Forum för anhöriga

Hej, jag är ny här och jag är medberoende eftersom jag tillåter att min sambo dricker. Känner att jag behöver få skriva av mig och prata med er andra som sitter i samma båt som jag.

Hej på er! Var ett tag sen jag skrev något och det har såklart sina anledningar. Min kära "alkoholist" som jag trodde nått botten av sin karriär hade ytterligare växlar att lägga i när allt kom till krita. Sommaren gjorde sitt intågande och efter att hon skött sig nån månad, faktiskt hittat ett arbete som hon verkade sköta och sa sig själv ha sökt hjälp så hade jag lite hopp om livet.

Känner mig så ledsen och maktlös.
Min pappa har alltid varit den som blivit full på alla kalas och fester.
På senare år har han börjat skaka dagarna efter en period med alkohol = abstinens.
Men han verkar inte förstå varför han skakar.
Frågar vi så blir han oftast sur och tyst.

Hej

Tillbaka med monstret hängandes över en. Över 1 åt klarade han, nu är vi tillbaka på ruta 1, inte fullt lika farligt som sist...än...
Vet att det inte är mitt fel, bara mitt fel att jag trodde på honom mer. Han påstår dock att det är mitt fel att han dricker, att jag är tråkig med mera.
Vill inte att det ska vara slut, men vet att jag måste och borde sätta mig själv i främsta rummet, men det är lättare sagt än gjort.
Hoppas att det finns någon som orkar läsa. Men bara skönt att få skriva av sig lite.

Jag har kommit på min son med att ha tagit kokain 2 gånger. Varje gång i samband med alkohol.
Idag var den andra gången. Jag blev mycket arg. Han förklarar att det är när han dricker som han förlorar kontrollen. Han har alltså problem med alkohol vilket han själv säger.
Jag blev ändå mycket arg och har skällt så mycket så mycket.. talat om att han nu ska bli av med jobbet och inte ha nånstans att bo.
Han grät. Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta det här. Hur ska jag hjälpa honom??