Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Hur hjälper jag honom?

Hej!
Min kille eller egentligen mitt ex numera har problem med spriten.
Vi hade det jättebra men så fort han blev full vilket var varje helg hela tiden så bråkade vi och han sa massa som han inte kom ihåg dagen senare vilket gjorde att vi gjorde slut. Jag vill hjälps honom men vet inte hur jag ska gå till vägar. Han själv inser bara ibland att han har problem och säger att han inte har något liv utan alkohol och att inget annat är roligt. Är det något jag kan göra för honom?

Alkoholdemens

Hej,

Min man är gravt alkoholiserad och det finns ingenting jag kan säga eller göra för att påverka honom.
Han dricker allt, öl, vin, starksprit.
Han arbetar, men så fort han kommer hem från jobbet dricker han 3-4 starköl, sedan när han tror att jag sover, kommer starkspriten fram.

Jag märker nu en tydlig förändring i hans sätt. Närminnet sviktar, han blir lätt aggressiv, han orkar ingenting, men det mest påtagliga och märkligs är hans sätt att prata; han kan prata konstlat, "gammalmodigt" och han kan vara väldigt nervärderande mot mig.

Saknad men en otrolig lättnad och ny glädje !

Nu har det gått över ett år sen jag beslutade mig för att ta mig ur ett 25 årigt äktenskap med en alkoholist, jag är såå stolt över mig själv. Han vägrade inse att han hade problem med alkoholen. När man inte klarar av att låta bli alkoholen under EN helg så bör man söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, han försökte dock ta hjälp efter påtryckning av hela familjen i omgångar, men bristen på självinsikt innebar att han alltid valde alkoholen före mig och barnen. Nu har jag levt själv ett år.

Min pappa

Hej!

Detta är rätt svårt att prata/skriva om men behöver hjälp.

Det är så att min syster har försökt hjälpa vår far så gott det går, tagit med han till psyk och satt han på mediciner. Antabus etc.
Som många många gånger förut går det bra i början och allt är frid och fröjd, tills han får för sig att lättöl går allt att dricka. För att sedan några veckor börja med vin som sedan går över till starköl och tillbaks till sina j*vla 8% pissöl.

Tomhet

Jag är 34 år gammal... var ihop med en kille sedan jag var 20 år gammal fram till i somras... alltså i 14 år. Han fick mer och mer problem med alkoholen, dock var det väl ett problem som egentligen alltid funnits där. Det var väl mer "ok" när vi var yngre, att dricka mycket. Man festade mer, var oftare ute med vänner osv. Men på senare år drack han nästan varje dag, hemma, ensam. Jag blev mer och mer medberoende och mitt liv kretsade kring detta. Jag kunde inte ens se fram emot till vare sig helgen eller vanliga veckodagar, han drack ju oavsett vilken dag det var.

Alkoholen kommer först

Mina föräldrar har druckit så länge jag kan minnas. Det började med helger och onsdagar till de sedan gick över till varje dag.
Jag minns en gång när jag var 7-8 år och jag var fruktansvärt ledsen och jag bara sprang och sprang.Min kompis var efter och undrade va det var.....Jag ville bara inte att de skulle bli kväll....Jag ville inte bli så ensam igen.
Min tonårstid bär jag så mycket ilska men jag kan aldrig prata med mina föräldrar om det även om de kommer ut när man är arg ibland.
Men om jag säger något så är jag bara elak mot dem.

Han vill inte inse att han är alkoholist

Jag är särbo med en man som jag första gången träffade för över femton år sen. Då förde livet oss åt olika håll men så för två år sen träffades vi igen, blev väldigt kära och förlovade oss efter ett halvår. Första året såg jag inte missbruket, vi hade mysigt på helgerna med vin och drinkar och jag tänkte inte tanken på att nåt var galet. När sommaren övergick i höst och en närstående till honom gick bort drack han i två veckor nästan oavbrutet och då började jag inse att nåt var riktigt på tok.

Prenumerera på Forum för anhöriga