Senaste kommentarerna i forumet

Grattis @flarran till en månad- inte lite- efter så många år av drickande. Jag tror också på dig och din kraft, på din förmåga att skapa ett bättre liv. Du är på riktigt god väg! 🤗

@Ny dag Hej! Vill bara kika in och säga att jag tycker att du är otroligt stark som är på banan igen och klarar av att hantera alla utmaningar och måenden! Heja dig💪🏻😊

@Flarran Hej! Måste bara säga, vilket grymt jobb du gör. Grattis till en månad! Du delar så okonstlat och rakt din resa och din historia. Och du skriver fantastiskt fint. Hänger kanske ihop med din musikalitet?🎶🎹🎵
Önskar dig en fin kväll!

Fortsätter in i andra nyktra veckan, tröttheten är överhängande. Var tvungen att sova en timme mellan möten i eftermiddags. Har aldrig hänt förut. Tur att mitt jobb är väldigt fritt på så sätt. Inget sug idag, har bäddat ner mig med lite te. Hoppas på tidig sömn idag. Imorgon in på jobbet för möten samt träffa kollegor.
Lyssnade på Beroendepersonligheten 2 ggr under förra veckan, nu är jag inne på Kidnappad hjärna (har kommit halvvägs). Rekommenderar verkligen dessa böcker som ett komplement till Annie Graces bok Tänka klart samt Craig Becks I can stop you drinking. I alla fall känns det som det kommer hjälpa mig! Önskar alla en nykter måndag!

Hej @Andrahalvlek!

Tack för att du gratulerat mig till min första helnyktra månad på åratal. Jag var in på din sida och läste om din första tid med kamp och regler samt planering för ett ordnat drickande du försökte dig på med. Det skulle aldrig funka för mig. Har aldrig lämnat en skvätt kvar i någon burk eller flaska. Hur som helst har idag firat månadsjubiléet med alkoholfri cider, ostkrokar och en del godis. Kanske inte det allra nyttigaste, men man måste ju leva också.
Får väl i morgon trampa lite på motionscykeln eller - usch, ut och promenera som alla rekommenderar.

Kämpa på!

Hej!

@vår2022,

Tackar för grattis till min första helnyktra månad på massor av år. Det har inte varit lätt, men jag vet att det här med att dricka som självmedicinering inte funkar längre. Kroppen börjar ju även faktiskt fysiskt sett så smått att återhämta sig lite. Så om jag bara klarar av inte helt deppa till och spåra ur så borde jag kunna må bra mycket bättre med tiden om jag helt fortsätter att avhålla mig från alkohol. Får ta det hela stegvis dag för dag, och inte tänka för långt fram för då blir det nog omöjligt liksom, men just nu funkar det och känns rätt okej.

Har det gott!

@Kennie Tack. Vet att det kommer vara så även för mig. Tänk om man kunde få välja att enbart ha den rationella delen av hjärnan igång en period.

Hej,
Känner igen känslan du beskriver.Det känns läskigt och stort att inte dricka. Och lite obegripligt, man har ofta haft en stor del av sin identitet kopplat till att dricka alkohol. Men det går över. För varje dag känns det lite mindre konstigt. Du behöver inte välja för alltid just nu. Men sätt ett första mål. Tre månader brukar rekommenderas av Alkoholhjälpen för att rensa hjärnan och bli av med beroendet. Sen kan du ta ett nytt beslut hur du vill gå vidare. För egen del har livet blivit så mycket bättre av att sluta dricka, jag är så glad att jag tog steget!

Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag är inne på dag tre. Det låter så löjligt att jag vill gråta. Samtidigt som jag vet att det inte går att komma till dag tio, femtio eller hundra utan att passera dag tre.
Det känns också som att jag har fått hybris. Men det är som det har varit tidigare. Tror att ”nu så – nu är det ingen fara, jag kunde ju avstå”. Vet inte om jag skrattar, gråter eller bara skakar på huvudet åt mig själv. Jag känner mig stark och livrädd. Nästan panik och samtidigt lugn. Jag vet att jag måste komma till förändring. Att det bara är jag. Jag själv som kan göra det. Inte dricka alltså. Fast det jag känner är nytt för mig är att jag mer känner att jag väljer nykterhet. Igår valde jag liksom inte ”att inte dricka”. Jag valde att bara vara.
Det är som en pingismatch i huvudet. Ena stunden är jag här och nu och det är skönt. Andra stunden får jag alla kommande situationer och möten ever i huvudet samtidigt och känner mig helt överväldigad.
Jag tror egentligen inte att jag kan dricka ”med måtta” men kan heller inte just nu säga att jag aldrig ska dricka igen. Blir för stort. Vad betyder det ens. Tillbaka till att försöka andas. Dag tre.

@Flarran Grattis till första nyktra månaden! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra!

Min pappa självmedicinerade med alkohol i hela sitt liv. Jag tror att han i sin ungdom var lite blyg och med hjälp av alkohol vågade han ta plats. Han hade återkommande depressioner i hela sitt vuxna liv. Slutade dricka så många gånger att både jag och mamma mot slutet mest ryckte på axlarna och tänkte ”du börjar snart igen”. Hela min barndom/ungdom präglades av min pappas drickande och min mammas medberoende. Han dog vid 64 års ålder, med söndertrasad lever. De hade aldrig sett något liknande. På slutet kombinerade han 10% öl med Alvedon. Kass kombo. När han dog kunde jag inte sörja, det enda jag tänkte var ”skönt att han äntligen fått ro”. Det är 22 år sedan i januari.

Jag har ärvt min pappas sårbarhet för att få depressioner, jag har haft det återkommande i hela mitt liv sen tonåren. Jag har också ärvt hans sårbarhet för att bli alkoholist. I februari har jag varit alkoholfri i 4 år. Och jag behöver antidepp för att inte ramla för djupt ner i depressioner. (Livet ut har jag insett. Varje gång jag slutar med antidepp blir jag deprimerad inom några få månader.) Senast var jag sjukskriven för utmattningsdepression för 1,5 år sedan, utan att alkohol var inblandat. Var sjukskriven ett halvår, men sen ett år tillbaka mår jag bra igen och jobbar som vanligt.

För mig är sömnen nyckeln - och fasta rutiner. Gå upp samma tid, frisk luft och dagsljus varje dag, inte äta för mycket socker, lägga mig samma tid. Traggla, nöta, öva, träna på att få rutinerna att funka. Då har jag lagt golvet. Sen har jag lagt mycket energi på att ta reda på vad som gör mig glad. Jag mår bra av naturen i alla former. Jag får energi av att tjöta med folk. Jag har precis skaffat hund som ger mig både sysselsättning och kärlek i vardagen.

Ingen gör jobbet åt dig, och det finns inga magiska lösningar. Du måste fylla ditt liv med roligheter - som musik tex! Kanske vara mer aktiv på olika forum, inklusive detta. Kanske prova att träffa någon IRL osv. Sakta, sakta bygga upp ditt liv till ett liv som ger dig glädje och nöjdhet.

Jag tror på din förmåga att fixa detta!

Kram 🐘

@Flarran Grattis till en månad nykter!🥳. Den längsta nykterheten du haft på 20 år! Rekommendation är att vara nykter minst tre månader så att din hjärna hinner återhämta sig och komma i balans igen. De goda effekterna av att vara nykter kommer kommer smygandes under reningsprocessen, så ge det tid. Det kan gå upp och ned men själv upplever jag att det bara har blivit bättre och bättre ju längre tid jag har varit nykter. Det blir mer stabilt och balanserat. Tankar och känslor ändras när alkoholtäcket inte längre finns. Bra jobbat!💪

@Smillans Visst är det sjukt att vi gått på bluffen och obeskrivligt skönt att vi synat den. Tänker på det @andrahalvlek brukar skriva som exempel: Har en trollkarl avslöjat sitt trick kan man aldrig gå på det igen. Så känns det för mig med alkohol.

Jag har också känt en väldig sorg för vissa som lämnat forumet, som det gått så himla bra för, som har helt rätt inställning och gjort enorma framsteg. Det är så fruktansvärt hur starkt beroendet är! Vidrigt! Och efter ett långt uppehåll är det tufft att ta sig tillbaka upp på hästen när man tagit ett återfall har jag förstått.

Jag är livrädd för återfall och jag tror det är bra att mata sin rädsla i just det. Det är det enda jag vill fortsätta vara rädd för.

Kram❤️

Firar idag en månad som helt nykter i detta nu genom att skriva några rader då jag ändå inte kan sova trots medicin mot allmän ångest och svåra sömnbesvär. Har som medlem på detta forum tagit del av många olika livsöden kretsande kring alkohol som givit mig inblick i hur olika det kan se ut när det gäller själva överkonsumtionen och missbruk av alkohol. Det finns väl kanske någon som jag läst ord av som verkar att ha lite grann av min psykiska problematik i botten. Förstår att det för en överkonsument av starka drycker utan någon psykiatrisk sjukdom som kanske dystymi kan vara svårt att relatera till mycket av vad jag har delat med mig om angående min livsresa.

Mycket har jag berättat om, så som att min mor redan när jag knappt var sju år drabbades av manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som det heter nu. När det gäller mig själv så har jag sedan barndomen varit nedstämd och haft svårt att passa in i något sammanhang på grund av väl min Dystymi som i grunden är den sjukdom som jag känner stämmer mest in på mig. Har endast gått grundskola med mediokra betyg då jag inte kände något intresse av att studera och dessutom väl mest kände mig rätt mobbad och utanför.
Något riktigt liv har jag aldrig känt att jag har haft.

När det gäller den psykiska biten har jag ingen fastställd diagnos i liksom en enda klarlagd specifik term, då sådan inte har kunnat fastställas av de läkare inom öppenpsykiatrin som jag har gått hos i flera år och där fått all den hjälp och expertis som de kunnat uppbringa i form av mediciner och samtalsstöd. Jag har lyckats att leva långt över femtio år med mitt psykiska ständiga lågintensiva pågående depressiva tillstånd av mer eller mindre stark nedstämdhet. Har idag så låg energinivå att jag får uppbringa alla mina krafter för att bara existera och klara av vardagens mest grundläggande sysslor och är även numera helt förtidspensionär eller som det nu heter, gående på sjukersättning.

Jag började tidigt att självmedicinera med alkohol som har varit det enda som har givit mig andrum och en stunds ro och frihet från att slippa känna mig helt hopplös och värdelös, samtidigt så har jag aldrig känt mig glad och lycklig av berusning utan endast fått vila min hjärna från att dagligen mest ständigt gå omkring och tänka riktigt mörka tankar. Min egen terapi som jag har berättat om handlar om musikskapande vilket läkare har sagt är bra om jag försöker att fortsätta med.

Det är egentligen inte konstigt att alkohol i de kopiösa mängder som jag har intagit i olika former genom åren utan att ens ofta känt mig mer än kanske lite salongsberusad för det mesta, har givit mig de olika kroppsliga hälsoproblem som jag numera har med bland annat högt blodtryck som jag tar mediciner mot, en märklig dimsyn som experter inom ögonsjukvård inte kunnat se den direkta orsaken till, samt självklart dåliga levervärden och annat lite mer diffust som väl beror på just överkonsumtionen av alkohol. Månaden som gått då jag varit helt alkoholfri har minskat de mest akuta problemen med njurar och urinvägsproblem som jag hade i somras, så det är ju positivt.

Men psykiskt sett när det gäller min ständiga nedstämdhet som jag har haft sedan jag var liten, eller faktiskt redan innan ens min mor diagnostiserades med sin sjukdom. Den är för mig lika närvarande som den alltid har varit och nu kan jag inte längre ens självmedicinera med alkohol mot den om jag inte ska riskera att återigen få akuta urinvägsbesvär som jag har talat om tidigare.

Det talas väl om att det ska vara gott att leva och att man ska njuta av sin tillvaro. Det är då inget som jag känner att jag har gjort värst ofta eller gör. Men kunde min mor få avsluta sina dagar av naturliga orsaker, så borde väl även jag kunna vandra några år till i denna jämmerdal tills inom förhoppningsvis inte allt för många år kanske hjärtat slutar slå av sig själv en vacker dag.

Skulle verkligen behövt några starköl eller en flaska vin, känns det som, för har ingen ork eller nån lust att fira denna dag med en rask morgonpromenad eller nåt annat i den vägen som kanske någon hurtfrisk allmänläkare skulle ha föreslagit. Så det får väl i stället bli så att jag nu denna tidiga morgon i stället firar en månad som helnykterist med ett glas alkoholfri cider.

Skål!

Hej @ Blenda!

Jag har tänkt att skriva till dig länge, men haft så många tankar snurrande i skallen att det inte blivit av liksom. Det är inte för att man varit oartig, men det kändes nyss liksom att det kunnat tolkas så. Men kom till skott nu så här efter att jag nyss kom in efter att kört igång med tvätten som jag berättat om för andra här på forumet om nyss.

Hur står det till förresten? Du som ju har varit här på forumet i över 9 år, helt otroligt egentligen att du har sån ork, energi och uthållighet, det känner man då inte själv att man har egentligen. Det är nog faktiskt endast vetskapen om att kroppen inte fungerar optimalt, eller ens alls tillsamman med gamla ”kompisen” flaskan. Det är verkligen en jobbig kamp det här.

Det känns tomt och ensamt att inte ha denna ”vän” med sig hela tiden. Hade det inte varit för vetskapen och erfarenheten om att kroppen inte fungerar som den ska med alkohol, så hade jag lagt ner det här projektet med att försöka vara helnykterist för längesen. I morgon så är det en helt ny vecka och då blir det för första gången på väl en tjugo år utan en enda droppe öl eller nåt.

Har nu skrivit av mig en hel del, men det är massor med tankar och känslor att bearbeta och det känns inte lätt, men forumet har i alla fall gett mig möjligheten att tala ut lite om mina tankar. Terapeuter av olika slag kan jag säkert få om jag orkar sitta öga mot öga med någon psykiatriker eller psykolog och tala rakt fram med någon som kanske mest lyssnar, tittar på klockan, suger på en penna och kanske lite förstrött gör någon anteckning och säger något intetsägande känns det som.

Men nu ska jag inte bli trist och långrandig, det är ju dags att gå ned i källaren och lägga in tvätten i torktumlaren nu, så nåt lite kul... har man ju i alla fall för sig. Vet i stunden faktiskt inte varför man bryr sig om detta, men det får väl rulla på ett tag till, men nog hade man tagit sig ett järn eller lite till om man kunnat liksom. I morgon är en annan dag säger en sångtitel, och visst är det väl så. Den inre kraften som du skrev om att du tror att jag har.

Den kraften känns så här i stunden inte vara så värst stor, mest bara kanske en liten gnista av ett svagt hopp.
Men det känns kanske lite bättre i morgon, vem vet. Men ska väl inte sitta här och klaga, för det gör ju ingen glad. Hur som helst, du gör ett fint jobb som orkar att skriva till en så som mig i alla fall ska du veta. Önskar dig en fin kommande vecka och fortsätter väl ett tag till.

Kämpa på!

Hallå!

@vår2022,

Har promenerat en liten bit till närmsta matbutik tidigare idag, inte direkt av lust till att gå ut och gå. Men ibland måste man ju införskaffa mat och sånt. Berättade nyss ovan om hur svårt det var att stå emot längtan att köpa öl.
Det fick bli alkoholfri cider istället och chips. Det fick duga, för en månad vill man ju åtminstone klara av att vara nykter, fast nog är det svårt det här. Kom just på att jag har en tvättid och då har man som oftast svept några burkar som ”belöning” för ens hårda arbete liksom. Men köpte faktiskt en hel del med blandat lösgodis i butiken idag, så det får väl bli lite sånt senare som belöning i stället. Klockan är snart 19:00 och då är det dags för tvätt, sicket nöje...

Ha det gott!

Hejsan,

@Himmelellerhelvevtte.

Det går lite upp och ner här med energin och sånt. Kul att du gillade ett av mina inlägg. Skriver väl kanske lite för mycket om allt kändes det som för en stund sen. Men det är väl bättre än att dricka en massa pilsner i alla fall kanske. Tänkte först slöa och göra ingenting alls idag, fick sen för mig att gå och handla. Behövde ju köpa yoghurt och mjölk med mera. Men en sån utmaning det var att stå emot lusten att köpa öl när man passerade hyllan med läsk och sånt. Fick verkligen bita ihop rejält och kämpa mot den gamla vanan man har. Lyckades i alla fall låta bli att köpa ett sexpack med favoritölen trots lurigt extrapris och allt. Hur som helst, ha en fin kväll.

Kämpa på!

@Ny dag Men vad varm och glad jag blir av ditt inlägg❤️. Att det jag skriver är till hjälp för dig. När jag skriver inlägg utgår jag ofta från mina erfarenheter och processer som jag själv gått igenom. Vad gäller identitet och självbild har jag jobbat väldigt mycket med för att hitta nyckeln till min inre motor och hitta förhållningssätt till mitt liv, min värderade riktning. Jag brukar också känna ett slags inre lugn när poletten trillar ned, som att komma åt en undangömd skatt något sätt.

Tack för ditt deltagande i min sorg❤️ Det är fortfarande så färskt och svårt att riktigt förstå. Planerande av begravning mm håller mitt fokus där, men jag ska ge mig tillåtelse att sörja när sorgen knackar på hos mig. Den har knackat på flera gånger och då har jag stannat upp. När begravning och bouppteckning är klar hoppas jag få mer tid och ro för min sorg. Skav har verkligen funnits, men vi hann försonas för flera år sedan innan han gick bort och det är jag så tacksam för.

Ha en fin söndag och ta hand om dig❤️

På väg hem efter en trots mitt grundmående väldigt bra långhelg. Gårdagens middag innefattade mycket bubbel och vin. Maken o gästerna drack helt klart mer än alla rekommendationerna, blev dock inte berusade då det var en låååång middag. Saknade inte vinet, där och då kändes att jag inte dricker som en icke-fråga. Däremot gav ett samtal från gårdagen ett skav i mig. När jag städade av huset kom tankarna på att få döva, dvs ett starkt sug. Innan avfärd tog maken o jag en promenad och jag berättade för honom om skavet, han tyckte äsch bry dig inte. Jag stod på mig och förklarade att för mig är det inte så lätt, jag behöver lösa ut skavet dvs bemöta en person om hur jag upplever vår relation och att jag behöver hans stöttning (personen i fråga var inte närvarande igår). Jag behöver i mitt liv bara ärliga relationer som jag kan känna mig trygg i för annars kommer jag vare sig orka eller kunna bli nykter långsiktigt. Han lovade stötta och det kändes så skönt. Suget är nu borta.

@Himmelellerhelvette Jag skriver ni här. Förstår vad du menar och jag ska följa ditt råd. Skriva eller prata, inte bara tänka och älta för mig själv. Jag har inköpt en liten bok för detta ändamål och mycket finns nedtecknat. ❤️

@vår2022 🙏🙏🙏🙏 för ditt fina inlägg. Har läst det flera gånger. Kommer ta dina ord till psykologen. Lyssnat på boken av Craig Nakken 2 ggr denna vecka, en viktig pusselbit till vilka steg jag måste ta för att verkligen bli fri. Dvs, grundorsaken måste hittas och bearbetas. Sedan är det upp till mig att hitta ett sunt hållbart förhållningssätt till det. Jag ska hitta min motor och ta reda på hur den är konstruerad så att jag kan undvika att den går sönder. Dina ord är som alltid spot on. Omgivningen identifierar mig som en som inte dricker, jag själv önskar jag på riktigt också gör det och det mitt officiella jag. Men i smyg fördärvar jag och därav identitetskrisen! Så klockrent kring identitet och självbild! Känner nu ett slags inre lugn. Jag vet nu att min uppväxt inte var trygg trots att mina föräldrar verkligen älskade mig över allt annat, hade det bra ekonomiskt, de älskade varandra osv men min mamma var och är psykiskt instabil och i min barndom var hon inlagd ett flertal ggr. Min pappa (dog för tio år sedan) var arbetsnarkoman. Där skapades min ”grundotrygghet”. Det var inte deras fel, de gjorde så gott de kunde och vände ut och in på sig själva när jag som mycket ung drabbades av ätstörningar. Har skrivit om detta förr men tror inte hela poletten trillat ned än, kanske har den gjort det nu tack vare dig i kombination med boken beroendepersonligheten. Känner mig lugn i mig själv när jag skriver detta, tårarna brinner förvisso i ögonlocken men det är inte av självömkan utan av 🙏❤️❤️❤️❤️. Imorgon påbörjar jag min andra nyktra vecka igen men tar en dag i taget. Idag är jag nykter.
Vår, beklagar verkligen sorgen med din pappa och hoppas du har det så bra som du bara kan nu. Fina du som ändå skriver här och hjälper. Sorgen efter en älskad förälder bleknar med tiden. När min pappa gick bort var det som en stor del av den lilla trygghet från barndomen försvann och jag hann aldrig sörja riktigt för det var så mkt annat i livet som skulle flyta på. Min mamma klarade sig tex inte själv (visste exvis inte hur man betalade räkningar, tar hand om ett hus osv så det är jag som fixat mycket trots att jag inte bor i närheten av min födelsestad. Mitt syskon är också hon psykiskt sjuk och vi har ingen kontakt och vare sig kunde eller ville hjälpa till. Vad jag vill säga till dig, glöm inte att tid för att verkligen sörja och bearbeta ev skav som funnits i er relation. Mina tankar finns med hos dig❤️). Måste bara tillägga att det var efter pappas bortgång som mitt beroende verkligen ”tog fart” nu när jag tittar tillbaka. Finaste du ❤️!

Drömrapport på en söndag.

Vaknade nästan prick sju idag tror jag. Har börjat drömma lite mer än tidigare, och kommer rätt så ofta nu ihåg de mer udda drömmarna på morgonen direkt på ett sätt som jag inte har gjort tidigare då jag väl för det mesta i många år oftast gått och lagt mig och sovit mer eller mindre berusad varje gång liksom. Det är kul och intressant det här med hur tydligen hjärnan fritt arbetar när man sover.

Det blandas hej vilt med fantasier, minnesbilder av tider som har gått, filmklipp med gamla amerikanska filmstjärnor som snackar på ren svenska, och släktingar man har haft, som i drömmar blir till nästan skådespelare i helt andra roller och situationer än vad man vet från verkliga världen att de aldrig någonsin skulle ha medverkat i.

Förresten det här snacket om att man inte drömmer i färg är bara nys, har till och med faktiskt bakgrundsmusik i vissa av mina drömmar precis som helnyktre farsan sade att han alltid hade haft - lite futtigt och omodernt och rätt konstigt annars tycker jag...

Men hur som helst, har exempelvis aldrig gått på någon finare sorts restaurang än pizzeria, mjölkbar eller vägkrog och gatukök. Inte gått på finare tillställningar med vinprovningar och sånt där som det så kallat lite finare folket högst upp i ”vackra världen” pysslar med, där en gammal pava med nåt rödtjut från långt tillbaks i förra århundradet kan kosta fantasibelopp, som för en vanlig dödlig faktiskt är lite skrattretande, då man ju faktiskt inte kan mer än att äta och dricka liksom.

Smaken är ju dock så himla olika när det gäller saker och ting, det kommer jag ihåg att man insåg rätt tidigt efter att som ung grabb väl sett något tv-avsnitt för många år sedan om resor i världen och vinprovning i slottsmiljö och sånt. Tror programmet man minns någon sekvens ur handlade om en resa till något vindistrikt som producerade lite finare vita viner eller något liknande.

Det är kul hur olika saker kan upplevas, eller åtminstone kan framställas. När inslagets programvärd först hade beskrivit ett bubbelvin som surt och allmänt eländigt. Då tog den så kallade vinexperten över och grep in för att väl kanske som sponsrad under bordet eller nåt, höja drycken som sådan till skyarna lite försynt, men ändå med myndig stämma, genom följande ord sade: Nej, Inte alls surt! Utan ungt friskt och lovande! Det går att vrida till mycket beroende på ens målsättning.

Kommer ihåg att min helnyktra mor ändå alltid hade en kul fascination för de lite mer fint ordnade eller designade restaurangerna som trots ett vardagligt serverande av typen dagens rätt och även då pizzerior som satsat på en lite finare och mer påkostad inredning för att skapa en trevlig atmosfär för sina matgäster. När man var grabb och det var barnbidrag så gick man rätt ofta efter det nästan obligatoriska klädinköpet på någon restaurang i närheten eller i samma byggnad om det var nu kanske varit en stormarknad som man besökt.

En gång så hamnade man på en pizzeria med barspeglar och vita dukar på borden, och mor blev direkt imponerad av den fina och lite lyxiga miljön och stod först tvekande i dörröppningen och undrade om vi skulle våga gå in på det till utseendet rätt fashionabla stället. Kommer ihåg att hon sade ord som, att här så är det nog dyrt och lyxigt på kvällen.

Restaurangen vi besökte hade visst alltså även fullständiga rättigheter till att tillhandahålla även vin och sånt. Det var i alla fall strax innan stängningsdags efter att alla lunchgästerna gått därifrån och personalen smög omkring och städade så smått. Har inte vuxit upp i ett hem där pengar direkt fanns i överflöd. Så morsan tittade i sin portmonnä och undrade om vi båda skulle ha råd att äta på en så fin restaurang. När vi så stod där i dörren och tittade in mot lokalens bord så kom det fram någon ur deras personal som undrade om vi ville komma in och äta något.

Minns att man var sugen på en pizza och sade det, men fick veta att det på restaurangen vid den aktuella tidpunkten endast serverades dagens rätt och att det just då endast fanns pannbiff med lök kvar om vi ville stanna kvar för att äta lite snabbt innan de skulle stänga efter lunchserveringen.

Mor frågade då nästan med lite darrande stämma om det inte var dyrt när det såg så fint ut, men hon fick då veta att det faktiskt bara fanns lite rester kvar som vi kunde få äta till ett extra bra pris då.

Morsan som mest månade om mig sken då upp lite och sade – men vad bra då får ju jag också äta och personalen såg då lite frågande ut men kom snart in med ett par fat och sedan fick vi efter månadens klädinköp ha lite av en mindre vardagsfest med läsk till maten i stället för som man då alltid väl mest var van vid, att det alltid som hemma oftast var mjölk till maten som gällde.

Tänk vad många minnen som börjar komma fram när man nu så här har låtit hjärnan vila sig från alkohol i en hel månad som det blir i morgon och att hjärnan väl så smått har börjat att kanske så sakteliga återhämta sig från den ständiga förgiftning som man har utsatt den för genom att i stort sett endast levt på folköl och skräpmat.

Har inte ätit frukost än och funderar på om man som igår morse ska ta sig ett par ostmackor och ett rejält glas med äppeljuice som igår, men vi får väl se hur det blir, sitter i skrivande stund och dricker rent kolsyrat vatten och har inte bestämt mig riktigt för vad det blir för något. Kanske skulle man slå till med ett par stekta ägg istället för ost, kroppen behöver ju lite mer näring och vitaminer som den väl lidit akut och svår brist på i många år.

Borde kanske lite senare om man så orkar steka på lite av pytt i pannan som man har i en påse i frysen, kanske även ta fram rivjärnet och gå loss på ett par morötter som nog kroppen säger att jag borde göra. Tänk vad enkelt allt egentligen är om man bara har vett att lyssna på kroppens signaler. Förresten, det var ju en dröm som det skulle rapporteras om.

Har som jag berättat om tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem på grund av farsans militanta avsky mot allt vad alkoholhaltiga drycker hette. Och där i drömmen så satt vi på en lyxig restaurang som klippt och skuren ur någon Hollywoodfilm och drack alkoholhaltigt mousserande vin till maten, vad det nu var för något slag liksom.
Men tänka sig - vin till maten...

Något som i verkligheten aldrig någonsin skulle fått förekomma som liten. Men som sagt i drömmar blandas tydligen allt på de mest märkliga sätt. För kommer just nu ihåg att inte ens en 0,7 procentig cider var något man fick dricka som grabb. Kanske var det denna strikta alkoholpolicy som tidigt bidrog till att man fick ett så osunt tankesätt till ett mer normalt bruk av alkoholdrycker.

Man ville väl i tidiga tonåren göra revolt och själv upptäcka vad det var som var så förbjudet i att dricka ens en lättöl. Något som min far inte kunde göra var att på ett tydligt och klart sätt förklara eller förmedla sin känsla kring alkohol så man förstod vad det betydde när han talade om farfars superier under hans uppväxttid som väl etsat sig fast i hans minne med en total avsky till allt som på något sätt hade med starka drycker att göra.
Förstår nu lite bättre hans ståndpunkt i det hela.

Ha en fin dag!

@vår2022 Tack❤️ja precis som du beskriver har det varit för mig med. Att man på nåt sätt har velat lämna en väg att dricka öppen. Och jag tror som du att det blir en större press att verkligen visa att jag kan. Och jag tror ästenhårt på dom 3 punkterna nån tog upp i sin tråd. Framförallt att man tror på att man kan och att man ser sig själv som en som inte dricker. Vad härligt det är att ha e flera stycken som stöttar och peppar. Ni är guld värda❤️nu blir det hemfärd idag , utvilad o klar i huvudet f. Det är gör gött!! Ha en skön söndag du med. 🥰

@Flarran Så är det nog. När man tillåter sig att vara ”fri” att välja vägar i sitt liv samt att alkoholen är satt ur spel, då uppenbarar sig nya vägar. Då kommer istället en fri vilja till att göra saker. En tidigare känsla av ”tvång” kan bli till lust. Tex kan en känsla av tvång till en promenad, bli en lust till promenad, bara för att man känner sig fri att välja vad man vill göra, för att spärren är borta.

Ha en fin söndag❤️

@erivan Vad härligt att du fått ny motivation och grattis till en vecka nykter!🥳. Låter som en bra start! När man vill berätta för vänner och familj att man inte mår bra av alkohol och vill sluta, tänker jag att man verkligen vill ta tag i problemet och menar allvar. Så var det i alla fall för mig, jag berättade och visste att det skulle bli en press på mig att klara av det, men jag ville visa att jag kan och menade allvar. Jag har aldrig tidigare velat säga något i mina försök att dra ned, för jag ville ha kvar utvägen till att dricka. På något sätt hade jag inte bestämt mig fullt ut då, men denna gång ville jag sluta till 1000%. Jag trodde på mig själv och min förmåga att sluta och det tror jag är det absolut viktigaste till att lyckas. Så tro på dig själv, jag gör det! Det är så jävla skönt att vara nykter och casha in alla de effekter som det ger.

Ha en fin söndag!❤️

@Himmelellerhelvette tack❤️jag ska göra mitt bästa !!

@Flarran Tack för härlig delning! Blev glad, njut av livets alla vägar du kan välja och vila så mycket du känner för. Finns inga måsten, ibland borden men dom går ofta att skjuta på❤️

Tänk vad konstigt allt kan bli...

Förresten @vår2022, kul att du skrev några ord, det uppskattades.

Hur som helst, tänk vad konstigt allt kan bli liksom när man har börjar att tänka på ett nytt sätt och lyssnar på sin kropps signaler och inte bara rusar rakt fram som man ofta väl har gjort bara för att man trott att det är så man ska göra för att vara någorlunda normal liksom.

Hade som det skrevs lite tidigare idag en tanke på att gå utanför dörren för att handla lite mjölk och andra nyttigheter i en butik lite längre bort för att få mig lite nyttig motion som jag logiskt sett vet behövs för att komma in i bättre levnadsmönster. Men efter att jag hade skrivit av mig lite tankar kände jag mig lite allmänt kroppsligt trött och gick och vilade mig och somnade en stund.

Sov faktiskt tre timmar på eftermiddagen tills det blev mörkt ute och drömde en lite konstig dröm som jag tänkte skriva om på detta forum som jag har börjat att betrakta som en slags vän, eller åtminstone som en öppen dagbok där alla som så vill kan läsa mina inre tankar kring resan jag har påbörjat som en ny och lite mer tänkande människa när det gäller att förstå mig själv och i vilka situationer som jag tagit till och ännu känner för att dricka alkohol för att därmed liksom bemästra jobbiga känslor.

Har förstått att de flesta som skriver här på forumet har betungande arbeten, familjeliv, vänner och kanske även träningskompisar inom olika områden som upptar rätt så mycket tid av dygnets tjugofyra timmar. Men isolerad som singel vilket jag är - eller isolerad i någon egentlig mening är jag ju inte, för jag är ju faktiskt som arbetsbefriad helt fri att gå åt vilket håll jag vill, men många fattar nog tanken ändå.

Men vad var det som jag skulle skriva och berätta om då, jo jag vaknade just upp ur en märklig dröm där jag liksom var en osynlig åskådare och följeslagare till en yngre medelålders kvinna som gick och talade högt i en mobiltelefon sådär som många gör nuförtiden. Hon hade i min dröm en slags märklig och djupsinnig konversation med någon som föreföll att till henne kanske vara någon äldre släkting, bekant, kanske även studiehandledare eller nåt sånt.

Hon talade om sitt liv och något som verkade vara studierelaterat, kanske psykologiska studier och praktiska frågor i hur vardagstankar om känslor kunde bemötas och bearbetas på olika logiska sätt. Det var intressant att höra hur tankegångarna gick och det kändes så levande att ha denna dröm. Kanske var det egentligen mitt undermedvetna som ville säga mig något, vem vet...

Samtidigt så minns jag i drömmen att jag hade en misstanke om att det just var i en dröm som jag nog befann mig i. Men det struntade jag helt i och följde försynt och tyst efter hon som gick och talade i sin mobil, för jag var så nyfiken på vad det hela skulle mynna ut i, och just då så vaknade jag till och upptäckte att klockan var nästan 17:00 och att jag inte hade kommit mig för att komma utanför dörren i dagsljus i dag heller. Det kändes snopet att ha somnat så där utan att ha planerat det.

Men nu idag har jag bestämt mig för att för en gångs skull gå emot mina inre känslor om att vara liksom plikttroget ”duktig” på något sätt och inte lyssna på mina påträngande känslor om att bara gå rakt fram utan att tänka på hur jag verkligen mår och känner. Vilket faktiskt tyvärr är något som jag nog gjort i alla de år som jag druckit vin och öl. Ja, nästan som väl en törstande ensam vandrare i öknen eller nåt.

Något jag tror kan ha bidragit till att jag ofta druckit alkohol av de mest skilda slag och inte minst en massa folköl. Det är nog att jag har gjort så utan att tänka efter över huvud taget. För ofta när jag nog egentligen kanske varit trött, hungrig, törstig, ledsen, arg, frustrerad och väl det mesta av hela känsloregistret som kan spela in. Det har helt enkelt blivit som så att jag då öppnat en pilsner eller svept ett glas för att känna lugn, hur knasigt det än kan låta.

Jag har helt enkelt låtit mig jagas av en inre alkoholdemon utan att fatta ett enda smack.
Så nu gör jag tvärt emot min duktighetskänsla som säger att jag ska gå ut trött som jag ännu trots allt är i mörkret, för att handla mjölk och andra nyttigheter och genom detta väl även bevisa för mig själv att jag kan motstå frestelsen att handla ett sexpack eller två med folköl som nu finns i sinnet.

För nu är det ju snart en hel månad som har gått som hundraprocentigt alkoholfri. Då måste jag ju självklart kunna motstå en liten känsla av frestelse att köpa pilsner som ännu knepigt nog finns. För man är väl ingen korkad slav under lasten heller...

Den känslan går jag inte på idag, utan tar och slår upp ett glas med äppeljuice i stället.
Smuttar lite på den och går sen och vilar mig en stund, lyssnar kanske på lite lugn musik eller nåt. Har faktisk en massa mat i skåpet, mikropopcorn samt glasstrutar i frysen. Kanske ska man se på nån kul film eller nåt.

För jag är faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, om jag känner för att vila istället för att slita ut mig med sånt som man kanske på något sätt försöker att inbilla sig själv är klokt och helt normalt att göra, bara för att det liksom väl bara av en märklig nästan tvångsmässig vana ska vara så.

Då tänker man inte själv, det är mest ren automatik som råder då, och jag är då ingen slags robot eller maskin liksom. Det ska ingen onyttig känsla inom mig någonsin mer få mig att tro. Har nu när klockan just passerat 19:00 skrivit ner mina senaste tankar och går som fortsatt spiknykter och rätt nöjd äppeljuice-drinkare därmed vidare ännu en dag som helt klar i knoppen, och kanske vilar mig en stund till, eller som sagt bara gör nåt kul som jag känner för.

Ha det gott!