Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek så sant, ångesten har har lindrats något idag. Det var mitt beslut att ta första glaset men sen tog sjukdomen över.

@Ny dag det låter som vi har en del gemensamt. Bra att få en diagnos så att man kan få rätt hjälp. Vi får peppa varandra! Kan vi utmana varandra att vara helt nyktra året ut?

@Ny dag @Bobafett Slå följe med varandra! Växeldra. Skriv dagligen hur det går - till varandra! Det är så viktigt att man känner att det finns andra som kämpar med samma sak. Vi behöver gemenskapen. Ibland behöver du gruppen och ibland behöver gruppen dig. Visa er själva att ni klarar av detta! Ta aldrig första glaset. Det förts glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen.

Kram 🐘

@Bobafett välkommen hit! Jag vet inte om jag är ett bra exempel, har försökt sluta i flera år. Till en början ville jag lära mig dricka måttligt. Har insett att det inte kommer gå, jag vill åt berusning/bedövning när jag dricker. Ett glas champagne är inte nog…. Jag har accepterat att det är så men har ännu inte lyckats. Nu är jag på dag 10 igen. Lider av psykisk ohälsa sedan tonåren. Kämpar med mig själv varje dag, har familj, jobb, hus, god ekonomi och allt det där yttre. Det är mitt inre som är problemet, har ingen diagnos. Har läkarhjälp som vet om hela problembilden. Fortsätt skriva här, lämna drickandet (iallafall för ett tag och som du skriver drickandet och din medicinering går inte ihop) så kan vi följas åt längs vägen❤️

@Varafrisk Det är en stor sorg när man förlorar en älskad förälder. Jag hade nog en liknande relation till min pappa som gick bortför 11 år sedan, helt plötsligt. Den sorgen sammanflätas med när mina problem med a tog sin början… ❤️ till dig!
Förstår också oron för din dotter och hur det påverkar dig. Du är så stark som fortsätter på det nyktra spåret! Keep on doing that! Det är det bästa du kan göra för din dotter, att fortsätta ta han om dig själv! Det finns många med bipolär sjukdom som är helt ensamma, som inte har fina föräldrar. Du och din make finns där i bakgrunden och vill/önskar/kan hjälpa till med efterdyningarna men jag tänker (obs mina tankar) att ibland kanske hon ska ta hand om några av efterdyningarna själv för att lära av konsekvenserna. Vikten av att själv förstå innebörden av att sköta sin medicinering, hälsa etc är väl en förutsättning för att få ett drägligt och bra liv. Lättare dagtiden gjort. Kan dra paralleller till alkoholen och den kamp jag själv för. Hoppas jag inte klampar in, jag skriver med ett stort ❤️ i tanken. Jag har själv nära relation till bipoläritet. ❤️❤️❤️

Min sjukdom går heller inte bra ihop med alkohol. Jag genomgick en medicinändring mitt under jobbresan och kände att jag var lite uppvarvad, sen blev det några dagar med alkohol dagligen. Sista dagen tog jag en drink för att varva ner men det blev okontrollerat, förstår inte vad som hände. Har berättat allt om min sjukdom för nya chefen som verkar ha förståelse. Ja jag måste inse att jag inte tål alkohol och måste lyckas den här gången men självförtroendet är i botten.

@Amanda L Tack för ditt fina svar. Jag har nog alltid haft tendens till kontrollförlust. Det dagliga drickandet blev ett problem för ca 4 år sedan under en livskris då jag blev diagnostiserad med bipolär sjukdom. Jag började dricka alkohol för att komma till ro på kvällarna, sen gick hypomanin över i en djup depression och då använde jag vinet för att må bättre psykiskt. Mitt i detta kraschade mitt 20-åriga äktenskap. Jag flyttade till ett eget hus och fortsatte dricka vin på kvällarna för att jag kände mig ensam. Får att bryta mönstret sökte jag professionell hjälp och fick utskrivet Campral och jag kunde dra ner på drickandet. Tog ett uppehåll på 3månader just pga mitt problem med kontrollförlust och trodde att jag skulle kunna dricka normalt efter detta.

Min sjukdom går heller inte bra ihop med alkohol. Jag genomgick en medicinändring mitt under jobbresan och kände att jag var lite uppvarvad, sen blev det några dagar med alkohol dagligen. Sista dagen tog jag en drink för att varva ner men det blev okontrollerat, förstår inte vad som hände. Har berättat allt om min sjukdom för nya chefen som verkar ha förståelse. Ja jag måste inse att jag inte tål alkohol och måste lyckas den här gången men självförtroendet är i botten.

@Kennie Tack för ditt svar, härligt att höra att du lyckats så bra, det ger mig inspiration även om allt känns tungt just nu.

@vår2022 Tack för ditt fina svar. Jag har nog alltid haft tendens till kontrollförlust. Det dagliga drickandet blev ett problem för ca 4 år sedan under en livskris då jag blev diagnostiserad med bipolär sjukdom. Jag började dricka alkohol för att komma till ro på kvällarna, sen gick hypomanin över i en djup depression och då använde jag vinet för att må bättre psykiskt. Mitt i detta kraschade mitt 20-åriga äktenskap. Jag flyttade till ett eget hus och fortsatte dricka vin på kvällarna för att jag kände mig ensam. Får att bryta mönstret sökte jag professionell hjälp och fick utskrivet Campral och jag kunde dra ner på drickandet. Tog ett uppehåll på 3månader just pga mitt problem med kontrollförlust och trodde att jag skulle kunna dricka normalt efter detta.
Just nu känns allt så mörkt, självkänslan är på botten och jag tvivlar på att jag ska kunna lyckas men jag får ta en dag i taget.

Dag 10 (igen), nu börjar dagarna rulla på och alkoholen känns allt längre borta, framförallt på morgonen. Efter lunch kan tankarna på a komma, speciellt i tisdags var det superjobbigt men jag tror jag red ut den stormen. Adjövulen tyckte att jag skulle få en ”belöning” till helgen och ”unna” mig att döva ångesten. Skrev här istället och de värsta tankarna på detta släppte. Nu har jag planer till helgen som omöjliggör smygsupande. Känner mig hyfsat trygg i att det ska gå bra. Har ingen alkohol hemma som jag kan nalla av, maken är informerad och håller kollen på det som finns kvar. Skönt med hans stöd i detta, han har för övrigt i princip också slutat dricka vin till helgmaten. Vi botaniserar istället bland afria alternativ för att matcha maten. Idag kommer jag vara nykter, har bilkörning sent på kvällen inplanerat. Inatt när jag inte kunde sova lyssnade jag på ett par kapitel ur Skål tamejfan igen. Rekommenderas till er som inte läst den! Gillar att han använder begreppet problemdrickare istället för alkoholist. Jag har ju både jobb, familj, hus etc kvar i mitt liv och att vara en poroblemdrickare känns inte lika stigmatiserande även om det är samma sak som att jag är alkoholist… löjligt kanske men för mig håller detta. Idag ser jag framemot en nykter torsdag, och om/när ångesten sätter in ska jag försöka andas.

Idag är det 14 år sedan min pappa dog. Min bror ringde mig på morgonen vid 6-tiden. Han sa att man ringt fr sjukhuset (som ligger fem mil bort) att tillståndet för pappa var kritiskt, att vi hade ett par dygn på oss. Tio minuter senare ringde min bror och sa att pappa var död. Vi visste att pappa hade ett brock på kroppspulsådern, det hade brustit. Han hade inte ringt ngn av oss barn, ville nog inte störa. Mamma trodde att det var ngt m hans höftled som han hade tidigare opererat. Det var sådan chock för henne när vi kom hem t henne och berättade att pappa var död. Det var en chock för oss alla. Jag hade en mycket nära relation t min pappa. Han var en oerhört snäll, generös och omtänksam människa. Det fanns acceptans när han dog för han var redo att dö och han blev 84 år. Jag skulle fylla 47. Flera av mina kollegor som är i min ålder har kvar sina föräldrar i livet. Det känns så märkligt för mig eftersom min pappa hade varit död så länge. Så idag minns jag och tänker extra mycket på min pappa🙏🏻❤️❤️

Det har snart även gått elva veckor som min dotter varit dålig. Något som är svårt efter ett skov är alla efterdyningar som kommer…massa saker som försvunnit, tappats bort, räkningar som inte betalats, organ i kroppen som fått ta stryk, tingsrätts beslut som kommer tas mm pga maniskhet och berusning😢 Så det är inte bara sjukdomen i sig som är ett helvete utan allt som kommer efteråt.

Jag känner att dessa tolv veckor har tagit ganska hårt på mig plus min jobbsituation. Det är en sjuk arbetsmiljö.

🍁🍁🍁🍁

@Bobafett Hej och välkommen hit! Förstår att du har ångest och att det känns jobbigt samt att det skedde på nya jobbet och att kollegorna blev oroliga för dig. Du berättar att du huvudsakligen dricker på helger nu förtiden, inget sug på vardagar och att du även tidigare varit nykter i 3 månader. Att du insett att du troligtvis måste sluta helt. Ja, det är ju som rysk roulette och inte veta om du kommer att tappa kontrollen helt, dricker kopiöst, blir fullast och bli så pass berusad att du inte kan ta hand om dig. Rent av farligt och att du kan skada dig illa. Med denna typ av alkoholproblematik låter det som en bra idé att inte dricka allas, som du är inne på, då du inte riktigt kan kontrollera ditt drickande. Är det därför du tar Campral, för att inte dricka så mycket? Kanske kan du fundera på vad som är värt för dig, om det är värt att dricka och chansa på vad som kan hända när du dricker och efterföljderna av det? Du var nykter 3 månader tidigare utan problem, vad var anledningen till detta? Hur mådde du när du var nykter i 3 månader? Du frågar hur du ska gå tillväga, tänker att du varit nykter 3 månader tidigare utan problem och du skulle kunna göra på samma sätt igen. När man har ett problematiskt drickbeteende, så är ju också risken för att det eskalerar och som du berättar att du tidigare drack 1 flaska vin per kväll. Risken finns att det kommer att bli så igen.

Jag har själv druckit ca 1 flaska varje kväll, druckit mest på fester och ofta lite minnesluckor. Skött jobb, hus mm. Försökt dricka mindre som funkat en tid men som alltid slutat med att jag återgår till varje dag. Jag insåg att jag inte kan hantera alkohol och att jag är beroende och det enda var att sluta helt. Idag nästan 2 år nykter, är det mitt bästa beslut någonsin. Min alkoholrelaterade ångest är borta, mår både fysiskt och psykiskt bra, självkänslan är högre och jag gör inte längre bort mig. Jag kan idag nästan inte förstå att jag tyckte att alkohol var så viktigt för mig, det som gjorde mitt liv så surt och självdestruktivt med fyllor och ångest. Det är en frihet att slippa alkohol.

Berätta gärna mer om hur du tänker kring dina alkoholvanor. Ha det gott!💕

Hej, klokt beslut att ta tag i drickandet!
Jag slutade dricka för tre år sen. Läste och skrev mycket här, lärde mig om alkohol och beroende, och lärde om och hittade nyktra sätt att ge livet guldkant. Det är så skönt att inse att man inte behöver alkohol. Resan dit tar tid, men är verkligen mödan värd. Jag läste Rebecka Åhlunds bok Jag som var så rolig att dricka vin med, den var en ögonöppnare för mig.

@Bobafett Hej och välkommen hit!
Men din tråd kan jag inte hitta, kanske bra lägga en egen här under Vara alkoholfri. Här brukar man få svar.
Jag drack som du, det kallas kontrollförlust och är ett sätt att vara beroende. (Och en stark varningssignal.)
Jag bestämde mig otaliga gånger stt dricka ”lagom” nästa gång, men misslyckades alltid efter ett tag. Nya minnesluckor och ny ångest….
Nu nykter sedan sju månader utan lust att dricka.
Jag bestämde mig, och gick igenom Alkoholprogrammet samtidigt som jag skrev och läste mycket här i trådarna. Det har hjälpt ofantligt att kunna ventilera all problem och funderingar som dyker upp under processen.
Jag läste också tidigt Annie Grace bok Tänka klart som gjorde att jag kunde förstå mer om hur alkoholberoendet fungerar.
Senare läste jag också Skål tamejfan som också finns som ljudbok och lite andra böcker i samma ämne.
Det var jobbigt i början innan allt satt sig, men också skönt att slippa ångesten. Efter ett par månader hade det blivit mer vardag. Jag hade slutat dricka alkohol. Så småningom började också normala lyckokickar dyka upp.
Jag började också träna mer och hitta nya vanor att fylla livet med.
Nu mår jag bra och tycker det var ett av mina bästa beslut.
Det är viktigt att ge det hela tid, tid att tänka på sitt liv och tid att förändra. Se det som en ny och spännande resa!
Som sagt: bestäm dig, tro på det och ta all hjälp du behöver. Alkohollinjen kan också vara bra. Där kan du prata med alkoholrådgivare. Titta under fliken Stöd.
Lycka till!❤️🙏🏻❤️

Det finns massor av info på nätet som man inte tänker på. Både på svenska och engelska. Via att googla sina känslor/problem hittar man massor av stödlistor.

Jag förstår stämpeln. Den finns absolut där ute. Däremot blir den illa nerkletad om man tar tag i sina problem och ser det som ett tillfälle att växa. Det ser i mina ögon riktigt illa ut när stämplar dyker upp och i efterhand visar sig vara elaka eller obefogade.
Finns det något häftigare än folk som vågar vara öppna och står stadigt i det? Finns det något mer pinsamt än de negativa som drattar runt med pekpinnar och förskönar?

Jag hade jättesvårt med nedsättande kommentarer i början. Idag tycker jag synd om dessa människor. De sitter fast i gyttjan och trampar vatten på grund av egna föreställningar/rädslor.

Att dänga till skammen och kliva rakt över, sträcka ut armarna och säga här är jag erbjuder ett helt annat liv! Håller med @Amanda L. Ju snabbare man dänger till skammen desto mer tid kan ägnas åt ett liv med kvalitet. Jag anser tom att man inte är helt fri innan man lyckats ta sig dit. Man haltar lite tills man helt gjort upp med skammen. Jag tror även skammen, när den ligger och gryr, är ansvarig för massor av återfall. Har man öppnat upp så blir det mycket enklare att förbli nykter tror jag. Mao ett stort fan av att göra en icke fråga av tidigare missbruk så fort det bara går. Ut med det bara. Erkänna relativt omgående.

@vår2022 Tack för svar, har tänkt på det där med olika ångest… när jag dricker och har druckit är ångesten lite mer utanpå, den handlar mer om just ångest över drickandet och hur jag ska komma ur det. Nu efter en vecka nykter upplever jag ångesten som djupare, svårare och hela jag är på helspänn, tankarna flyger och far, är mycket trött och det hjälper inte hur mycket jag än sover, är ute och promenerar. Idag har jag varit på jobbet hela dagen, så kul att träffa kollegor och har fått mycket gjort men nu känner jag mig helt dränerad. Jag ska verkligen gräva i detta med olika ångest, jag upplever att den nyktra ångesten har med det jag behöver bearbeta att göra och ska ta upp detta med ”min doktor” nästa gång. Jag försöker tänkta i dina banor kring värderad riktning. Så tacksam för din feedback ❤️
@Himmelellerhelvette Ja, det är en tjatig jävel!!!! Men jag är envis och ska bli mer envis. Jag provar allt igen, kanske är det denna gång? Det där med drycker har jag anammat fullt ut, köper lyxiga juicer, tonics, cola zero, smaksatt mineralvatten, bubbel… det finns en helt ny värld att botanisera i. Förvisso dyra drycker men inte jämfört med vad jag slängt bort på alkohol… Hur mycket afritt jag än köper är det mycket billigare än a!!! Bra tips det där medvetet vara proppmätt, jag glömmer ofta att äta när jag jobbar, ska förse mig med frukt, nötter och morötter så jag inte får ett sug bara för jag egentligen är hungrig. Att läsa om alkoholens skadeverkningar och hjärnan hjälper. När jag lyssnade på Annie Grace för ett tag sedan fastnade frasen ”alcohol lied to me” på temat att när man började dricka var det trevligt och avslappnande och i festliga sammanhang, när väl man är beroende ger inte alkoholen samma känsla längre och därför behöver vi mer och mer och mer utan att vi får tillbaka den där härliga känslan som två glas vin gav när jag var normaldrickare. Jag kommer aldrig uppleva den känslan igen för att alkoholen ljög för mig! Förlåt jag låter flummig men den tanken har etsat sig fast hos mig och så är det ju. Tack för din återkoppling ❤️ har följt o fortsätter följa din resa och grattis till din nyktra resa!!!@Amanda L ❤️❤️

@Andrahalvlek precis så är det medel behöver Insulin och andra serotonin mm
Det är så fel att kalla det lyckopiller! Jag tar citalopram för mitt mående och gjort i många år.

Hej, jag skriver eftersom jag inte fick någon respons i min egen tråd, hoppas det är ok. Behöver pepp och råd får att bli nykter på heltid. Hur gick ni andra tillväga?
Jag har problem med alkoholen som eskalerat över åren. Har i perioder druckit upp till en flaska vin per kväll men alltid skött mitt jobb, det var ff a under något års tid när jag var nyskild och mådde dåligt psykiskt. Nu är mitt drickande i huvudsak begränsat till helgerna, då blir det ofta ofta 3-4glas vin/kväll. Jag upplever inget sug på vardagar längre. Höll upp en period på 3 månader utan problem.
Mitt huvudsakliga problem är att jag kan drabbas av kontrollförlust och kan hinka i mig kopiösa mängder alkohol när jag dricker tillsammans med andra och blir alltid fullast, detta skapar naturligtvis mycket ångest. Jag var nyligen på en jobbresa med mitt nya jobb när det inträffade senast och mina nya kollegor blev oroliga för mig, fick även samtala med chefen efteråt. Jag blir aldrig bråkig eller så, snarare extra snäll men så pass berusad att jag får svårt att ta hand om mig själv. Jag välutbildad och har 2 barn, har fått diagnosen bipolär sjukdom men är välmedicinerad. Har sån otrolig ångest nu så att jag helst skulle vilja lämna landet. Har provat Campral men det har inte hjälpt mig. Har nu insett att jag troligtvis måste lämna drickandet helt bakom mig. Hur har ni andra gått till väga?
Allt gott

@BEATNGU
Aha en typ psykolog eller?

@tonka Folk måste lära sig att det är farligt att sluta tvärt om man druckit mycket en längre tid. Man behöver krampförebyggande till hands och övervakning av folk som kan detta. Jag slutade tvärt en gång och kvällen efter fick jag ett ep anfall sen ytterligare ett på väg ut från sjukhuset. Det resulterade i 29 stygn. Hade tur som vaknade efter det fallet. Trappa ner kan man göra och ta det i lagom ordning. Det är individuellt så hur fort går inte svara på. Men bara att kunna göra det är starkt!

@lindislindis Ett mycket klokt beslut att du själv inser att du behöver trappa ner. Men som andra skrivit. ta hjälp av vården. Kroppen kan få abstinensattacker. jag har haft ett par st. Jag blev nykter när min konsumtion låg på 6 liter vin ca om dagen. Då orkade inte magen eller huvudet mer som tur var. annars hade jag inte skrivit detta nu. Detta fixar du och hjälp kan man aldrig få för mycket av!! Kämpa!

@Lina. 2.0 Heja dig🥳 så härligt att höra❤️

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken:) Skriver på datorn nu därför blir det lite svårt med emoijisar,...

Det här är sista veckan då jag är sjukskriven 50% därefter går jag upp till ordinarie tid som är 80% fram till årsskiftet. Så idag är det ledig dag. Har varit ute på en promenad och druckit mitt förmiddagskaffe. Har takarbetare hos mig...istället för lägga nya takpannor målas de befintliga takpannorna. Skönt när det är gjort!!

Under de senaste veckorna, månaderna har jag nog aldrig fått till mig så mycket som att jag ska vara rädd om mig själv, ta hand om mig osv. Jag vet att det är av omtanke, välmenat mm. Och, jag tänker...hur ska jag ta hand om mig mer än vad jag gör...prioritera mig själv osv. Jag har valt att gå ner i arbetstid till 80% fram till årsskiftet. Jag har blivit sjukskriven tom på fredag. De två senaste veckorna har jag arbetat halvtid. Jag går på eftervård varje måndagsem samt ca två NA-möte i veckan. I söndags var min man och jag ute på en dagsutflykt ca sex, sju mil hemifrån då vi var ute på gårdssafari. Vad jag själv vill prioritera är att motionera mera samt äta bättre, inte tröst äta. Välja en promenad istället för en TV-serie. Även om det allra viktigaste var att sluta dricka så behöver jag gå ner i vikt för min hälsa, för mitt hjärta! Så på något vis har jag bytt ut ett beroende mot ett annat beroende och detta behöver jag ändra på. Det är dock jättesvårt! Ska inte skylla på min dotters mående men det är en del av det.

Alla människor som har ett vuxet barn med en bipolär sjukdom som befinner sig i ett skov har inte barnet/surret i tankarna under dygnets vakna timmar men jag har nästan det. Det är väl bättre när jag arbetar, sysselsätter mig med något men surret finns. Min dotter har varit tvångsvårdad under ca fem dygn resten av dessa dryga tio veckor har hon inte varit det. När det gäller bipolär sjukdom finns det olika typer är lite osäker på vilken typ hon har men det jag vet är att hon har blandepisoder dvs hon kan växla flera gånger under en dag mellan manisk och depressiv. Jag skulle vilja säga att jag upplever henne mer eller mindre mycket ångestladdad hela tiden. Även om hon beskriver sitt tillstånd som att hon behöver hjälp så är hon ju hela tiden den som vet bäst. Hon har ju svårt att se vad hon behöver. Och, eftersom hon inte är tvångsvårdad är det hennes beslut som gäller. Vi som föräldrar ser att hon behöver mycket mer stöd än vad hon har men vi vet inte vad hon har tackat ja eller nej till. Vi vill lita på henne men vi kan inte riktigt lita på henne pga hennes sjukdomstillstånd. Vår dotter söker oss och avvisar oss. Som förälder är det så svårt att sätta gränser för vi vill hjälpa henne för hon är ju också mycket ensam. Det är mitt största problem att sätta gränser mot henne. Det är väldigt komplext! När jag träffade min socialsekreterare i måndags på eftervården frågade jag om inte socialtjänst och vuxenpsykiatrin möter upp en person som blir utskriven fr sjukhuset, en person som har blivit tvångsomhändertagen. Min socialsekreterare sa till mig att jag hade för stora förväntningar. Jag sa att jag tycker inte alls att jag har det utan jag tänker att man bör följa upp individen. Jag får ofta höra att vår dotter har tur el har det bra som har oss föräldrar, att många med psykisk sjukdom är mycket ensamma. Det är naturligtvis skönt att hon har oss föräldrar men då utifrån att vi kan umgås som föräldrar och vuxet barn inte på så vis att vi ska vara någon form av boendestöd eller att hela tiden driva frågor, stöta på. Så jag försöker så gott jag kan....något som jag skulle uppskatta vore att någon sa till mig...får jag bjuda dig på en kopp kaffe...jag hör att du är trött....istället säger man....hör av dig när du orkar...

Kram:)

Heja dig @Lina 2.0 😍

@Gizmo... En bra start är att gå tillsammans till ett proffs på just sånt här. Se hur det känns. annars behöver man inte göra det igen om det inte ger nåt.