skrev Zandra_N i Rädd inför helgen
@Mormor2023 hur är det idag?
skrev Zandra_N i Min tur. Jag behöver hjälp och support.
Fortsätter obrutet och är så stolt.
Var på middag hos nya bekanta i helgen och det första som händer är att jag tackar nej till champagne och säger att jag har en paus från alkohol och har dryck med mig. VA?! VARFÖR DÅ?! blev många frågor.
Är ju egentligen sjukt märkligt att man ska behöva "försvara" sig. Nu är jag trygg i det och van vid att vara annorlunda och ifrågasatt men ändå, låt mig göra mitt val. Intressant också att fler än en person kommenterade med att "det borde jag nog också ha" "oj, det låter svårt, skulle jag aldrig klara" senare under kvällen.
Så otroligt skönt att vakna utvilad och med energi. Framförallt att alla samtal finns kvar.
skrev hgk i Rädd inför helgen
@Mormor2023 Hur har det gott för dig, var riktigt nära att sluta dåligt för mig idag men lyckades vända om tankarna så gick bra tillslut. Hoppas det gott bra för dig med.
skrev Flarran i Promillebikt
Stoltheten man känt fick sig till sist en knäpp för sju år sedan när ekonomin kraschade och det inte fungerade ekonomiskt för mig längre och man i ett väl självbevarelsens bleka och svaga ögonblick då spontant under blodtryckskoll berättade för en allmänläkare om hur man även mådde psykiskt och väl även berättade att man kände att det upplevdes som att satt och slog sig i huvudet med en planka dagligen för ”att må bra” en liten stund med vin och grejer. Detta ända sen man som riktigt ung först upplevde en stunds tankefrid av alkohol och mest sen bara längtade efter mer berusning.
Har sedan jag var liten vetat och känt att det inte är normalt att alltid mer eller mindre vara osäker, nervös, deprimerad och känna ett utanförskap även i de grupper som man egentligen känt sig rätt hemma i. Snackar här om om min psykiska erfarenhet av dystymi som väl inte så värst många som begrepp känner till, vilket har gjort att jag inte har ork att stressa för att passa tider för att ingå i någon gruppaktivitet någon längre tid.
Tröttnar så himla snabbt, ger alltid först allt och lite till så där i början, och sen bara falnar och slocknar intresset och jag känner tristess och enformighet i det mesta. Har provat på föreningsliv inom intresseområden jag har, men det har alltid varit så mycket av sidoverksamhet som jag inte känt det minsta för.
När någon sade, tänk att få hålla på med det här jämt. Dessa ord och tanken på att låsa fast sig i något som inte kändes helt rätt fick mig att lämna en förening som väl jag egentligen delvis gillade, men socialt utanförskap gjorde att det som oftast bara blev att allt till sist kändes som ett tomt och meningslöst tvång, drack inte mer än ett par flaskor portvin till helgen under det året.
Men det kändes jobbigt att inte vara fri och kunna vara sig själv riktigt, tröttnade snabbt på alla tvång och förväntningar om att alltid förväntas vara den som med glädje ständigt skulle ge utan att väl få så värst mycket av värde tillbaka. Socialt sett har jag aldrig klaffat fullt ut och kunnat skaffa mig nära vänner och sånt där, då det väl faktiskt krävs mer än att bara ge och inte få något tillbaks.
Det krävs så mycket jobb och ger mig mest social ångest tycker jag att ingå i någon grupp. Som oftast får jag rätt snart en känsla av att bara vara den som ska utnyttjas för andras bästa, vilket sällan eller aldrig så klart har givit mig någon stimulans och motivation att hålla i och hålla ut.
Då har jag lämnat och gått vidare till något nytt som bara efter ett kort tag gett mig samma känsla av att vilja gå vidare till något nytt. Har heller aldrig orkat eller kunnat att hålla fokus länge på annat än sånt som jag verkligen brunnit för, vilket är sånt som intresserar mig till den grad att jag kan kämpa på tills jag går rätt in i kaklet.
Från att ha varit någorlunda ekonomiskt oberoende till att bikta mig inför läkare och psykolog samt det sociala för att sen länge gå som tiggare på socialen med mössan i hand för små korvören liksom, bygger då verkligen inte upp en redan rätt låg självkänsla liksom. Men har provat på den biten och fått alla möjliga tips och råd av de hade. Har ett tag till och med från det kommunala haft en form av stödjare för att väl komma ut - och in i samhället igen. Men den grejen var inget för mig.
Har alltid för det mesta sen barndomen upplevt mig att fått ha klarat mig mer eller mindre helt själv, och väl inte heller velat att vara beroende av någon. Då jag förutom alkoholkonsumtionen som jag försöker lägga bakom mig har min psykiatriska problematik med social ångest och sånt, ville någon en gång att jag skulle pröva på att försöka ingå i en grupp med individer med kanske lite likartade problem. Men ville inte cementera fast mig i ett tänk som jag inte helt kunde identifiera mig med, orkar inte med att ha deprimerat folk inpå mig alltså, har gjort den resan liksom.
Dessutom när det gäller människor med psykiatriska funktionsvariationer som jag känner till en del om blir jag trött av att bara tänka på att passa tider för att kanske få stå och koka kaffe, som jag inte ens gillar, och kanske även laga mat enligt andras önskemål, och då spela teater som nöjd och glad som en underdånig typ inför andra för att därmed liksom platsa i konstellationen som sådan.
Stoltheten man kände innan man helt fastnade för djupt i alkoholträsket, och sen fick lära sig att krypa för att resa sig igen har förändrat synen på mycket. Skulle väl så klart tidigt ha sagt ifrån och frigjort mig från att vara fastlåst på samma plats och att därmed behöva att utstå en situation som kändes helt fel så otroligt länge, men det är ju rätt så lätt att vara efterklok.
Den konstlade bedövande frihetskänslan som jag väl upplevde och kände att alkoholen gav, den stal mest bara en massa dagar ifrån mig och gjorde mig illa på så många fysiska och psykiska sätt där jag ofta satt i min dimmiga ensamhet och deppade och väl mest tyckte synd om mig själv.
Kanske är det inte så konstigt att det blev som det blev när jag tittar tillbaka på min uppväxttid som väl rätt nedtryckt av farsans domderande och ”klasskompisars” mobbande samt min rädsla för att inte min psykiskt sjuka morsa skulle vara allt för deprimerad och bli inlagd var inte uppbygglig. Ständig negativ stress i åratal kan knäcka vem som helst. Detta var bara några nyktra tankar här i stunden.
Kämpa på!
skrev NyavanorNyttliv i Känner mig värdelös och korkad
@cawe123 tack, ja jag ska försöka ta tag i det nu. Vet bara inte vart jag ska börja förutom att skippa alkoholen så klart. Men jag tror att för att lyckas och för att känna mig glad igen så behöver jag nog hjälp att kravla mig ur vad jag tror är ”utbrändhet” har nog varit på väg in i den sk. väggen under många år och ett glas lite nu och då har väl varit min belöning för att jag jag fixat jobb och vardag. Inser nu att istället för att fokusera på mig själv och mitt mående så har jag tagit till alkoholen.
skrev cawe123 i Känner mig värdelös och korkad
Jag känner igen mig på mycket av det du beskriver. Man biter ihop och är duktig men man är ju inte alls snäll mot sig själv. Jag har själv kommit ner i botten nu och igår fick jag nog. Nu söker jag hjälp för min egna skull, jag gör det av välmening mot mig själv. Jag är alltid så snäll mot alla andra. Nu ska jag fokusera på mig själv. Att söka hjälp är inte att visa sig svag. Det är att ta hand om sig själv , tillåta sig att någon annan tar hand om en. Vågar jag så vågar du🌺
skrev Nell i Nykter dag 6
Hej @lillan29 och välkommen till Alkoholhjälpen!
Vilket stort steg du och din sambo tog att vara nykter de här dagarna! Det låter som att du drabbades av stora och kanske lite jobbiga tankar om hur livet ska bli när du nu har bestämt dig för en förändring. Hur känns det nu efter den här helgen? Vad gjorde ni och hur gick det? Berätta gärna!
skrev NyavanorNyttliv i Känner mig värdelös och korkad
Har inte skrivit något på över ett år, gick ju sådär att försöka vara måttlig. Att bara ta något glas en fredag eller lördag har inte funkat alls. Kan bli 2 men max 4 helt alkoholfria dagar i veckan. Förutom att jag inser att jag skulle behöva sluta helt med alkoholen så vantrivs jag så himla mycket på mitt arbete. Känner mig låg och har ingen energi, känner mig korkad börjar nästan tro att jag förutom mina dåliga alkoholvanor även kanske kan ha drabbats av utbrändhet. Har alltid haft höga krav på mig själv och alltid velat prestera på topp, har aldrig sagt ifrån och alltid tagit mig an uppgifter som egentligen borde hamnat på någon annans bord. Vill så gärna alltid göra ett superbra jobb. Men sen någon månad tillbaka så finns ingen energi alls, kan bli sittandes framför datorn och bara stirra, vet vad jag borde göra men det låser sig på något vis. Vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig, borde kanske sjukskriva mig men det tar emot. Har alltid bitit ihop och försökt att hålla fasaden uppe, har egentligen aldrig tillåtit mig själv att känna efter. Stänger av och kör på. Börjar inse att det inte håller längre - jag behöver hjälp, men att söka hjälp känns som att erkänna för sig själv och hela världen att man är totalt värdelös.
skrev Zandra_N i Min tur. Jag behöver hjälp och support.
@Mormor2023 Hej!
Låt oss följas åt! Jag har gjort hela helgen utan alkohol och det går. Hur har du det idag? Vi gör det här ihop. Värst är att känna sig ensam ❤️
skrev Flarran i Promillebikt
Dagbokstankar 2023-11-13.
Har aldrig egentligen varit värst mycket för att skriva dagbok, men mitt ämne eller tråden Promillebikt har ju i mycket kommit att bli som min dagbok liksom, så skriver väl lite till igen.
Tänkte just på att A-forumet är bra mycket mer än bara en massa alkoholsnack, det finns så många olika livsöden man får ta del av och som ger så mycket insikt om verkliga världen som man normalt sett aldrig får ta del av i vanlig bokform eller filmer. Det är då inte lätt att vara människa.
Har just läst i min mors dagbok från 1980-talet och nu förstått en del som jag i yngre dagar inte förstod så värst mycket av liksom, och förstår att jag har en hel del att jobba med för att stegvis kunna bli i balans och en hel människa för att inte andligt sett bara gå helt vilse.
Jag är inte så starkt traditionellt kristet religiös och bara diggar hallelujasång och sånt, men visst känner jag ofta andlig närvaro av Gud och förstår även att det bästa för mig är att vara helt nykter och fatta att alla alkoholhaltiga drycker är ett skadligt gift vilket det ju medicinskt sett även är. Tänk vad mycket tid man har kastat bort på rena dumheter...
Har i ett svagt ögonblick andligt bett om att få vara frisk till sista andetaget och givit skaparen ett löfte om nykterhet, mår kroppsligt sett rätt skapligt bra just nu, så försöker väl att hålla det löftet, men nog är det svårt.
Jag tycks ju tydligen ha fått en chans att starta om och måste ta vara på den känner jag, förstår att min mors alla böner till Jesus om beskydd av mig nog inte var helt förgäves, en helt ny dag och vecka har just tagit sin början, så måste så klart tänka på ett lite nytt sätt.
Det har redan gått två timmar på detta dygn, måste nu gå och vila, eller rättare sagt sova några timmar, det känns bra att ha varit nykter i över en månad och tre veckor officiellt på forumet. Men nog är det ovant att inte som alltid släpa hem en massa pilsner, vin och sånt. Ska idag försöka att ta en liten promenad som jag gjorde igår.
Man fick ju faktiskt ovanligt med energi trots att det var jobbigt att gå över fem kilometer vilket inte direkt är en vana då man ju mest gillar att cykla. Men vi får väl se vad man orkar, har ju fått tips om att man inte ska tänka så mycket utan väl mest bara sätta på sig skorna och sånt så att man kommer igång.
Det var väl allt just nu.
skrev ptc i Vill inte mer, jag behöver hjälp
@Himmelellerhelvette dom är alla jättebra. Kan även rekommendera Rebecka Åhlund - jag som var så rolig att dricka vin med. En underbar ljudbok/bok när man vill ur alkoholen.
"Ursäkter" och knep i början för att "passa in socialt" finns det många. Allt från att be killen/tjejen i baren servera mig alkoholfritt när jag beställer till de olika medicinska ursäkterna. Antibiotika märkte jag kunde ge mkt motfråga som kunde bli jobbiga, de snällare penicillinen "får"/kan man dricka alkohol med. Dessutom behövde man ganska ofta svara på "men du har ju inte varit sjuk i veckan" osv.. Metronidazol var alltid vattentätt, ges tydligen vid tandinfektioner och är direkt farlig konsumera med alkohol. Man har helt enkelt varit hos tandläkaren och nu "äter ngt för att tandläkaren tror det kan va ngn infektion ".. man får ändå höra jo men ett glas dör du inte av... "jo jag läste dom biverkningarna och man kan väl säga som så att tandläkaren skämtade inte när hen sa - ingen alkohol". Att den sen används mot en hel del annat som folk i ens omgivning inte vill fråga mer om, finns alltid googlare, (vaginala infektioner, mag-tarm infektioner osv) gör den till en kanonursäkt tills man är redo vara mer ärlig. Inte ens sammanhang där en tandläkare eller sköterska närvarar blir pinsamma, lite tyst "ne det är inte tanden som jag sa innan framför alla, det är hrm hrm där nere". Ingen säger "ett glas" om dom tvingat fram så mkt ursäkt i sin druckna dryghet ;)...
sen har ju strulet med den där tanden "blivit bättre" ngr dagar senare på jobbet men som med tandvärk så kan ju den där jäkeln komma och gå (en aw ngr veckor senare) "tanden fortfarande/igen, pusst, , drar snart ut skiten..." :)
skrev ptc i Vill inte mer, jag behöver hjälp
@Ängans
Oj vilken igenkänningsfaktor. Det du beskriver var mitt liv till och från i ett decennium. Halva det decenniet vågade jag inte be om hjälp trots att jag någonstans insåg jag behövde, jag va ju jättebra på att sluta själv så ngn slapp få reda på det. Få reda på hur dålig jag var som inte kunde kontrollera mitt eget drickande. Hur dålig jag va som inte bara kunde kavla upp ärmarna.
Mina egna jättebra försök att sluta gick som du förstår sådär. Men den där sekten AA va jag minsann för fin för, hur skulle det kunna hjälpa mig. Där sitter väl ändå bara gamlingar som supit bort sina liv och så klampar jag in som det svarta fåret. Jag är ju mkt bättre och AA är väl snudd på religiöst...
Ack vad fel jag hade! Efter mitt senaste återfall som knappt får bära ordet återfall sa min familj att ska du ha ihjäl dig själv kan du åtminstone va man nog att testa allt som går att testa innan du ger upp. Det fanns bara AA kvar jag inte provat.
Tröskeln in till ett AA möte är väldigt hög, det är det tyngsta steget jag tagit. Det kändes som jag behövde klättra över tröskeln i dörren, så hög va den.
Väl över på andra sidan raseras alla mina fördomar på studs. Men vänta lite, ni är ju i min ålder, ni är ju vanliga människor, är inte alla här djupt religiösa...
Där dök jag bara upp oanmäld (som man gör), inte en aning om hur det fungerar, vart jag ska sätta mig, säga, göra osv.
Och VILKEN värme, vilket lugn, vilken sammanhållning. Alla här är ju som mig, jag är inte bättre eller sämre än någon här. Vi delar ju bara samma sjukdom och vi är lika sjuka men det vi delar mest är viljan hålla oss borta från sjukdomen.
Sedan dess går jag på möte 1-2ggr i veckan. Det är höjdpunkterna på min vecka, jag mår så osannolikt bra när jag kommer dit och ännu bättre när jag går där ifrån. Jag tror inte på gud, jag är inte religiös och kommer nog aldrig bli det. En medlem sa till mig på mitt första möte "när vi läser nu och om vi ber sinnesrobönen eller pratar om de tolv stegen - då väljer du ditt eget ord, det kan vara gud (som det ofta står), jag byter ut det mot AA".
Så varje gång gud skulle ge mig styrka eller jag skulle hänge mig till honom - då tänkte (och tänker) jag att AA är min gud, jag har ju givit mig hän till AA, jag har givit det en chans och AA ger mig styrka.
Jag har "min grupp" på hemorten jag går till men har besökt och besöker då och då andra grupper när jag är på resande fot.
AA har inte bara hjälpt mig bli nykter, det har räddat mitt liv
Googla fram, sök upp en grupp nära dig och bara gå dit. Be o bara få sitta med om det känns jobbigt att prata. Det kommer vara en av de jobbigaste promenaderna i ditt liv men det är värt vartenda fotsteg.!!
skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!
@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg. Att hjälpa andra att må bra är något jag gör i mitt arbete men det är något jag även skulle kunna tänka mig att göra ideellt. Det ger så mycket❤️
@Lavendelblomman Tack❤️Jo men det går väldigt bra att vara nykter. Såg att du skrivit i din tråd. Hann inte läsa just då men hann läsa att det är inte helt enkelt att vara nykter. En dag kommer det gå💪🏻
@Charlie70 Ja, snart är det 1 år! Å det känns så himla skönt! Nu är det bara att stå ut i svåra känslor inte dränka i alkohol. Tänker att det kommer bara bli bättre…❤️
@Ny dag Nej, jag tror inte heller att jag kommer bli en bitter tant. Så tråkigt livet blir då! Ja man verkligen efter lite mer ljus…🕯️❤️
Min dotter är nästan sitt helt vanliga jag❤️ Men livet är tufft för henne. Hon berättar att hon känner ingenting. Säger även att hon har varit m personer som inte är bra för henne men att hon blir väldigt ensam. Rädd för att bli deprimerad. Alldeles för trött för att jobba. Tacksam för att hon vill berätta. Jag tar det försiktigt försöker känna av att jag inte blir för mycket på. Inatt sov hon h sin bror och jag hämtade henne vid 7-tiden för att hon skulle hinna hem t när boendestödet kom m medicinen.
Jag är så otroligt tacksam över att vår son bjöd oss alla på Farsdagmiddag. På ett hotell ute på landet. Så gott! Varm i modershjärtat❤️Så länge sedan hela familjen var samlad. Även om vår dotter var jättetrött och blev rastlös var hon med. Och en så fin gest av vår son❤️Firade även mannen som fyllde år i augusti, vi orkade inte då. Träffade min bror och min svägerska.
Så jag känner mig tacksam över dagen🙏🏻Nu kommer arbetsvecka igen så jag måste hitta en strategi för att inte gå under på jobbet🤔
Kram och godnatt❣️
skrev Varafrisk i Tillsvidare
@Ny dag Så starkt💪🏻Heja heja dig! Tror på dig💪🏻🙏🏻Kramar🥰
skrev Himmelellerhelvette i Promillebikt
@Flarran Grattis till tre veckor! Och till att låta bli folkölen 🥳
skrev Ängans i Rädd inför helgen
@Mormor2023
Bra jobbat Mormor, det är precis i såna skitsituationer man annars lätt tar sig ”ett”glas och du fixade det!
Nu kör bi lite till va? Tror (och hoppas) att vecka två är lite lättare. Heja dig ❤️
skrev Himmelellerhelvette i Vill inte mer, jag behöver hjälp
@Ängans Grattis till fem dagar! Bra jobbat! Det är jätte inspirerande att lyssna på andra som tagit sig ur beroendet och mår bra, har vanliga härliga liv med allt vad det innebär förutom alkohol🙏 Jag har lyssnat både på den podden och den som heter alkispodden. Jag har även lyssnat på några böcker några olika har skrivit såsom ”Tänka klart” ”Beroendebersonligheten” och ”Skål ta mig fan” Nemo har också skrivit en bok, minns inte om det var någon av de ovannämnda eller en annan.
Säg att du äter penicillin för urinvägsinfektion eller nått när du ska iväg i veckan.
Kram
skrev Ängans i Vill inte mer, jag behöver hjälp
God kväll
En liten uppdatering.
Jag klarade det, inte en droppe sedan i tisdags. Vilket gör 5 nyktra dagar för mig (ett rekord alltså) och imorgon kommer jag inte åka bakis till jobbet, vilket jag gjorde förra måndagen!
Allt har varit jobbigt ändå....eller nej inte allt men fredagen var värst. Jag har varit väldigt konstig i magen hela veckan, lite snurrig i skallen och som ett brev på posten kom huvudvärken vid 12 tiden i fredags vilket fick mig att vilja åka hem och ta mig "ett" glas och VARVA NER LITE! Så dum tanke, jag fick verkligen övertala mig själv att testa en dag till, gör det bara, en dag till. Och jag lyckades.
Lördagen var också jobbig, känner mig nästan lite sjuk, orkeslös och deppig. Hade hittat ett AA möte och sett framför mig att jag skulle eventuellt våga ta mig dit. Så där ni vet, nyduschat och hurtig, på en lördagsmorgon. Haha den bilden hade jag i huvudet alltså...typ en så vill jag bli....men jag låg mest i sängen och var glad när jag upptäckte att klockan blivit 15 och tänkte "ha ha! rätt åt mig, nu är bolaget ändå stängt och här ligger jag och är nykter!".
Sen gjorde jag min pasta och tittade på Robbie Williams dokumentären. Bliv lite inspirerad. Kan han så kan jag...lite så. Och snygg är han också, kul att han körde hela dokumentären från sängen...iklädd endast kallingar. Fuck Beckham och deras skrytiga garderober, här ligger vi och är lite halvdeppiga och ej påklädda. Jag och Robbie alltså, nyktra båda två :D
Idag var en ok dag. Utan att gå in på detaljer så märkte jag idag att nu håller mig mage på och förlåta mig för det jag har utsatt den för. Tack för det magen nu kör vi lite till. Jag lovar <3
Ny vecka imorgon. Nya möjligheter sägs det. För mig blir det nya utmaningar. Jag har tre event denna veckan. Jag förväntas delta och så klart bjuds det på alkohol och det ska gudarna veta att jag förväntas dricka. Eftersom jag inte är redo att gå ut med vad jag håller på med så har jag kommit på små lögner...inte bra känner jag, men jag gör det ändå för att rädda mig själv. Jag måste ta bilen alltså, har kommit på att det räddar mig från två utav gångerna. Den tredje blir en utmaning, det är en konferens med övernattning....jag får hitta på något där. Är lite för gammal för att spela gravid, det där blir en utmaning...massor med vin och fördrinkar på rummen och sen blir det AW och middagar och fan och hans moster. JAG VILL INTE DRICKA men är fortfarande inte redo att gå ut med det eller erkänna för mina närmaste.
Jag har läst väldigt mycket här och är så tacksam att jag hittade hit. Tack för stöd och gemenskap <3
Jag har även lyssnat på Beroendepodden med Nemo och Magnus. Tycker det är skönt att lyssna på andra som har klarat att ta sig ur skiten. De verkar ha det bra.
Tänk om en själv kan få ha det bra till slut!
Nu blir det lång dusch och förhoppningsvis bra nattsömn. För det tycker jag att jag förtjänar :) Önskar er alla en fin ny vecka.
skrev Himmelellerhelvette i Tillsvidare
@Ny dag Underbart! Jag blir så glad över att läsa om din positiva inställning❤️
skrev Himmelellerhelvette i Ett snabbt eskalerande missbruk
@marshmallow11 Så roligt att höra❤️
skrev Flarran i Promillebikt
Firat 3 veckor som medlem på forumet med en spontan promenad i omgivnigarna och under denna vandring inhandlat mjölk, nyponsoppa, bananer och prylar, körde ingen musik idag, himla vad drygt det var alltså. Kom väl hem så där runt klockan 16:45 efter fyra timmar av långsamt spatserande med några kortare vilopausar på nån bänk efter vägen. Stegräknaren visade hemma på rejält bra mycket mer än 5 kilometer. Lyckades med kraftprovet att inte köpa några folköl i butiken som verkligen lockade, men det gick att stå emot frestelsen den här gången.
Ha en fin kväll!
skrev marshmallow11 i Ett snabbt eskalerande missbruk
@Himmelellerhelvette frukosten var underbar ❤️
Var på middag (nykter) i veckan med ett gäng grabbar jag ibland hänger med. Hade så jäkla roligt och tårarna sprutade av glädje. Den som står mig närmast av dem bor just nu utomlands så därför ses vi inte lika ofta som förr. Igår kändes allting lite meningslöst. Ingen alkohol och har lagt om kosten. Men kroppen mår så jäkla mycket bättre och jag vet att det även kommer att påverka mitt psyke till det bättre. När alla känner sig hängiga och trötta i vädret och mörket känner jag mig fräschare än någonsin!
skrev hgk i Rädd inför helgen
@Mormor2023 Men nykter har du varit så det kan du glädjas över 👍Som du skrev hade du druckit så hade det garanterat inte känts bättre . Ha en bra söndag kväll
skrev Ny dag i Tillsvidare
Söndag och snart två veckor. Alkoholen helt lämnat kroppen. Skönt. Trött men sovit bra. Tänker att det är ok att vila, har misshandlat mig själv med a länge och min stackars kropp o knopp behöver komma ikapp. I eftermiddag ska vi åka och komplettera vinterutrustningen till hela familjen då vi snart planerar resa till fjällen för att se om huset. Nästa helg är det stor fest, känner mig lugn i att inte dricka. Punkt. Kommer ta bilen försatt det blir så mycket enklare att komma hem så det är ett svepskäl men kommer försöka att inte lyfta det utan bara vara där och inte dricka för att jag inte vill. Önskar en fin, nykter söndag till forumet!
Igår bestämde jag mig. Nu räcker det. Jag dricker för mycket. I tisdags köpte jag en bag in box. I lördags tog jag sista slurken plus att jag köpt en flaska i fredags. Nästan fyra liter vin har jag alltså lyckat få i mig på 5 dagar....
Mitt drickande har eskalerat. Skilde mig för snart 2 år sedan. Det har tärt på mig och jag har försökt hitta ett lugn och då har alkoholen varit en hjälp men jag mår så dåligt dagen efter och får fruktansvärd ångest. Har försökt dricka med måtta men efter första glaset så är den tanken helt borta. Jag vill kunna ta ett glas och vara nöjd med det men det funkar ju inte. Jag måste hålla upp helt och hållet ett tag nu. Det kan gå flera dagar utan att jag känner sug men sen helt plötsligt slår det till och då tänker jag men ett glas kan jag väl ta. Slutar ändå med att flaskan är tom när kvällen kommer. Och morgonen efter har jag sån ångest igen, trött, deppig och apatisk. Jag vill ju vara hälsosam. Läser vad alkoholen gör mot kroppen och tänker HUR kan jag göra såhär mot mig själv. Sen nån dag senare så har jag liksom förträngt det och så står jag där på systemet med en eller två flaskor i handen igen. Jag har inte riktigt hittat vad det är som triggar. Känslor tror jag men och "jag är värd" tänket. Nu sitter jag här med ett glas citronvatten istället och tänker ge min kropp näring och återhämtning. Men det är idag det. Jag är livrädd för hur det kommer bli till helgen. Jag vill inte få den tanken igen att jag nog ska klara av att ta bara ett glas...jag litar inte på mig själv längre.