det inte särskilt konstigt att du har grov ångest när du slutar tvärt. Du borde kanske ha trappat ned i stället men nu har du ju varit nykter i två veckor så då finns ju ingen anledning att börja dricka igen. Tycker du ska hålla ut. Dag för dag eller till och med timme för timme.
Ge det ytterligare ett par veckor och mår du fortfarande skit får du vända dig till vården.
Det är en smärtsam process att bli helt nykter. Men du har inget val.

Jag kan rekommendera ljudboken ”Förundranseffekten: Om allt från solnedgångens läkande kraft till känslan om att tiden räcker till”. Om de positiva känslornas psykologi, ur forskningssynpunkt. Där finns musik med på listan 🤩 Även andlighet och naturupplevelser. Och att hjälpa andra!

Kram 🐘

@Flarran God Morgon!
Du har nämnt dina diagnoser några gånger och gett en bra bild av hur du känner dig och har det i ditt liv. En tanke jag har är om du varit nykter en längre period innan du fick dina diagnoser? Av vad du skriver har du ju varit mer eller mindre konstant alkoholpåverkad de senaste åren. Blir svårt att sätta rätt diagnos på en hjärna som är i kemisk obalans av alkohol, tänker jag.
Du kanske inte kan prova medicin som utgår från dina tidigare satta diagnoser? Skulle det kunna vara en bra idé att gå till läkaren och få dina diagnoser omprövade?
Ha en fin dag och ta hand om dig!

@bishop Min erfarenhet är att man blir rätt labil i psyket medans det reparerar sig. De kroppsliga symptomen brukar klinga av rätt snabbt. Men själen behöver längre tid på sig. Sen är det ju så att alkoholen har fått dämpa och förvränga hjärnan rätt länge i regel. Jag har inte druckit lika mycket som du, men ändå känt att det tar tid att få tillbaka ett jämt humör. Det blir massa konstiga känslomässiga effekter, men samtidigt så infinner sig glädje och lugn. Först kortare stunder som sedan blir allt längre.
Försök att bara ta emot det som kommer och håll ut!
Jag önskar dig en fin dag.

@bishop Rustning har rätt vad gäller delirium. Sen är det så att har man hamnat i delirium så har man inget som helst minne av det efteråt. Jag ska inte fördjupa mig mer i det.
Sen tror jag att de hypokondriska tankarna kanske är ett tecken på att du inte mår bra? Jag tycker att du gör det jättebra som försöker räta upp dig och göra ditt liv bättre!

Jag har svårt att uppskatta det då allt flyter ihop. Jag har haft ”bra veckor” då jag kanske druckit 2-3 öl eller 2-3 glas vin per kväll bara för att undvika abstinens. Jag har haft veckor då det legat på en flaska vin plus 4-5 öl per dag. Somrarna har varit brutala. Och så en kombination av detta. Har lyckats sköta livet i stort, med ett bra jobb och familj men det har såklart varit plågsamt många gånger, eller på daglig basis rättare sagt, att behöva vara bunden till högt alkoholintag för att bedöva ångest och krav och stress. Jag har alltid varit benägen att ha svår hypokondri, och hur motsägelsefullt det än låter har alkohol varit mitt kortsiktiga botemedel. När jag dricker försvinner tankarna på fasansfulla sjukdomar och deras symtom som jag konstant upplever att jag kan känna av. Men morgonen efter när jag vaknar och bedövningen släppt och hypokondrin får sällskap av en handikappande bakisångest så har enda vägen ut varit att ta mig ett glas igen så fort tillfälle givits. Intensivt drickande ger ju som du vet inga sköna symtom, varenda varningslampa i kroppen blinkade tillslut. Det märkligaste i allt detta har varit att alla runt omkring spelat ned mitt drickande något enormt. Visserligen har jag varit en hejare på att dölja exakt hur mycket jag druckit, men jag har inte gjort några större hemligheter av att det varit mycket. T.o.m min läkare har bagatelliserat saken när jag hintat om att min livsstil kan uppfattas som destruktiv, men återigen, jag har inte talat klarspråk och eftersom jag inte ser nedgången ut tänkte väl hon att jag överdrev. Men även min fru, mina kollegor, mina föräldrar.. ingen verkar se att jag på riktigt hållit på att supa ihjäl mig själv de senaste åren.

Hursomhelst, jag är klar med det och nu får jag bara be på mina bara knän att den här livsstilen inte satt orepererbara spår i kroppen med sjukdomar eller ogranskador som kommer längre fram. Den tanken är det enda som skulle kunna få mig att börja dricka igen, för att den är för tung att bära på

Det blev lite fel i ovanstående text om min psykiatriska problembild. Dystymi är det som i huvudsak ställer till det rent psykiska måendet dagligen i grunden med nedstämdhet och en allmän orkeslöshet. Men läkarexpertis har ju även varit inne på fler grejer som att man även har delproblem med sånt som fokusering som hör till ADD samt även har social ångest och oro. Men som sagt blir det kanske förhoppningsvis lite bättre nu när jag fokuserar på nykterhet så det kanske om nån månad kan bli ett bättre psykiskt mående, vem vet. De allra mörkaste tankarna har då minskat när jag avhållit mig från alkohol under snart tre månader. Ska väl tala via telefon med nån ny läkare från öppen-psykiatrin under februari och då höra om de kanske har någon medicin som eventuellt kanske kan fungera. Men har inte så värst goda erfarenheter av antidepp-mediciner då jag väl testat det mesta och trist nog bara har fått en massa knepiga biverkningar och att en del till och med har förstärkt ångest och depression men vi får väl se vad de har att komma med liksom. Har ju även medicin mot högt blodtryck så det är ju knepigt att få en del mediciner att fungera bra ihop då liksom. Kämpar ändå som sagt vidare.

Hej @varafrisk
Kanske handlar det om att hitta en medelväg? Ett litet steg i taget?
Jag vet själv när jag blir alltför slarvig med mat och motion- det finns ju något självplågande med det med? Att man straffar sig själv genom att inte komma igång eller ta tag i sånt som är viktigt för hur man mår och känner sig.
På samma sätt som nykterheten är en akt av kärlek och omsorg om sig själv. Så är nog viktnedgång och hälsa/motion också det. Att det går att se som det snällaste man kan göra mot sig själv.
Jag kör min fasta nu i januari- jag var så mätt efter julens ätande och latande så det känns bara skönt. (Fasta = en dag i veckan helfasta- och övriga vardagar 16:8, äter mellan 12 och 20.)
Jag kan ju också hemfalla åt glass och godis, det är gott och tröstande. Men vi behöver inte tröstas så mycket! Vi lever och är friska, vi är varma och mätta. I den här mörka tiden bor vi i ljusstrimman.
Njut av bra filmer, av ditt hem och din vovve, allt som är fint med din familj.
Och du- kan du inte kroka arm med din man och planera för god och bra mat- promenera ihop, låta det bli ett gemensamt projekt?
Stor kram 🥰

@Se klart, Nog vet jag med det logiska tänkandet att livet är stort och märkvärdigt och värt att satsa på så att säga. Men när man hör folk säga ord som att man ska njuta av livet som händer då och då. Då har de förmodligen inte i grunden i stort en lågintensiv nedstämdhet och depression i form av ADD, stresskänslighet och social ångest att dras med dagligen som trist nog följt med sedan tidiga barndomsår att liksom stå ut med. Det tar så mycket energi att man inte orkar göra mer än ofta det allra mest grundläggande. Det blixtrar sällan till med energi som gör att jag får något praktiskt gjort. Men kanske blir det bättre snart nu när man fokuserar på nykterhet. Hoppas även att det blir lite lättare i takt med att dagarna sakta blir lite längre och det går mot vår och ljusare tider igen.
Kämpar nyktert vidare kompis.

Låg inte kåg…

@Varafrisk Tog bort mitt svar för det kändes inte som det du behövde (dock välment).
Tråkigt att du känner dig kåg och jag önskar dig en bättre arbetsplats.. Du har ingen möjlighet att byta?
Håller med om att du haft det väldigt tufft , länge. Kanske är du extra trött också just nu?
Önskar dig vila och något roligt att se fram emot. Du är en sån kämpe!
Många ❤️❤️❤️

@flarran livet är stort och märkvärdigt, inte säkert känslan varje dag som vi sannerligen alla känner till. Men själva levandet- att få finnas till den här lilla sekunden på jorden och att få se skogar, simma i en sjö, göra något för en annan (så som du tex tog hand om dina föräldrar) det är någonting.

Hade det inte varit för det här forumet där man anonymt kan skriva av sig lite så hade jag nog bara som i tidigare år suttit och druckit och låtit tankarna bara gå runt utan att kunna reda upp liksom hur man tänker och känner. Men det är stundtals rätt jobbigt att som nykter bekanta sig med sig själv och granska minnen och förstå att man i många år inte har varit riktig med i tanke och känsla utan mest gått som på autopilot och missat mycket.

Man märker ju exempelvis det nu när man ser på äldre filmer man sett många gånger tidigare och upptäcker att man kanske sett en film utan att egentligen ha sett filmen helt och på djupet liksom. Lite som på samma sätt som när man i många år körde moped berusad utan att veta vilken väg man tagit för att ta sig hem och sånt där. Det är rätt många händelser som man bara kommer ihåg delvis.

Känner väl inte direkt att jag har mycket till styrka men förstår att jag måste försöka att vara nykter för att komma i någorlunda psykisk balans. Men det är jobbigt när man känner sig rätt orkeslös och snabbt kan skifta i humör från någorlunda positiv till allmänt nedstämd som ofta är grund-måendet.

Har då tidigare berusat mig för att slippa känna inre svårplacerad oro, ångest och nedstämdhet för att få tankevila en stund. Får väl hoppas att man kan komma in i bättre jämvikt snart om man som tanken är att hålla fast vid nykterhet och jobba vidare i positiv riktning som ju är viktigt för hjärnans återhämtning. Alkohol ger ju hjärnan inget annat än bedövning en stund liksom. Sedan har man ju snabbt ofta fortsatt skadligt drickande för att inte må sämre än från början. Det är svårt det här. Hur som helst @Kennie, så var det trevligt att du skrev lite på min sida.

Ha det gott kompis!

Får man fråga hur mkt du har hällt i dig en vanlig vecka?

@bishop Det är inte delirium. Det är livsfarligt. Du hade märkt det. Alkoholdemens. Har svårt att tro det. Tror du har ångest och oro. Du har inte längre nån bedövning. Allt skit förstoras. Det är asjobbigt men inget farligt.
Fundera på varför folk har så svårt att sluta dricka? För att det är jobbigt. Jättejobbigt på kort sikt.