Forum för anhöriga

För ett par timmar sen ringde läkaren från sjukhuset och undrade om jag visste att mamma låg inlagd igen? Nej sa jag, fast jag sett att jag hade (blockerade) samtal i samtalshistorieken från föräldrar och deras grannar redan igår. När läkare uppdaterat mig, ställde han frågor och pratade om ytterligare en vårdplanering, sa jag. -Vi väntar bara på att detta ska ta slut. Ni ger henne mat och näring, så hon kan åka hem och fortsätta dricka. För trots sin demens säger hon alltid att hon vill hem. Vi orkar inte mer och vi väntar bara på att det ska ta slut. Det blev tyst i luren...

Ja, så lyder mammas diagnos efter 2 veckor på sjukhus...nu väntar boende och rehab, men skadan som finns på hjärnan har ju redan skett så så mycket bättre kommer hon inte att bli.
Hon minns inte att min mormor dog för 1 månad sedan, hon minns inte heller att min pappa/ hennes sambo dog förra veckan, en man hon legat med sedan hon var typ 15 år.
Istället har hennes hjärna skapat en värld åt henne för hon fortfarande vårdar sin mamma och går hem och lagar mat, fast hon i verkligheten sitter på en avdelning.

Hej!
Har efter ett års berg-och dalbana äntligen blivit tillsammans med min kärlek igen (berg-och dalbanan har inget med alkohol att göra).

Min man är 61 år. Han har alltid drucket för mycket, men de sista många åren är det JÄTTEmycket.
Förr kunde han dricka mycket och ändå inte vara redlös. Tror inte, att familj och vänner förstod hur illa det egentligen var, är.
Nu blir han snabbt dinglande osv. Att han ljuger hör ju till. När jag går med hunden en timme mitt på dagen, så är det inte kul att komma hem. Vi har snart varit gifta i 40 år, och jag känner igen alla lögner, förnekelser, oskyldiga miner, osv.

Mina föräldrar har haft alkoholproblem sedan jag och mina tre syskon varit runt 8-12 års ålder (vi är alla över 30 år idag). År 2006 skrev dom in sig på ... (redigerat av admi) ett tolvstegsprogram i Göteborg och blev i flera år kvitt sitt alkoholmissbruk. Vi fann varandra igen och det fanns tid att lappa ihop trasiga broar, men så kom första återfallet. Det följt av en tid som nyktra tills nästa återfall kom och så håller det på än.

Hej!

Jag minns en lärare i högstadiet, och jag minns att han sa "Om ni bara minns en sak av vad jag sagt, så minns nu detta: OM ni någon gång i livet råkar ut för en alkoholist, så är det bästa ni kan göra för honom/henne och er själva att bryta med dem". Nu sitter jag här tacksam för det rådet, även om jag säkert hört det senare också så sitter de orden kvar som någon slags bekräftelse att jag gör rätt. Min kära syster, min bästa vän genom åren, gick och blev alkoholist i 40-årsåldern.

Hej!
Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till, mår så dåligt.

Min pappa har druckit i tre års tid. Han har druckit i smyg när han varit ensam hemma och han har varit en mästare på att ljuga om det. I alla tre år har han ljugit när vi i familjen frågat om han druckit och han har alltid haft förklaringar till varför han låtit sluddrig på rösten, varför han varit trött osv. Han har dessutom alltid skött sitt jobb.

Så, bakgrunden är den att jag separerade från en våldsam, manipulativ alkoholist för 1,5 år sedan medan jag var i slutet av graviditeten med vårt tredje barn. Han träffar barnen regelbundet varje vecka men kan inte låta bli att dricka när de är hos honom. Myndigheterna vet om detta men kan inte hindra barnen från att fara till honom, och det vill jag inte heller, men jag vill minska på tiden de är hos honom. Han manipulerar dem så att de mår väldigt dåligt. De får inte mat hos honom, de har inga sovtider. Mellanbarnet somnar varje kväll på soffan framför tvn.

Det har snart gått två år sedan jag reggade mitt konto här. Det har varit som en berg och dalbana, och jag har mått dåligt. Jag har haft ångest och depressioner. Nu är det bättre.