Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Jag tror ändå att det är bra att slänga ölen. Det är bra om det tar tid att nå fram till alkoholen.
Bra jobbat med motionscykeln också! Allt som är bra är bra. Tänk på dwt där med kbt också. Värt så mycket att slippa känna sig obekväm bland folk.👍❤️

@Himmelellerhelvete Absolut varje känsla är en anledning att dricka 😱
Tack för att du skriver ❤️
Nu är det precis 2 veckor sedan min brakfylla. I helgen kommer en kompis på besök fredag till söndag. Hon dricker inte alkohol. Annars hade jag inte känt att jag kunnat ha besök. Hon vet om att jag nu kämpar på och det känns skönt.

Jag tror det är viktigt att våga tro på att man klarar att sluta dricka. Det går. Minns en föreställning med Jonas Gardell där han gjorde en underbar betraktelse över bibelordet "ta din bädd och gå" och det gamla skämtet " Kom nu Ketchup så går vi." Poängen var att trots allt som hänt oss i livet har vi möjligheten och är värda att ta oss vidare. Vi tar våra sargade kroppar och själar, skrapar upp oss från marken, och gör vad vi kan för att inte låta det förflutna definiera vår framtid. Kom nu Ketchup så går vi..

@Andrahalvlek ❤️❤️❤️ @Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️ Genom att skriva här samt prata med maken igår är det som att jag lättat på trycket lite. Mår bättre idag. Igår var fruktansvärd utifrån mående. Ja, såklart att det är beroendet som spökar. Orolig för hur mitt drickande påverkar barnen. Har iofs varit nykter i långa perioder men ändå. Maken säger gjort är gjort, lär av det förflutna men inget tjänar till att slå på dig själv. Barnen är harmoniska, bra studieresultat och har många vänner. Jag är oftast en rolig och närvarande mamma. När jag har problem drar jag mig undan, tack och lov att jag i min make har en stabil far som finns i vått och torrt och som är trygg i sig själv. Skulle så önska att vi hade känt varandra i irl, samtidigt är anonymiteten här väldigt bra. Idag är jag nykter och njuter av att jag mår bättre än igår.

@Ny dag Ångest blir värre om man undviker, med eller utan alkohol. Om man har ångest inför att gå och handla är det sämsta man kan göra att undvika att handla, eller ännu värre att avvika när man stått i kö en stund. Det enda sättet är att bokstavligen stå kvar i kön. Tänka ”det syns inte utanpå, det går snart över”, medan svetten rinner och man skakar och krampar i hela kroppen. När man har utsatt sig för att handla tio-femton gånger, trots ångest, så går ångesten över. Jag lovar.

Det är samma sak med jobbiga känslor - låt dem kännas! Skriv ner vad du känner/tänker, prata om det, tänk på det korta stunder dagligen. Och däremellan ska du distrahera dig på alla sätt du kan komma på, gärna fysiskt. Tio armhävningar, kuta runt huset, gå ut och spring intervaller mellan lyktstolpar.

Vad du än gör - ge inte upp! Det blir bara svårare och svårare för varje gång som du återfaller i drickande. Eftersom självkänslan tar stryk - till slut tror du inte på din egen förmåga.

Kram 🐘

@erivan 💪❤️

@Ny dag Det är inget fel på din vilja. Det är beroendedelen av dig som kämpar med alla sina trix för att vinna. Du kan läsa på om känslor och hur de påverkar och hur du kan lära dig strategier för att övervinna det jobbiga med dom. Du har ljudboksabonnemang, ellerhur? Sök där. När vi förstår våra känslor och hur vi agerar är det lättare att bygga om våra invanda tankemönster. ”Känslor som kraft eller hinder, en handbok i känsloreglering” är ett tips men de finns flera. Du fixar detta, ge inte efter. Låt det vara jobbigt, fly inte in i alkoholen då får du ett helvete nästa gång när du ska börja om på ruta ett igen. Du kan också läsa böcker om självmedkänsla. Sök på ordet. Kram

@ppilla Ja, i början kan man behöva övertydlig. Sen fattar folk. 😀

@Himmelellerhelvette Försöker, har pratat med maken om hur jag mår. Tror att det nu gått den tid där jag brukar återfalla. Vill fortsätta vara nykter men märker att olika tankar gör sig påminda. Idag är jag nykter, har pratat med maken om hur jag mår och vilka risker jag behöver hantera/bemöta. Varför ska det vara så svårt att vara människa och vilja leva ett nyktert liv. Tänker att det är bara mina hjärnspöken som står i vägen för min egen framgång. Beroendet sitter bara i hjärnan, har ju bevisligen inte ett fysiskt behov av a eftersom jag ju nu varit nykter i över en månad. Behöver all hjälp och stöttning jag kan få. Så liten, rädd och osäker som jag känner mig just idag.

@Himmelellerhelvette tack❤️nej jag ger inte upp. Jag ska kämpa💪måste bli mer fokuserad!!!

Ja, vissa minnen är starka. Jag tror att vi har lättare att hantera dem nyktra. Man behöver inte vältra sig i dem hela tiden, men bearbeta lite då och då, tillåta sig att sörja det som gick fel. Så kan man släppa det vartefter. Fin låt, förresten, gillar också den.

@Ny dag Försök att ta en paus från skavet. Distrahera dig med tv, bok, promenad, träning eller nått. Om du tänker för mycket på känslan kan den eskalera. Försöker du låta den vara försvinner den ofta snabbare. Kram❤️

@erivan Bara ge inte upp! Kram❤️

Och idag har ångestpåslaget varit enormt. Kan inte sätta fingret på vad som skaver inombords men att det skaver, det gör det alldeles fruktansvärt.

@Amanda L @Himmelellerhelvette @Bobafett fina ni, tack för svar ❤ Tänk som det kan gå. 🙂 Tänk ATT det kan gå. Vilken grej, va 🥳

@Andrahalvlek @Kennie tack snälla för fina kommentarer ❤️ och jag ska aldrig glömma!

Vecka 14 rullar på. Jag besökte en stad i helgen jag bodde i under några år för ca 20 år sen. Ouff den ger mig rysningar. Det var där hela skiten började. När jag flyttade dit var jag världens lyckligaste, jag var så kär! Hela världen var min och jag hade ett självförtroende som kunde flytta berg. Men sakta men säkert förvandlades jag till aska. Jag bodde där bara i 5-6 år, men det satte sina spår. Kände känslor i helgen som jag inte känt på länge, knappt ens funderat på men det var så tydligt när jag sakta körde igenom stan i grått och tråkigt väder. Både lycka och sorg på samma gång, så märkligt. Fick en låt i huvudet som surrade runt och jag var väldigt låg efteråt. Kände sorg för hur mitt liv var då och hur det fortsatte. Jag var så ung och dum, säkert naiv. Blir ledsen när jag skriver om det nu. Hur fan kunde det bli så här?
Blä måste skaka av mig känslan.
Aldrig mer!

🎼En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn.

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind🎼

Hej alla kämpar!

Kände att det är viktigt att tacka för alla kloka ord på mitt väl knepiga inlägg. Har med åren lärt att man aldrig får ta något för givet, och att någon tar sig tid och skriver stärkande och upplyftande ord som ni gör här på forumet är inget som man ska negligera om man har ork att skriva lite. Men när det gäller att försöka att sluta med alkohol som varit det enda som man tänkt på och egentligen levt med sedan man var mycket ung då är det inte lätt att bara klippa banden till denna luriga drog som varit det som ofta trots allt har hållit en vid liv, men till en rätt stor kostnad för hälsan.

När man har problem med depression, då är det rätt vanligt att man kan drabbas av olika beroendeproblematik, vilket psykologer kommit fram till förmodligen hos aktuell skribent är en blandning av delprognoser med dystymi i grunden och kanske en anstrykning av bipolärt syndrom, vilket inte är konstigt då man haft oturen att ärva rätt taskiga gener psykologiskt sett av morsan som drabbades av manodepressiv eller bipolär sjukdom när man bara var lite drygt sex år.

Då får man faktiskt lite andra förutsättnningar här i livet kan man då lugnt säga. Fick väl ofta i princip lära mig det mesta om livet själv då morsan sällan orkade att ens följa med en ut ens i någon lekpark som liten. Farsan jobbade hårt inom sjukvården och mor var utbildad inom handels och jobbade i början på ett kontor i en lokal butik, men blev efter att hennes sjukdom bröt ut hemmafru till hundra procent och gjorde väl sitt bästa efter sina svåra förutsättningar.

Så det är kanske inte så konstigt att man fick problem med tillit och oro som sedan växte sig till att man blev en aning allmänt darrig, undvikande och inte passade in riktigt i något sammanhang utan blev en ensamvarg utan riktiga nära vänner. Kan vara öppen och snacka med en eller två helt okända personer samtidigt, är det fler på plats i rummet eller inpå en så tappas fokus på situationen i sig och det känns oroligt innuti kroppen, och finns det då möjlighet att lämna platsen så görs detta, då panikångest med hjärtklappning och sånt där kommer som ett brev på posten som man sade förr. Den lugnande ”medicin” som man då automatiskt sen ofta tagit till har varit alkohol i olika former.

Har genom åren fått psykoanalysera en själv och har nog de senaste åren läst det mesta om psykologi och hur saker och ting inom det området fungerar. För att man som människa ska kunna fungera normalt krävs goda rutiner och ordning och reda, vilket man väl inte fick med sig naturligt så att säga. Visserligen fick man mat och grundomvårdnad, och farsan gjorde även han så gott han kunde hinna med i sammanhanget. Det känns som att man väl fick vara den som höll morsan någorlunda glad och därmed ställde sig själv åt sidan och bet ihop och inte berättade om hur man själv kände och upplevde tillvaron.

Så här i backspegeln kan man väl säga att man i stort på något sätt har fått uppfostra sig själv.
Kan utan tvekan säga att det är rätt mycket man har missat här i livet som väl andra kanske mest har fått med sig automatiskt liksom. Tänker ibland filosofiskt att man nog mest har råkat att få uppleva livets mer negativa sidor om man ska se på tillvaron rent logiskt. Kanske vänder det nu om man orkar hålla i och hålla ut och strukturera upp tillvaron på ett bättre sätt

Minns att farsan var en enkel nykter, viljestark, ordningsam man som hade en pondus som fyllde hela rummet, medan morsan som också var nykterist var mer nedtonad och stod för värme och det mer känslomässiga vilket färgat en till att bli en känslomänniska som väl tänker mer djupt än vad som kanske är riktigt hälsosamt. Minns att skoltiden mest kändes som ett totalt meningslöst tvång som inte gav annat än mest oroskänslor då man var rätt utanför och inte passade in så att säga. Brukade mest sitta tyst och var inte intresserad av annat än att skoldagen skulle ta slut.

Något år efter att man hade slutat skolan sade mor att – Tänk du har lärt dig så mycket sedan du slutade skolan. Farsan brukade säga att Du kan ju allting. Sanningen var väl att man kunde lite om det mesta och inhämtade den kunskap som man behövde för att lösa var situation som dök upp i vardagen. Det här var ju tiden innan internet och så, det blev alltså mycket läsande av diverse mer praktiska böcker på biblioteket för att förstå sammanhang som man inte under skoltiden fått något riktigt grepp om liksom. Man lär så länge man lever heter det ju och man har väl nosat lite på det mesta om världen för att bli någorlunda allmänbildad.

När det gäller överkonsumtion av alkohol för att återvända till ämnet så förstod man först inte varför det var så intressant och gav en sådan lugn och harmonisk känsla utan man bara drack det man kom över för att må skapligt när den lite mer djupa depressionen förmörkade sinnet. På senare år har man ju läst en del på nätet och förstått kemin bakom det hela lite mer om hur den mänskliga hjärnan fungerar angående belöningssystemet och sånt där som dopamin och serotonin med mera. Förstår även varför psykiatrin inte kunnat hjälpa en med det psykiska måendet då man väl har en spretig diagnos som överlappar fler områden än bara ett enda liksom.

Kan säga att det faktiskt ligger en hel del i själva sångtiteln - I morgon är en annan dag, som det sjungs i en känd sång. Musik och även ofta dess lyrik till vissa delar är ett intresse som alltid har funnits, och vissa strofer i låtar har liksom fastnat och är något som man bär med sig. För att bryta ett beroende handlar det ofta om att byta ut ett dåligt sådant mot ett bättre och mindre skadligt. Musik med positiva texter eller instrumental sådan är ett beroende som man kan kosta på sig så länge det är något som lyfter en ur ett djupt mörker och svåra tankar. Men låtar som man kanske associerar med drickande och sånt ska man nog undvika är en känsla som finns.

När man ska försöka att sluta med alkohol ska man såklart undvika att ha starka drycker hemma i kylskåpet. Kan säga att ett sexpack med pilsner nästan stått och skrikit åt en, att är det inte dags för en slurk nu när du har fixat två veckor så fint. Borde kasta bort burkarna om man var smart, men vad skulle det tjäna till, för då går man väl bara och köper ett nytt ändå.

Sådana tankar har funnits idag då det nu imorgon blir början på tredje veckan som man inte smakat en enda droppe alkohol. Något som är personligt världsrekord som inte slagits på över nästan tjugo år sedan. Fick idag faktiskt lov att bita ihop rejält och göra något som man rätt sällan har gjort, nämligen att sätta sig på motionscykeln en tio minuter och trampa ur sig lite negativ energi för att lyckas skingra tankarna.

Kämpa på!

@Delfinen80 Tack min vän❤️jag ska fortsätta försöka men jag inser att det inte är lätt. Beroendet är så starkt. Kram

@Himmelellerhelvette jag är jättetacksam att jag har dig som vän❤️jag tror att jag på riktigt måste bestämma mig, inte börja diskutera med mig själv om jag ska eller inte. Det är kanske lättare sagt än gjort men jag måste ju fortsätta försöka!!

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

@erivan Jag tror inte det handlar om karaktär. Beroendedelen är starkare än din vilja och att ta sig ur är svårt. Det tog många år för mig att plötsligt få ett fönster jag kunde flyga ut ur. Fortsätt hänga på forumet, leta nya vanor, träna. Har du vänner som inte dricker eller släkt som du kan umgås mer med? Annars kanske det skulle vara mysigt med en gemenskap på AA. Jag har hört så mycket gott om det, är rätt säker på att man kan finna goda bekantskaper där.
Jag fortsätter heja på dig. Jag tror på dig. Kram❤️

@marshmallow11 Att vakna och må riktigt bra är också en känsla att dricka på. Jag drack på alla mina känslor: När jag var glad, när jag gjort något jag var nöjd över, när jag var rastlös, när jag var nervös, ångest, oro, ledsen. Fanns ingen känsla jag inte ville dricka på.

När jag var glad och allt kändes bra ville jag förhöja den känslan, göra det ännu bättre, med alkohol. Det är så konstigt hur beroendedelen av oss agerar men den delen kan vi svälta ut så håll kursen så ger det sig. Kram

@erivan Det är inte så enkelt som att säga att det är svag eller stark karaktär 😳 Tycker i varje fall inte jag , det handlar ju om så många faktorer men framförallt att det är ett beroende . Och för att ha kraft att ta itu med ett beroende så är vi i behov av en del trygghet runt omkring oss , är jag rätt övertygad om !

Jag får känslan av att du vill bryta det här väldigt gärna och jag tror också att när du tittar tillbaka så ser du att det här är en del av processen 💪❤️
Jag tror på dig! Kram 💕

@Himmelellerhelvette Hej! Jag måste erkänna att det är svårt med nykterheten, jag vill avstå men hittar ändå nån anledning att dricka. Jag tycker det är jävligt svårt. Angående min partner så vet jag helt ärligt inte vad jag vill, hon är väldigt triggande när det gäller att dricka. Jag tycker kanske inte vi lever det liv jag vill leva. Har hamnat i en ond spiral som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur. Jag har kontakt med ena barnet , den andra har raderat mig. Känns väldigt tungt såklart. Jag uppskattar verkligen att du bryr dig.❤️jag tror att det är min enda chans att komma till rätta med allt. Att jag känner att ni bryr er i forumet.Sen är jag jättebesviken på att jag inte har nån karaktär . Fan jag vill ju sluta.