Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Jättegrattis! Klart du är stark! Som en björn…😀
Kram o god helg!❤️🙏🏻🎄

@Mormor2023 Det går jättebra, inget sug att tala om och skönt att slippa alkoholens alla följder.
Men tittar in ifall att jag skulle glömma..
Ha en fin jul!🙏🏻❤️🎄😀

@hgk Håller med. Många som varit alltför självsäkra som kommit tillbaka när de ” glömt” att det ett glas leder till två och så vidare.
Bättre hänga kvar och påminna sig.😀🙏🏻

@Mormor2023 Fast du sveper den 2% iga lär du ju inte få något rus 😂. Behöver inte forumet för egen del för tillfället heller och går riktigt bra att vara utan A nu. MEN tror det är bra att titta in här emellanåt och så får man inte ta nykterheten förgiven, tror det behövs int mycket A för tillfället så är man på ruta 1 igen. Ha en riktigt god jul

@Flarran En sak är säker. Alkohol förvärrar bara ditt mående. Dina må-bra-hormoner kommer att fungera bättre framöver, men det kan ta lite tid innan det stabiliserar sig. När jag har svårt att motivera mig att göra vissa saker lurar jag mig själv lite. Jag säger till mig själv att jag bara ska ”titta på det lite”, och vips är jag igång.

Jag rekommenderar också boken ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat” av James Clear. Oerhört inspirerande! Finns på Storytel - bli medlem där så har du massor att sysselsätta hjärnan med! Perfekt på promenader dessutom.

Kram 🐘

Snart två veckor. Känns skönt, men jag är så vansinnigt trött hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Ingen riktig ork till att göra något utöver det mest nödvändiga. Antar att både kroppen och hjärnan är slutkörda och att det tar ett tag innan det vänder. Det hjälper väl inte med mörkret heller. Försöker äta bra, dricka mycket vatten och komma ut på en liten promenad varje dag. Sömnen är det sådär med. Men skönt att vara nykter 🙏🏻🕯️.

Tack! Ska göra det.kram

@Surkärring Jag ska göra ett allvarligt försök, försöka ha avledande planer. Sen har jag tänkt handla hem lite alkolfria julöl, glögg o kanske nåt annat gott alkoholfritt att dricka. Och jag tänker att klarar jag jul o nyår är det en kanonstart inför nyktra starten på 2024. Kram

@Varafrisk håller tummarna att det blir som du önskar, så du inte behöver krascha pga för mycket jobb för tidigt!!

@erivan jag vet hur det känns, men vill ändå utmana dig. Kan du göra något annat på uppesittarkväll, som inte är det gamla vanliga? Kanske gå på bio, gå på konsert, ut och ät något gott, eller gå en långpromenad istället?
För mig gar det varit att bryta mönster. I början var det svårt att gå på krogen, eftersom där brukade jag festa. Så jag gjorde andra val.
Om du vill vara alkoholfri så eliminera fällorna, så mycket det går. Är du rädd att dricka på uppesittarkväll, gör något annat än att hålla just det. Ha godis, kakor, chips, läsk, frukt, mat, vad som att ta till när suget sätter in. Bryt tanken, den går över. Hunden blir säkert glad att komma ut lite extra, gå en sväng när du vill dricka alkohol. Eller nåt.
En dag i taget. En dag åt gången är du alkoholfri. Det är allt du behöver bestämma dig för. Idag är du alkoholfri.

@Andrahalvlek tack. Spot on. 👍

Måste skriva ner min frustration…..nu har jag väntat sedan kl 8 igår morse. Ringde vc fick prata med en sköterska och berättade…fanns ingen akuttid…och visst är jag ledig julhelgen? Ja..jag är ledig de tre juldagarna MEN…Hursomhelst sköterskan skulle prata m den läkare som sjukskrev mig två veckor heltid och två veckor halvtid i september/oktober. Inget svar under hela dagen. Ringer igen 16.40 och faktum är att då ringer en sköterska upp mig. Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag berättar. Jag säger att det är ju inte så att jag kastar mig på telefon och vill bli sjukskriven men att jag är rädd för att braka. Jag vill ju kunna fortsätta arbeta. Sköterskan är förstående och säger att jag behöver ett intyg from imorgon. Nu är kl 11.30 och jag har fortfarande inget hört….
Jag förstår att man har fullt upp på vc eftersom allt ska gå den vägen först men det här är slitigt 😳

Skriver mer senare och svarar på inläggen jag fått❤️

Kram🌺

@Surkärring Du har rätt att vara kaxig!!! Jag är bara på dag 3. Jag skulle vilja ha en vit jul. Så tänker jag ena stunden, nästa tänker jag på glögg, julöl, snaps och allt man brukar ha till jul. Men det är som du skriver , det slår bara tillbaka efteråt. Trött, pengarna sinar mm. Jag tänker vad skönt att bara se på tv/filmer, gå långa promenader med hunden helt fräsch. Jag siktar på alkoholfritt o julmust men det är nu det sen vet jag att jag blir sugen på fredag eller lördag till uppesittarkvällen. Det är inte lätt. Ha det gött❤️❤️

Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittar in så här på morgonen. Jag lyckades faktiskt sova fram till klockan åtta idag.
Fem timmar – helt otroligt! Har även följt min ny-gamla rutin att dricka morgonchoklad och att äta limpsmörgåsar. . Ska diska kastrullen om en stund. Har idag dragit upp persiennerna för en gångs skull innan klockan nio faktiskt. Minus sju grader kallt visade termometern när morgonljuset hade kommit igång så smått.

Utredningar kring psykiatriska diagnoser det känner man då till vetenskapen och det rent praktiska runt så att säga. Det är ju enkelt och praktiskt när man kanske kan diagnosticeras med en pryl så att säga. Men precis som hos min mor som till största del klassade in som Bipolär så befann hon sig enligt läkare även inom fler angränsande psykiatriska problemområden.

Precis som du säger så anser jag själv utifrån min uppväxttid och nuvarande förhållanden att jag till kanske 40 procent kan klassa in under ADD, sedan är det väl kanske 40 procent Dystymi och och även lättare form av bipolär samt generell ångest inblandat. Har ju även social ångest att kämpa med och är väldigt stresskänslig. Det är en blandad kompott av funktionsnedsättning. Det har jag förstått då psykiatrins läkare har varit inne på de mesta och testat i princip allt och även så klart alla mediciner som de sett kunna vara adekvata i sammanhanget.

Har faktiskt även provat på att ha boendestödjare ett kort tag, men då jag kan sköta ekonomi och få det vardagliga liksom att gå runt. Har egen lägenhet, handlar själv och gör det jag måste för att överleva rent tekniskt så att säga. Då tyckte de väl att det inte krävdes någon igångsättare så att säga. Det har väl även lite att göra med min ålder att också kan jag tänka. Då jag ju i skrivande stund faktiskt trots allt har lyckats att bli så gammal som 56 år, hur det nu har gått till liksom...

Jag har fått instruktioner om det mesta kring hur man strukturerar sin vardag med att lägga upp schema för planering av sitt dygn, hur man använder sig av rätt andningsteknik vid panikångest som jag ofta kan drabbas av i butiksmiljö, restaurangbesök, bussresor och liknande situationer. Den enda medicin jag har mot sömnbesvär att ta vid behov är Zolpidem och mot oro tabletten Oxascand. Tabletterna de hjälper mycket lite och dessutom så är jag inte mycket för tabletter, då jag oftast får diverse biverkningar av sådana. Men ibland så tar jag ju ändå vid starkt behov av utskrivna mediciner. Blodtryckstabletter är jag ju även tvungen att ta för att inte riskera stroke liksom.

När jag som nykter faller djupt ner i nedstämdhet, då orkar jag inte knappt stå ut med att existera utan då står det för det mesta och väger mellan flaskan eller repet så att säga. Har även under tiden jag gick hos det psykiatriska haft ett sånt pass djupt depressivt tillstånd att jag försökte hänga mig i badrummet. Jag berättade det för sjukvården dagen efter och tvingades med hot om hämtning av polis om jag inte självmant besökte mottagningens specialistläkare, vilket jag då uppbringade alla min krafter till att göra, och visade upp min lätt såriga hals.

Men de tyckte ändå att jag endast behövde fortsätta med mina rätt beskedliga piller. För hade de skrivit ut exempelvis dopaminhöjande, så hade förmodligen min ångest bara ökat. Det är en svår balansgång det här med mediciner mot depression och liknande psykiatriska funktionsvariationer. Det är väldig individuellt hur sådant fungerar. Jag vet att jag så klart skulle må bäst av att hålla fasta mattider och en fast återkommande tid för läggdags. Har även fått information om hur man bäst uppnår ett gott sömnmönster. En överläkare som jag talade med för något år sedan sade att: Ja, du är ju inte dum, snarare tvärt om, och det kan man ju tolka lite som man vill...

Min livsresa den är nog inte direkt precis som alla andras, för någon stabil trygghet och rutiner fick jag då inte med mig under min uppväxttid i ett hem där mor var bipolär och ofta satt tyst i ett hörn och grät med en cigarett i handen som tröstnapp. Men ingen skugga ska falla på mina föräldrar, för de gjorde allt de kunde efter sina förutsättningar. Min far var väl inte heller lugnet personifierat om man så säger. Men ett helnyktert hem har man då vuxit upp i så att säga. Jag har inte mycket energi och livslust, men kämpar ändå just nu nyktert vidare utan att väl känna nån större mening med nåt alls egentligen. Det får väl knata på länge det går.

Ha en fin dag kompis!

@Flarran Har du utretts för ADD? Det är som ADHD fast utan hyper. Jag vet många med just den diagnosen som fastnat i olika missbruk, med med hjälp av beroendevården och boendestödjare kan de få rätsida på sitt liv. En boendestödjare kommer hem till dig och hjälper dig att komma igång med vissa saker. Allt praktiskt hushållsarbete tex.

Just personer med ADD är väldigt luststyrda. De kan nästan enbart göra saker som de har lust med. Passa tider och sköta skolan går fetbort. De är ofta väldigt intelligenta, men de är oerhört svåra att jobba med eftersom de nästan inte alls går att manipulera, distrahera eller motivera. Ofta blir de bara sittande. Stänger ute dagsljuset, blir sittande framför ett onlinespel. Då får de lust-kickar som de behöver.

Kram 🐘

@Surkärring Precis så är det. Med tiden framträder även de ”fina” stunder i all sin lort. Vi har stått i klunga längst fram på livets scen och gastat och skrålat. När vi har blivit nyktra dras ett draperi i taget åt sidan på scenen och vi upptäcker både oss själva och andra, och nya och nygamla intressen, mer på djupet. Mer genuint. Allt är inte nice i scenmörkrets vrår, men man kan agera aktivt på det man upptäcker när man har alla sina sinnen i behåll.

Om ytterligare några månader kommer du att se på dina festande vänner med sorg i blicken. Det är som att ta på sig helt nya glasögon. Och har man väl sett hur trolleritricket går till egentligen, så går det inte att göra osett.

Efter ytterligare en tid fylls man bara av tacksamhet för att man slipper dricka och bete sig som fjortis. Man skäms enbart för att man har tillhört den där skrålande, tondöva skaran. Alla låter högre än den andre - och ingen av dem lyssnar på någon. Men man ska inte skämmas, man ska klappa sig själv på axeln och tänka ” jag förstod inte bättre då, det gör jag nu”.

Varmt grattis till 140 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

140 dagar fri från alkohol, jodåsåatte....

@erivan stort tack! Vilk fina ord från dig, tänk att jag blir så glad för det du skriver ❤
Det finns så många kloka människor här i forumet, jag hämtar massor av inspiration både från lyckohistorier men även bakslag, det får mig att fundera; vad kan jag göra lika och vad kan jag lära mig att undvika?

Så många gånger det har varit, som jag börjat på ruta ett.. jag har hela tiden trott att "nu går det bra, ett glas eller två kan jag ju unna mig" men det GÅR INTE, jag faller tillbaka i samma mönster varje gång... tänk om jag faktiskt lärt mig det nu..efter vad dom känns sol hundra år?

Jag tänker fortfarande på hur kul det skulle vara med ett glas vin, ert glas krispigt kallt vin.. men tanken glider förbi väldigt snabbt, eftersom jag sedan funderar på vad som följer.. det blir ett glas till och ett glas till, tomt på kontot, ont i huvudet, sur andedräkt och dålig mage, bråk med maken, dålig sömn och ångest. INGET är värt allt det. Det tog bara 25 år (-ish) att inse. Och livet tar inte slut utan alkohol, det blir bättre. Färre kvällar på krogen ned "vänner " men ärligt talat, hur bra/nära vänner är de, när man knappt hälsar om vi ses på stan en vardag? Att i fyllan o villan skråla sånger i baren ihop innebär INTE vänskap.

Jag är rättkaxig för att bara ha 140 vita dagar i bagaget men jag känner mig lugn. Inte stark, lugn. Det är en skön känsla. Jag behöver inte räkna glas, timmar eller promille.
Jag är alkoholfri. Idag, med all säkerhet. Imorgon, med högsta sannolikhet.

@Ny dag Jag tyckte det var läskigt att resa bort första gången jag med, jag lyssnade en gång extra på ”Tänka klart” Det var jobbigast de första 2 dagarna sedan blev det bättre och bättre och jag blev mer och mer stolt över mig själv. Efter resan var jag stolt som en tupp att jag klarat första resan utan alkohol. Jag tycker fortfarande det är en jobbig känsla när jag gör något nytt jag inte gjort utan alkohol förut men efter varje ny grej är det ✅ på den och det är så skönt och befriande. Det tillhör processen att göra allt man brukar utan alkohol så hjärnan lär sig nya minnen. Kram❤️

@erivan Du kan lyssna på ”en beroendepodd” och alkispodden. Dom går på AA så jag har tagit till mig massor av vad dom lär ut som dom själva lärt av AA. Du kan börja där. Kram❤️

@Surkärring grattis från mig till 140 dagar. Du är en förebild❤️❤️

@Maskot82 Men du är ju stark och klok och har verkligen tagit tag i ditt problem. Jag tycker du gör fel som bara dissar dig själv. I synnerhet bär du faktiskt gör något bra, både för dig själv och för din omgivning. Försök se det fina med det och ge dig själv en klapp på axeln istället!❤️🙏🏻❤️

Hej! Ja, nu är det kväll och jag har för ett par timmar sedan vaknat efter att jag först hade ätit en halv fryspizza som var värmd i vanlig hushållsugn. Tog rejält med god konserverad sallad från glasburk till, samt ett 33 cl glas med cola, jag till och med gjorde det hela till lite av en fest och hade isbitar i glaset. När jag hade ätit färdigt så gick jag och lade mig för att vila och somnade till i fyra timmar.

Det var inte fy skam liksom. Nog var det viktigt att få sova lite extra. Jag till och med drömde lite filmiskt, var nog i drömmen som kompositör med i nån slags uppsättning av en musikal tror jag. Det var spännande faktiskt, drömmar kan vara intressanta ibland. Det kanske är dags att jag gör lite ny musik och lägger ut på en av mina musiksidor framöver. Det var ju några veckor sen jag gjorde nåt nytt.

Det enda som jag tycker faller sig naturligt och jag kan göra utan att det känns som ett arbete är ju när jag spontant skapar lite musik fritt i olika genrer som jag känner för i stunden. Då kan jag hålla på så länge att jag nästan blir utmattad och somnar vid mitt keyboard när jag är igång, fast det bekommer mig inte då, eftersom jag vid såna tillfällen drivs av ren inre inspiration och vill se vad det blir för slags musik liksom.

Brukar bli rätt överraskad själv av mina instrumentala musikverk. Minns när mina föräldrar levde, då brukade jag låta dom lyssna på och betygsätta mina instrumentala alster innan jag publicerade dessa så att säga. Det var lite kul att få poäng från 1-5, där 5 var bäst och 1 var skapligt. Minns att min mor lustigt nog ofta gillade lite rockigare grejer, farsan gillade ofta en del mer klassiskt finstämda och mollklingande prylar. Musik har varit mitt huvudintresse i rätt så många år. Numera ser jag väl det hela mest som ren musikterapi.

Senaste läkaren på öppenpsykiatrin tyckte att det var bra att jag hade ett intresse, och musik används ju även inom psykiatrin ibland så att säga. Det tar en hel del tid och ork att försöka att på djupet analysera sitt eget psykiska mående och sätta ord på känslor och få ur sig lite tankar man har haft instängda i skallen där dessa bara har hållit på och fritt malt i många år.

Så visst är det bra med ett forum som detta där man kan skriva anonymt om hur man mår, inte minst kring alkoholkonsumtion, som för mig varit en mycket stor del av mitt liv liksom. Men att jag har en psykiatriskt blandad problembild det vet jag då jag i grunden alltid har varit orolig, ofokuserad, haft en låg energinivå och nedstämdhet, där det krävts att jag för att vilja göra saker och ting samt kunna genomföra något har varit tvungen att verkligen brinna för grejen liksom. Jag må psykiskt inte bättre nu som nykter, ja, de mest självdestruktiva tankarna har till nittio procent minskat, vilket är bra.

Men jag är inte frisk alls, då jag helst av allt skulle vilja kunna stänga av malandet i min tankar och känslovärld, och där kommer alkoholen in i bilden igen. Det känns svårt att vara logiskt tänkande och samtidigt ha en känslomässig dragning till att vilja berusa sig för att slippa tänka så uppgivet. Nog skulle jag kunna ringa till psykiatrin för att kanske få nån ny läkare om nån månad igen och tvingas dra min livshistoria från början än en gång. Vad det nu skulle tjäna till då jag mår precis lika som jag alltid har gjort. Jag har aldrig gått till psykiatrin och varit berusad, utan har tvingat mig själv att vara nykter några dagar före besök för annars har jag inte kunnat förklara hur jag mår.

Det är så många delar i min psykiatriska medicinska bild att arbeta med att det skulle ta en massa år att kanske komma framåt. Vad det nu skulle kunna ge mig reellt då det väl tetats alla piller. Det som har gett mig mest i form av terapi i år är faktiskt att jag kom mig för att börja skriva här på forumet. För det blir inte låsningar på samma sätt när man kan tala ut fritt här så att säga. De gånger jag har suttit och vänt ut och in på mig inom psykiatrin, då har jag efter ett sådant besök alltid blivit så totalt utmattad att jag sedan direkt gått till bolaget och köpt en massa öl och vin för att bara liksom kunna komma i någorlunda balans igen. Någon sådan utmattning får jag inte av skrivandet.

Det är även märkligt att när någon kontaktperson från det psykiatriska har ringt mig och frågat hur jag har mått så har jag inte lyckats att gå in på djupet av mitt mående. Det har mest blivit ytligt snack, samt sånt om väder och vind liksom. Efter ett sådant samtal får jag lite positiv energi en stund då det har känts bra att tala men nån kanske en gång i månaden som jag gjorde ett tag förra året. Men de har så många patienter att de inte har tid för mer än akuta grejer har jag förstått.

Men när jag har lagt på luren efter att ha talat med någon så har jag nästan direkt känt mig tom och nedstämd, och har jag haft något att dricka hemma så har jag direkt alltid gjort så utan att väl riktigt kunna begripa varför. Jag har läst mycket om psykologi och sånt för att hitta verktyg för att bemästra min psykiskt jobbiga situation liksom.
Men just nu i skrivande stund känns det väl någorlunda okej.

Jag har bestämt mig för att försöka vara nykter året ut, och man får väl se hur det går, för jag är inte direkt lugn, glad och harmonisk, utan det finns av och till en längtan av att få vara ledig från sig själv i några timmar. Har ingen alkohol hemma och det är tur det. För jag vet hur det blir när jag väl öppnat en burk eller flaska, för då finns det inget stopp och då är jag direkt tillbaka in i samma gamla destruktiva dryckesmönster. Just nu är jag både trött och ivrig på samma gång och vill egentligen göra något kul så som att komponera lite ny musik. Samtidig så tänker jag logiskt att om jag är klok och går och lägger mig om en liten stund så vaknar jag förhoppningsvis utvilad och kanske lite glad i morgon. Men vi får väl se hur et blir med att vara klok och logisk. Det är faktiskt inte lätt att börja från noll liksom för att lära sig att leva vettigare, men nykter det är jag ännu och det är jag faktiskt stolt över att vara. Men var dag är faktiskt en kamp mot inre demoner liksom. Förresten, @hoppfull2024, @Andrahalvlek, @Kennie, @vår2022, Kevlarsjäl62. Tack för att ni skrev fina och trevliga ord sånt värmer lite.

Ha det fint mina vänner!

@Flarran Här kan jag verkligen relatera. Jag tror nog att jag också dragits med psykisk ohälsa sedan jag var barn, även om det inte blev riktigt tydligt förrän i de sena tonåren. Medicinerat mot depression sedan jag
var 19 år, till och från i början med flera år mellan de riktigt djupa dipparna som kräver vård. De senaste 25 åren konstant medicinering. Det är en vanlig utveckling har man förklarat för mig. Jag har sådan tur att
vanliga antidepressiva fungerar och jag har levt ett bra liv ändå. Du låter ju helt klart deprimerad, men jag tror att du, som jag, kanske skulle kunna kalla dig bipolär. Jag tycker att jag känner igen mig väldigt mycket när
jag läser i din tråd, det svänger en hel del. När jag är i mörkret minns jag faktiskt inte att det förra veckan var riktigt ljust. Det kan svänga så snabbt att jag somnar i ljus och lugn och vaknar i mörker. Mina depressioner
är nog inte mer än medelsvåra numer, men det räcker till. Jag tycker, precis som vår2022 att du ska kontakta vården igen nu när du varit nykter ett tag. När min man mått dåligt psykiskt under sitt missbruk,
har intresset att hjälpa varit väldigt ljummet och det är väl ganska logiskt kanske. Omöjligt att veta vad som är vad då och många mediciner är inte alls bra tillsammans med alkohol.
Att känna som du gör är så smärtsamt och jag lider med dig. Utan medicin vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut, självklart känner jag av min sjukdom ändå, men det håller sig inom godtagbara gränser. Jag glorifierar inte antideppiller, men för en del av oss kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tyvärr skrivs det nog ut alldeles för ofta, när det egentligen behövs helt andra saker.
Jag hoppas du mår bättre när du vaknar imorgon, helt omöjligt är det ju inte om jag läst av dig rätt, amatörpsykolog som jag är 😜
Snart vänder ljuset tillbaka på riktigt, vintersolstånd imorn eller hur är det?

Det är mycket bättre idag tack och lov. Suget är väldigt litet idag, i princip noll. Otroligt skönt. Har jobbat och sedan var det en del att göra med det vanliga familjelivet så tiden gick fort och nu är 25 dagar avklarade. Är ändå glad för det faktiskt, det är lite böljande sug och känslor att hantera fortfarande men mitt fokus är oförändrat, jag vill bli fri från den här plågan. Tröttheten är fortfarande stor, den tynger mig en smula.

@LindaB23 ja vi är grymma! Bara trötthet kvar nu. Så trött. Vi kämpar på!

ISE: Jo, men hade tur i oturen. Lyckades dra på mig Covid vilket var drygt, men vilken rivstart på nykterheten det blivit. Så ska försöka hålla flaggen högt: Och du klarar det ISE!

Tack Amanda! Ja, är ju hela grejen med att hitta anledningarna till drickandet och börja där, inte i något fall av en idealistisk världsbild där man bara inte dricker. Min tanke är nu 2024 att verkligen gå till botten, tänka nytt, städa ut och göra vad som går för att bygga nya vanor.

Så. är rätt trött i mössan så ska avrunda, men tack! :)