skrev Inombords i Mitt nya liv
Hej fina forumvänner! Det nya året till ära startar jag en ny tråd, där tanken är att jag skall skriva av mig och få överblick över mig själv och mina tankar och känslor. Jag är nu på dag 43 efter en alkoholstinn sommar och siktar först på 3 månader, då ska jag gå till VC och kolla värden. Målet är att bli nykter för alltid. Känns bitvis ogreppbart men det måste gå. Gott nytt år alla och hoppas 2024 blir dom vi vill ha det! 🌸
skrev Amanda L i Försöker och försöker
@allatiders Så hörligt med en nykter månad. De goda lyckokickarna kommer tillbaka och därmed en massa fördelar. Det tog nog ett par månader för mig, men det är såklart olika.
Jag minns att jag plötsligt hörde en vårfågel och en solglimt och blev så lycklig!
Också sovit mycket bättre sen jag slutat. Och sluppit all ångesten!!!
Bara det. Visst kan det vara dagar där jag är låg, men så är ju livet.
Så oändligt mycket bättre utan kemisk ångest iaf.
Ha lite tålamod och kanske försöka ta en pratstund med din fru och berätta hur du känner inför alla flaskor. Även om du klarar det, så kan det vara bra om hon vet och förstår vad du går igenom just nu…
🙏🏻❤️❤️❤️
skrev Surkärring i Ja till livet
5 vita månader. 👍
God fortsättning på det nya året, gott folk 🥳
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Livelytree Bra där!💪. Ja, första tiden är skit men vi vet ju att det går över! Att komma över den första puckeln, men det blir lättare. Skrev precis en reflektion i min tråd om eget ansvar. Man tar ett eget ansvar när man stoppar ett destruktivt drickande, framförallt mot sig själv men även mot andra, familjen. Man mår helt klart bättre och man blir äkta och sann, den man egentligen vill vara. Ett motto jag har är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att man fokuserar på det goda, det positiva i nykterheten. Då sker tillväxt i dessa tankar och det ger då positiva känslor. Omvänt, om man fokuserar tankarna på hur jobbigt det är, saknad och tristessen av att inte kunna dricka, då sker tillväxt där och ger negativa känslor och sug. Tankens makt är stor! Detta har hjälpt mig oerhört i mitt nykterhetsarbete. När mina tankar gått till dystra tankar, har jag flytta fokus till mer positiva tankar. Som, det här ska gå, ge det tid, det kommer att bli bättre, tänks vad skönt att vakna nykter, vad duktig jag är!
Kämpa på nu! Det är så mycket skönare på andra sidan! 💪❤️
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@vår2022 hej! Dag 2. Mår som beräknat, men det är ok. Jag är nykter. Det är det viktiga! Ja, jag gör detta för mig själv. Jag vill må bättre och vara den jag egentligen är. För min egen skull, men också för familjens skull.
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@Onkel F ett problem var att jag gav väldigt mycket till gemenskapen. Mitt liv kretsade kring gruppen och jag hade flera uppdrag och hoppade på service direkt. Förutom att vara sponsor osv. Men när jag själv behövde stöd och hjälp drog folk sig undan. Det är en lång historia men jag blev väldigt besviken och tappade tron på gruppen som begrepp. Det gick som sagt bra att ta av mig. Det är nog snarare där problemet ligger. Att jag glömmer mig själv
skrev Lonely Man i Jag kommer dö
@ISE Känner igen mig i din beskrivning.
Smygdrickandet för att för en stund må bättre men det blir värre.
Jag drack för att döva ångesten men det blev bara värre. Man kan säga att mitt dåliga mående berodde mest på alkoholen. Nästan hela förra året kämpade jag nykter ett tag o sedan igång igen. Jag inser att jag mår bättre utan A. Och tomhetskänslan minskar ju längre tiden går och energin blir bättre både privat och på jobbet. Den onda cirkeln går att bryta och jag hoppas du får det stöd du behöver.
Ta hand om dig ❤️🙏
skrev Flarran i Promillebikt
Drog just ut en kökslåda och letade efter lite prylar, en penna faktiskt för att skriva nåt lite senare, vad jag ska handla till datorn eller nåt sånt. Hittade då en ask med några cigaretter som jag trodde att jag hade slängt bort i slutet av förra året.
Tände en sån där giftpinne av bara farten och tänkte känna efter om jag skulle bli lika illamående som jag blev sist. Men det var inga problem att dra i mig röken från hela cigaretten i nästan ett svep. Det var precis som om jag hade varit en kedjerökare i många år.
Blev lätt yr en liten stund och kände en värme eller rättare sagt ett i kroppen stretande känsla då röken och nikotinet väl fyllde mina stackars blodådror. Det kom en slags dopaminkick som lite smått påminde om den första slurken av pilsner. Men den lugna bedövade känslan som brukade att så sakta rätt snart stänga av mitt tänkande där mina tankar snurrade runt utan hejd, som de för de mesta gör infann sig så klart inte.
Gick då och tog mig två lugnande piller som jag av läkare har rätt att göra vid ångest. Så om en stund är jag väl lite tröttare kan jag tänka. Men vill inte sova än så lägger väl in en lätt uppiggande portionssnus som jag borde sluta med då det bara mest höjer mitt blodtryck helt i onödan.
Förstår varför så många dricker starkt och beskt morgonkaffe. Det är väl dopaminkicken som eftersöks. Men kaffe det är ju inte heller fritt från gifter om man vill vara en renlevnadsmänniska. Läste nånstans att det är ganska många rester av diverse gifter i den drycken.
Blev nästan själv beroende av denna dryck i fyraårsåldern då jag tyckte det var gott med mjölk och socker i kaffet på den tiden när jag var liten. Men sen fick morsan höra av nån grannfru att man inte ska låta små barn dricka kaffe då det inte visst var nyttigt eller hur det nu var. Som ny-nykter är det lätt att hamna i andra typer av missbruk om man inte ser sig för.
Kommer därför inte att köpa några fler cigaretter, då jag inte vill förstöra mina lungor i onödan. Med redan lätt igensatta blodådror kan man ju även få hjärtslag, stroke och annan skit har man hört. Portionssnuset måste jag även försöka att fasa ut, fast det inte är många påsar som jag tar på en dag. För en dosa snus räcker faktiskt rätt länge.
Har faktiskt kvar ett par från förra året som nog räcker länge tror jag då snusandet inte ger mig så värst mycket.
Kommer nog snart att bli helt tobaksfri känns det som, då jag inte vill förgifta min kropp i onödan. Den enda drog som jag känner att jag kan fortsätta med det är faktiskt att lyssna på gammal hederlig Rock n Roll för den kickar alltid bra hos mig utan några ohälsosamma biverkningar. Kör just nu Good Golly Miss Molly i hörlurarna och mår rätt så bra.
Har upptäckt att skrivande här på forumet väl nästan håller på att bli lite som en slags drog för mig. Fy sjutton vad självcentrerad jag har börjat att bli. Men det blir väl kanske så när man är helt singel och inte ständigt behöver leva för andra och glömma bort sig själv kan jag tro. Men så äckligt egoistisk och självcentrerad som jag var som daglig alkoholmissbrukare det är jag då inte.
Har även upptäckt att alkoholsug endast handlar om en längtan av att få vara berusad till den milda grad att jag inte knappt kan höra vad jag ens tänker, men det har jag ju ändå nånstans vetat i alla år. Tacksam för att jag är nykter och den känslan är något jag tänker fokusera stenhårt på. Förresten, kom på att jag väl glömt att säga hej till mina vänner som skrivit till mig hittills i år. Tackar nu följande för fina och peppande ord: @Kennie, @Vinägermamman, @Mormor2023, @vår2022 med flera.
Ha en fin och nykter tisdag mina vänner!
skrev Flarran i Promillebikt
Vaknade nyss mitt i natten efter min promenad igår. Klockan var nog närmare ett tror jag.
Kände mig lite förvånad över att jag hade somnat, och sovit så pass länge. Men kroppen behövde väl lite vila kan jag tro. Min första känsla när jag vaknat var inte tacksamhet och glädje över att ha fått sova en stund. Nej, när jag upptäckte att det var mitt i natten och mörkt ute, då så infann sig i stället en känsla av uppgivet missnöje över otillräcklighet över att inte vara som alla andra som tycks vara så duktiga på alla sätt, förutom att de har alkoholproblemet gemensamt med mig.
Jag kände mitt i natten att det kroppsligt sett inte var något större fel egentligen. Mest en inre tomhet, uppgivenhet och en lätt nedstämdhet för att jag tyckte att jag inte dög nåt till liksom. För jag kände att jag inte passade in och var lika duktig som alla andra. För jag kan inte sova på fasta tider, det ligger inte för mig. Jag kan inte äta mat strikt fördelat efter klockslag. Samt träna med promenader strukturerat efter nåt schema som andra och gå efter klockan som en programmerad maskin. Det känns bara trist och som ett tvång att ständigt tvingas gå efter klockan.
Varför ska man hålla på så om man inte behöver liksom.
Märkte att jag inte hade dragit ned persiennerna i sovrummet i går utan bara måste ha somnat när kroppen känt sig trött. Jag hade helt enkelt följt min kropps signaler till punkt och pricka för att bara få må bra liksom. Jag hade lagt mig och vilat när jag var trött och inte kämpat för att vara vaken till en viss tidpunkt för att sova efter klockan. Hade gjort lite ungefär som katten som kommer och går lite hur som helst, detta skulle kanske min mor ha sagt om hon idag hade varit med här i köket.
Tänk när jag satt på sängkanten för en stund sen. Då kände jag inte några större kroppsliga problem. Men började sakta känna mig värdelös för att jag inte var exakt som alla andra. Det från gårdagen ljusa, glada och nöjda sinnet började sakta glida över i en nedstämdhet och tveksamhet till om jag verkligen var så duktig, och om det fanns något att ens kämpa för. Detta då jag ändå inte var som alla andra och kunde gå som en robot efter klockan med beslutsamhet och sånt där...
Hade det funnits en flaska vin, öl eller sprit så skulle jag direkt ha sträckt mig efter sån dryck som kunnat stänga av mina inre negativa tankar. Sitter nu här i köket och klockan har i skrivande stund just passerat 01:57 Pip! Som väl fröken ur skulle ha sagt. Dagen heter tisdag, och januari den andra är det. Svea har namnsdag står det på almanacksbladet. Tror att kroppen har vilat upp sig efter min långpromenad igår. Men visst är man väl lite smått mör efter hemkomst från årets allra första utevistelse och promenad på 3.6 kilometer för att handla lite sallad på burk med mera.
Men oj, kom just på att jag glömde bort att äta min pizzabit innan vilopausen. Hade ju faktiskt tänkt att festa på pizza och cola igår, men tuggade i stället i mig två klementiner och drack lite alkoholfri cider och lade mig halv nio tror jag, bara för att jag kände mig trött. Nu har jag suttit och skrivit av mig ett bra tag Hade jag varit precis som de flesta andra, då hade jag gått och lagt mig för att sova och vakna tidigt på morgonen. Men tvång och rutiner gör mig inte speciellt glad. Är väl för mycket av en konstnärssjäl tror jag. Får väl jobba på att bli som alla andra kanske...
Tror det var far min som ofta brukade säga det rätt välkända ordstävet om att vi alla föds som original, och sedan som oftast slutar som kopior. Tänk, nu sitter man mitt i natten helt nykter och filosoferar som om man vore full. Men lite småhungrig är man allt. Men om jag duktigt ska följa traditionella rutiner så får jag väl inte äta som jag vill heller kan jag tro. Men ska jag klara av att vara helnykterist på mitt sätt, så får jag nog faktiskt ta och skita i alla borde och måsten.
Slår nu på hushållsugnen på 225 grader och hämtar min lilla pizzabit känns det som. Salladen jag köpte ska jag även gå lös på samt ta ett rejält glas med cola. Tror till och med jag slänger i några isbitar i glaset för skoj skull. Då det blir en tidig nykter morgonfest som man kan skåla glatt för. Kanske går man sen och vilar sig och vaknar i tid som vanligt folk, ja vi får väl se hur det blir.
Ha det gott!
skrev Amanda L i Var gick det fel?
@Smillans Så fint att läsa din Nyårsklocka. Passar så bra här på forumet.
Passade på att skumma igenom hela din tråd och när man läser igenom texten snabbt så syns verkligen förändringen. Från att du var väldigt deppad, tveksam och arg i början till att du steg för steg börjat må allt bättre. Du har förvisso haft några bakslag, men tagit dig igenom dom för att hamna på en ännu bättre plats.
Din envishet och samtidigt din nyfikenhet på vad livet har att erbjuda, verkar vara starka drivkrafter. Du har varit ett föredöme, Genom att beskriva vad du tänkt och känt, upp och nedgångar har du hjälpt andra på forumet. Så har du gjort vad Dagerman skrev är det enda man kan göra: ”en annan människa väl”. Hatten av. ❤️
Apropå det där med att vara ”hon som inte dricker”, så hade vi bjudit hem fyra vänner på nyår. Vi åt och spelade spel. Jag hade också köpt löjliga hattar och tutor.
Vi skrattade och skojade och tutade när vi spelade. Rätt svar fick ovationer och nya tut. Sånt älskar jag att göra!
Efter ett tag var den någon som undrade om jag verkligen bara hade alkoholfritt i flaskan.
Och jag kunde bara säga att det var så jag blev av noll procent. Och att de skulle vara tacksamma för att jag inte drack nåt starkare. Det ledde till nya skratt…
Allt som allt en bra, nykter nyårsafton.😀
skrev Me i Jag kommer dö
Hej ISE, vet inte om du minns mig med vi skrev lite till varandra för ett år sen. Lika jävla bedrövliga och nedsupna… jag la av att skriva här, skammen var så oändligt stor. Alla var på dag 7,10,30 och 45. Själv kom jag på min höjd till dag 2… har supit kopiöst det här året, typ två vinare om dagen. Sköter om mina barn.. är en bra och fin mamma.. men de förstår ju. Har bönat och bett jag ska sluta. Men vet du, nu är det nog. Jag har tagit hjälp. Gick till min husläkare, fick ett oxascsnd schema första sex dagarna för inte åka på den vidrigaste abstinensen. Och jag är på dag 7, utan oxascsnd och ingen abstinens. Känner mig stolt. Bestämt mig att ta 3 helt vita veckor, dvs 21 dagar för att sen ta beslut om min framtid. Men väldigt skönt slippa ångesten på morgonen. I mitt fall hade jag dragit iväg märkliga sms, pratat packad med olika människor… hade jag klarat mig från dessa fadäser så hade jag ångest för sakens skull ”att jag druckit”. Vet du - det går… det finns hjälp att få. Kan inte du ta mig i hand så vandrar vi ihop? Kram till dig 🤗
skrev Kennie i Promillebikt
Härligt med promenaden! Jag var också ute en god stund idag på dagen. Fint trots mulen himmel och kall vind. Jag var i skogen, det ger mig ro i själen.
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Onkel F @Livelytree Ni båda vittnar om hur viktigt AA varit för er och att det skapat en grund att stå på och hålla fast vid. Kanske som en slags livlina för att hålla sig borta från alkoholen och återfall. Jag tänker att om en grupp inte känns bra så är det verkligen värt att byta, om själva gruppen är ett problem. Annars tänker jag att man på något sätt ska göra det för sin egen skull och försöka hålla ute det som stör. Det är ofta det finns något störningsmoment i livet, tex på jobbet. Då får man fokusera på uppdraget, på det man ska utföra och låta annat passera. Är det helt hopplöst måste man så klart ta tag i det på något sätt. Det jag försöker få fram är att fokusera på det som är viktigt för en och lägga mindre vikt vid annat. Så att man inte förstör för sig själv på grund av andra störningar. Att göra detta oviktigt.
Så nya tag! Gå mot det som kan göra livet bättre och värdefullt, som att tex börja gå på AA igen. 💪
skrev Amanda L i Joråsatte….
@pinglan_not De tankarna kommer att försvinna. Det är bara beroendet som spökar… Håll ut och unna dig andra (roliga) saker.
Tänk på hur skönt det är att vara nykter och slippa oroa sig för vad man gjort kvällen innan.
För varje dag blir du starkare och kan leva ditt liv som du vill ( inte beroendet).
Jag har slängt bort så många dagar på alkohol, ångest och minnesluckor. Ångrar bara att jag inte slutade tidigare…
Kram och lycka till 2024!❤️🙏🏻❤️
skrev Onkel F i Förändring genom ångest
En ödmjuk fråga: Om du tyckte att 12-stegsprogrammet var klockrent, vad fick dig att dra dig tillbaka?
Är det genom AA du kommit i kontakt med programmet?
"Vi är inga helgon. Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats tillämpa dessa principer. Vi eftersträvar andlig tillväxt snarare än andlig fullkomlighet".
@Livelytree skrev: "Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans." Det är exakt min situation. Jag har slutat gå på AA-möten och har tagit ett återfall som har pågått några månader. Utan kraften och styrkan mötena ger mig är jag vilsen och faller tillbaka i mitt missbruk.
Problemet är att vi ger upp och slutar underhålla det vi byggt upp! Om den grupp du gått till inte fungerar för dig, sök rätt på en annan grupp!
Vi kan inte inte förvänta oss att bara få hela tiden, vi måste vara beredda att ge också!
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Livelytree Du kanske kan ringa anonymt och fråga om de anmäler till transportstyrelsen då du söker själv på nytt då du vill ge det en ny chans att leva nyktert?
Jag kände att jag inte hade annat val än att sluta och hade så stark önskan att komma ur skiten. Som jag berättat så pratade jag med min man om att jag vill/måste sluta dricka helt och att vi inte ska köpa hem mer alkohol. Jag fick någon slags kraft att göra ett riktigt försök att sluta. Jag visualiserade hur jag ville att mitt liv skulle se ut och vad det skulle innehålla utan alkohol. Att slippa skam och ångest varje dag. Att börja träna, bli fräsch och stabil. Bli mer närvarande med familjen, jobbet och inte dra mig undan för att dricka ifred. Jag hade positiva tankar om att vakna upp nykter varje morgon och hur bra jag skulle må av det. Det gav positiva och sköna känslor. Jag fokuserade på det och inte på att varför kan jag inte dricka normalt, eller att det är synd om mig som inte kan dricka. Det skapar bara sug och negativa känslor. Jag skaffade mig nya vanor och började träna. Det ger måbra hormoner och stärker psyket. Efter ca 5 dagar var ångesten som alkoholen skapade borta. Har gått i samtalsterapi och fått kontakt med mig själv och hitta min inre kompass i livet. Så fokus på positivt tänkande, ändrat förhållningssätt till livet om hur jag vill ha det, jobbat med mig själv och varit nyfiken på hur jag mår, vad jag vill och har för behov. Och sist men inte minst tilltro till min egna förmåga att klara av det😁
skrev pompas i Joråsatte….
@pinglan_not Har också haft en lugn och fin helg, underbar känsla att vakna utan bakfylla i morse och kunna köra tidigt för att överraska barnen med färska frallor.
Idag är det min 5:e nyktra dag och håller med dig vid tankarna kring "att aldrig mer få ta ett glas" och att belöningen alltid består i att få ta sig ett glas. Jag är just nu väldigt trygg i att jag inte kan ta det första glaset, jag nöjer mig inte förens flaskan är slut.
Hur har du gjort med att berätta för din omgivningen? Min särbo vet om att jag avbrutit med alkoholen, men ingen annan.
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
Ja, sinnesrobönen kan jag. För första gången på år har jag faktiskt bett om hjälp från ”gud” igår och idag. Det spelar inte så stor roll hur man gör, bara man gör det. Sedan kom jag på att jag hade ett konto här…
Jo, det med körkortet… kom på efter att jag sökte hjälp förra gången att de kan skicka till transportstyrelsen. Eller de är egentligen skyldiga att göra det. Men på fråga sa de att eftersom jag sökt själv och följer planen så händer ingenting. Men nu har jag ju återfallit.
Men jag känner igen det här sedan förr. Nojan och oron över allt och inget. Jag vet att det är alkoholen som gör det. Eller gör en orolig själ som mig ännu oroligare
Hur har du själv gjort för att bli nykter? 😊
skrev pinglan_not i Joråsatte….
@pompas Hellu! Yes väldigt fin och väääldigt lugn ❤️ självklart har tankarna på alkohol dykt upp flera gånger men ändå funkat helt ok. Har dock fortfarande väldigt svårt för att ” acceptera” tanken om att släpp alkohol resten av livet… Asså hjärnan tänker fortfarande att snart så får jag ta mig ett glas 🙄 Även om jag verkligen vet om att det inte går så är tanken nu typ ”nu va jag ju så duktig på nyår så ett glas vin nästa helg förtjänar jag allt”. Det känns rätt tungt när jag även vet att ett glas aldrig blir just ett glas….
Hur går det för dig? Och hur mår du?
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Livelytree Då kanske sinnesrobönen som du känner väl till kan hjälpa dig ” Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Man kan tappa fotfästet, men hitta en ny stabilare grund att stå på. Kanske kan du prova 12-stegsprogrammet på nytt och ta dig an det på ett annat söt där du gör det för dig själv och inte lägger så mycket vid de andra?
skrev Inombords i Per aspera ad astra
@Smillans Tack för din pepp! Jag klarade av nyår också och vaknade nykter idag, underbart! 2024 blir nykterhetens år! 🌸
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@vår2022 det som fick mig att bryta med 12-steg var inte programmet som jag tycker är klockrent. Det var människorna där, eller snarare min förhoppning om dem. Att de som borde veta bättre än ”vanligt folk” visade sig inte vara ett dugg bättre. Sedan dess, ungefär fem år har jag försökt hitta något nytt som ger mig vägledning och stöd. För jag behöver det i livet. Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans.
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
Tack! ❤️
Man kan säga att jag hållit mig nykter strödagar, några veckor här, en vecka där. Och ja, inte fan blev livet sämre för det! Det är det som är så sjukt. Jag vet att sug och ångest kommer och går. Det är inte ett konstant lidande ens i början
Till saken hör att jag kom ur ett beroende och var nykter i åtta år. Då gällde det både opiater och alkohol. Inte ens en rejäl smäll fick mig att börja igen. Det var så självklart.
Jag träffade den kvinna som jag trodde jag skulle leva hela livet med. Efter några år blev hon allt mer psykiskt sjuk och tvingades söka försörjningsstöd som hon inte kunde få så länge vi bodde ihop. Vi blev särbos och tillslut gjorde jag slut eftersom vi aldrig sågs och allt bara handlade om henne och hennes mående.
Första året älskade jag att bo själv. Jag började dricka alkoholfri öl och på den vägen är det… det är två år sedan ungefär.
Idag har jag ”bara” problem med alkohol. Jag är inte intresserad av opiater eller någon annan drog. Dels ids jag inte som innan springa till olika läkare och förnedra mig och svarta marknaden är helt otänkbar. Dessutom är abstinens på opiater för jävlig. Aldrig mer! Alkoholabstinens som jag upplevt den är iaf hanterbar.
Jag är gammal tolvstegare. Kunde/kan programmet och vet vad som gäller. Jag vet sedan tidigare att det är jobbigt i början och oavsett stöd, medicin etc måste man STÅ UT och det är det som stör att jag är inte fixat hittils.
Det går över. Blir bättre och bättre. Jag VET!
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Livelytree Ja, det låter som att du har det tufft. Kan känna igen mig i smygande och att dricka både pga tristess och påslag av olika slag eller för att förhöja sinnesstämningen. Jag kan inte heller hantera alkohol och den enda vägen var att sluta helt. Om jag uppfattar dig rätt har du druckit lite då och då? Tänker att det underhåller beroendet, man blir liksom aldrig kvitt alkoholdjävulen som pockar på och vill ha alkohol.
Gick du på antabus tidigare när du var på beroendekliniken? Du skriver att du är orolig att de tar körkortet, hur blev det när du gick till beroendekliniken förra gången?
Kanske har din sambo märkt men inte velat fråga dig? Kanske har hon velat att du säger det själv? Jag drack i smyg och gömde vin för min man. Jag kände sådan skam och ville inte berätta något och det skulle även innebära att jag skulle stänga den dörren om jag skulle berätta. När jag fick nog och kände att jag skulle gå under för över 2 år sedan berättade jag allt för min man. Jag ville ha hans stöd och vara helt ärlig och öppen för honom. Jag orkade inte bära på min lögn längre. Jag hade bestämt att det får bära eller brista men jag orkade inte med mitt liv i alkoholbubblan mer. Så mycket ångest, skuld och skam. Han blev lite förvånad, men hade sett utan att säga något. Han insåg också hur illa ställt det var med mig. Han sade innan att jag bara skulle dricka mindre så skulle det bli bra, men jag visste att jag inte kunde bara dricka mindre. Allt eller inget. Genom att jag vågade berätta, vara ärlig och sann så har vi kommit närmare varandra. En stor sten och börda släppte när jag berättade och jag stängde dörren för gott till alkohol. Jag har i början när sug satte in sagt högt till honom ”jag vill ha vin!” Då sade han nej då, hämtar glass till dig, nu kämpar vi! Det var mycket effektfullt! Slippa bära själv och att få vara sann. Jag tror på att man ska vara sann och äkta mot varandra i en relation, på något sätt blir det ett skav eller en elefant i rummet annars. En relation orkar mycket, speciellt om man ber om stöd och hjälp i en svår situation.
Sen kan jag också berätta att mitt liv som nykter har blivit allt annat än grått och tråkigt, det var det när jag drack. Med en längre tids nykterhet så återhämtar sig hjärnan från alkohol och kommer i balans igen och fungerar som den ska. Jag har fått en helt annat och meningsfullt liv igen och uppskattar det lilla i det stora nu.
Passa på nu och ta chansen att börja ett nyktert liv när dörren till det står öppen, en bra början på året. Vi hjälps åt!❤️
@Surkärring Supermassa grattis🥳 Så himla bra jobbat! Får du vara lite ledig nu för visst jobbade du nyårshelgen?
Kram❤️