Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Min dotter fyller snart 6 år. Jag lämnade en passionerad relation till hennes pappa för snart två år sedan när han ännu en gång blev redlös trots löften om annat. Han var så full så han inte kommer ihåg att han träffade våran då 4-åring.
Jag måste bara lätta på trycket innan jag blir galen.
Nu har han gått över från alkohol till narkotika och börjat hota oss. Vi är livrädda och jag vill bara bli fri. Jag känner mig bara kroniskt rädd.
Vet varken ut eller in.
Ett tag sedan jag skrev här. Men känner att snart är det nog. På dessa 6 månaderna så har det bara blivit värre. Övergreppen grövre. Bär oftast långärmat, bland andra människor, skäms för mina blåmärken. Har börjat en kurs 1gång i veckan och det är lika jobbigt att fara hem, för jag vet inte hur han är när jag kommer hem. Det som fick mig att inse att detta inte är ok, var när han ”glömde” hunden ute i 25-. Som tur var att jag steg upp tidigt så jag kunde ta in hunden. Ringde han på jobbet och skällde ut honom. Var på han säger att.
Uppdatering...(läs gärna tidigare inlägg för att få djupare bild)
Igår kom dagen jag och hela hans familj bara väntat på...ett avskedsbrev via Messenger till mig o sin bror...han pussade båda barnen hejdå (lov och lediga jag på jobbet) och tog bilen o åkte iväg med en flaska whiskey och slang för att parkera i en skog i närheten och försökte gasa ihjäl sig...
Inlagd på akut psyk mott just nu åtminstone över helgen sen får vi se, tar en dag i taget.
Det här är mitt första inlägg på denna tråd. Jag har tidigare skrivit i tråden -förändra ditt drickande, men det var länge sedan nu. Jag har ett eget riskbruk som jag jobbar på men, det är svåret då jag behövet ett stabilt lugnt liv. Det ser inte ut så.
Jag och min har varit tillsammans i 10 år, jag har 2 barn sedan tidigare äktenskap och vi har ett barn tillsammans. Min man dricker 1-2 flaskor vin om dagen. Han dricker aldrig på dagen, bara på kvällen. Han sköter sitt jobb, och livet flyter på.
Men han klagar alltid på att han är trött sover dåligt. Han vill nästan aldrig ha sex, och det är svårt att prata med honom.
Tar jag upp något problem eller något negativt så vill han inte prata eller har kort stubin. Detta är så klart mycket bättre när han inte dricker.
Min sambo dricker för mycket för mitt tycke men vad är “för mycket”? Hur vet man att om han har ett beroende?
Jag vet inte vem jag ska prata med om detta och nu när jag skrivit nedan text så inser jag själv att jag kanske skulle insett det tidigare samt att jag kanske har hjälpt till att det blivit allvarligare med åren.
Jag är 18, snart 19 år gammal och bor hemma med yngre syskon och mina föräldrar. Jag har aldrig haft en bra eller ens en relation med min pappa, han är inget stöd eller någon som betyder särskilt mycket för mig. Jag är det enda barnet i familjen som har sovrum på undervåningen där vi har vinförråd och tvättstuga.
