Forum för anhöriga

Hej. Ny på detta forumet. Bor ihop med en underbar man sen några år tillbaka. Han har växt upp med två alkoholiserade föräldrar och har länge mått dåligt i livet. Han har ätit deprissionsmedicin sen 20-årsålders och bedövat sig till och från med både alkohol och piller. Idag mår han bättre än någonsin och äter varken piller eller dövar sig med alkohol, men nu verkar det som minnen och känslor han tidigare kvävt börjar poppa upp och skapa oreda i huvudet. Han kan inte sätta fingret på varför han mår som han gör och går sen några veckor tillbaka i terapi för att få hjälp.

Hela helgen har jag varit jätte orolig och kan knappt äta , hela helgen väntar jag på att det ska bli måndag.

Hur gör jag med min sambo?
Hon är full, full, full, full. Hotfull, kränkande, terroriserar, elak, våldsamt språkbruk, gör allt för att provocera osv.
Idag har det varit extra obehagligt.
Jag vill att någon hämtar henne. Sjukvård eller polis......hur som helst, idag går jag.
Det är verkligen inte bra.

Någon som har erfarenhet med blandmissbruk?

Hej!
Jag läser det tredje och sista året på det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning beteendevetenskap på gymnasiet. Just nu skriver jag på mitt gymnasiearbete som handlar om alkoholism i familjeförhållanden. Det skulle vara till storhjälp om du, som anhörig till en alkoholist, ville svara på min enkät!

Du är självklart anonym och det tar cirka 5 minuter. Mer information och själva enkäten finner du på länken nedan:
(redigert av admi)

Tack på förhand!

Först nu när jag sitter här och reflekterar så är det första gången som jag verkligen tar på mina känslor som jag under en längre tid gömt undan inom mig i ren förnekelse och inser hur ohållbar vår relation är. Trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle hamna här och få inblick i så många tragiska historier som bara har en gemensam nämnare - Alkoholen. Det som en gång var en normal del i sociala sammanhang har nu blivit min värsta fiende.

Bor tillsammans med min vuxna son och min man som tar sig en sup så fort han vaknar på helgen och ibland under veckan. På helgen sover han mest hela dagarna och är mycket agressiv i sina diskussioner mot oss. Känner att jag måste få veta hur jag ska bete mig mot honom då han hela tiden ljuger mig i ansiktet att han inte druckigt men ändå så vet både min son och jag att han druckigt.
Skulle behöva råd hur jag ska bära mig åt för jag klarar inte detta länge till

Han ska läggas in på behandlingshem han har gått med på det frivilligt. Men medan han väntar så dricker han som han brukar. Det jag nu mår dåligt av är inte hans drickande utan av min mammas uppdateringar om vad han gör. Jag vill inte hela tiden få upplysningar om vad han gör eller inte gör. Ibland så behöver jag bara få vara jag. När han har slutat att bråka med mig så varför ska nästa person forsätta

Mitt allra första inlägg. Trodde aldrig att det skulle ske, men har upplevt att det oftast känns lättare när jag läst här så ska ge det en chans.

Min dotter på 38 år har varit nykter i 1 och 5 månader, nu dök hon i ett tillstånd där hon hetsdricker på kvällarna. Kom överens nu på morgonen att hon måste ta sig ur det här, hur hjälper jag henne bäst nu?