Forum för anhöriga

Hej alla!
Efter ha kämpat i flera år mot min pojkväns alkohol missbruk och alltid kommit sist i ledet har jag äntligen tagit mig ur. Men hur tar man sig vidare nu när det har varit ens verklighet så länge.....??

Har suttit och läst en stund och inser att det kunde har varit jag som skrivit mycket av det jag läst.
Långt förhållande, stora barn, man med beroende. Står inför ev separation men orken till detta finns inte. Skäms, är arg, ledsen och besviken hela tiden. Innerst inne finns önskan om att allt ska bli bra men inser att det kanske inte blir så.
Så tacksam över att ha hittat hit iaf.

Hej! Ny här och vet inte vart jag ska ta vägen.
Vi började få problem för snart två år sedan i vår relation. Vi har två barn under 10 år.
Vi har varit tillsammans i snart 16 år och han var min ungdoms kärlek och bästa vän.

Vi har haft en dålig relation under många år nu. Min mans drickande har ökat radikalt och för min del har det blivit roten till det dåliga i vår relation. Han ser mig som tjatig, tråkig mm. Jag är helt enkelt allergisk mot alkohol och vad det gör med oss. Har dock levt på hoppet om bättre tider, hoppats på att han skulle komma ur sin " deppighet/gå in i väggengrej"

Hej alla fina,

Har ni erfarenhet av att era partners har ett alkoholbeteende även när de inte druckit? Min partner kom tillbaka in i mitt liv efter att han bestämt sig för att bli nykter.
Kände verkligen hans uppriktighet och ödmjukhet inför resan i ett nyktert liv. Är känslig (som de flesta här tänker jag) och får direkt ont i magen, känner oro och ångest när min partners beteende skiftar. När han inte känns varsam med mig, känns arrogant och egoistiskt.